Det MÅSTE bli större skillnad på att arbeta och att inte arbeta! Problemet är att när man nämner det pratas det om att man "trampar på de som redan ligger" eller är "emot de arbetslösa".

Det finns säkert folk som vill men inte kan jobba av olika anledningar, men det bör vara en minoritet. Verkligheten är att folk tycker att det är legitimt att andra försörjer dem och den utvecklingen kommer inte att hålla.

Våga säga att folk fuskar och sänk ersättningarna rakt av. Då kommer vi se att folk inte är så sjuka och arbetslösa som det kan verka vid första anblicken. Åtminstone kommer det svida mer att inte skaffa sig ett jobb och därmed blir det fart på arbetsmarknaden.

Jag ser helst inte att AMS förblir den menlösa välgörenhetsorganisation som den är idag.

Länk för den som villa lyssna på programmet.

Jag kommer bara att bli förbannad. Ursäkta språket, men såna här historier tagna från vår bisarra socialverksamhet gör mig minst sagt irriterad.

Jag blev riktigt upprörd när jag lyssnade på programmet. Hur kan han sitta å säga att han inte vill ta ett jobb för att det verkar tråkigt utan att det är bättre å gå på akassa för att sen kanske hitta ett roligare jobb?!

Nåt är trasigt när man räknar med att någon annan försörjer en tills man hittar något man vill göra. Mitt förslag är att man sänker grundersättning till en absolut minimum-nivå och sen kräver 10-15h  samhällstjänst i veckan för att få mer bidrag.

#4 

> Hur kan han sitta å säga att han inte > vill ta ett jobb för att det verkar tråkigt

Det beror bara på att det inte känns tillräckligt meningsfullt/lönsamt att arbeta.

// staffan

#4 Jag är inte alls positiv till att man skall kunna välja socialbidrag istf. jobb. Jag är bara nyfiken på vad du har tänkt dig för typ av samhällstjänst de 10-15h i veckan?

/Scrog

#6 Folk väljer ju bidrag idag, det jag vill komma åt är att vissa lever ganska bra på sina bidrag och känner därför ingen stress att faktiskt skaffa sej egen försörjning. Om man däremot drog ner bidraget till absolut minimum (helst prövad på individnivå och på en sån nivå att man typ har råd att betala sin hyra och köpa billig mat) och kräver samhällstjänst för att få ytterligare 1-2000:- / mån utöver det så tror jag att fler skulle välja att skaffa ett jobb.

Problemet idag är att ganska många klarar sej helt ok på sina bidrag, man har råd att gå ut å dricka öl, fika, gå på restauranger, bio osv osv… 

Samhällstjänst kan vara inom områden som kommuner inte har råd med idag, helt okvalificerade tjänster som parkstädning, renhållning av allmänna områden, enklare saker inom äldrevård kanske? Tror det finns massor med utrymmen för tjänster som kommuner kan tänka sej att lägga pengar på.

Tycker också att det måste finnas en skillnad på att arbeta och att inte arbeta. Men att sänka ersättningarna skadar de som faktiskt är sjuka. Även de som är sjuka och inte kan arbeta måste kunna leva ett bra liv. En dag kanske man själv hamnar i den situationen. Hur skulle ni vilja leva då? Jag skulle inte vilja lämna hus och hem. Däremot tycker jag att samhällstjänst kan vara en bra idé.

Sjukpenningen är idag 80% av lönen.

Jag läste nyligen om en som tagit friår. Han fick frågan om det inte var svårt att klara sig på 64% (som är ersättningen under friår). Svaret var nej.

- Man har så mycket utgifter när man jobbar som man inte har när man är hemma, så jag upplever att ekonomin varit likvärdig.

En bekant bor i Ängelholm men jobbar i Stockholm. Utgifter för resor Ängelholm-Stockholm plus kostnader för dubbelt boende, förhöjda utgifter för mat m.m.

80% är ju rena klippet!

Vet ni vad socialbidragsnivåerna ligger på idag? Det finns ingen människa som "kan gå på krogen" och leva loppan på 3500 kronor i månaden. Det ska vara om man får mat av mamma, bor hos sina föräldrar, etc - men då får man inget socialbidrag i alla fall därför att då har man sin försörjning ordnad.

#10 Som jag förstod programmet skiljer sig normen åt - mellan kommuner, men även inom kommunen. Möjligheten att få "extra" utöver normen tror jag också nämndes.

Såväl ungdomar som socialassistent i programmet vittnade dock om att socialbidrag var ett "konkurrenskraftigt alternativ" till jobb.

Jag tror inte heller man går på krog och lever loppan på socialbidrag. Det gör man inte för alla lönearbeten heller…

Ett dåligt betalt arbete, som innebär arbetsresor där det saknas tunnelbana, och som gör att du måste börja betala fritids bör barnet… Det finns lite för många vittnesmål om att arbete i många fall är en dålig ekonomisk affär. Det måste ändras.

Det finns en riksnorm som utfärdas av socialstyrelsen och som alla (i stort sett) kommuner följer. Den är på ca 3500 kronor per månad för en singelperson. Har den personen barn så blir det ett tillägg på några hundra per månad och barn, beroende på hur gammalt barnet är. Ju äldre barnet är, desto dyrare blir det, enligt socialstyrelsen. Har man en lägenhet så får man ersättning för den faktiska hyran också.

Det är verkligen en myt att man kan leva fett på socialbidrag. Hade kommunerna haft möjlighet så skulle de skurit ner till och med dessa usla kronor.

Jag tycker inte att fokus bör ligga på socialbidragstagarna. Det är inte där problemen i Sverige ligger - den ligger snarare hos medelklassen som får betydligt större bidrag i form av barnbidrag. Jag menar, till och med Wallenbergarna får barnbidrag om de har barn. Nu ska också sossarna höja taket i akassan så att även högavlönade med löner på upp till 35000 i månaden ska få 80% av lönen i akassa. Jag tror att man borde skära där istället för att misunna socialbidragstagarna sina usla kronor. I själva verket borde nog den ersättningen höjas.

Jag tror ingen påstår att man lever fett på socialbidrag.

Det kanske är en myt att man lever fett på att arbeta?

Men om man antar att vad vi vill uppnå är att fler arbetar - så tror du alltså att problemet är att medelklassen med barnbidrag är hemma med bidrag istället för att arbeta?

Temat i det radioprogram jag lyssnade på (#0) var nämligen att det är vanligt att ungdomar ser socialbidrag som ett alternativ till att börja studera eller ta ett jobb.

Problemet - som jag ser det - är inte att vi betalar ut för mycket bidrag, utan att för få arbetar och betalar in skatt.

Socialstyrelsen om socialbidragsnormen

Mycket riktigt är normen för en ensamstående 3.420:- i månaden.

Till det kommer "skäliga kostnader för boende, hushållsel, arbetsresor,för boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring och medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa. Vad som ska ingå för dessa poster bedöms individuellt men normalt ingår den faktiska kostnaden om den är skälig."

Om man har en lön på 18.000 i månaden får man ut 12.600 efter skatt. Tänk dig att du för att kunna ta jobbet måste skaffa bil och  har fem mil till jobbet.

Enligt Konsumentverket kostar en Volvo 240 -92 (som jag köpt för 13.000:- och kör 2.000 mil om året) i månaden 2.740:-. De anger en milkostnad om 16:-, dvs i mitt exempel 3.200:- i månaden.

Sen behöver du hålla dig med snyggare kläder på ett jobb än du behöver hemma. Matkostnaderna blir högre osv.

12.600 - 2.740 - 3.200 = 6.660. Om du har en månadshyra på 3.240:- så ligger du lika med socialbidragsnormen.

Fast om du väljer att jobba får du själv betala hushållsel, hemförsäkring, fackavgift, de dyrare kläderna och den dyrare maten…

Om jag tänker fel i mitt räkneexempel vill jag gärna veta det.

Och jag tror som sagt inte att problemet i första hand är att socialbidragen är för "feta". Problemet är att även ett hyfsat jobb med en månadslön på 18.000:- ger för lite pengar efter skatt.

Av intresse är kanske att minimilönen för en kommunal-ansluten är 13.400:-, dvs 9.380:- efter skatt.

Dra av socialbidragsnormen och det återstår 5.960 som ska räcka till hyra, el, försäkring, fackavgift, resor till och från jobbet och ev andra utgifter som jobbet medför…

Radioprogrammets (#0) uppgifter om att ungdomar avsiktligt gör dåliga jobbansökningar för att kunna fortsätta gå på socialbidrag är nog inte tagna helt ur luften….

Mycket bra exempel Anders!

Problemet är att hyra, mat, energi osv är så dyrt att jobbare knappt  har råd med det.

Varför kan vi ju diskutera, men så är det.

Tyvärr är det ju där vi låter inflationen tuffa på. Ofta osynligt. 1998 fanns det många lgh som kostade under 3000 idag är det en raritet och 4000 för en etta är det normala.

Jag tycker det är illavarslande att man inte angriper problemen utan istället menar att 3500 kr totalt att konsumera för är för mkt.

Ja, det var ju en udda synpunkt. Inflationen har inte varit över 2% de senaste tre åren…

Men visst - det finns fyra saker som påverkar hur bra man lever på sin lön:

• lönens storlek
• löneskattens storlek
• kostnadernas storlek
• moms och andra skatters storlek

Nu kan man ju tycka vad man vill om lön och kostnader, vi lever ju inte i ett samhälle där dessa regleras av staten. Däremot bestämmer staten skattenivåerna…

För den regering som vill går det alltså utmärkt att med snabba åtgärder förbättra människors levnadsvillkor.

Ja, jag vet inte, men sen 1998 har mina fasta kostander förbubblats.

Hyra, lgh renoveras, inget extra höjning av hyra 120%.

Elen kostade 3-400 i kvartalet.
Nu uppåt 5 dubblad räkning.

Bensinen låg väl runt 8:50, nu 12:50. 

Personligen skulle jag landat på 5200 i socialbidrag 1998, och ca 9000 idag.

Inflationslögnen kan man kalla detta. 

Natruligtvis bestämmer staten. Hyresdomstolarna kan bara ålägga värdar saker, vill de inte betala, synd, exekutiv auktion, enda budaren på den till synes usla affären är staten..tyvärr..

Men då kan ju bankerna ramla under…

Problemet är att man gasade för mkt på räntefronten, det var inte ett ränteproböem, men nu tybger en +5% ränta ekonomoin och med otur kan vi få svårt att skriva av skulderna, ska vi jobba ihop dem är det hopplöst. Priserna bygger på att framtiden ger mer.

#20 Jo, det är säkert riktigt att boendekostnaden tar större andel av lönen idag, men samtidigt har väldigt mycket blivit billigare så att inflationen ändå håller sig under 2%.

Eftersom socialen helt står för bostadeskostnaden bidrar det ju ytterligare till att göra skillnaden mellan att arbeta och att inte arbeta alltför liten.

Det enklaste sättet att lösa ekvationen är ju skattesänkning.

Jag menar att inflationen är betydligt högre än 2% och dessutom är den högst för den fattigaste. Jag visar dig ju ett exempel här, om jag tjänat 30000 när jag började och fått 5% tillägg eller om jag tjänade 10000 och fått 1% får vi lite olika impact på det som är verklighet och inte påhitt, bensin är verklighet, datakraftt en ekogrej som får en macrosnubbe våt i brallan….

Visst kan man sänka skatten, det behövs verkligen, men idag ser jag inte hur det ska gå till just pga detta, alltfler blir beroende, och det är inte mycket du kan göra som politiker heller. Jag vet inte vad det är för vilkor vi diskuterar för de fattiga? Ska de inte kunna betala hyran? Hur blir det då? Kommer inte olika asociala sammanslutningar att sprida sig? Kan inte sviniga arbetsgivare plåga skiten ur de som håller på moralen men är fattiga?

Det är så poppis att klaga på socialbidrag, men det fins inget att klaga på numer, det är bara bash ända ner till noll.

Ska vi vara ärliga är det pay as u go för pansisar, det är kvinnor och barn och invadrare som kostar.

Grupper som missbrukare, psykiskt sjuka och kriminella är klassiska spottkoppar, jag tycker vi borde väntat med mer avancerad snällism tills de problemen lösts, men, nejdå, de gjorde allt värre dubbelt som vanligt, med messtraff, igen förståelse för psykopati, invcadring och sen, skapandet av bovar på andra sättet genom mer liberal politik….

gungan,

Ja, jag tror vi måste förbättra balansvågen för staten. Fler som betalar in till kommunen/staten - och färre som kommunen/staten betalar för.

Det finns många bra recept för att uppnå det.

Vänsterblockets recept är att öka bidragen så att folk känner sig trygga och vågar konsumera mer - det ska leda till att företagen vågar anställa fler.

Alliansens recept är att förbättra för den som vill arbeta - sänkt skatt, enklare regler och färre pålagor på den som vill anställa, enklare regler och lättare att nå lönsamhet för den som vill starta företag.

Problemet är väl att bidrag normalt konsumeras här i riket för fullt, dessutom av de som har det "sämst", löneinkomster kommer inte att göra det på samma sätt.

Jag tycker alliansen kommer helt fel med sina förslag i toidn, detta kommer at leda till en masse på "lägsta bidrag", och då, ja då slutar ju systemen funka. Så har alla fått som de vill, libveralerna har uslat till det unikt bra, garvar högt och pekar på sossen och mear att han minsan misslkyckades, och sossarna, ja, de ler, nu måste ju 30-40% gå med dem, för alltid, vad är alternativet om man ite vill förlora mer o mer av kakan?

Nu kastar jag in handuken, jag orkar inte längre argumentera mot dessa massvia stockkonservativa åsikter

#25 Du har inte gjort ett försök i den här strängen…

Nej, men åsikterna år ju exakt de samma i alla strängar, alla fuskar, alla vill leva på bidrag ingen vill jobba. Å vad jag önskar att någon av r blev arbetslös och insåg att det är inget man eftersträvar.

#27 Det tror inte jag heller.

Men jag tycker ändå att ett arbete är rätt krävande på många sätt. Man behöver kanske skaffa en extra bil, fritids åt barnen, nya kläder, det blir mycket mindre tid att sköta hemmet. Om man då upptäcker att den ekonomiska skillnaden är försumbar så förstår jag att motivationen är låg.

Jag tror den som har ett arbete vill ha det kvar. Jag tror att den som blir arbetslös vill ha ett nytt jobb. Och den som blir sjuk vill bli frisk.

Men den som varit sjukskriven länge, eller arbetslös länge, och ställt om till det kan upptäcka att det är en hög tröskel att börja arbeta - och liten morot.

Den här strängen började med att jag lyssnade på ett radioprogram. Där sades att många ungdomar såg på socialbidrag som en möjlig väg till försörjning.

Thomas - hur ser dina tankar ut kring det här?

Att leva på socialbidrag är bara en lösning för ungdomar som bor hemma och inte har några kostnader. Däremot tro jag inte, till motsats till dig att det är en hög tröskel för arbetslösa att börja jobba, men tröskeln blir större med alliansens politik. Idag får en arbetslös ca 10.000/månad efter skatt. Detta ska moderaterna reducera till 6000/månad. Då måste man sälja bilen, avliva hundarna adoptera bort barnen, sänka värmen. Hur stor blir då tröskeln för att hitta ett nytt jobb. Man måste köpa en ny bil mm.

Att resonera att alla fuskar är samma argument som införde motboken en gång i tiden. Några klarar inte spriten så därför ska ingen dricka sprit.

Precis tomas, men… jag har ju 9000 i socialbidrag och följer alla normer….

HUr ska det då sänkas? Det är ju hyra+el+övriga basala räkningar, 6000, på det lägsta man kan hitta idag. Maten? Hur ska man tackla en "händelse"?

Socialbidraget ska väl också ses som en möjlig väg till försörjning, så jag  att jag överlever i alla händelser. Hur rädd ska man behöva vara?

#30 Det är skillnad på socialbidrag och arbetslöshetsersättning.

#29 Vem resonerar "alla fuskar"?

Jag menar att det är mycket bättre för samhället med en människa som arbetar än en som är sjukskriven, förtidspensionerad eller arbetslös. Det finns ju en mängd undersökningar som visar att många, många människor i dessa situationer faktiskt är arbetsföra.

Jag tror inte det i första hand rör sig om fusk - utan att många människor gör det bästa av en besvärlig situation - läkare, tjänstemän, vanliga människor.

En politik som underlättar skapandet av nya arbeten (t.ex skatteavdrag för hushållsnära tjänster och avskaffande av medfinansieringen) samt skattesänkningar tror jag kan öka andelen som arbetar.

Hur ser ditt recept ut? Tror du på vänstermodellen som jag nämner i #23?

Jag tror inte på någon modell. Jag tror däremot inte att jobben växer på trän bara för att man sänker skatter, sänker bidrag och gör det extra besvärligt för de olyckliga som för tillfället är utan jobb. Jo, ni har tagit upp exempel efter exempel hur folk väljer bidar istället för jobb. Om någon av er varit arbetslös så vet ni att det är fusk. Numera så är kravet från arbetsförmedling mycket tuffa, det går inte att "välja att vara arbetslös " utan att fuska. Detta har jag påtalat ett flertal tillfällen, men ni väljer att inte kommentera detta då de flesta av er inte har en aning om vilka krav en arbetslös har på sig.

#32 Du tror inte att det går att skapa fler jobb?

Nej, jobb skapar inte politiker, mera in den offentliga sektorn. Allt snack om sänkta arbetsgivaravgifter mm är bara propaganda. Jobb kommer bara att skapas om vi drastiskt ändrar arbetstryggheten, Skiter i LAS, som i Danmark, men det vill nog ingen, allra helst de som har jobbat en längre tid i samma företag.

#34 Traditionell vänsteruppfattning alltså?

• Privata sektorn kan inte skapa jobb
• Offentliga sektorn kan skapa jobb
• Att alla egenföretagare i undersökning efter undersökning uppger att det som kan få dem att anställa bl.a. är lägre avgifter tror man inte på.
• Ökade bidrag ger ökad trygghet ger ökade jobb.

Det är ju bra att valet i höst är tydligt. Är man intresserad av att minska arbetslösheten finns två väldigt olika recept att välja på.

Själv tror jag inte alls på din och andra vänster-människors bild. Jag tror det finns massvis med energiska och kreativa människor som kan starta framgångsrika företag och anställa mäniskor - om man gav dem chansen. Det finns ju röster även inom vänstern som vill se mindre konservativ vänsterpolitik. Läs här.

35# Jag tycker det här börjar bli konstigt. När jag läser Thomas ser jag ngt helt annat än det du svarar på?

Kedjan handlar ju om socialbidrag och jobb. Thomas menar att politikerna inte kan dra sträck och skapa jobb, förutom i den offentliga sektorn då. Och vad är det för vänsterupfattning, det är väl ganska korrekt konstaterande, egentligen?

Sen menar han att talet om arbetgivaravgifter är propaganda. Behövs en förklaring, men är det en vänstersynpunkt att mena att talet om sänkta avgifter som propaganda, det kan väl lika gärna vara höger, man är besviken på att de talar om att sänka avgiften och sen bara tar bort 1% tex?

Sen menar Thomas att det blir jobb om man tar bort las, men, det saknas vilja för det. Vänster?

Jag tror perosnligen att bidragen är produktiva om samhället är i balans.

Ökad trygghet gör att du gör mer. Jag tror inte man presterar i ett samhälle 2006 som hungrig varg, vi måste vara godissugna vallhundar.

#36 Bra inlägg narren!

Och du har rätt. Jag lägger orden i munnen på Thomas - och det är fel. Min klena ursäkt för det är att jag försöker provocera fram en debatt här. Jag saknar "vänstersidans" konkreta förslag på de här problemen vi har.

Men ändamålet helgar inte medlen!

Thomas, jag ber om ursäkt!

Ja, och min fråga är: Först så höjer vi de utgifter som ingen kan komma undan + alla "tillgångar", sen sänker vi lönerna så de precis kommer över socialbidragsnivå, när detta skett måste vi sänka socialbidragen under den nivå man kan leva på, vilket innebär…vad?

Det blir svårare och svårare att röra om i grytan när alltfler lever nära bottenivån.  Det är inte bara bidragstagarna som påverkas om de får mindre pengar. Det pressar allting.

Jag vet inte vad vi ska göra riktigt, om det går att göra så mkt under de vilkor vi har, leva som vanligt, sen kommer en bust, sen börjar vi om…

 Numer tror jag varken las eller arbetsgivaravgiften är ett stort problem längre. Som jag ser det låter det mest som att företagen ska slippa betala, men var ska då pengarna komma från till förmånerna? Sen brukar ju högern tjata om att arbetgivaravgiften är en del av lönen, ur deras synvinkel…men…ska den då inte räknas som de också i händelse av att den skulle sänkas?

Las kommer att vara effelktivt i 10år till som jag ser det. Enbart för att hålla äldre halvodugliga under företagens försörjningsparaplyt isf socialförsäkringen, bättre de jobbar.

Löntagarna är eftersatta, deras inflation är dubbelt vs statestiken och de har inte fått se kompensation för produktivitetsökningen i lönekuvertet trots att bolagsvionsterna är rent fenomenala. 

Bidragstagarna är redan satta på eftersläng, S små presenter känns ju som hån.