Ja, bensinpriset är ju något som jag kan känna lite oro över. Min man har ju 27-30 mil enkel väg till sitt arbete och jag har ju en bit även om det inte är flera mil. Vi har ju var sin bil även om jag inte kör så där väldigt mkt. Det blir till och från jobbet (har oregelbundna arbetstider), när jag skall storhandla och liknande som jag använder bilen. Jag kommer ihåg 1987 då  95-oktanig besnin kostade 3:96 kr och idag får man betala en bra bit över det.

Vi har ju direktverkande el men kanske inte så väldigt skyhöga elräkningar ändå. Dels har vi ju Sverige(värme)pump och  en kamin som vi eldar med och det sänker ju våra elkostnader. Vad vi också gör är att vi kollar av elmätaren en gång i månaden och ringer till kraftverkat och meddelar vad vi förbrukat den senaste månaden och på så sätt håller vi elkostnaden någorlunda. Men visst känns elräkningen ändå. Nu skall det ju bli fjärrmätare och till oss skulle den installeras nu i mars-april om jag inte minns fel.

Jag oroar mig för otillräcklig inkomst och nerdragningar inom vården.

Jag behöver inte ha pengar över vid nästa lön men jag vill veta att jag klarar utgifter som hyra, mat, el, tfn osv.

Nerdragningar inom vården oroar mig samt det här med att man kan ta en privat vårdförsäkring och få vård snabbare än dem som inte kan teckna en sådan. Skulle det bli så att de som inte har egen försäkring får bra vård i rimlig tid så kan jag tycka det är ok med en gräddfil men jag tror att vården för icke försäkrade kommer att bli sämre under årens gång.

Jag är ett lysande exempel på det. Jag lever på existensminimum och kan aldrig tänka mig att kfm skulle räkna in en privat vårdförsäkring i den summan. Alltså har jag inte råd att teckna en sådan.

Sedan är jag redan sjuk. Fibromyalgi, astma, chrons, migrän, utmattningsdepression, panikångest och lite till. Skulle jag ens få teckna en vårdförsäkring så skulle jag få massor av saker undantagna och dessutom är försäkringsbolagen duktiga på att skylla skador odyl på redan existerande sjukdomar.

En sak som oroar mig är att folk verkar ha väldigt dålig koll på sin framtida pension. Pensionssystemet bygger på att ju mer man arbetar, ju mer får man i pension och när man börjar jobba allt senare och inte tänker på om man har avtalspension eller ej eller bryr sig om att ppm-placera kommer detta att påverka den slutliga pensionen.

#2 Jag håller inte med dig när det gäller privata sjukförsäkringar, eftersom man om man köper det dels betalar till det allmäna (men inte utnyttjar det) och dels betalar för något som fungerar. Men det är något vi kan ta upp i en annan tråd. :)

Ursh.. Vi borde satsa massor med mer pengar i fusionskraften, och sedan mer i bränsecells forskning mer, så löser vi alla problemen?

Kanske borde jag mest oroa mig för vadf fok oroar sig för……

Det finns en och en halv sak på listsn som kan få mig att oroa mig:försämrat socialförsäkringssytem, och förändrade skatter; Dvs, Jag kan oroa mig för artt vår gemensamma  sektor utarmas, om skatter tas bort, eller sänks ibland,

Som Dansk borde jag nog mest oroa mig för hur skattepengar används ibland - Som när vi går i krig mot Irak…..

Att atomkraftsdiskussionen har tagit fart igen oroar mig, och att mågna motståndare har svängt - Nu väntar vi baras på Mp ochså - det är ju en grupp som det "svänger bra om"….

Att gruperingar som SD, ND, och här nere DF får alltmer sympatier runt om i Europa skrämmer mig, och "kriget mot terrorism" skrämmer migmycket mer ä n "terrorismen" i sig gör.

Sånt oroar mig !

#5. Jo, fast jag tror nog den här frågeställningen rörde mer hemmavid än globalt. För även om man oroar sig över hur världen ser ut idag så oroar man sig ju i smått också. Det kan ju verka futtigt att oroa sig över t ex bensinpriset. Men har man en ekonomi där man lever på gränsen hela tiden, är beroende av bil för att komma till jobbet, ja, då oroar man sig. Inte så att man går och grämer sig hela tiden, men tanken kommer. Lika med uppvärmning av hus. Det är otroligt dyrt…..löjligt dyrt i ett land som har så mycket resurser. Dessutom bor vi i ett land där vi är beroende av att värma upp våra hus stora delar av året.

Jag kan ibland känna olust därför att jag tycker att priserna galopperar iväg och jag hinner inte med. Varje månad är en kamp att få det att gå ihop.

Jag känner olust när jag läser inlägg #2. Ser hur hon kämpar för sin existens varje månad och vet att det finns så många som tvingas leva så. Att leva på existensminimum är ingen dans på rosor, det är en kamp. Jag vet.

Sjukförsäkringen är en del där jag känner olust för att en del vill ha den privat. Kan för mitt liv inte begripa att man tror att det är ett bra system. Tittar man på länder som har just det systemet så kan man ju se, klart och tydligt, att så inte är fallet. Det finns de som har råd med ett sådant, människor som arbetar på högre poster får det som löneförmån, andra jobbar extra för att ha råd och en stor klick av befolkningen får aldrig tillgång till den exklusivare delen av vården då de inte har råd. Varför tror man att det skulle vara så annorlunda här i Sverige? Då jag har egen erfarenhet av ett sådant system ryser jag inför tanken att det skulle bli så här också.

Rent värdsligt så oroar jag mig över människan och dess kortsynthet. Dess förmåga att tro att den är oövervinnlig. Jag så en liten kortfilm (tror att den finns på Konsumentmakt här på Fokus, under fliken "efter människan") där de visade hur fort jorden glömmer och gömmer alla spår efter människan. Jösses, det var en tankeställare. Spåren på månen skulle finnas kvar, men på jorden försvann de fort.

När det gäller min vardag oroar jag mig för bensinpriserna. Precis som andra här. Här där jag bor är det i princip omöjligt att ta sig från och till arbetet utan bil. Jag arbetar i eget företag och har verksamheten 6 mil från hemmet, visst kan jag ta bussen ibland, men när något oförutsett händer då är jag ställd. Min pension är också något jag oroar mig för, jag skjuter frågan på framtiden hela tiden…. jag tycker det är så krångligt att sätta sig in i. Men i den frågan har jag ju enbart mig själv att skylla. När det gäller det världsliga så oroar jag mig för det mesta, just detta som du blombuketten skriver om, människans tro på att vi är oövervinnliga och även en dels tro på att de är odödliga.

Altså jag har ju ingen bil, så…. Jag har haft två stycken. Bensinpriser betyder dyrare busskort för mig,men det är inte så farligt.

När jag oroar mig för krig och "krig mot terror", så är det inte bara "stora globala saker ute i den stora välden", jag oroar mig för, och inte något jag gör för att vara "medveten och vis" heller Och jag tycker inte det är "futtigt" att oroa sig för bensinpriser, om man är beroende av bil heller. Men det kan vara oroande att så många i Sverige och Danmark ÄR beroende av bil däremot.

När jag oroar mig för kriget i Irak, så är det nog för att jag bor i ett krigförande land. Jag tror inte att Irak kommer anfalla Danmark, men jag är oroad för den stämning det kan skapa, i danmark, om vi envisas med att föra en sådan politik. Jag är rädd för de spänningar man skapar, och jag är rädd för att om missnöjet blir kraftigt nog, och resulterar i tumult, och brinnande containrar etc, kommer det en dag när man menar att polisen måste sätta hårt mot hårt, och då är jag rädd att det drabbar andra också. I dag är det exempelvis förbjudet att bära palestinaschal i en demonstration, men har du otur kan du bli arresterad i när heten av en demonstration, för att polisen TROR att du deltagit, och har du palestinaschal, så har du varait "maskerad", vilket är olagligt. och det räckler altså att ha den om halsen….. (Jag har ofta palestinaschal) Kanske skulle jag säga att jag är rädd för ett almänt repressivare samhälle i stället, men det hänger ju ihop mycket…

En gång stog jag och liftade på en tysk motorväg. Efter en lååång svettig gångmarsch, gick jag och min flickvän ner till en bäck där vi kupade händerna, och drack vatten, samt tvättade av oss. senare tog en bil upp oss. Jag är väldiogt dålig på tyska, men jag hörde medelanden på radion, som lät väldigt oroande på nått sätt,så jag frågade chaufören vad dom sade.

Han förklaarde att det var nyheterna, och dom varnade folk för att dricka mjölk, och man skulle vara obserbant på en rad regler och förhållanden

Orsaken var att det var ett atomkraftverk i dåvarande  Sovietunionen, som hade läckt. Det hette Tjernobyl…..

Jag har ofta tänkt på vad det där vattnet i bäcken kunde ha betytt. Om detinte varit för katastrofen, hade jag nog glömt bäcken i dag, men jaghar ett mycket obehagligt minne kvar.

Det låtg rätt långt från tyskland, ändå hade det kanske betydelse. Och i Sverige slaktade man renar för säkerhets skull.

Det finns åtskillliga kärnkraftverk i Tyskland, några i Sverige, och Finland, Frnakrike, you name it….,Tekniken är rätt färsk, vi har redan haft två olyckor. Några tillbud i Sverige. Ibland tänker jag att det är bara en tidsfråga, innan ETT AV DEM smälter….

Jag bor inte vansinnigt långt från Barsebäck ! Kommer jag på min ålders höist få se, lite radioaktiva områden här, och några där i Europa, och kommer den dagen när tyskar, eller danska, är lite radioaktiva var till mans ? Eller min dotter ? Kanske kanske inte.

Så det är inte något "opersonligt filosofiskt" oroande sådär - det är ganska personligt, och känns rätt konkret. Inte för at jag oroar mig daagligen över det - men det gnager en del, då och då.

#8. Jo, jag hänger med på vad du skriver. Absolut.

Detta med Tjernobyl är ju en sak som satt sina spår. När den oyckan hände bodde jag på andra sidan jordklotet. Liksom när Palme mördades. Det kändes otroligt konstigt ska jag säga. Jag förstod inte riktigt vidden av Tjernobyl för än jag flyttade hem till Sverige igen. Vilket inte var så långt efter. Då först fattade jag att de slaktade renar p g a detta, att man inte skulle plocka svamp och bär, att man inte skulle äta fisk från vissa sjöar osv. Då insåg man vad en sådan olycka (som inte ens händer i Sverige) kan ställa till med. Otäckt.

Däremot förstod jag vidden av mordet på Olof Palme. Det var en jättenyhet i landet jag bodde i. Han var mycket känd och mycket omtyckt där. Många visste inte var Sverige låg eller ens att det fanns ett land som heter så, men Palme visste de om. Det var en kuslig känsla då jag såg det på nyheterna och visste om det förre de flesta svenskar (som då låg och sov) eftersom jag befann mig i ett land som ligger 6 timmar före Sverige. (Lite utanför själva ämnet).

För at fortsätta utanför……

¨Jag var i eilat (Israel - och jag är inte särskiljt stolt över det i dag……) och hade ingen aning om att Palme var död.

På en buss träffade jag en svensk tjej, hon berättade det, och jag trodde inte det var sant ! Jag trodde hon drev med mig, och tyckte närmast det började bli osmakligt, när hon inte ville ge sig…. fattade det till sist, men tror det tog ett tag att smälta iu sin otrolighet. Jag vet att jag skrev hem till morsan, och frågade hur den parlamentariska situationen i - Sverige såg ut bla.

Det var märkligt ! Sånt hände inte i Sverige ! Sverige var ett lungt demokratiskt, fredligt tomtebo-land, med röda stugor där statsministrar altså inte ……Jag förstod det inte , jag tyckte heller inte hanvar särskiljt kontroversiell som politiker lixom….

Vi var på resande fot omkring medelhavet i sex månader - Det var en totalt surrealistisk period av mitt liv sett i backspegeln…..det ska jag inte "plåga" dig med här….det lämpar sig heller inte , men Palmemordet gjorde inte mindre surrealistiskt !

Nu sitter jag och tänker, och tycker egentligen at hela livet är enormt märkligt, och aldrig tar dom vändningar man föreställer sig…… ("Snöa in" kallas det visst - tror det är bäst att lägga sig och sova nu ! )

Varör oroa sig föresten ? Livet är ändå alltid totalknäppt, och gör aldrig som man vill - lyckligtvis !

Plödsligt sitter man en dag i ett grannland med en dotter som inte kan tala sitt fadersmål, och retar en för att man inte kan säga "rødgrød med fløde" .  Man inser att den landsfader som man trodde var statsminister på livstid, tvärtom är stendöd, skrattandes åt sitt inre fotoalbum, där blekande färagbilder vitnar om hur man hittade vilse i svampskogen, och frågar sig; "från vilken ålder är den här filmen tillåten ?"

Man är tvungen att fråga sig: "Hur?" och "Varför ?"  Det finns inget svar, och nästa sekvens är lika oförutsäglig.

Oroa sig ? ? ?

OK- jag vet - det var inte SÅ frågan var menad heller. Det var inte DET DN hade undersökt. Sådant gör inte seriösa tidningar undersökningar av ! Och svaren skulle vara svårredovisade - men ändå……..

#11. Fast vad gör väl det, om det var det som DN menade alltså . För så är det ju. Först sitter man och oroar ändan av sig för olika saker, sen kommer man på att tja, varför oroa sig det blir ändå som det blir, fast man tror att man har full koll .