S hyllar alliansen
I en artikel på DN skriver Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo, som leder det socialdemokratiska jobbrådslaget, om vad man kommit fram till. Bl.a:
"Exempelvis framhåller flertalet av de svarande att socialdemokratin inte förstått och tagit till sig de villkor som främst småföretagare verkar under. Vår jobb- och arbetsmarknadspolitik har varit otydlig, arbetsmarknadsinsatserna höll inte tillräckligt hög kvalitet och utbildningsinsatserna var för få."
Maud Olofsson glädjer sig åt artikeln, och åt (s) självkritik.
"- Artikeln är en svidande kritik mot socialdemokraternas tidigare jobbpolitik och ett hyllande av alliansens nuvarande. På punkt efter punkt är rådslagets förslag saker som regeringen redan håller på att genomföra, säger Maud Olofsson till DN.se."
Den gamla frågan kvarstår. Hur länge kan (s) fortsätta att konstatera att allt man gjort var fel, samtidigt som alliansen gör allt rätt - utan att opinionen avspeglar detta?
Som vanligt gissar jag att den här typen av "debattartiklar" är ett sätt för partier att pröva nya tankar och idéer.
I det här fallet ser nog (s) ett behov av att ändra sin arbetsmarknadspolitik och låter släppa såna här små bomber för att testa opinionen - framförallt inom partiet. Vilket motsånd kommer man att möta?
Det tyder kanske på att (s) faktiskt så smått är på väg ut ur garderoben. Någon gång måste man ju börja…
Som svar på din fråga: tydligen hur länge som helst! Alliansen lyckas minska utanförskapet med 160 000 människor på mindre än två år, människor får större valfrihet och mer pengar i plånboken, man lättar på flertalet bördor för företagare, men ändå är folk missnöjda.

Det är väl inte särskiljt förvånande att alliansen har förståelse för företagarnas vilkor, och rättar sin politik därefter ? Och detta vare sig företagaarna är stora eller små ?
Det är väl det man kallar gammal hederlig klasspolitik ?!
Det beklagliga är väl bara att varken de "nya" Moderaterna, eller sossarna tycks våga kalla saker vid dess rätta namn, och att Socialdemokratin inte själva förmår att driva klasspolitik.
#4 Hur menar du att man "rättar sin politik därefter"? Vad är det för gammal hederlig klasspolitik att låginkomsttagare får den största skattesänkningen någonsin?
#4 (s) själva verkar tycka att det är förvånande och kritiserar sig själva.
Att de slutat använda "klasspolitik" och andra förlegade begrepp är väl ett sundhetstecken?
#6 

Den som äger produktionsmedel, och exempelvis har anstälda under sig, som skapar en inkomst som ökar hans egna omsättning, har ofta en ekonomisk fördel av att förneka att det finns klasser, föringa betydelsen av klassernas ekonomiska förhållande till varandra, och har fördelar av en teori, som förnekar, forekomsten av ekonomisk makt, eller föringar betydelsen av den.
Om det inte finns någon ekonomisk makt, eller om den är obetydlig, så blir det ju meningslöst att påstå att hans makt är problematisk, eller bör brytas, och att det finns en underpriviligerad klass.
Om man däremot tillhör den klass som inte äger sina produktionsmedel, utan är utelämnad till att sälja sin arbetskraft till den som äger produktionsmedlen, har man däremot ofta ekonomiskt intresse av att PÅVISA att klassskilnaderna existerar. Det är för oss en poäng i att påvisa att de som är födda i en finansfamilj, från Östermalm (STHLM), statistiskt sett, väldigt sällan hamnar bland höghusen i stadsdelar som Hammarkullen (GBG) eller Bergskön (GBG) ytterst sällan blir socialfall, och oftast klarar att betala ev. sjukdom, och åldersvaghet själv, och upfattar lätt därmed socialförsäkringar, skatter, och politiska ingrepp, som angrepp på deras personliga frihet, och öcerstitteri osv. Omvänt är det också en poäng för oss att påvisa att vi som kommer från exempelvis Bergsjön, Hammarkullen etc. sällan förmår att klättra upp, till så mycket som ett hygligt medelklasskneg ens ! Det är viktigt för oss att påvisa, att när vi hamnar i arbetslöshet, har det inte att göra med att vi saknar nödvändigt "incitament", och att det blir enklare för oss att få arbete, om vi inte uplevde den trygghet möjligheten att få socialhjälp innebär, och att det inte är vårt dåliga förstånd, som gör att vi inte gör ifrån oss lika bra på universiteten. Det är vikitgt för oss att kunna visa, att våra fåörhållanden har statistiska likheter, med andra som är fördda i samma slags familjer, i samma slags miljöer, att kunna titta bakåt, och se hur många av dagens murare, som hade farsor som var vicevärdar, och spårvagnschauförer, och hur många av oss som hade föräldrar som var självständiga, eller hade en studentexamen.
Det är viktigt för oss att påvisa den ekonomiska strukturen bakom den skeva ekonomiska fördelningen, och de sociala problem, som "slår hårdast neråt".
Klassbegreppet är ett verktyg för oss. först när vi har verktyget, och KAN SE klasssamhället, och hur det fungerar, kan vi åtgärda det ! Om man inte ens erkänner klassernas existens har man ju näppe någon möjlighet att avskaffa dem !
Har man ekonomisk fördel av klassindelningen är det fullt begripligt att man slår ut med händerna och säger: "Jamen klassamhället är ju avskaffat - det FINNS inga klasser mer", eller "I Sverige har alla samma möjlighet". Har man MINDRE ekonomisk fördel av det, eller tror att man har det, så ligger det givetvis nära till hands att förespråka "light-varianter" av denna modell. Nyliberalism, eller socialliberalism är bara gradböjningar av samma tankesystem.
Men när vi behöver klasbegreppet som analysredskap, är det JUST för att inte falla i sådana gropar som att tro att det är "arbetarpolitik", när man tar pengar från vår gemensamma sektors kassa, och delar ut till var och en av oss för att förvalta efter bästa förmåga. Klassbegreppet hjälpetr oss stället att se, att det är dom som aldrig kommer at vara i behov av den gemensamma sektorns tjänster , som är ivrigast att minimera den. Klassbegreppet kan hjälpa oss att se, att vi som inte äger några produktionsmedel, eller något kapital (som ju också är ett produktionsmedel rät besett) kan inte köpa oss till makt, eller den trygghet varje mäniska borde ha rätt till, en och en. När vi blir arbetslösa, pensionärer, eller sjuka, riskerar vi personlig katastrof, om vi inte betalat våra försälkringar i ett system där vår gemensamma sektor inte räcker till. Det lär oss också att se vem som har svårast att betala försäkringen, och vem som riskerar att få discount försäkringen. Klassbegreppet kan lära oss att förstå, att vår makt består inte i kapital utan i solidaritet (se ännu ett omodernt ord !) Om vi alla sparar si, eller så många procent av vår lön, så finns dom till hands, när arbetskamraten blir sjuk. Om vi lägger pengar till A-kassan, så säkrar vi kompisens uppehälle, om han blir arbetslös, och vi vet aldrig vem som blir sjuk, eller arbetslös, men dom minst behövande stödjer de mest behövande. Och om en arbetgivare vill sätta arbetare på plats, inte önskar bråkmakare från facket, eller åsikter om produktionen, eller bara vill skära bort lite olönsam arbetskraft, kan han avskeda eller lockouta - det är hans ekonomiska vapen. Det ska förstås på det sätteet att hans makt ligger i att bestämma att då berövar han oss vår inkomst. Eftersom vi är beroende av att sälæja vår arbetskraft, bsitter han altså ekono9misk makt. Sådan har vi inte. Klassbegreppet har lärt oss att solidairiteten är det vi har. Vår makt består i att vi är många -rent ekonomiskt sett en förkrossande majoritet faktiskt….! Om vi kan förmå en hel avdelning, en hel fabrik, eller en hel fackförening att inse det, kan vi med strejken som vapen stå emot det ryck som utgår från den ekonomiska makten !
Självklart kan den som äger produktionsmedel i större omfång inte ta till sig ett sådant budskap ! Och han har ekonomiska resurser at sälja sitt eget budskap till fattiga och rika. Dom senare är enklast att övertyga !
Och nej - jag upfattar det altså inte som arbetarpolitik, när man föringar vår gemensamma sewktors kassa - inte ens om man ger oss pengarna själva. Tvärtom liknar det ett sätt att köpa vå solidaritet, och splittrra den gemensamma sektor som är allas vår säkerhet, mot den ekonomiska makten - en skattkista innehållande vår solidaritet representerat i klingande mynt, och prasslande sedlar. Tvärtom anser jag att sossarna går till höger genom att anta den borgeliga kursen.
Och ett begrepp blir inte obrukbart, eller förlegat, bara för att det blir omodernt - Det är borgeligt önsketänkande !

Nämner man solidaritet här så är man kommunist har jag märkt
.
#8. Det är som att läsa insidan av sitt eget huvud när man läser dina inlägg. Vi må ha en liknande gryndsyn i rätt mycket verkar det som.

#8 Sjalv kommer jag fran Hammarkullen i Angered. Jag har bara upplevt att det ar de som bestrider de sk klass klyftorna som forsoker cementera dem.
---

Hmmm …. vet inte om jag förstår dig rätt……
Men de mäniskor som bestrider klassklyftorna har en tendens till att cementera dem ? âr det det du menar ?
Altså att dom som förnekar att klassklyftnrna finns är ofta dom som arabetar för att förvara dem ?
I så fall är vi eniga. det är det som kallas (politisk ) konservatism.
Ellert menar du också att du aldrig har sett någon som använt klassbegreppet som ett redskap ? För mig har det ofta varait ett redskap, och jag har ofta orienterat mig runt i livet , med klassanalysen som karta. Jag har haft många vänner som gjort det samma, och är de mäniskor som lärde mig använda det evigt tacksam !
Däremot är det sant att många som skulle behöva det, aldrig får möjligheten att tillägna sig de teorier, dom kanske skulle ha behov av. Skall man hitta gräddfilerna till universiteten, skall man ju gärna vara född i närheten av nån hållplats lixom - annars gäller alltför ofta försörjningsplikten framför allt, och när man kommer hem från en tung arbetsdag, har lagat mat, & lagt ungen, har man kanske inte alla gånger enegin till att läsa svåra böcker. Då ligger kanske nyheterna och en lättbegriplig actionfilm näramre till hands….
Själv har jag inga skolor bakom mig, men har "fuskat", genom att vara politiskt aktiv i stället för att arbeta, ….mycket arbetslöshet, som använts till sociologi, musik, hantverk och sånt…..
Åby i Mölndal, höghusen i partille, samt Nordostpassagen (Gbg) hör till de ställen där jag avnjutit min nattsömn under min upväxt (Faktiskt jättetrevliga ställen alla tre !)

#11 Graddfilerna till universirtet? vad svamlar du om? Det ar lika for alla se till att plugga pa hogstadiet och gymnasiet sa har man _GRATIS_ hogskola/universitet.
De som rent generellt till att alltid referera till klassklyftor har liten eller ingen anldening till att verkligen forsoka fa folket ur sin klass.
En allt mindre del av sveriges befolkning tillhor arbetarklassen. :"Arbetarklassen" glider mer och mer mot den icke arbetande klassen.
De som tillhorde S pa 50 och 60 talet var langt hogre politiskt inriktat an vad M anhanngare generellt ar idag. Man pratade om att gora sin plikt och man var stolt over att arbeta.
Forsta Maj tagen innehaller allt fler som aldrig arbetat…
---

#12. De som var arbetsföra (gamla som unga) på 50 och 60-talet hade arbete. Det fanns arbete att välja på då. När jag var ung, på 70-talet hade jag aldrig någonsin ett enda problem att hitta jobb. Jag kunde sluta ett jobb på förmiddagen och ha ett nytt till eftermiddagen. Man kunde traska runt och höra sig för och inom några timmar hade man jobb. Man kunde jobba på ett ställe i några månader och spara ihop pengar för att sen resa runt ett par månader eller så. Komma hem igen och skaffa sig ett nytt arbete. Inga problem. Jag har gjort allt jag skriver om själv, jag och mina kompisar. Vi var unga då och vi ville ha lite kul emellanåt och det hade vi också. Har svårt att tro att man kan göra så idag. Dessutom levde vi aldrig på några soc-pengar inte heller A-kassa. Det behövdes inte. Pengarna fixade man ihop ändå, lätt.
Min första helt egenbetalda resa gjorde jag som 16-åring. Jobbade ihop den själv och åkte iväg med en kompis.
Det är nog lite skillnad mellan då och nu vad gäller jobb. Varför jag skriver detta? Jo, för att du säger att Maj-tågen innehåller fler och fler som aldrig har jobbat.
#13 Vad tror du är anledningen till att det ser annorlunda ut idag?

#14. Usch Ida, nu satt du mig på pottkanten
. Det måste jag fundera på lite innan jag skriver.
#14 Jag tror att det stavas alltför långa perioder av socialdemokratisk politik med vissa inslag av Vänsterpartiet. Men det är ju min åsikt. :-)

Jag tror faktist det inte har sa mycket med det politiska klimatet som att det ar
a) Oerhort byrokratiskt att anstalla nagon, man ska betala sjukersattning osv. direkt ifall ens anstallda blir sjuk.
b) folk lyfter alltfor sallan pa sin bak for att soka ett nytt jobb. Det skapar enorma stelheter i arbetsmarknaden.
sedan kan man naturligtvis avhjalpa a) pa politisk vag. Man man kan inte andra manniskor installning.
Skolan borde se till att elever lar sig soka arbete. Flertalet ganger har jag hort affarsinnehavare klaga over att ingen soker arbete langre. Ungdomarna sitter hellre pa Cafeer eller framfor sina datorer.!
---

#16. Nja, det vet jag inte om jag håller med om. Däremot kanske det stavas efterkrigstid. Vi hade en bra uppsving efter kriget och arbetstillfällen fanns hur mycket som helst.
#17. Jag håller inte riktigt med dig där. Jag har själv varit arbetslös och har baske mig inte suttit på någon bak. Nog för att den är bred och sittbar, men ska jag jämföra med 70-talet och nu så är det en stor skillnad på tillgängligeheten av arbete. Helt klart. Inte bara stor, den är enorm.
Det där med affärsinnehavare som klagar är rätt kul att du säger, för den erfarenheten har inte jag. Tvärtom så står ungdomar i kö för att få jobb, men det finns inte hur många jobb som helst. I alla fall där jag har bott de senaste åren. Här där jag bor nu så finns det alltid ungdomar i affärerna.
Vi har en dröse ungdomar nu som jobbar som vikarie på mitt jobb. Ett par studerar och jobbar extra och ett par har slutat gymnasiet och har tagit jobb hos oss till dess de hittar annat. De är urduktiga.
När jag gick i skolan så hade vi ingen träning i att söka jobb, ändå jobbade vi. Däremot kanske vissa s k curlingföräldrar skulle ta sitt ansvar och se till att ungarna deras fick en chans att växa upp och stå på egna ben. Jag ser det dagligen hur föräldrar tvärhåller sina nästan vuxna barn och inte låter dem växa och bli självständiga. De finns ett antal sådana på mitt jobb t ex, som lägger sina scheman så att deras barn (som de kallar sina 15 åringar) inte ska behöva vara ensamma hemma, ens på dagtid någon timme. Det är helt otroligt och totalt ansvarsbefriande. Hur ska en ungdom någonsin kunna lära sig att klara sig själv när de aldrig får chansen?

Dolomit 60:
Jo visst finns klasser (jag har också ett förflutet inom KU låångt tillbaka) men man är inte dömd till en klass för all framtid.
JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ FOLK SOM GNÄLLER UTAN ATT VILJA FÖRÄNDRA!
Vi har en fantastisk möjlighet i Sverige - universiten är GRATIS, man fåt till och med studiebidrag fast ens föräldrar är stängselmontörer och dagisfröknar.
Eftersom jag är född inom arbetarklass/lägre medelklass med lågutbildade föräldrar men nu är högavlönad akademiker med eget företag (jo jag är arbetsköpare också) har jag VÄLDIGT dålig förståelse för alla dem som inte tar vara på sina möjligheter.
Typisk för mina vänner från barndomen: "jaag vill inte ta studielån" "så orättviist att du har mycket högre lön än jag".Att jag har 5 år på universitet tar de inte med i beräkningen.

#18 Det jag syftade pa i b) var att sverige har en inbyggd stelhet in sin arbetsmarknad. Detta for att turordningsreglerna fungerar som en loneforman. Ju langre man har arbetat desto sakrare sitter man pa sin plats. Detta innebar att ungdomar och jobbytare hela tiden riskerar att vara de som ryker forst, trots att de kanske ar de som anstranger sig mest.
---
#19 Bra inlägg, jag håller helt och hållet med dig!

#19. Jo, det där är rätt typiskt att det diskuteras varför den tjänar mer än den. Det skrev jag om i en annan tråd. Vårdpersonal t ex är duktiga på att prata i de termerna. Varför ska du ha mer i lön än jag…….jo, för att jag har gått utbildningarna………Det är inte rättvist för vi utför ju samma typ av arbete……..ja, i det stora hela, men jag har fortfarande gått utbildningarna och får p g a det utföra lite annat än du……….Det är det lillla det………….Spelar roll, jag betalar varje månad på mitt studielån då jag gått utbildningarna och alltså får göra vissa saker som inte du får utföra då du inte gått utbildningen…….
Ja, så där rullar det på.
Fast det där med att ALLA ska ta tillvara på sina möjligheter kan man nog utforma och diskutera lite mer om. Vi är inte alla likadana. Om jag är driftig och dessutom har lätt att lära och klarar av studierna bra så innebär det inte att alla har det lika lätt. Vi är rätt olika. Det finns ju många som kommer från "överklass" och inte har klarat av ett endaste dugg, inte skolan, inte arbete, ingenting. De kan komma långt ändå eftersom de har t ex sin pappa som hjälper in dem. Sen finns det folk som kommer från lägre klass, har föräldrar vars utbildning kanske består i grundskola och inget mer, som klarar sig jättebra i skolan och går vidare med studier och tar sig upp på egen hand.
Man bör inte glömma att det faktiskt kan vara svårare för de som kommer från s k arbetarklass att gå vidare då de redan från början får höra att de ingenting är värda (bildligt talat). Först genom föräldrarna som kanske har ett slags mindervärdeskomplex och alltså håller både sig själva och resten av familjen nere. Dels genom det område där de växer upp och man hela tiden lever i ett vi och dem tänkande. För att inte förglömma att många av oss är uppfostrade i "du ska inte tro att du är något" andan, vilket ju kan uppfattas lite olika.
Själv är jag uppväxt som en s k asfaltsbarn och nyckelbarn. I en förort utanför Stockholm. Där var det väldigt mycket en arbetarklassmentalitet och en kraftig gränsdragning mellan vi och dem. Jag tror man hämmas lite av sådant, liksom den som kommer från högre klass får en slags känsla av att den är förmer och självklart (redan från början) är några pinnhåll ovanför andra.
Här tror jag alltså att vi som kommer från den miljön av arbetarmentalitet och lägreklasshämningar antingen växer upp med känslan att här tänker jag inte bli kvar, jag ska vidare i livet och få göra det jag vill. Andra blir hämmade och tar sig inget för.

#22
Håller med, jag var en av dem som ville bort och tog tillvara på de möjligheter som samhället erbjuder ALLA.
Det jag reagerade påi Dolomits inlägg var att man skulle vara dömd till att vara i en klass för alltid. Det finns ingen 100% rättvisa, en del föds mer begåvade än andra (å en del kan hoppa över 2m i höjd, obegripligt!).
Det rättvisa är att alla får CHANSEN att tex studera vidare genom fria universitet och studielån men givetvis har inte alla kapaciteten. Men den tror inte jag beror på klasstillhörighet i första hand.
För att undvika missförstånd: det är givetvis alltid svårare att bryta ny mark, om ingen i släkten har akademiska studier är det svårare än om alla är akademiker (då kanske det är svårare att avstå studier?) MEN DET GÅR IALLA FALL och det är jag ett levade bevis på.
#23 Jag tror att du har rätt. Alla har inte samma förutsättningar, men alla ska få samma chans och det tycker jag att Sverige är bra på att erbjuda.
Som sagt, en del är mycket intelligenta och drivna och kan gå långt tack vare det. De ska hindras från det lika lite som idrottsstjärnor och artister hindras från att nå framgång. Ibland får jag känslan av att det är fulare att tjäna pengar på företagande än om man heter Stefan Holm och hoppar höjd eller Måns Zelmerlöf och sjunger i idol?!

#23
jo nog är det fult att tjäna pengar på företagande, speciellt provocerande verkar det vara att tjäna pengar på tandvård…
Vi har precis byggt om huset och gissa om jag får många gliringar om hur jag tjänat ihop de pengarna! Ibland ljuger jag att säger att det är maken som tjänar mest i familjen.
Men mest undviker jag ämnet vilket är förvånansvärt svårt, på fester vill folk 1. få råd om sina visdomständer 2. veta hur mycket man tjänar som tandläkare.
#25 Du får helt enkelt börja ta betalt för frågestunderna på festerna, så får de alla svaren på en gång! ;-)

#25. Aha, så du är tandläkare…….då förstår jag varför du reagerade så mycket på just det bl a jag tog som ett exempel…….tanvården
(i tråden Privat sjukvårdsförsäkring). Jag funderade lite på det.
Ja, jag förstår dig. Det är nog många med den typen av yrken som blir drabbade med många frågor. Ingen tänker på att när man är på en fest eller något sådant, vill man få vara privatperson och inte tandläkare. Gör som Ida föreslår, ta betalt så blir det nog rätt tyst.
Detta med glirningar om man bygger om huset, köper ny bil eller vad det nu kan vara, får vi lite till mans. Har man "vanliga" jobb, alltså inte så välbetalda, får man höra att hur kan NI ha råd med detta. Så hur man än vänder och vrider sig så har man ändan bak
.

#27
ja jag är lite känslig när gäller diskussionen om höga tandläkarkostnader…
Trots allt är det mycket mindre ifrågasättande av priserna från patienterna nu när jag är privat än när jag var i folktandvården. Å jag har ändå ett patientklientel som är väldigt blandat, från höginkomsttagare till soc och de som betalar av sina fyllningar med 200:-/månad…