Jag tror inte det händer mycket på kort sikt. Brorsan fortätter väl?

Men jag tror att på lite längre sikt kommer diktaturen att rämna.

Ja, Raúl har ju i realiteten haft makten de senaste åren, men även han börjar ju bli till åren kommen. När väl han också avgår så ska det väl mycket till för att demokrati inte börjar införas.

Det blir väl lite som i Ryssland. Först händer ingenting och sen händer allting, tyvärr med maffia och stor kriminalitet. Det blir nog lätt så när folk släpps fria. Alla vill ha allting och det helst igår. Efter ett antal år, kan ta sin tid, så lugnar det sig och demokratin kan stega in, förhoppningsvis.

Får se vilket av länderna Sverige eller Kuba som blir av med monopolen först

#4 :)

Jag såg nyss Svt:s "Debatt" med Stina Dabrowski. Där tog man upp situationen på Kuba och exilkubaner vittnade om händelser de varit med om som gjort att de lämnat landet. Andra menade att det förvisso är dåligt att Kuba är en diktatur, men att man ändå lyckats med att skapa en god sjukvård och skola.

Det tragiska med debatten var att stackars Dogge Doggelito, från Latin Kings (finns de längre?) hade bjudits in för att berätta om hur fantastiskt han tycker att Kuba är. Han har spelat in en video där med ett gäng halvnakna tjejer och en gammal bil från 50-talet. Jag tycker att det är oseriöst att sätta honom i den situationen, där han på något vis ska hävda hur bra Kuba är bland en massa exilkubaner med hemska upplevelser. Varför inte ta dit en riktig Kuba-förespråkare?

Stackars Dogge gillar väl värmen, tjejerna och vistelsen på Kuba som kanske varade ett par veckor. Men vem skulle inte göra det? Det är ju något helt annat än att behöva ta politisk ställning och försvara landet i sin helhet.

#6. Håller med dig. Det räcker ju inte att ha spelat in en video för att man ska bli Cuba-expert.

Kände en del cubaner, både för och emot Castro. Det var rätt intressant att lysnna på hur de pratade. De hade ju så olika mening och olika erfarenheter.

#7 Det största problemet generellt är när man tystar oliktänkande, vilket man väl kan påstå kännetecknar diktaturer. Demokrati och mänskliga rättigheter är något alla borde få ha som utgångspunkt, för att åtmistone få chansen att uttrycka sin åsikt. Sedan får man rätta sig efter majoritetens beslut.

#8 Man kan för all del definiera demokrati som majoritetsdiktatur, det handlar ju om ett majoritetsstyre som tar alla beslut. Så därför är det klokt att alltid betona yttrandefriheten i samband med demokrati.

//Zac

#9 Helt riktigt.

Så blev det som de flesta misstänkte. Eller som det står på text-TV: Castro efterträder Castro.

Missförstå mig inte: Kuba är av en rad olika anledningar en diktatur, där yttrandefriheten är starkt begränsad. Jag menar absolut att yttrandefrihet borde iföras på Kuba, och att politisk demokrati vore önskvärd.

Men när detta är sagtär bilden värd att nyanseras en smula.

Låt oss gå tillbaka och titta på Kuba under Batistaregimen; Vi hade då ett maffiastyrt samhälle, som uprätthöls av en fascistliknande regim. Skilnaderna mellan fattiga och rika var gigantiska, färgade mäniskor behnadlades andra klassens mäniskor, nalfabetismen, och prostitutionen var utbredd osv.

Det var i  DETTA SAMHÄLLE, som Castro och en del andra grep till makten genom en statskupp till att börja med.

Nu vill jag givetvis inte försvara statskuppen som metod, men det skall tilläggas, att statskuppen var ETT NORMALT SÄTT att gripa makten på Kuba (och i latinamerika generellt) vid den här tidpunkten.

Efter statskuppen genomfördes en revolution. (Som jag däremot vill försvara) Kort tid efter att Castro kommit till makten, och innan han satt säkert i sadeln, så att säga, utlyste Castro en generalstrejk, till stöd för  revolutionen. (och för den nyinrättade regiomen) Långt över 80% av den arbetande befolkningen deltog i strejken !

Jag är inte motståndare av fria val, och tycker nog att Kuba hade kunnat demonstrera sin eventuella folkliga förankring lite fler gånger under det halva århundrade som har gått, men medge samtidigt att en sådan demonstration också är en slags demokratiskt tecken……

Många av de exilkubaner , som i dag är aktiva i kampen mot det kubanska styret, är folk som altså en gång var anhängare av Batista ! När man ser, och hör dem utala sig ser man ofta folk från välmöblerade hem, iklädda smycken och juveler, ofta  klädda enligt amerikansk överklassnorm. Däremot ser man sällan folk i blåställ, lappade jeans, eller flanellskjorta. Sällan ser vi oljiga fingrar, eller någon med foten vilandes på spaden.

Förklaringen är antagligen enkel; De mäniskor som flydde Kuba, eller blev förvisade, var troligen i hög grad förhålandevis förmögna mäniskor, som trots konfiskationer av hus, och kanske verksamheter, trots detta hade en slant undanstoppad, och som sedan tagits emot av USA med öppna armar.

Det skall tilläggas att under revolutionen försökte Castro beskatta visa verksamheter, som motarbetade regimen (men som inte hade motarbetat Batitstas regim), För att använda en del av deras intäkter till att finansiera Kubas gemensamma behov. När verksamheterna undandrog sig detta, ställde Castro kravet: Acceptera den lagliga beskattningen, annars konfiskerar vi verksamheten ! När man inte hörsammade lagen, konfiskerade Castro. Det är värt att upmärksamma i detta sammanhang, att  nämnda bolag fortfarande erbjöds möjligheten att göra siog en vinstpå Kuba, även om den skulle bli betydligt mindre. Men bolagen valde att spela högt !

De flesta av exilkubanerna är i dag mycket gamla, och dom som inte är det har oftast ingen egen erfarenhet av Kuba, och det kan diskuteras hurvida man som välintegrerad 20-åring med ett fint hem i USA idag över huvud taget kan rubriceras "exilkuban". Har man gjort det är det stor sannolikhet för att man levt i en högbogelig miljö, och sedan barnsben indoktrinerats med antisocialistiska värderingar, och Castrohat.

Jag såg ett TV-program för ett par år sedan, där en exilkubansk familj lyckats komma över till Kuba, med ett TV-team. familjen som från början varit extrema motståndare till Castroregimen, fick se hur Kuba hade förändrats, hur skosytsemet fungerade, hur rasismen hade åtgärdats, osv. Dom fick snacka med vanoiga mäniskor. Efter hand som resan fortgick, blev dom (i synnerhet familjens moder) mindre och mindre fientligt inställda till Kuba av i dag. Och mot slutet av filmen hade man totalt ändrat upfattning om Kuba, och menade att utvecklingen var faktiskt på rätt väg.

På samma sätt hade jag en skolkamrat en gång, som var ipå Kuba för att lära sig dansa, och som fyllts med västlig propaganda, och trodde det värsta om Kuba, som kom hem, och sade att "När man är där är det en helt annan sak, man ser saker som man inte känner till här, och som man inte tror man får en mer nyanserad bild" Hon var altså inte längre uteslutande negativt inställd till det kubanska samhället, utan menade att sedan hon snackat med vanligt folk osv, på Kuba, så föreföll den västliga bilden hon rest dit med som kraftigt överdriven propaganda - hon kände sig rent av lurad, sade hon !

Det är lätt att jämföra Kuba med västliga demokratier, och därmed dra slutsatsen att revolutionen har misslyckats totalt och massivt bör fördömmas.

En rimligare jämförelse vore kanske emellertid att jämföra Kuba med hur Kuba såg ut unde Batista, eller att jämföra med andra iomkringligande latinamerikanska stater. Kanske skall man jämföra graden av demokrati i Ecuador, Brasilien, eller Jamaica, föir att få en rimligare bild, eftersom det är länder som har ungefär samma historiska, och ekonomiska förutsätningar. Till detta kan kanske tilläggas att det kan vara värt att studera den ekonomiska fördelningen i dessa länder, och fundera över förekomsten av prostitution, gatubarn, narkotikaproblem, etc, vid en jämförelse. Viktigt är att dessutom ta med den bojkott, som USA och andra länder uprätthåller mot Kuba, och som i verkligheten framför allt bestraffat befolkningen, snarare än den har påverkat regimen.

JO, visst jag går inn för demokrati på Kuba, och såg gärna att man införde yttrandefrihet. Men jag tycker det är värt att nyansera bilden i alla fall !

#12. Ett mycket bra inlägg du gjort. Ungefär så ser jag också på saken. Man kan också betänka att innan Castro tog till vapen så försökte han, i egenskap av advokat, att få Batistas regering ogiltigförklarad, då Batista kom till makten via en statskupp. Det lyckades inte. Därefter tog han till vapen.

Jag tror man ofta glömmer att Cubas och överhuvudtaget Latinamerikas historia skiljer sig stort från våran. De har levt som slavar, de har levt under förtryck av Spanien och i viss mån USA. USA, som då hade ekonomiska intressen i landet (socker) förklarade Spanien krig och sen var det USA som bestämde. När landet blir självstyrande så kommer den ena diktatorn efter den andra. Batista tog makten via statskupp. När det sedan blev val förlorade han och då tog han, med stöd av USA, åter makten på Cuba. Batista var en grym diktator, vilket man heller inte ska glömma. Han (sägs det) dödade ungefär lika många motståndare på några år som Castro gjort under sina 50 år.

En annan aspekt som vi här i Sverige har svårt att sätta oss in i är att länder som Cuba, som levt i slaveri har en grym historia. Indelningen var, historiskt sett, vit (uppdelad på vita födda i Spanien och vita födda på Cuba). Vita födda i Cuba var sämre sort än de födda i Spanien. Sen kom fria, svarta och slavar. Denna uppdelning finns, i stora delar av Latinamerika, fortfarande kvar i folks tankesätt. Numer mest som ekonomisk rasism där de svara fortfarande är i undeläge.

Jag bodde ju ett tag i Bulgarien då det var kommunistiskt. Jag kan berätta att där visades propaganda mot väst i parti och minut. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, då jag ju själv kommer från väst och ju kunde konstatera vilken falsk bild de gav till folket om väst. Vi västerlänningar var knappt människor och vi betedde oss som svin och vältrade oss i dyngan. Vi var dessutom okunniga, lata och det enda intresse vi hade var oväsentligheter. Ja, det var så mycket propaganda så det kan jag inte ta upp här. Så visst fylls vi, både öst och väst med propaganda och visst utgår vi från oss själva och vår historia när vi talar om hur andra ska vara.

Självklart ska ingen behöva leva under någon diktatur, oavsett om den är höger- eller vänsterstyrd. Självklart ska människor ha rätt att ha sin åsikt utan att riskera livet. Självklart borde Castro, efter några år, lämnat över makten till någon som folket valt. Förmodligen hade de valt honom i alla fall. Fast samtidigt förstår jag att man, särskilt på den tiden, var rädd att lämna ifrån sig makten med tanke på landets historia. Tyvärr så fastnade Castro i sin egen makt och blev maktfullkomlig. Där brister det, inte själva statskuppen.

Dessutom ska man inte, i ett fritt land som Sverige, behöva be om ursäkt för att man inte endast ser negativt på det som hände med Cuba då Castro kom till makten.

Då jag själv kände en del cubaner så kan jag, i stort sett, säga att det som #12 skriver om många exilcubaner stämmer. De som drog då Fidel kom till makten var i stort sett de förmögna, de som förtryckte andra och levde stort på andra människors olycka. Sen finns det en hel dröse exilcubaner från modernare tid som Castro låtit fly…….de kriminella. Men man ska heller inte förglömma alla de "vanliga" cubaner som desperat försökt ta sig ur landet på de mest vanskliga sätt.

Jag bodde på en grannö under några år och där råder och rådde då jag befann mig där, demokrati. Folket levde inte under diktatur och fick ha åsikter och valen var fria. Så långt hade det landet nått i sin utveckling. Historian är annars densamma som på Cuba. Varje dag kunde man läsa om tragedier när folk stack iväg från landet via de mest konstiga sätt. Inte p g a att de var förtryckta utan p g a att de ville ha det bättre och det var det stora landet USA som drog. Då de inte fick visum så försökte de ta sig dit olagligt. Många av dem försvann i havet. 

Det finns alltså många olika anledningar till att man är så desperat så man flyr från en ö med vad som helst.

#12 "Acceptera den lagliga beskattningen, annars konfiskerar vi verksamheten ! … Det är värt att upmärksamma i detta sammanhang, att  nämnda bolag fortfarande erbjöds möjligheten att göra siog en vinstpå Kuba, även om den skulle bli betydligt mindre. Men bolagen valde att spela högt !"

Wow, Kuba är alltså ett liberalt land med valfrihet. Notera att beskattningen var laglig. (Dvs diktatorn hade bestämt den…)

Jag noterar också att ni (#12 och #13) verkar dra slutsatsen att rika människor alltid är förtryckare.

Man tjänar inte alltid pengar på någon annans bekostnad, det kan som sagt vara värt att komma ihåg.

#14. Wow säger jag också. Var det bara det lilla du kunde se av allt vi skrev. Jösses. Hur kan du missa all den information som #12 skriver om och även det jag berättar?

Nä du gubbe lilla, jag har aldrig påstått eller dragit slutsatsen att de rika ALLTID förtrycker. Faktum kvarstår ändock, de flesta som drog när Castro kom till makten var just de rika och de som förtryckte. Sen ser ju jag att jag skrev någtra punkter till angående detta med flykt, fast du kanske missade det?

Castro bestämde om beskattningen ja. Vad skulle han göra tycker du, berätta gärna lite om det med tanke på hur situationen var då på Cuba? Innan dess så var det inte precis folket som tjänade på alla sina tillgångar. Här i Sverige går ju företag med vinst och skattas, vilket bl a kommer oss till del.

Jag kan inte se att #12 någonstans påstår att Cuba är ett liberalt land, tvärtom.

Cuba var inte ett fritt och liberalt  land innan Castro heller. Det var en hård och grym diktatur och fattigdomen var enorm, medan en liten, liten klick satt på rikedomarna. Det är en del av Cubas historia.

Till sist kan jag rekommendera dig att läsa om det jag skriver i 3:e stycket nerifrån. Om du läser med öppna ögon kan du se att jag inte enbart skriver i svart eller vitt.

Jag har inte sagt och heller inte menat att man alltid tjänar pengar  "på någon annans bekostnad". det vore direkt ointelligent av mig att hålla mig med sådana meningar eftersom jag sjäæv försöker tjäna pengar på hantverk bland annat.

Jag kan inte se att någon annan skulle ha menat det heller riktigt.

Däremot menar jag att mnöjligheten att tjäna pengar på andra föreligger, och jag menar heller inte att det är någon ovanlighet - tvärtom !

Jag kan heller inte se att jag någonstans har gett uttryck för att Kuba skulle vara liberalt, eller demokratiskt på något sätt (Om det nu föreligger någon egentlig kopling mellen desa begrepp, utöver det rent tepretiska…..) Tvärt om har jag på  TVÅ STÄLLEN framhållt att demokrati, yttrandefrihet, och fria vsal vore önskvärt på Kuba. 

Jag har heller inte menat att alla rika är förtryckare, och kan inte se att det skulle vara någon annans mening här på tråden heller.

Däremot är vi två stycken som har gett uttryck för att det de facto existerar ekonomiskt förtryck, och att sådant förekom på Kuba.

Låt mig ta ett exempel på vad jag menar: När en mäniska äger ortens samtliga transportfordon, och det är flera mil till närmaste stad, när han är omringad av gårdar där han har familj, och vänner, och det är åtskilliga mil till närmaste stad, när samma mäniska äger marekerna omkring sig, och inte medverkar till att dolingen utöver det att vara en slags upsyningsman, när samme man äger ortens enda mataffär, och den lön han utbetalar med nöd och näppe räcker till den mat arbetaren behöver för att få den kraft, som behövs, för att arbeta, men aarbetaren blir skyldig sin arbetsgivare pengar för husrum, efter som det skjul där hans arbetare sover i ägs av arbetsgivaren, och arbetarna således har två alternativ; arbeta på arbetsgivarens vilkor eller dö - då rådetr det jag skulle vilja kalla ett ekonomiskt förtryck - Det gör det oavsett om arbetaren har laglig rätt att förhandla om lönen,m eller "är fri att gå när han vill".

Detta är gängse latinamerikanska förhållanden, och har varti i åtminstånde under störredelen av industrialismen !

Givetvis ser man mäniskor reagera mot detta. Man försöker bilda fackföreningar. Problemet är bara att fackföreningsledare har en tendens att "försvinna". Vissa "försvunna" uprorsmakare har vitnat om hur dom blivit fastbundna vid en bil, och släpade i rtep efter grusvägar tills dom varit medvetslösa, varefter som misshandlats av okända män, och deras fysiska tillstånd har varit i överenstämmelse med deras berättelæse.

Dessa förhållanden är verklighet i latinamerika i dag. Liknande förhållanden gjorde sig gällande på Kuba under Batista.

Och låt oss säga så här: Det var inte dom fattiga, som undertryckte de rika ! Det var generellt de välbesyttna, som stödde Batistas regim. Men det är väl kanske en naturlig reaktion, att man vänder sig mot en regim som fråntar en ekonomiska goder, och social status, fullkomligt oavsett om man är  förtryckare eller ej, och oavsett om man anser att ekonomiska goder bör fördelas eller ej, och oavsett om man inser vilken makt pengar kan ha, och vilka projekt som kan genomföras med dess hjälp !

I övrigt försöker jag efter bästa förmåga atat inte indela enskiljda mäniskor i kategorier som onda och goda förtryckare, eller undertryckta. Det jag vänder mig mot är som regel system, och förhållanden - inte mäniskor. Däremot finns det ibland enskiljda personer som mer än andra syboliserar makten eller förtrycket, då måste man angripa deras helt personliga gärningar ibland. Exempel på sådana mäniskor på ömse sidor kan vara Hitler, Ghandi, Castro, Stalin, Göran Person, Frederik Reinfeldt, Moder Theresa, Ho chi Mihn, och Richard Nixon etc.

Det är dock viktigt för mig att komma ihåg att det är dess mäniskors politiska gärningar, som är viktiga inte deras personliga egenskaper.

#15. Det har jag aldrig påstått heller, vilket också kan vara värt att komma ihåg.

Jag tycker #17 förklarar den ekonomiska (och annat) situationen mycket bra och jag känner igen så mycket i det han skriver om från mina år i ett sådant land.

Jag har tyvärr aldrig själv varit i sydamerika. Men jag har varit i andra länder i tredje världen (Indien, kenya, och Egypten bla.)

Därigenom (bland annat) har jag bildat mig en upfattning, om de vilkor som tycks vara generella för den tredje välrden.

Däremot har jag läst en del om Sydamerika, och träffat mänisor med sydamerikansk bakgrund på olika sätt.

Det här med repet är exempelvis en historia jag hörde på någon dokumnetär utsändelse för några månader sedan. Men jag har hört ungefär samma historia otaliga gånger, och från olika sydamerikanska länder. 1973 var det fackföreningsledare som slaktades, och staplades på en idrottsstradion i Santiago. (Chile) därefter började "försvinnandena", under 80-talet var det dödspatrullerna i El Salvador, som upmärksqammades. Googlar man i dag på ordet "dödspatrull", så får man omedelbart träffar, som även innehåller ord som "Brasilien", "Guatemala", och "Colombia"….. Det var heller inte länge sedan något tv-program Kan ha varit "Kalla fakta", "Striptease", "Dokument utifrån "el. dyl.)kunde berätta om just det här "skuldslaveriet", eller vad man ska kalla det. ( som i dag är rätt kännetecknande för just sydamerikanska stater. ) Jag tror jag hörde talas om det första gången när jag läste någon av Sven Wennerström, i tonnåren (70-talet) Det är samma sak här Jag har hört det otaliga gånger förr i olika sammanhang.

På det sättet har jag lagt samman en mängd samstämmiga bilder jag stött på genom åren, och skapat beskrivelsen i föregående inlägg.

Givetvis finns det mäniskor som försöker distanciera sig från en sådan beskrivning. Det är ionte sällan mäniskor som själva har ekonomiska, eller politiska intressen i de beskrivna förhållandena.

Som barn förnekade jag att jag hade tjyvrökt, medans cigarettröken siprade ut genom näsborrarna. Och som vuxen har jag lärt mig att välja vem jag ska tro på……

Senast i somras träffade jag fö. en tjej som berättade om sin far som levde i exil och hade varit politiskt aktiv i ett sydamerikanskt land. Men han kunde inte bara sitta och titta på medans det föregick. "Så han måste vara väldigt försiktig" förklarade hon. och jag förstod till fullo den hemska sanning som dolde sig bakom den tämligen oskyldiga formuleringen…..

Är det sant så som media påstår att Raul Castro blivit officiell ledare nu, och att det inte kommer bli några andra val? (än de som redan var påbörjade, där det bara finns en person nominerad tillvarje valbar plats) ???

Läste nåt på ordfront eller sourze.net om att de nu skrivit på några garantier om att kuba nu ska följa fler mänskliga rättigheter enl internationella rekomendationer. Stämmer det? Men det lär väl inte leda till några snabba förbättringar i verkligheten??? eller är jag alltför pessimistisk???

320. Nej, jag tror inte du är för pessimistisk utan realistisk. Det kommer ta hur mycket tid som helst innan förbättringarna märks. Tar jag grannlandet (där jag bodde) till Cuba och jämför med det då de två länderna är väldigt lika historiskt sett,  den ena med högerdiktatur och den andra med vänster dito, så har det landet numer någon slags demokrati, fria val, åsiktsfrihet osv. Det blev, för ett antal år sedan, allmän amnesti för politiska fångar. Trots det har landet en lång väg att vandra, även om de kommit en bra bit på väg.

Landet har fått kämpa och kämpar än mot sin historia. Alla år av slaveri, fattigdom, rasism, kolonisation, diktatur i två omgångar osv osv sätter sina spår. Därför tror jag Cuba och dess folk har mycket att jobba på.

Jag hörde precis att det nu finns EN affär i Kuba där man kan köpa dator. En ny värld öppnas alltså för alla, eller åtminstone några få kubaner.

Sådan utveckling ger alltså kommunismen…

#22. Ja, för datorer går ju före mat.

#23 Jo, jag har hört om den fantastiska tillgången på mat på Kuba också…

På "socialistiska partiets" hemsida skriver man:

"Kuba har en stor jordbrukspotential. Men trots verkliga framsteg är varken produktionen av grödor eller kreatur tillräcklig för att kunna föda befolkningen. Det beror på att produktionen av sockerrör och citrusfrukter för export på statsjordbruken prioriterats."

Vidare…

"Idén att återinföra en fri marknad för jordbruksprodukter och stimulera bönderna att förbättra tillgången på mat tycks delas av många åtminstone i Havanna.(11)

Undertryckandet av fria marknader rättfärdigades genom de orättvisor de orsakade, men frågan är om den svarta marknadens orättvisor är bättre."

Ja, och om man, återigen, ser lite historiskt så förlorade Cuba ett stort stöd när Sovjet föll ihop. Detta stöd som de mer eller midre tvingades in i efter handlesblockaden från USA 1962. En handelsblockad som kritiserats av FN och även EU.

#25 Samma år som man lät Sovjet placera strategiska robotar på ön…

Fast robotarna försvann, men det gjorde inte handelsblockaden.

//Zac

#27 Det är ju riktigt…

Vem hissa flaggan på chile år 1869 ?

När Raul Castro nu lämnar posten som kommunistpartiets ordförande på Kuba innebär det slutet på den sextioåriga epoken Castro.