ja, man ska väl kunna försvara sig när inte ens polisen brytt sig!

konstigt detta!

men poliser ska tydligen komma undan! 

som den som slagit frun, han klara sig han med

Det är en fruktansvärd situation för alla inblandade, det är bara förlorare i denna historia. Nödvärn håller jag nog inte direkt med om då han har laddat om geväret flera gånger och dessutom skjutit, eller t o m "avslutat" sina offer på mycket nära håll, ca en meter, varav en i ryggen. Det påminner mig lite om ett fall för 10-15år sedan då en polis sköt en skinhead i bakhuvudet, men friades då rätten ansåg att polisen var hotad. Jag har i båda dessa fall svårt att se att någon anfaller springande baklänges?

Nästan mer intressant är dilemmat som rätten befinner sig i vad gäller mannens psykiska tillstånd. Han har enligt en ovanligt lång utredning varit akut sjuk vid tillfället, och nu bättrat på sig rejält. Det innebär att han skall dömas till psykriatisk vård, men då han nu anses vara "frisk", eller snarare tillräckligt tillfriskad så skall han friges eftersom fängelse inte kan komma i fråga. Hål i lagen kallas det i media, jag tycker väl snarast att man bör se det enbart positivt - vi har en individ som faktiskt tillfrisknat så att han skall fungera i samhället igen. Men visst har man förståelse för att det sticker i ögonen på många.

Jag vet att moderaterna hade en debattartikel för något år sedan om att man i liknande fall ville döma till fängelse. Jag minns den eftersom jag inte alls kunde förstå hur man resonerade, tyvärr hittar jag den inte nu. Det var nog efter något uppmärksammat "psykmord" eller dylikt.

//Zac

Jag har inte följt rättegången men jag kan förstå mannens situation. Han borde naturligtvis inte ha skjutit dem men i pressade situationer reagerar man inte vettigt och detta hade pågått i 2 år.

Friska 15-16 åringar har faktiskt så mkt vett i huvudet att de fattar att de inte får göra så som de gjort.

Polisen och föräldrarna till de anklagade ungdomarna har en stor del i att detta har kunnat hända.

Kanske låter hemskt men jag tycker att ungdomarna har sig själva att skylla.

Jag tycker inte det är självförsvar då man skjuter om och om igen.

Låter med som payback. Det ska man inte komma undan med. Även om jag kan förstå varför han gjorde det.

#2 Jag har hört att han laddat om en gång - inte flera.

De vittnen jag hört är att han ber de som anfaller (för så måste man nog se det då de hotat döda och går in på tomten beväpnade med påkar) att stanna. Då de istället fortsätter att närma sig tycker jag att det är nödvärn.

Man kan ju fråga sig vilka alternativ som funnits. Jag kan inte se några. Polisen vägrar ingripa. De som (han uppfattar det) vill döda hans son stannar inte ens då de hotas med vapen. I hans situation har ju valet stått mellan att skjuta å ena sidan, och att se sin son ihjälslagen å andra sidan.

Jag kan hålla med om att "omladdningen" går att ifrågasätta, men situationen var inte normal.

#5 Han hade väl laddat om överpipan två gånger?

Jag håller med om att händelserna initialt låter som nödvärn, det är ånyo omladdningarna och skottens placering som gör att i alla fall jag anser att det inte längre förelåg nödvärn i andra halvan av händelseförloppet.

Jag tycker mig också förstå att den dödade 15-åringen inte normalt var med det s k "mopedgänget" och därmed att han säkert mest hängde med för att kolla på. Att han sedan ligger död på marken verkar mysko då han säkert är den i gänget som har minst anledning att vara aggressiv och hotfull. Men det är bara spekulationer från min sida. Däremot tycks 50-åringen och sonens kompis ha lämnat väldigt överrenstämmande uppgifter, både i förhör och i rätten - vilket gör att det låter som att den sagda historien är sann.

En ytterligare besvärande omständighet är en del utryck av mannens sjukdomar - bl a bristande impulskontroll, ångest mm, men även berusningsgraden. Det är inte alls svårtolkat att han har gått till kraftig överdrift på fyllan. Jag säger inte att det är så, men tolkningen är ju öppen.

Därmemot så borde fallet i sig reslutera i en rejäl självkritisk utredning inom polis och socialtjänst. De har brustit å de grövsta, för att inte tala om föräldrarna till ungarna i det s k mopedgänget. Föräldraansvaret kan aldrig förklaras bort.

//Zac

Det som hänt är en fruktansvärd tragedi för alla inblandade. Både offer och förövare.

Vad jag hört hade han laddat om två gånger och dessutom är det dödande skottet snett uppifrån vilket tyder på att pojken ligger eller står på knä.

Att sätta sig in i den rädsla mannen upplevde på natten är omöjligt svårt med tanke på föregående trakasserier.

Det slutar med att en pojke är död och en svårt skadad det går inte att bortse från att ett grovt brott har begåtts även om det inledningsvis börjar som nödvärn.

Visst borde det inte ha hänt men jag tycker att det finns gott om förmildrande omständigheter för mannen.

Som boende i närområdet och bekant med flera inblandade parter följer jag rättegången på nära håll.

Min spontana reaktion när det hände var; det var väntat att något skulle hända och VAD gjorde ungarna där mitt i natten. Samma reaktion som de allra flesta som känner till Rödeby och "mopedproblematiken" där (och förmodligen många andra också).

Vad som fått mig att ändra uppfattning är att Simon, som avled på platsen, bad för sitt liv innan han sköts för andra gången. Är det fortfarande nödvärn då?

Diskussionerna i Karlskrona/Rödeby fokuserar så oerhört mycket på samhällets ansvar, polisens bristande förmåga, socialens uteblivna insatser etc etc. Att polisen inte gjort vad de skulle håller jag fullständigt med om - men!

Jag skulle vilja ha mera fokus på föräldrarnas ansvar! Det är vad jag har tänkt på när det numera så berömda mopedgänget i Rödeby har cirkulerat framför min bil på väg genom samhället. Vad gör 15-åringar ute halv två på natten? Var är deras föräldrar? Varför ställs det inga krav på dem?

Har vi blivit så bekväma att vi lägger ansvaret på allt utom de som verkligen borde sett efter sina ungar? Är man inte något ansvarig alls för vad ens ungar hittar på för skit?

En annan tanke som skrämmer mig är att nästa gång något liknande inträffar, tänk om min son råkar gå förbi då? Utan att ha något som helst med saken att göra, han råkar passera och blir den som kommer i skottlinjen? Om man tillåter att sådant här händer och så öppnar man också upp för möjligheten att någon totalt oskyldig drabbas nästa gång.

Det är jättesvårt, och jag avundas inte de nämndemän som sitter i tingsrätten i det här målet…

#9. Jag bor ju inte alls i närheten av Rödeby och vet alltså rätt lite om det som hände där, förutom det som massmedia tar upp. Jag håller med dig i det du skriver. Det har jag också funderat på, var är föräldrarnas ansvar då? Varför låter man barnungar springa omkring ute halva nätterna utan någon som helst kontroll på vad de sysslar med? Tyvärr så är den synen inte alls ovanligt, att småungar springer vind för våg, fulla, bråkiga och allmänt stökiga. Var föräldrarna håller hus undrar man ju. Bryr de sig överhuvudtaget om sina barn?

Något har självklart slagit slint i den här pappans sinne, när han skjuter rätt av. En människa som drivs för långt kan bli hur farlig som helst. Vi glömmer det och myndigheter glömmer det då de inte ställer upp för en drabbad familj eller enskild. När spärrarna släpper finns inget hinder kvar och då kan vad som helst hända. Det visar det faktum att pappan skjöt, trots att killen bad för sitt liv. Ingen, som har den allra minsta spärr kvar, skulle skjutit i det läget. Hemskt är det och en tragedi är det, för alla. Ja, det blir inte lätt att finna rättvisan i detta.

#10 Den där spärren blir dessutom ganska obefintlig för många under påverkan. I detta fall var det dessutom väl både alkohol och tabletter?

//Zac

#9 Som vanligt får man ju bara en liten del av sanningen genom att följa media (även jag som inte läser kvällstidningssagorna) och ändå så bildar man sig ju en uppfattning.

Jag hade en gång i tiden (som reservofficer) ett tjänstevapen med ammunition i hemmet. Det är klart jag tänkte tanken att en galning skulle försöka bryta sig in i mitt hem. I en sådan situation tror jag inte lagboken har någon betydelse. Om jag upplevt att min familj var hotad skulle jag göra allt för att skydda dem.

Jag har t.o.m. en kollega som råkade ut för det. Mitt i natten börjar någon skrikandes bulta på dörren. Han ringde polisen och sa att om de inte skyndade sig skulle han inte tveka att använda tjänstevapnet. Den gången kom de…

#10

Det är ju nästan det värsta av alltihop - här finns inga vinnare, bara offer. Flera familjer är totalt förstörda för all framtid, det är så fruktansvärt tragiskt.

#11
Under många år som aktiv flyglotta funderade jag varenda gång vi var på övning - skulle jag verkligen kunna använda en AK4 mot någon levande människa? Och ja, jag kom fram till att det skulle jag absolut, om jag upplevde att mina barn och min familj utsattes för hot. Absolut.

Men om jag missbedömde hotbilden och sköt för säkerhets skull? Om jag, påverkad av medciner och alkohol, använde mig av mer våld än nöden kräver, är det min bedömning som gäller då?

Jag vet inte, jag bara tänker högt här…

 I Brottsbalkens 24 kapitel 1§ står följande;

"-Rätt till nödvärn föreligger mot:
- Ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom.
- Den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning.
- Den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård, eller fartyg.
- Den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse."

I 6 § står även: "- Om någon har gjort mer än vad som är medgivet ska han ändå vara fri från ansvar om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig."

Det är den paragrafen försvaret i tingsrätten grundar sin argumentation på.

Jag tänker på alla som utsätts för mobbing år efter år, misshandlade kvinnor som fruktar för sitt liv, alla som anser sig utsatta för hotbilder där polisen inte gör vad man tycker den borde, alla som anser sig ha rätten att försvara sin familj och som hänvisar till en ev. friande dom i tingsrätten i aktuellt mål.

Om en friande dom blir prejudicerande i det här fallet och man väljer att fria med hänvisning till 6§ är jag lite orolig för att i framtiden kommer möta flera liknande fall där man upplever sig pressad till yttersta gränsen. Det blir, som i det här fallet, tingsrättens sak att bedöma hur pressad man är.

Mycket intressant ämne och diskussion, har inte hela bakgrunden så pass klar för mig att jag kan ge mig in i diskussionen just nu - men skall försöka läsa in mig. Fram till dess följer jag diskussionen.

Några reflektioner som är extra värda kan jag tycka är:

• Föräldraransvar (ungdomarnas)
• Mänskliga spärrar
• Myndigheternas ansvar

Och om vi skall titta på juridik:

• Hur långt skall nödvärnsrätten sträcka sig?
• Hur skall rätten se på straffet, om man inte är psykiskt sjuk men varit det vid brottstillfället?

Mänskliga spärrar är intressant. 

För ca två år sedan gick en psykiskt sjuk man in i en villa på Öland och mördade kvinnan i huset. Maken fick slåss för sitt liv med mördaren, han överlevde.

Idag intervjuades han i radion, där de diskuterade just nödvärnsrätten. Han sa att han under ca en sekund tänkte tanken att döda förövaren, men besinnade sig. "Vad var det som fick dig att inte göra det?" frågade reportern. "Uppfostran" svarade han.

De flesta av oss har nog den inbyggda spärren trots allt - vi är fostrade till det. Hans moraliska uppfostran "så gör man inte" övervägde lagtexten om nödvärnsexcessen - han hade säkerligen gått fri om han gjort det. Hur är det med balansen mellan lagboken och moralen? Är vi för försiktiga när det kommer till att försvara oss själva? Är det varje människas moraliska rättighet att döda i självförsvar?

Vad som sedan var ganska intressant var att han berättade om hur stödet för brottsoffer lyser med sin frånvaro, medan förövaren vårdas och får allt stöd som kan uppbringas. Det är visserligen en annan historia, men väl så viktig?!

#15 Det är svårt att värdera andra människors handlingar. Jag tror att jag kan bli så arg på någon att jag "skulle kunna döda" men där skulle just "uppfostringsspärren" slå in. Så gör man inte.

Det är en annan sak att döda för att faktiskt "värna". Om man har ett vapen och skyddar någon som angrips så tror jag inte dödandet är ändamålet - det är ett möjligt resultat av att man skjuter för att hindra angreppet.

Det måste ju vara väldigt svårt att avgöra om 50-åringen avlossat alla skott som ett sätt att värna sin familj - eller om de sista skotten motiverats av annat, bestraffning eller hämnd?

Jag tror att ju mer mentalt inställd man är på hur man skall hantera en viss situation, ju lättare är det också att det blir just så.

 Men oavsett vad man tror om sig själv, tror jag inte man har facit förrän efteråt (och låt oss slippa situationer där vi måste ta reda på facit).

Jag har i mitt jobb pratat med folk, och hört om folk, som jag vet har varit på olika mentala förberedelsstadier när de plötsligt utsatts för hot. En kniv eller skjutvapen. Riktade mot sig. De har själva dragit sina vapen. Vid några tillfällen har det skjutits mot den hotande personen, i några fall varningsskott och i andra fall har det inte skjutits alls.

Mentala spärrar (kanske det som kallas uppfostran) är den förklaring de flesta kommit fram till (gällande de som inte använder nödvärnsrätten och skjuter mot den person som hotar). Pratar man med de som förstår hur man som person beteer sig under extrem (och delvis omänsklig) press får man höra att man ibland kommer till ett läge där hjärnan bestämmer sig, och därefter är det oåterkalleligt. Jag har tyvärr ingen website jag kan referera till detta, men jag har bland annat haft en föreläsning av en läkare med neurologisk spetskompetens, som även utbildar i kampsporten Krav Maga som är en självförsvars/närstrids-"sport" som bygger på hur vi människor agerar när vi attackeras utan att vi är fullt beredda på det, vad vi rent fysiskt/praktiskt klarar av.

#14

Marny, du kanske kan svara på en fråga i egenskap av din proffession?

Modern till den skottskadade 17-åringen hävdar idag att hon ingenting visste om att sonen polisanmälts flera gånger. Är det möjligt att man som vårdnadshavare till omyndig inte informeras om barnet blir polisanmält? Jag lever i förvissningen om att jag självklart blir underrättad om polismyndigheten får ta emot en anmälan mot mina barn…? I mina öron låter det jättekonstigt… 

#16

Fruktansvärt svårt! Och om de nu motiverats av bestraffning eller hämnd - vore det så konstigt om man betänker vad han utsatts för? Men är det rätt? Moraliskt ja (?), lagligt nej. Sen kan jag inte riktigt bortse från whiskeyn och medicinerna. Hade hans spärrar slagit till om han varit helt nykter? (Enligt vad han uppgav i rätten var han själv förvånad över den höga promillehalt han hade i blodet efteråt, hur hög framgick dock inte). 

Jag vet hur jag reagerar om mina barn kommer hem och berättar att någon varit taskig mot dem i skolan! Min spontana reaktion blir att köra över de elaka barnen med bilen en mörk kväll… Tanken är helt tillåten, det handlar om mina barn! Tror alla normala föräldrar har en beskyddarinstinkt som får dem att vilja göra saker som spärrarna sätter stopp för.

Men återigen - om rätten frikänner eller ger strafflindring, ruckas vår uppfostringsmoral då och flyttas spärrarna fram? Kommer vi tolka det som att det är ok och hävda pressade situationer med hänvisning till Brottsbalkens 24 kap §6, Blekinge tingsrätts dom nr xxxxxxxxx? Och hurdant samhälle får vi då?

#18 Om det är så att det har hänt, så är det ett fel som har begåtts.

LUL (Lagen om Unga Lagöverträdare) ger svar på tal.

Många paragrafer som är intressanta.

Men t.ex. kan §5-7 nämnas (se nedan, citerade från ovanstående sida:

_5 § Om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt
för brott, skall vårdnadshavaren eller annan som svarar för den
unges vård och fostran samt annan som har en fostrande roll i
förhållande till den unge omedelbart underrättas samt kallas till förhör som hålls med den unge, om detta inte är till men
för utredningen eller det annars finns särskilda skäl mot det.
Lag (2002:382).

6 § Om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa, skall socialnämnden genast underrättas. Av underrättelsen skall det framgå om den
misstänkte har tillfrågats om han eller hon vill delta i
medling enligt lagen (2002:445) om medling med anledning av
brott samt hur den misstänkte ställt sig till deltagande.
Lag (2002:447).

7 § Vid förhör med den som inte har fyllt arton år och som är
misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa skall
företrädare för socialtjänsten närvara om det är möjligt och det kan
ske utan men för utredningen. Lag (1994:1760)._

Egna reflektioner, utifrån erfarenhet från mitt jobb:

Oftast vill föräldrarna inte närvara (om det är så att ungdomen ofta har problem, är det en engångsföreteelse är föräldrarna/familjeförhållandena oftare också bättre och föräldrarna tar sitt ansvar).

Här i Malmö underättas ungdomens föräldrar alltid, även där man anser att det föreligger men för utredningen att föräldrarna närvarar vid förhör. Man säger alltså till föräldrarna att förhör kommer att hållas med ungdomen, men att föräldern ej får närvara.

Om man vill dricka eller medicinera hemma ska man väl ändå få skydda sig och sin familj utan att få påbackning för att man är påverkad av lagliga substanser?! Annars hade man ju aldrig kunnat ta några glas pga att "tänk om någon hotar mig´och jag får skit om jag försvarar mig på fyllan".

Visst, det är oftast inte lämpligt att blanda stark medicin med alkohol men det är så vitt jag vet inte olagligt.

Man reagerar annorlunda när man dricker eller tar stark medicin men jag anser att det är en risk angriparen tar när han hotar någon.

Nödvärn.. Hur bedömmer man i ett stressat och traumatiskt läge vad som är lämpligt? Jag skulle slå till med närmsta sak oavsätt om det är ett fälgkors eller en fjärrkontorll och det hårt om jag kände mig hotad.

Jag är oxå uppfostrad till att tala istället för att slåss men jag vet av egna erfarenheter att när jag känner mig hotad och trängd så tar jag till knytnävarna om jag inte ser en utväg.

Att han sedan sköt den här killen när han bad om sitt liv, det är hemskt och riktigt tragiskt men jag tror inte han gjorde det av arghet eller hämnd.

#19

Tack! Började fundera på om man skulle behöva ringa polisen och kolla så att ens ungar inte blivit anmälda för något som man inte visste om ;-) 

----

Jag tycker det ska bli intressant att se hur det slutar och vad jag mest är intresserad av är hur man dömer i ett fall där just moral ställs mot lagboken. Eftersom den åtalade inte är någon ond människa egentligen kan jag inte låta bli att tycka att han redan är straffad för resten av sitt liv, precis som de föräldrar som i mina ögon brustit i ansvar och skyldigheter och vars liv förmodligen aldrig kommer bli desamma igen.

Nu börjar åklagaren också att hinta om eventuell förundersökning gentemot ungdomarna som var där, det vore väl på tiden! I det fallet finns inga tolkningar, där är lagtexten glasklar. De hade inte där att göra. Konstaterar bara det tragiska i att en av dem straffades med döden…

#21 Ja, och vad gäller ungdomarna, så verkar det på vissa ställen som att just den som dödades var en av de bättre. En kille som efter kontakt med polisen skulle försöka få sina kamrater på bättre banor.

En kille som gick med upp till huset, för att försöka få den andra att lugna ner sig.

En kille, som oftast inte var med gänget.

Om bilden är sann har jag såklart ingen aning om, det står i kvällstidningar och som med allt annat i de får man ta det med en nypa salt.

Angående att straffas som "normalt", när man har en tillfällig psykisk störning eller sjukdom, men är frisk vid rättegång.

En på jobbet frågade mig idag vad jag tyckte om det och vi började snacka om det. Jag sade att jag tyckte nog det var rätt, men att det var svårt.

Då frågade han om det skulle vara rätt att döma en av mina anhöriga till livstid, eller långt fängelsestraff om det en kväll slog helt slint i någon sådan störning/sjukdom, och man begick ett allvarligt våldsbrott. Då började man såklart fundera… inte för att jag tror det skulle hända ngn av mina anhöriga, men det säger ju alla.

Vänder man på resonemanget, så anser jag inte att böter är tillräckligt straff för någon som under samma omsätndigheter begår allvarligt våldsbrott mot någon som står mig nära…

#22

Det är väl det som gör att så många tycker att utgången blev så fel - det var fel kille på fel plats. Å andra sidan - upprinnelsen och anledningen till att de åkte upp till gården var att den åtalades dotters pojkvän tidigare på kvällen varit på fritidsgården, klippt till den nu skottskadade, överlevande killen med en ölburk och sagt åt honom "att komma upp till gården så skulle de göra upp".

Samtliga som åkte med visste att det skulle "göras upp" och borde inte förvänta sig annat än bråk och problem. Vad fick dem att åka ändå? Grupptryck? Rädsla för att vara "urballare"? Chansen att visa vad de gick för?

Men den här lilla detaljen får mig att fundera över om deras besök på gården verkligen kom som en överraskning för den åtalades familj? Eller var de väntade? Bara en liten reflektion…

Det är så lätt att döma andra. Det är så lätt att sätta sig vid köksbordet och säga att "Jajamen, jag hade gjort precis likadant som den åtalade! Fria honom"! Ja, det var ju inte mitt barn som dog så varför inte?

Lika lätt som att vid grannens köksbord säga (citerar Simons mamma ur en TV-intervju precis när det hade hänt) "Vilken 15-åring har inte fattat ett felaktigt beslut". Förtjänade han att dö för det?

Vilken sida jag än provar att ställa mig på så ser jag den andra sidans fel. Allting är inte svart eller vitt.

Min personliga åsikt är att i det här fallet finns inga vinnare alls, oavsett utgången av tingsrättsförhandlingen. Bara förlorare.

#23 Håller fullständigt med dig.

Håller med Sajberlena till fullo.

Någonstans så måste jag ändå tycka att ett straff är befogat. Det får inte bli som i Amerika.

Sedan undrar jag hur lätt är det i Sverige att få vapenlicens? Mannen i fråga har enl. media ADHD, Tourettes syndrom och har självmedicinerat med alkohol. Hur hänger detta ihop?

Det är rätt lätt att få vapenlicens. Krävs inga psykologiska utredningar för att få en sådan, vilket en del tycks tro. Har själv tagit jägarexamen och har vapenlicens.

Om mannen i fråga dricker alkohol så är ju fråga om var, när och hur han började med det. Har han gjort det jämt? Var det känt när han tog jägarexamen? För det är ju oftast jägare som har licens. Hur visar sig ADHD´n? Var det känt när han fick sin licens?

Har han diagnosen ADHD så borde han rimligtvis vara medicinerad för detta och klara det dagliga livet hyfsat. Dessutom brukar vuxna klara sjukdomen bättre än de gör före tonåren. 

Det jag kan undra över mest är hur han lyckades få licens om han lider av Tourettes syndrom då detta ofta visar sig som ofrivilliga ryckningar. Jag menar, det är svårt att dölja en sådan typ av sjukdom. Svårt att skjuta borde det ju bli om man helt plötsligt rycker till. Då kan man ju träffa precis vad som helst.

Vad gäller alkoholproblem så är det betydligt svårare att veta något om det, om personen inte är en känd alkoholist. Den "dolda" alkoholisten är betydligt svårare att få kläm på. Han/hon kan nog rätt lätt dölja sitt missbruk rätt igenom en jägarexamen. Så lång är inte kursen.

Frågan är, är detta sant som massmedia skriver, eller är det bara en bit av sanningen. För om det är sant så ställer jag mig också väldigt frågande till hur han kunnat få licens överhuvudtaget.

Läste att sonen är förståndshandikappad vilket gör att jag ännu mer tycker att "gänget" borde ha mer vett.

#27 Givetvis är en av huvudanledningarna att gänget gav sig på pojken och senare hela familjen att de tillhör de mer svaga i samhället. Den typen av grov mobbing drabbar mycket sällan de starka, om än någonsin.

#25,26 Klart är att även sjukvården tycks ha missat att göra sin plikt. Hade nu 50-åringen sovit vidare, alternativt inte haft vapen till hands så är frågan om inte hade varit 17-åringen som suttit på de anklagades bänk för misshandel eller ännu värre. Det är en på sätt och vis ganska unik händelse då så många skithändelser på vägen alla gjort att det gått så här fruktansvärt illa för (nästan) alla inblandade.

//Zac

#28. Jag vet alldeles för lite för att säga att sjukvården försummat att göra sitt. För visst är det så, om inte mannen hade haft skjutvapen hemma så hade förmodligen något annat hänt istället. Själv undrar jag om han verkligen hade alla dessa diagnoser som massmedia skrivit om, eller om det bara spekuleras hej vilt.

Har man diagnoser som Touretts och Adhd så är det inte lätt att få uppmärksamhet från psykvården. Jag har förståelse för att mannen självmedicinerade med alkohol för det är inget lätt liv att leva även om man får hjälp. Jag tycker inte det är rätt men jag kan förstå att man gör i princip vad som helst för att slippa skiten ett tag.

Nä, jag avundas inte nämndemännen deras arbete för de lär göra fel vad de än gör enligt en del.

HAr också de funderingar som tas upp i #26. Hur kan en sådan människa, få vapenlicens? JAg har själv licens på 4 vapen, men jag undrar, om inte den gamla lagen, som jag tog min licens under, var bättre. Då var ju en annan person intygare att jag var lämplig. Nu kan tydligen vilken som helst skaffa sig en full garderob trots att de knappt borde ha en vattenpistol en gång. Därmed har jag itne tagit busgänget i försvar, tvärtom. Men detta hade aldrig hänt, om han inte hade fått licens! Att han självmedicinerade med alkohol är ännu värre. HAr någon nånsin kunnat gå in på Bolaget och köpt en flaska Taskig Barndom? Fullständigt oförlåtligt. I mitt tycke, ingen ursäkt, möjligen en orsak

#31 "Men detta hade aldrig hänt, om han inte hade fått licens!"

Då hade kanske han själv och hans familj varit misshandlade till döds istället.

Det är alltid vanskligt att spekulera kring vad som hänt om inte…

Det enda som verkar helt klart är att om denna familj fått leva trygga i fred - då hade det inte hänt.

Ja, visst har du i princip rätt. Men frågan är, ska en människa, med så svåra problem, psykiskt och som dessutom har alkholproblem, kunna få vapen i sin hand? Vad jag för övrigt anser om busgänget, vill jag inte ens tala om här…..

#31 Utan att kunna det gamla systemet, så är en person som intygar lämpligheten inte något speciellt bra sätt. Det kan ju vara någon som känner dig, någon som får betalat av dig för att intyga osv…

Han har kanske dessutom fått vapen innan han fått de här sjukdomarna, och det verkar ju inte som att han varit psykiskt sjuk på ett sådant sätt att han inte kunnat kontrollera sig, förrän han denna kvällen/natten blev så otroligt stressad så att han blev blockerad. Möjligen gjorde alkoholen/medicinerna sitt till för att det skulle bli blockering, men efter att ha pratat med ett par olika personer, bland annat en läkare som är specialist på hjärnan och hur människor fungerar i olika situationer så kan konstateras att stress kan försätta normala funktioner helt ur spel.

#34, samtidigt, som den personen på sätt och vis borgade för dig. Hans vapen var således i fara, om du gjorde något dumt också….Men där er det dubbelkoleln borde ha komit in. Han borde ha blivit fråntagen sina vapen, när det i sådan fall visade sig att han fick de problemen. Nåväl, som sagt, bara förlorare i detta fall.

Lite antiklimax med domslutet. I och med att man valde att gå på psykisk förmåga fick vi inte veta var gränsen för nödvärn går.

Jag lyssnade på en märklig radiodebatt i P1 i morse. En av debattörerna jämförde pojkarnas trakasserier och dödshot mot familjen, med "pojkar som pallar äpplen i en trädgård".

Om man jämför det med ett pojkstreck som att palla äpple, har man inte riktigt satt sig in i vad gänget gjort.

Det här är inte på något sätt slut. Jag tror det kommer att gå genom både hovrätt och HD innan det är slut. Just för att det är en så extrem situation så det går inte att hitta något jämförbart praxis någonstans (såvitt jag vet).

Jag tror att åklagaren lärt sig sin läxa och slänger in ytterligare någon åtalspunkt, istället för att, som nu, klumpigt tro att det räcker med ett mord-åtal… Oerhört klumpigt och något som gav tingsrätten fri lejd i mångt och mycket.

Det tycks ha stått helt klart under rättegången att pappan under händelserna varit helt utanför sin egen och omgivningens kontroll, och att han tydligen mår bättre nu, vilket ger en oerhört svår, men egentligen ganska logisk dom.

Fallet är oerhört svårt och jag antar - nej, förutsätter, att detta dras hela vägen upp till HD. Det är så mycket principer som kommer i spel i detta fall att det måste dras någon typ av skiljelinje. Nödvärnsproblematiken har de tyvärr inte behövt beröra alls i och med en klumpig  åklagare med tunnelseende…

 //Zac

Rätt beslut iallafall.