Skriftliga omdömen javisst men att omvandla omdömet till likartade betyg med siffror eller bokstäver tycker jag är att dra det lite för långt.

Tror en del föräldrar kommer att pressa barnen för hårt att få bättre omdömen (betyg) i de fall där det förekommer siffror eller bokstäver.

#1 Ska jag förstå det som att du stöder (mp) linje. Skriftliga omdömen, fast de får inte innehålla något om hur det går för barnet?

Har du egna barn?

jag tror detta kommer bli bra, jag tror på idén att i ett tidigt stadie kunna hjälpa barn med deras eventuella problem.
det är ju inte ett betyg som kommer forma deras framtid, det är bara ett omdöme, och jag tror att jag skulle uppskatta det som förälder också, att få en liten uppdatering om hur det går och vad man kanske kan hjälpa till med lite extra.

sen kanske man inte ska ta det på alltför stort ansvar när dom bara går i lågstadiet, men ändå hoppas jag att det kommer kunna hjälpa barnen.

Nja, jag är nog lite emot (och jag har barn). Tycker att det inte behövs redan i ettan. Omdömen får vi ju redan, minst två gånger om året där vi får veta hur det går för våra barn, hur de ligger med läsning, skrivning och räkning samt lite annat. Det tycker jag kan räcka i lågstadiet.

Handlingskraft är alltid bra, bara man inte handlar för kraftigt så man inte hör vad andra tycker.

"Regeringen beslutade på måndagen också att införa kunskapsmål och nationella prov redan från tredje klass."

Vilket - som jag förstått det - innebär att omdömet de första åren blir en sorts prognos mot treans mål.

Jag är själv rätt kluven till betygen. Som förälder ser jag det mest positivt. Min erfarenhet (fyra barn från 3-21) är att de muntliga omdömena är så svårtydda att det lätt blir en chock när det plötsligt står "IG" svart på vitt. Och då har åren redan gått…

#5. Muntliga omdömen kan vara väldigt luddiga, det har du rätt i. Fast inte i lågstadiet, enligt min erfarenhet, då det handlar så mycket om just läskunnigheten, skrivningen och sådant. I mellanstadiet däremot, tycker jag det börjar ludda till och ännu mer i högstadiet där man knappt förstår vad de vill ha sagt utan måste fråga om flera gånger.

Jag är absolut inte emot betyg, fast jag vill inte ha dem i lågstadiet. Någonstans på mellanstadiet tror jag räcker för att man som elev och förälder, ska hinna ikapp s a s.

Det som är synd är ju om det här beslutet lägger hinder i vägen för en blocköverskridande skolöverenskommelse. En sådan hade varit väldigt bra.

#0. Är emot betyg av dess naturliga skäl.

Föredrar att energin satsas istället på att väcka intresse för kunskaper hos eleverna.

#6 I min sons skola körde man med skrifliga omdömen. Vidare finns det i läsning, stavning och matte en A,B och C skala som visar om barnet ligger över, mitt på eller under en viss kunskaps standard i det ämnet.

Standarden är satt för varje ämne och skolår för att se till att alla har bra kunskaper i varje ämne. Ju mer man blir engagerad i skolan ju mer inser man att dom första 3 åren är otroligt viktiga. Det är där grunden läggs och det är mycket lättare att rätta till fel än senare i skolgången.

Ju längre du väntar med att rätta till fel eller skall vi kalla det hämta igen kunskaper ju svårare. Efter tredje året så utvidgas utbildningen med andra ämnen vilket dom behöver baskunskaperna för att kunna tillgodogöra sig. Om dom då behöver jobba ikapp med baskunskaperna samtidigt som dom inte kan hänga med på dom nya grejorna så hamnar dom ännu längre efter.

När man står med facit i handen som vi gör idag så ser man att de som gått ur grundskolan med dåliga kunskaper i basämnerna halkade efter redan från starten. Att inte börja mäta var barnen är i sin utbildning förän senare i skolgången ser jag som att sätta en ambulans nedanför klippan istället för att sätta ett staket på toppen.

#9 Bra och tänkvärt inlägg!

# 2 Nej, jag har inte egna barn men jag har förmågan att sätta mig in i andra människors sits.

Jag tycker att det kan stå i omdömet hur barnet ligger till men inte att det ska ske genom "betygsättning" utan helt enkelt skriftligt ex:

Anna är lite svag i matte och behöver mer hjälp hemma med matteläxan. Hon är duktig i svenska och håller bra tempo i ? (vilka ämnen de nu läser i lågstadiet). Anna är trevlig och har många vänner i klassen. osv..

#11

"Anna är lite svag i matte och behöver mer hjälp hemma med matteläxan."

Som förälder skulle jag undra vad "lite svag i matte betyder". Det handlar ju om värderingar. Det kan betyda risk för IG den dagen det är dags för betyg, eller det kan betyda att hon inte ska vara säker på VG. En avsevärd skillnad.

"Hon är duktig i svenska och håller bra tempo"

Samma sak. Utgår läraren från att Anna är en svagpresterande elev och att varje gång hon når upp till läroplanens mål är hon duktig och håller bra tempo? Är föräldrarna blåögt optimistiska och ambitiösa och tänker sig att Anna ska ha MVG i allt - och tar omdömet som bevis för att det är så?

Ja, olika skolor i olika kommuner kanske har egna sätt att bedömma barnen, vad vet jag. Det jag däremot vet är att åtminstone de 2 kommuner mina barn gått i skolan har haft ordentliga och rediga omdömen när de gick i lågstadiet. De följde en typ av bedömning i t ex läsning där man svart på vitt kunde se var barnen låg i läsning. Samma med matte och skrivning.

Om någon säger till mig "lite svag i matte" så innebär det för mig att svagheten inte är värre än att man med lite mer ansträngning kommer ikapp. Stora svagheter innebär för mig VARNING, nu gäller det.

Hon är duktig i svenska och håller bra tempo säger väl sig självt…….inga svårigheter hon är där hon bör vara, alltså hon släpar inte efter.

För mig är dessa omdömen inget svårt alls att begripa. Dessutom ser man ju som förälder själv var det brister och var det går som smort. Det ser man ju redan på lågstadiet, om man hänger med.

#13 Alla har vi olika erfarenheter. Min erfarenhet är att lärarna har väldigt svårt att säga i klartext att det går dåligt…

Sen kan jag tänka mig att förväntningarna kan vara väldigt olika. Jag kan tänka mig att det finns föräldrar som inte alls har några förväntningar på sina barn - har kanske ingen akademisk bakgrund själva - medan läraren ser att barnet är en studietalang. Det som läraren då beskriver som en svaghet - relaterat till sina förväntningar - kan ju då upplevas som en katastrof av föräldrarna.

#14. Ja, erfarenheterna är nog många. Det gäller ju att vara med som förälder också och inse att det kanske behövs läggas på ett kol när läraren så säger. Det finns ju en del föräldrar som absolut inte vill inse att deras barn inte tillhör eliten liksom det finns föräldrar som inte direkt bryr sig och allting mitt emellan det.

Själv har jag svårare att förstå lärarnas omdömen av mina barn idag när den ena går på mellanstadiet och den andra högstadiet, än när de gick på lågstadiet. Fast jag frågar, för jag vill ha besked. Vad är de bra på, vad behöver de mer hjälp till? Vilka ämnen är läraren orolig för och vilka inte osv. Detta för att förstå var de ligger. Brukar också fråga hur de beter sig, både mot lärarna och andra elever. Sånt vill jag ha svar på, för hur ska jag annars kunna göra något åt det?

# 12 Är det inte sånt man diskuterar på kvartsamtalen?

#16 Det finns tusentals föräldrar, och lika många samtal…

Jag tror att "betygsliknande" skriftliga omdömen är bra för föräldrarna. Det kommer att bli tydligare.

Däremot är jag inte övertygad om att betyg alltid är bra för eleverna. rahmat2 i #8 har en poäng som stämmer väl överens med Montessori-pedagogiken. Det är kanske bättre att elevernas motivation kommer från arbetsglädje än från betyg…?

Tyvärr är skolan generellt - (min dåligt underbyggda bild…) - dålig på att stimulera arbetsglädje. Då kanske betygsmotivation är bättre än ingen motivation alls…?

# 17 Det är säkert bättre för föräldrarna men är det bättre för barnen?

Jag anser att pressen blir större (läs för stor) om man börjar med betygsliknande omdömen redan från ettan. Tycker det räcker med betyg från sjuan.

Även om läraren inte hinner med så mycket på ett kvartsamtal så bör h*n hinna med ett telefonsamtal till de föräldrar till den elev som riskerar att inte bli godkänd eller inte når upp till årsklassens mål.

Det finns en del föräldrar som vill och kräver att barnen ska vara bäst i klassen/skolan liksom i sportsaktiviteter. Börjar detta redan på lågstadiet så tror jag inte att barnen kommer må så bra.

Jag har en väninna som är lärare så lite vet jag om vad en del föräldrar ställer för krav på sina barn.

#18 Det är alltså ditt förslag? För barn som riskerar att få IG ska läraeren ringa föräldrarna?

Det finns inget sådant krav idag vad jag vet?

Vad ska gälla för de föräldrar som är mer intresserade av när deras barn går under VG eller MVG? Ska de också få telefonsamtal? Är det inte enklare att läraren då talar klartext - skriftligt - istället för att hymla?

#13 Vi har nog ungefär samma syn på saken. Vad jag inte kan förstå är att alla är emot en skala som tex A,B,C. Då kan man snabbt se om barnet ligger över, medel eller under. Som du själv skriver så kan lärarna vara lite luddiga ibland och då kan det vara bra med en ram som alla följer.

#18 Varför behöver det vara en press. Som du skriver så är det föräldrarna som sätter den pressen och betyg eller någon liknande skala kommer inte att göra saken sämre för dom  barnen. Föräldrar som hetsar sina barn gör det ändå. Tro mig Sara, jag ser det varje dag.

Det är inte så lätt alltid att veta vad som är bäst. Min ena dotter, som går i högstadiet, vill ha betyg. Hon tycker själv det är luddigt som det är nu. Lärarna har gjort som så, på elevernas önskan, att de sättr ett slags "låtsasbetyg" på proven så att eleverna får ett begrepp om hur de ligger. Det gillar min dotter för då känner hon att det är lättare att lägga på ett kol där det behövs s a s.

Vi som är något äldre hade ju betyg ända från ettan och jag minns inte att det var något konstigt med det. Fast det var ju normalt för oss. Vi visste ju inget annat.

Trots det så tycker jag ändå inte att det ska behövas så stora omdömen i lågstadiet. Det kan komma senare i mellanstadiet. Då börjar allvaret ändå s a s.

# 19 Ja det är mitt förslag.

Så vitt jag vet så har det fungerat i många år utan betyg från ettan så varför skulle det inte fungera nu?

Om ens barn ligger bra till så är väl det nog att få veta det, varför skulle man behöva en siffra eller bokstav för att få det bekräftat?

# 20 Naturligtvis pressar sådan föräldrar barnen ändå men varför ge dem mer att hänga upp sig på?

#21 Om vi kan få bort stigman med betyg så är det ju faktiskt ett bra verktyg. Eftersom lärare kan vara väldigt subjektiva i sina bedömningar så behövs det en guide för dom att följa när det gäller hur bra barnet gör ifrån sig.

Som i alla yrken så finns det bra och dåliga lärare. För dom dåliga lärarna var det bra att betygen försvann.

Den erfarenheten jag har är att dom tre första åren är otroligt viktiga. Kan vi rätta till problemen där så fungerar mellanstadiet mycket bättre. Ju längre man väntar med att fixa ett problem ju svårare är det.

#22  Så vitt jag vet så har det fungerat i många år utan betyg från ettan så varför skulle det inte fungera nu? Men det är precis vad det inte har gjort. Sedan betygen togs bort har procenten av barn med läs och skrivsvårigheter samt problem med matematik ökat. Jag säger inte att det bara har att göra med betygen, utan det finns många faktorer, men jag tror att det är en del av problemet. En annan del är att standarder och krav har minskat i hela samhället.

#22 "Så vitt jag vet så har det fungerat i många år utan betyg från ettan så varför skulle det inte fungera nu?"

Jag håller med mingdie i #23. Det har inte fungerat bra - det är ju därför så många vill ha betyg igen. Sen är det ju så att man lika gärna kan skriva:

"Så vitt jag vet så fungerade det i ännu fler år med betyg från ettan så varför skulle det inte fungera nu?"

:-)

Fast om ett barn har svårigheter med att läsa och skriva borde detta ha uppmärksammats av läraren som borde ha tagit tag i det, oavsätt om man har betyg eller inte.

#25 Borde…

#25 Tyvär fungerar det inte så. För många lärare bryr sig inte eller tycker inte att dom har tillräckligt med tid att ta tag i det. Den andra delen är ju att föräldrarna skall veta. Vi som föräldrar bör ju engagera oss mer i skolan.

Ja, så har vi då föräldrarna som faktiskt också "borde" se att deras barn inte kan läsa.

Uppmärksammar lärarna inte att barnen inte kan läsa och skriva så brister de i sin yrkesroll.

#28, 29 Rätt båda två. Därför tycker jag att beryg är bra. För båda parterna. Jag som förälder kan enkelt se hur mitt barn ligger till och läraren tvingas till att göra ett bra jobb eftersom betygen är också betyg på hur bra dom gör.