Inte så konstigt. Ger man en grupp möjlighet att sko sig så är resultatet i regel ganska lätt att förutspå. Varför vi (människor) tenderar att tro att politiker inte handlar i egenintresse har jag aldrig förstått.

… förstod inte heller riktigt kopplingen mellan "utanförskap" och politikernas förmåner? Jag har alltid uppfattat utanförskap som ett sätt att ersätta "arbetslöshet" i debatten, då arbetslöshetssiffrorna varit alltför lättmanipulerade.

Utanförskap är ett ord som jag tycker illa om då jag tycker det missanvänds. Det låter som om man inte vore en del av samhället bara för att man har oturen att inte ha ett arbete eller vara sjuk av någon anledning. Man räknas helt enkelt inte som en vanlig människa längre.

 Utanförskap är för mig, en fråga om någon som utesluts av en annan grupp som t ex vid mobbing. Alltså så skulle en arbetslös eller sjuk människa utmobbas av "de som arbetar och betalar skatt" och det ger mig rysningar.

Det finns ju en liten klick människor, vilket vi har sett här om inte annat, som anser att de är bra mycket bättre än andra just för att de har turen att ha jobb och vara friska och anser att den som är arbetslös eller sjukskriven inte "deltar i samhället" och att de är slöa individer som sitter hemma och glor på TV och äter chips.

Man kan ha ett mycket rikt socialt liv oavsett om man jobbar eller inte, om man är sjukskriven eller inte så utanförskap behöver inte vara lika med arbetslös. Du kan vara lika utanför gruppen på en arbetsplats, fast det räknas inte för du är ju på en arbetsplats och betalar din skatt och då anses man tydligen inte vara utanför gemenskapen………för mig rimmar det så illa.

Självklart ska inte politiker kunna få pension vid 30 och sitta hemma och glo på TV och äta chips och ändå vara välbetald.

Jag tycker inte heller om ordet utanförskap.

Jag har hel sjukersättning och inte är jag utanför för det även om jag inte jobbar.

MEN jag kan förstå att människor blir och känner sig utanför om de inte har någon dagverksamhet att gå till, inga direkta vänner osv.

Ordet utanförskap påminner mig om när jag gick i grundskolan och var mobbad. Man fick aldrig vara med de andra, blev alltid sist vald osv. Oönskad helt enkelt.

#2 och #3 - Ni kanske har ett bättre ord som man kan använda istället?

Problemet är att utanförskap representerar ett, för Sverige som land, oerhört viktigt begrepp. Och ur en rent ekonomisk synvinkel så representerar utanförskapet en enorm belastning för landet. Om en person är sjukskriven eller arbetslös spelar, när allt kommer till kritan, inte så stor roll om han eller hon inte deltar i det produktiva arbete som vi alla måste leva av.

Ord kan ha många betydelser, och därmed betyda olika saker i olika sammanhang. Tror man ska akta sig för att dra slutsatser om eventuella samband mellan de olika tolkningarna. Jag tror personligen inte att någon politiker eller debattör har valt att använda ordet för att skapa en association mellan arbetslösa och sjukskrivna å ena sidan, och personer utsatta för mobbing.

… bör kanske tillägga att jag inte uppfattat utanförskap i första hand som "arbetslösa och sjukskrivna", utan som "arbetslösa och personer som skulle varit arbetslösa om man inte manipulerade statistiken", där denna manipulation kan bestå i förtidspensioner, sjukskrivningar, tillfälliga och meningslösa utbildningar och diverse terapiverksamhet som kan ge människor "sysselsättning".

# 4 + 5 Du gjorde precis ordet utanförskap ännu värre.

"Och ur en rent ekonomisk synvinkel så representerar utanförskapet en enorm belastning för landet." Precis som äldrevården, skolan, sjukvården då?!

Att skriva att man som arbetslös eller sjuk är en belastning är ganska oroväckande men oxå ett bra exempel på varför ordet ger ett negativt budskap.

Ej arbetsaktiva är ett annat ord som enligt mig låter betydligt bättre.

Dessutom skulle jag inte kalla förtidspensionering och sjukskrivningar för att manipulera statistiken. Är man sjuk så är man, man blir varken sjukpensionär eller sjukskriven för att man saknar jobb.

Jag hade en fast anställning genom hela min sjukskrivning ända tills jag blev sjukpensionerad, då jag sa upp den. Å tro mig, jag försöker inte manipulera nått.

#6 -"Att skriva att man som arbetslös eller sjuk är en belastning är ganska oroväckande men oxå ett bra exempel på varför ordet ger ett negativt budskap."

Varför är det oroväckande? Finns det någon som på allvar ur en rent ekonomisk synvinekl kan påstå någonting annat? Vi löser inga problem genom att låtsas som om de inte finns.

"Dessutom skulle jag inte kalla förtidspensionering och sjukskrivningar för att manipulera statistiken. Är man sjuk så är man, man blir varken sjukpensionär eller sjukskriven för att man saknar jobb."

Jodå, det blir man visst. Inte alla, och inte alltid, men det händer. Det finns en gammal uppdrag granskning om överutnyttjandet av just förtidspensioner som visar en aspekt av problemet.

"Jag hade en fast anställning genom hela min sjukskrivning ända tills jag blev sjukpensionerad, då jag sa upp den. Å tro mig, jag försöker inte manipulera nått."

Nej, självklart inte. Manipulationen sker inte av individerna, utan av staten (läs byråkrater och politiker) som vill visa upp fördelaktiga siffror. Det är propaganda. När indivier utnyttjar systemet är det fusk, och det är en annan fråga.

Tillslut, själva kärnfrågan: "Ej arbetsaktiva" skulle kanske kunna fungera. Men jag uppfattar personligen det som ett ännu bredare begrepp inom vilket både barn och gamla får plats.

#7

Att kalla någon för belastning ÄR oroväckande.

Skulle gärna vilja se ett exempel på någon som blivit förtidspensionerad för att de inte fått ett jobb. Någon sjukdom/skada har de antagligen.

Jag vet att Försäkringskassan gärna sjukpensionerade förr (vi diskuterar dagsläget, inte för X antal år sedan) men inte av anledningen att folk var arbetslösa. Idag är det praktiskt taget omöjligt att få en sjukpension om man inte är lam eller ligger på dödsbädden.

Jag anser att arbetslöshet och sjukskrivning/sjukpension inte hör ihop på nått sätt. Därför kan man inte säga att en ex sjukpension är manipulation av statistiken.

Varken barn eller gamlingar som inte arbetar är en "beslastning" för samhället. Precis som en sjukskriven eller arbetslös. Då ingår de oxå i utanförskapet, alltså ej arbetsaktiva.

Utanförskapet består av människor som står utanför arbetslivet. Alltså ej arbetsaktiva.

#4. Ja, varför inte kalla det för arbetslös, sjukskriven, förtidspensionär, pensionär…….för det är väl det man är. Varför använda ordet utanförskap. Som synes i länken så är ordet utanförskap numer ett rent politiskt påhitt, ett ord som används för att människor ska känna sig utanför samhället om de inte bidrar med skattepengar. Usch och fy säger jag. F ö berättar länken det jag tar upp ovan.

Tänk efter, hur länge har man använt detta ord när man pratar om t ex arbetslösa? Inte särskilt länge faktiskt och redan har så många hakat på det politikerna vill att man ska få folk, som har oturen att vara just arbetslösa, att känna…….skam och skuld. Det du skriver förstärker just den känslan. Du pratar om manipulation…..ja, och det är vad jag anser att politikerna lyckas med, hela tiden. Som här, bara genom att använda sig av ett ord "utanförskap" så har man skickat in arbetslösa och sjukskrivna in i en slags mobbingstatus. De SKA känna sig utanför samhället, de SKA skämmas och de SKA känna att de minsann sliter pengarna ur den HÅRT arbetande massan. Jättefint……och vi går på det hur enkelt som helst.

F ö håller jag med Sara.

#8 - "Att kalla någon för belastning ÄR oroväckande."

Ur en strikt ekonomisk synvinkel (för tredje gången). Det är tyvärr sant. Om du vägrar säga det eller inte påverkar inte fakta.

"Jag vet att Försäkringskassan gärna sjukpensionerade förr (vi diskuterar dagsläget, inte för X antal år sedan)"

Fel. Vi diskuterar semantik, inte politik. Min ståndpunkt är att ordet myntades just för att föra den typen av manipulation i ljuset och ändra fokus från friserade till mer riktiga data.

"Jag anser att arbetslöshet och sjukskrivning/sjukpension inte hör ihop på nått sätt. Därför kan man inte säga att en ex sjukpension är manipulation av statistiken."

Nyss visste du att man gärna sjunkpensionerade människor "förr", nu finns det inget samband? Om man inte sjukpensionerat alla dessa människor - tror du inte att vi haft en högre "öppen arbetslöshet"? Duger det inte som samband?

"Varken barn eller gamlingar som inte arbetar är en "beslastning" för samhället. Precis som en sjukskriven eller arbetslös. Då ingår de oxå i utanförskapet, alltså ej arbetsaktiva."

Inte som jag uppfattat saken. Barn och gamla "ska" enligt gängse uppfattning i Sverige inte vara produktiva på det sättet. Det är därför inte alls en grund för att inkludera dem i gruppen.

"Utanförskapet består av människor som står utanför arbetslivet. Alltså ej arbetsaktiva."

Ja. Fast jag är av uppfattningen att det inte gäller människor som av någon anledning inte bör vara aktiva inom arbetslivet.

#9 - "Ja, varför inte kalla det för arbetslös, sjukskriven, förtidspensionär, pensionär…….för det är väl det man är."

Därför att "utanförskap" är lättare att skriva än "arbetslös , sjukskriven, förtidspensioner, pensionär eller vad-man-nu-kan-hitta-på-för-ord-för-alla-grupper-som-inte-deltar-i-arbetslivet".

Jag har egentligen ingen speciell känslomässig relation till ordet (verkar som om jag är ensam om det här ;)), men som jag försökt förklara tidigare så har jag uppfattat det som ett sätt att belysa den propaganda som tidigare rapporterad "arbetslöshet" faktiskt var.

# 10 Nej, jag håller inte med om att det är semantik vi diskuterar. Vi diskuterar det politiskt riktiga i att kalla någon för belastning och samtidigt säga att den personen är i ett utanförskap. Dessutom diskuterar vi hurvida ordet är negativt eller ej.

Vi kan inte ändra vad GK gjorde för 10-15 år sedan eller vad politikerna kallade folk för då. Politikerna använde inte ordet utanförskap på den tiden FK var generösa över rimliga gränser.

Du kanske inte anser att gamlingar och barn ska vara med i utanförskapet men jag anser att de är det eftersom de inte bringar in pengar till staten. Det är ju vad hela grejen med utanförskapet betyder, att inte bidra.

"Ja. Fast jag är av uppfattningen att det inte gäller människor som av någon anledning inte bör vara aktiva inom arbetslivet."

En anledninga att inte vara aktiv inom arbetslivet är just att man har en skada eller sjukdom som gör det omöjligt att sköta ett jobb.

Jag tycker fortfarande att ordet utanförskap är ett negativt klingande ord. Wikipedias förklaring av ordet hittar du här.

I Nationalencyklopedins ordbok står det: Det att stå utanför viss gemenskap.

#12

Jag håller med om att utanförskap har en negativ klang, men det beskriver väl någonting negativt? Det antyder dessutom en ofrivillighet som jag inte anser avspeglas i "ej arbetsaktiv" eller "arbetslös". Ej arbetsaktiv kan man vara med flit. Det är svårare att tänka sig att många "står i utanförskap" av egen vilja.

Vad gäller det politiskt riktiga i att kalla någon för en belastning så vill jag påpeka (för fjärde gången) att det är när man ser det ur en strikt ekonomisk synvinkel. Jag tycker inte själv att vi ska klassificera människor som belastningar eller tillgångar, men faktum kvarstår att ju fler personer som ska försörjas via offentliga transferreringssystem, desto större blir bördan för dem som betalar. Det är kanske inte populärt eller accepterat att säga det högt, men det förändrar inte sakfrågan. Allt som kostar måste betalas - om mottagaren inte kan betala själv måste någon annan göra det. Det är säkert i många fall rimligt att någon annan ska göra det, men då måste vi ju också kunna acceptera att kostnaden finns, och att den är till last för dem som betalar.

Jag har mycket svårt att se hur du inte kan hålla med om detta, om du samtidigt påstår att vi inte diskuterar semantik.

#13. "men faktum kvarstår att ju fler personer som ska försörjas via offentliga transferreringssystem, desto större blir bördan för dem som betalar. Det är kanske inte populärt eller accepterat att säga det högt, men det förändrar inte sakfrågan."

Detta är väl självklart. Ju mindre som arbetar ju högre börda för de som arbetar. Fast fortfarande anser jag att utanförskap inte är samma sak som arbetslös och/eller sjuskriven. Det är ett påhittat modeord som politikerna flitigt använder (särskilt under valet) för att få oss som arbetar (jo, jag arbetar) att att slå ner på den som "lever på oss". Det värsta är att det lyckats och numer används detta ord, negativt, i var och varannan mun. Inte som att man tycker det är rätt synd om den som inget jobb har, utan mer som att de som lever i utanförskap är parasiter och sliter brödfödan ur våra händer.

Även om min börda blir större för att grannen är utan arbete så anser jag inte honom stå utanför samhället. Han har helt enkelt inget jobb just nu, eller han är sjukskriven just nu, vilket jag själv kan bli om jag blir sjuk och jag skulle bli mycket sur om någon kallade min situation för ett utanförskap. Trots allt så kan man ha ett hyfsat socialt liv även utanför arbetet och inget socialt liv på arbetsplatsen, om man inte släpps in i gemenskapen.

# 13 Ja, och jag säger nu för, hmm, tredje eller fjärde gången att jag tycker inte ordet belastning är ok att kalla personer som är ex sjukskrivna, även om det gäller strikt ekonomiskt.

Säg högt att ex nykomna flyktingar är en belastning (vilket de är enl dig i ekonomisk synvinkel), så får du se vilket ramaskri det blir.

Du lägger ett enormt ansvar och skuld på dem som är i ett sk "utanförskap" genom att kalla dem belastningar.

Hurvida du har svårt att förstå att människor kan ha andra åsikter och syn på saker än du har är en helt annan fråga.

#14 - "Inte som att man tycker det är rätt synd om den som inget jobb har, utan mer som att de som lever i utanförskap är parasiter och sliter brödfödan ur våra händer."

Ok, då förstår jag din ståndpunkt. Jag har inte själv uppfattat ordet negativt på det sättet.

#15 Men det ar ju en belastning. Aven om omvarlden sager sig vara beredd pa att ta hand om personer som inte kan ta hand om sig sjalva. Sa hur man an ser pa det ar det ett minus.

Det ar precis som att barn ar en belastning rent ekonomiskt for en familj. Sa ar barn inte kanslomassigt en belastning (inte alltid i alla fall ) snarare en styrka. Men inga foraldrar kan saga att det rent ekonomiskt inte ar en belastning med barn. Oftast dock sa lever barn pa foraldrarnas forvarv och ar i sammhallets aspekt inte en belastning. Foraldrarna drar in inkomst och betalar skatt. 

Pensionarer lever pa den buffert av kapital som de genom sina forvarvsar betalat i skatt. Sa man kan inte heller saga att de ar en belastning eftersom de "tar ur sitt skafferi".

Dock sa ar vuxna manniskor som samhallet raknat med inkomst ifran, en ekonomisk minuspost. De olika grupper av manniskor som man kan ta pengar fran for att forsorja minsusposten med ar fran barn, gamla eller de som arbetar.

# 17 Kanske inkomstbortfallet är en ekonomisk belastning men det blir helt fel att säga att människan blir en belastning.

#18 Da har du inte asikten i #15?

"Ja, och jag säger nu för, hmm, tredje eller fjärde gången att jag tycker inte ordet belastning är ok att kalla personer som är ex sjukskrivna, även om det gäller strikt ekonomiskt."

Men tyvarr sa stammer inte detta med verkligheten. For sa fort som en grupp anvander mer resurser an vad den skapar. Sa betyder det att de extra resurserna (pengar) maste tas av nagon annan grupp.

Skulle t.ex. alla arbeta skulle det finnas mer pengar till skola, sjukvard och pensioner. Just nu sa ar det manga vuxna manniskor som doppat sina hander i burkarna som tillhor barn, sjuka och pensionarer. Istallet for att fylla pa med sylt sa brukar de mer sylt an vad de bidrar med.

Det svara ar hitta en godtagbar niva, dar man kan se hur mycket det ar mojligt for en indvid att bidra med. Men jag tror att de allra flesta sjuk och fortidspensionarer skull kunna bidra lite for att minska sin effekt pa de grupper som inte kan bidra. Men aven pa den grupp som fyller pa med sylt.

# 19 Jag tycker inte det är riktigt att kalla en människa för belastning punkt.

"Just nu sa ar det manga vuxna manniskor som doppat sina hander i burkarna som tillhor barn, sjuka och pensionarer."

Fuskare kommer alltid att finnas, tyvärr. Fuskare bör inte jämföras med de andra som ingår i det sk utanförskapet.

I "utanförskapet" idag är de flesta sjuka, arbetslösa och nykomna invandrare.

Att man är sjuk kan man oftast inte göra nått åt. Att man är arbetslös, njae, en del väntar hellre på ett i sina ögon bra jobb, än att ta ett "skitjobb". Fel så klart. Men det ÄR inte lätt att få ett jobb om man inte har kontakter som vänner, familj, partner osv.

I utanförskap = oönskad för mig. Det finns inget positivt alls med det ordet.

Ledsen men jag tycker att diskussionen borjar bli Clinton:esk, vad som ar sex ar inte en subjektiv fraga!

Likasa vad som ar belastning och bidrag.

Ar man en indivd som gor ett nettotillsott eller inte? Ar det som avgor ifall man ar en belastning. Sedan kan det finnas skal till varfor man ar en belastning.

Men det borde vara varje individs ansvar att minska sitt nettounderskott. For annars ar det en avsiktlig handling att leva pa andra personers forvarv.

# 21 Att folk medvetet inte söker eller tackar ja till tjänster samt fuskar är naturligtvis inte rätt, där kan du börja tala om att stoppa fingrarna i syltburken på fel grunder.

Men oavsätt vad du tycker så anser jag inte att man ska tala om människor i termen belastning. Vi är alla en del av samhället och har samma rätt till försörjning om vi på grund av någon orsak inte kan arbeta. Sen får du tro så mkt du vill på att alla kan bidra med något, antagligen har du inte suttit i den sitsen (som ex långtidssjukskriven) själv.

#21. Men det borde vara varje individs ansvar att minska sitt nettounderskott. For annars ar det en avsiktlig handling att leva pa andra personers forvarv. 

Kan du utveckla det där lite? När jag läser det du skriver så tyder jag det som att om man t ex är sjuk av någon anledning, och är det under en längre tid så är det en avsiktlig handling och man gör det så man kan leva på andra persners förvärv.

#22 - Måster bara hålla med #21. Vad du tycker att man bör eller inte bör säga påverkar inte fakta. Tror att det är kontraproduktivt att helt enkelt vägra tala om det.

#23 - Jag läser det som att det alltid är fritt fram för varje individ att påverka sitt nettobidrag eller sin nettobelastning. Om du lever över dina tillgångar och inte tar ditt ansvar för att minska underskottet så gör du detta med avsikt. Formuleringar med ansvar tolkas med fördel som att man har ansvar att göra detta inom ramen för sin förmåga, annars är termen meningslös.

#23 Som du tyder det ja. Men jag menade att var och en borde gora allt som ligger innom deras kapacitet for att minska "belastningen" pa samhallet. Jag vet inte var du hittade ordet orsaken (att vara sjuk) var sjalva handligen.

Att det finns personer som ar 100% icke arbestkapabla tror jag verkligen pa. Men jag vet att dessa ar mindre an antalet arbetsoformogna.

Jag vagrar tror att var generation, skulle ha tyngre arbetsuppgifter, ha langre arbetsdagar och vara i samre fysiskt tillstand an den generation mina foraldrar tillhorde. Tror ni att detta ar fallet?

Jag tror att vi är i sämre psykiskt tillstånd nu än förr.

Håller dock med om att man fipplat med statistiken och flyttat över folk till förtidspensionering på felaktiga grunder och gjort det för att snygga till siffror.

För mig betyder utanförskap i samhällelig bemärkelse de som aktivt söker jobb men inte får ett. Mao de öppet arbetslösa.

Om da manninskor ar i samre psykisk kondition. Borde man inte forsoka fa ut dem i arbetslivet sa att de kan traffa andra manniskor, skaffa sig ambitioner och kanna att de gor nytta?

Visst bör man det. Så länge folk klarar av det.

#25. Ja, det var ju därför jag frågade, för att, om jag tolkade fel, så kunde jag få en förklaring så jag förstod rätt. Det är väl ändå bättre att fråga än att bara anta????

Ja, det är möjligt att antalet något arbetsförmögna är fler än antalet inte arbetsförmögna……..fast jag skulle vilja veta var, när och hur och framför allt vem vill "ta hand" om den som är något arbetsför. Det kryllar inte av sådana tillfällen precis. Även om du jättegärna vill.

Hur många här inne har varit i situationen "något arbetsför" och fått sysselsättning trots detta?

Jag tror generationen mina föräldrar (som nog är äldre än dina) hade det enklare på många vis. T o m jag hade det lättare när jag var ung än vad de unga har idag. Arbeten fanns alltid. Det var enklare att arbeta sig uppåt och även om arbetsdagarna var längre var stressen mindre. Idag ska vi hinna med mycket mer än vad t ex mina föräldrar behövde. Idag tror jag vi i hög grad lider av stress och tristess. Vi stannar på arbeten vi avskyr för att inte riskera "utanförskap".

Mitt yrke t ex, där jag ju har arbetat i över 30 år på olika ställen, både inom kommun och landsting så är arbetssituationen idag värre än vad den var när jag började. Det är mer att göra med mycket mindre personal. Man räcker aldrig riktigt till vilket skapar stress och illamående. Mycket läggs ner och skyfflas över till ett enda ställe där samtidigt personalen skärs ner.

Ja, som sarah skriver…….vi är i sämre psykisk form än förut. Det tror jag också.

Självklart borde människor få komma ut i arbete (om de klarar av det) och allt det där. Fast i dagens läge……hur ska det gå till när inte ens alla de friska och fullt arbetsföra har arbete?

Alla utgifter är en belastning….. Således även militär, polis, studerande, forskning, rättsväsendet, ja hela den politiska förvaltningsapparaten.

Nota bene om man ser pengar som allenast saliggörande.

#30. Vilket tyvärr så många gör……

#29 - Inte ens de friska och arbetsföra har arbete…

Jag älskar egentligen debatten om arbetslöshet. Det verkar som om arbete vore en ändlig resurs som vi inte har tillräckligt mycket av. Det tar väl ungefär tre sekunders koncentrerat tänkande att lista ut att det givetvis inte stämmer. Arbetslösheten kommer från lagar och regleringar i kombination med en passiviserad befolkning, och där spelar tyvärr de sociala skyddsnäten en förödande roll.

#31 - Ja. Speciellt vi som inleder var och varannan medning med "ur strikt ekonomisk synvinkel".

;)

Jag  tycker ju som bekant inte om att ordet belastning används om männikor, så jag har funderat lite och kommit fram till att man borde använda ordet kostnad istället för belastning.

Arbetslösa och sjukskrivna utgör alltså en kostnad och ingen belastning.

#0 Var har du fått det ifrån att en riksdagsledamot har rätt till arbetsfri ersättning resten av livet?

#34 - Ok, jag ställer upp på kostnad. Det är till och med mer beskrivande än belastning. :) Men du *måste* hålla med om att det är semantik vi diskuterar? =)

:) Jag haller inte med att kostnad ar den basta beskrivningen. Det ar som att saga att gokungen enbart ar en kostnad for fagelboet dar den ligger.

Vad som hander ar att pengar dirregeras fran system som ska stodja de som aldrig har en chans att forsoja sig. Samt som det belastar pensionsystem for de som befinner sig eller i framtiden kommer att ta emot pension. Eftersom det dessutom kravs byrakrati och organisation att hantera de som ar "utanfo" tillfor aven det onaturliga extra utgifter.. som ytterligare bekostas av de som jobbar..

Till syvende och sist ar det det vara barn som kommer att fa betala for det hela.

# Kallas för inkomstgaranti eller pension.