Jag skulle kunna tänka mig att många resonerar som så att "uteliggare" oftast har satt sig i situationen själv med droger osv. medans flyktingar inte har något annat val än att fly för livet.

Själv tycker jag att vi har råd att hjälpa både flyktingar, hemlösa narkomaner, prostituerade och många andra utsatta grupper. Det finns aldrig bara två alternativ. Det är viktigt att komma ihåg. Jag tror att svenskarna måste få en allmänt högre grad av solidaritetskänsla.

Vi har tappat mycket av den gemenskapen och frivillighet att hjälpa andra som en gång fanns. Tyvär så verkar folk idag lägga allt på regeringen och socialarbetarna. Vi är så vana idag med alla bidrag att allt skall komma från staten.

Gå tillbaka några generationer när folk fick klara sig själva mer och då hjälpte man varandra på ett annat sätt. Det var nödvändigt. I dag isolerar sig svensken mer och många känner inte ens sina grannar.

Hur man löser problemet är en bra fråga.

Jag tycker inte det går att jämföra "våra uteliggare" med flyktingar. Många uteliggare har en helt annan problematik med psykisk ohälsa och missbruk (nu menar jag inte alla men många) och på vårdsidan, framförallt den psykiska så har otroligt många boende och instititioner lagts ner med nya reformer. Gamla ställen som "torken" finns knappast mer och i så fall bara med ett fåtal platser.

Så jag ser det som två helt olika problem.

Tror inte att man kan ha ett så okomplicerat resonemang. Går så att säga inte att bara flytta pengar från flyktinghanteringen och pyttsa ut dem till uteliggarna. Inte säker på att uteliggarna skulle bli lyckligare om man öste pengar över dem. (Även om det såklart skulle hjälpa en del av dem.) Och man kan ju också krasst fråga sig hur mycket lidande man kan spara om man satsar låt säga en miljon på invandrare eller på uteliggare? Tror kanske att pengarna gör mest nytta då man satsar dem på invandring.

Oskar