Det där är svårt.. Har man familj så kan det vara bedrövligt att bli ansvisad arbete på långt avstånd. Men kanske en maxgräns på 5-10 mil hemifrån om det finns bra kommunikationer till det andra jobbet?

Jag har inte varit arbetslös på 20 år, så jag vet inte riktigt hur ersättningarna ser ut nu.

Ersättningen är i grova drag:

• Personer utan barn får ersättning i 300 dagar, 80% de första 200 dagarna - därefter mindre (kommer inte ihåg den exakta siffran).
• Personer med barn (eller småbarn - kommer inte ihåg) får ersättning i 450 dagar. Här har jag ingen koll på procentsatserna.

Om man varit medlem i a-kassan i 6 månader, men inte ett helt år får man grundbeloppet, vilket innebär att man får ca 4500 kr efter skatt.

#0 Nej, man ska inte ha ersättning om man kan få jobb. Jag har själv mitt arbete 11 mil från där jag bor och min sambo har sitt 55 mil hemifrån.

Dock tycker jag att om man har t.ex. familj så ska man ha längre tid på sig att hitta ett jobb inom någorlunda rimligt pendlingsavstånd.

Jag tycker ändå att kravet ska vara rimligt pendlingsavstånd för det kan vara svårt att sälja hus/hem och bryta upp från vänner och familj.

Inte alltid lätt att skaffa ny bostad heller.

#4 Vad är rimligt pendlingsavstånd? (Jag känner till en person som bor i New York och jobbar i Sverige? Och en som bor i Tyskland och jobbar i London.)

Jag tycker att man kan diskutera hur lång anpassningstid man kan begära av människor. Men att för evigt stå för en människas försörjning med andra människors skattepengar, när denne faktiskt har ett jobberbjudande, det tycker jag inte är rimligt.

Hur menar du att man ska göra om man har familj där ex. maken har ett bra jobb, barnen går i skolan och så blir jag erbjuden ett jobb som kanske skulle innebära att hela familjen måste flytta. Då kanske inte maken får ett jobb på nya stället.

Att rabbla exempel som du gör hjälper inte. Det finns alltid människor i extremsituationer men det varar oftast i avgränsande perioder. Min man har förresten arbetat på många platser på vår jord. Korea, Abu Dabi, Grekland, Norge osv. men det har varit besvärligt.

Arbetar man utomlands men bor i Sverige så innebär det oftast ett arbete med högre lön och traktamenten som gör att det blir enklare att pendla.

Hur ska en undersköterska, vaktmästare, städerska, busshaufför m.m. göra om hon/han får ett arbete 50 mil hemifrån?

Kanske får man se det på individnivå och inte alltid titta på regler utan även se den "lilla människan"

Varför duger det för dig att rabbla exempel, men inte för mig?

Jag tycker att ansvaret för att försörja sig är personligt. Jag lever själv i ett förhållande och vi har barn. Det är ju upp till oss att leta jobb och att bedöma vilka jobb vi kan få samt var vi vill bosätta oss med hänsyn till en mängd faktorer.

Jag känner många människor som jobbat med detta pussel. T.ex. där hon får ett jobb på annan ort, han flyttar med, men måste ta ett "sämre" jobb eller gå arbetslös ett tag.

Jag tycker inte det är samhällets (vi skattebetalares) sak att garantera att allting alltid ska vara enkelt och problemfritt.

Däremot - som jag redan skrivit några gånger - tycker jag att anpassningstiderna inte får vara för korta och att de måste få vara längre för familjer med barn. Dvs om jag blir arbetslös så måste jag få en period att dels försöka hitta nytt jobb på olika ställen, dels planera för en eventuell flytt. Under "anpassningstiden" ska jag ha rätt att tacka nej till jobb som ligger för långt bort.

Vill tillägga en sak ang #2, att det räcker att man varit med i 6 mån gäller enligt de uppgifter jag fått året ut. Men jag ska försöka få fram mer om det

Det där är jättesvårt att svara på så här generellt. Är man ung och ensam utan familj så kan man ju ha hela världen som arbetsfält, men har man familj så kanske världen blir lite mindre.

Det viktiga när man blir arbetslös är att inte sätta sig ner och se sig själv som offer utan man måste tillåta sig själv att vara flexibel och se situationen som en möjlighet istället för ett elände.

Finns det jobb på annan ort så får man väl resonera om möjligheterna. Men har man rotat sig med villa, barn och lån så är det kanske inte så lätt att finna jobb till båda. Då hade jag nog hellre sett en möjlighet att stanna på orten och göra något annat. Man får inte vara låst i sitt tänk.

Knepigt att bara svara ja eller nej.

#7. Fast nu hänger jag inte med. Om du känner (såna exempel som du så ofta anklagar mig att ta upp) folk där hon får jobb och flyttar till annan ort, han flyttar med, men måste ta ett "sämre" jobb eller gå arbetslös ett tag…….Så vem betalar för honom, som hade ett jobb, men måste gå arbetslös ett tag då han lämnat sitt jobb för att flytta med, där hon har fått jobb?

Att någon väljer att arbeta i New York (för det är ett val) och bo i Sverige är ju inget som har med själva frågan att göra. Man är knappast tvungen att arbeta i New York.

Ett lämpligt pendelavstånd må ju ändå vara så att man kan ta sig hem varje dag, om man så vill. 11 mil är långt, men det går. Däremot 55 mil är för långt. Dessutom är det inte alls säkert att det finns bostad där det finns jobb. Vad gör man då?

Det är heller inte rimligt att man ska tvingas flytta för att en får jobb på annat ställe, om den andre har jobb på orten. Ska den andre då gå arbetslös på nya orten? Då blir det ändå samma sak.

Det behöver heller inte vara samhällets skyldighet att se till att människor får det så besvärligt som möjligt.

Vad är det för "yogaställe" ni har i Ängelholm som jag sett att du skrivit om på annat ställe? Dit kan det väl inte vara 55 mil?

Om vi nu ändå ska ta upp enstaka exempel så känner jag också en där mannen jobbade ca 60 mil från sin hemort i ett par år. Hemorten är ett mycket litet samhälle där jobb knappast finns. Hon var kvar då hon hade jobb på orten och barn som gick i skolan. Till sist var det ohållbart. Hon var ju som en ensamstående mamma, fast hon var gift och han levde praktiskt taget singelliv. För att klara av situationen beslöt han sig för att flytta hem, innan familjen bröt ihop. Detta val p g a att de hade barn i skolåldern med alla sina vänner där. Det är inte alla, skulle vilja påstå få, som orkar hålla på så där i längden.

#7 Eftersom du började med att ta upp exempel så ville jag påvisa att alla människor har förmodligen exempel på liknande men att det hjälper föga i denna fågan eftersom det är så personligt från fall till fall.

Sedan kan jag tycka att det vore kanske väldigt jobbigt för en ung ensamboende att flytta långt också. Bara för att man inte har "egen" familj så innebär det ju inte per automatik att man inte har någon familj. Man har kanske föräldrar, syskon vänner. Alla människor är inte lika anpassningsbara.

Det som är möjligheter och äventyr för någon kanske innebär katastrof och sjukdom för någon annan.

#7 Jag har jobbat på flera flygflottiljer. Flera av dessa har som bekant lagts ner de senaste åren. Som regel har den anställde erbjudits nytt jobb på annan flottilj. Jag känner många drabbade familjer.

Jag har sett mängder av lösningar på problemet. Allt ifrån att familjen bott kvar och den som fått nytt jobb veckopendlat - som en kortvarig lösning eller ibland som en permanent lösning. Ibland har den andra hälften hittat nytt jobb - likvärdigt, bättre eller sämre - och familjen flyttat med. Ibland har man valt att låta den ene vara arbetslös ett tag och hoppats hitta nytt jobb. Många har haft det riktigt tufft.

Jag har inte stött på varianten där man tycker att samhället ska träda in och ta över försörjningsbördan.

(Jag väljer att inte gå i svaromål på din anklagan om att jag ljuger. Du har fel.)

#12 Det måste vara något fel på dig Vad menar du med din parentes????

Jag lägger ner det här. Alla trådar med dig spårar ur på grund av din förföljelsemani

#13 Jag skrev i #3 att min sambo har sitt jobb 55 mio hemifrån. blombuketten tror inte på mig. Jag vill inte diskutera hennes missförtroende utan fortsätta diskutera kring ämnet.

Jag ogillar ditt personangrepp.

#14. Ja, men skriv det då. Du hänvisade knappast till mig i ditt inlägg. Jag påstår inte att du ljuger, jag ställde en fråga utifrån vad jag sett skrivet, av dig, på annat ställe. Eftersom du där hänvisar till yogakurser och sådant, och lokalen är beläggen i Ängelholm så ställde jag frågan att det väl inte är 55 mil dit.