Det skulle drabba mig om en förmögenhetsskatt infördes. Inte för att jag har något kapital att skatta för, men då hyran skulle höjas om hyresvärden, min svärfar, skulle behöva betala mer i skatt för fastigheten vi bor i. Som det är nu går det runt precis och hyran är hyfsat låg då vi renoverar själva så långt det går.

#1 Det där är ju ett argument mot såväl fastighetsskatt som förmögenhetsskatt. Den som tar väl hand om sin fastighet straffas genom högre skatt.

Jag brukar tänka så här:

• Person A får lön. En del av denna betalar hon skatt på. Av det som blir över sparar hon så mycket hon kan, köper så småningom ett hus. Detta renoveras med mycket eget arbete och blir så småningom så mycket värt att hon får betala förmögenhetsskatt.
• Person B får samma lön som A och betalar samma skatt. Av det som blir över konsumerar A så mycket han kan. Det är dyra kläder, fester och resor. A riskerar aldrig förmögenhetsskatt.

Jag ser inte rättvisan. Jag tycker att man betalar skatt på lön och vinster, inte på redan beskattade pengar som man väljer att spara eller investera.

Men (s) har många gånger lovat återinföra förmögenhetsskatt och har (v) med sig. Ska bli intressant att se om (mp) kan stå emot?

Såvida det inte är som jag spekulerade i #0. Att återinföra förmögenhetsskatt passar in i (s) retorik, men inte i vad de egentligen vill göra. Det tenderar ju att glappa lite där…

Pengar som riskeras beskattas flyttas ju också ut från Sverige på olika sätt. Det är pengar som gör mer nytta om de får arbeta här istället.

#2 Jag tror inte att man vill reflektera över var pengarna kommer ifrån utan ser bara att det finns en slags ära i att ha Robin Hood-skatt då det drar många väljare. Det finns ju tyvärr ett förakt gentemot de som har pengar, hur de än fått dem, bland en del. Det är inte förrän det drabbar en själv, t.ex. i min situation, som man förstår vad det handlar om.

#3 Jo, min tanke om "dubbelbeskattning" är väl mer ideologisk.

Den pragmatiska invändningen är väl den du framför. Det har ansetts att man förlorar mer på att införa förmögenhetsskatt än vad den ger.

Och då blir ju (s) sätt att hantera det förklarligt. Av ideologiska skäl säger man att man vill ha skatten, av pragmatiska skäl kommer man inte att återinföra den. Eller?

"Och då blir ju (s) sätt att hantera det förklarligt. Av ideologiska skäl säger man att man vill ha skatten, av pragmatiska skäl kommer man inte att återinföra den. Eller?"

Det är ju faktist en fin illustration på att man både KAN ha kakan och äta den!

Hade jag en stor förmögenhet, ärvd eller egenhändigt ihoptjänad, skulle jag vara helt emot förmögenhetsskatten och jag skulle helt osolidarisk och utan dåligt samvete göra allt för att skydda mina pengar.

Levde jag däremot på ruinens brant, så skulle jag utan att blinka kunna förespråka höjd förmögenhetsskatt. Det handlade då inte om mina pengar.

Sug på den karamellen, utan att nämna orden egoism, rättvisa eller solidaritet.

#7, Det är väl inget kostigt. Man utgår från sig själv och den situation man är i just då.

Har du inte hört uttrycket "Var man inte röd när man var ung har man inget hjärta, är man inte blå när man blir äldre har man ingen hjärna".

#7 Men varför ska man skatta för pengar som antingen man själv eller en släkting arbetat ihop? Jag har inga pengar att prata om och kommer kanske aldrig att få det heller, men har länge funderat över varför man ska straffas för att man har god hand med pengar, lagt ned massa år på en utbildning etc. Det känns som att bilden av att en förmögenhet alltid innebär att man "tagit" den från andra ofta dyker upp. Visst ser jag till att jag själv har det bra, men för mig handlar politik om att se över vad som skulle gynna de allra flesta. Det gynnar inte de allra flesta om våra största skattebetalare (och bidragsgivare också, för den delen) inte ville bo kvar i Sverige eller lägga sina verksamheter utomlands. Eller om man inte tjänade på att skaffa en god utbildning, spara och köpa hus.

Jag saknar det där mellantinget mellan rött och blått.

Jag har nämligen fortfarande både hjärta och hjärna

#7 Jag har inte varit i närheten av att betala förmögenhetsskatt, men jag är ändå motståndare till den. För mig handlar den här frågan inte om egoism utan om:

1. En ideologisk fråga (ungefär som jag tar upp i #2)
2. En fråga om vad som är bäst för Sverige (ungefär som i Göran Perssons citat i #0

#10 Kan du inte presentera "mellantinget"? För övrigt går skiljelinjen i denna fråga inte så knivskarpt mellan rött och blått. (mp) är klara motståndare till förmögenhetsskatt, (s) är splittade och (v) vacklar.

#9 Javisst kan jag hålla med dig att det inte är varken solidariskt eller rättvist att man ska beskattas hårdare för att man förmånen att ha tillgång till en förmögenhet.

Jag har även full förståelse för att de mycket förmögna personer i Sverige värnar om sina pengar och placerar dem så att de kan kringgå beskattning. Jag har full förståelse för det och som jag skrev i mitt inlägg så skulle jag sannolikt göra detsamma.

Men samtidigt har jag full förståelse för att de som är mycket sämre lottade påivrar en höjd förmögenhetsskatt.

Det är inte kluvet utan det är variation av "envar sin egen lyckas smed".

Mycket av detta är som AndersE skriver; En fråga om vad som är bäst för Sverige. M.a.o. hur solidariska är vi innerst inne? Är det bara tomma ord?

#11 Nej det kan jag inte. Det var ett svar till Halvdanskens uttryck i #8. Det var menat som en liten rolig "passus" hoppas eventuella andra läsare förstod det.

#13 OK!

#12 Det är svårt att ta reda på; man får utgå från vad man tror. Kanske är det svårt att försöka vara neutral om man verkligen har lite pengar och är väldigt fokuserad på sin egen situation.

Undersökningar kring detta får man ta med en nypa salt också, men Simon Hedlin Larsson refererar till en undersökning av de 500 rikaste britterna och amerikanarna (I Liberal Debatt nr 6/2009) där det framgår att efter utbildning är välgörenhet den högsta prioriteten. Det låter inte konstigt för mig. Att Bill Gates ger väldigt mycket pengar till välgörenhet är inte någon hemlighet. Frågan är hur det står till med de som har ca 10 miljoner i förmögenhet - hur ser de på frågan? Och skulle de självmant ge mer om de inte genom skattesedeln blev tvingade? Eller ha möjlighet att anställa fler/ge högre lön till de anställda?

#15 Jätteintressant fråga egentligen. Hur man ser på det här med välgörenhet kontra skatt.

#15. 10 miljoner är inte så mycket.

Sen tycker jag att det är skillnad på att frivilligt ge pengar till välgörenhet som man själv väljer, än att bli avtvingad skattepengar där man själv inte kan bestämma vad de ska användas till.

Välgörenhetspengar är - vad jag vet - ockå avdragsgillt i USA. Betyder nog en del.

#17 I USA ja…

Jag vet i en annan tråd där jag skrev att jag tycker det är lite kluvet i USA där människor visserligen donerar en del men det känns inte äkta. Jag uttryckte mig väl lite väl "fult" i den tråden men visst är det lättare att ge när man får något tillbaks och då borde egentligen inte skattesystemet heller vara så skrämmande även om man inte kan "öronmärka" sina pengar.

bumbelboo, jag var nog lite otydlig - mitt svar riktade sig till #15

"Undersökningar kring detta får man ta med en nypa salt också, men Simon Hedlin Larsson refererar till en undersökning av de 500 rikaste britterna och amerikanarna (I Liberal Debatt nr 6/2009) där det framgår att efter utbildning är välgörenhet den högsta prioriteten. Det låter inte konstigt för mig. Att Bill Gates ger väldigt mycket pengar till välgörenhet är inte någon hemlighet."

#19 OK, då missuppfattade jag…

#18 All välgörenhet är inte likvärdig. Alla organisationer är t.ex. inte lika effektiva. Det finns heller ingen allmän koncensus kring vilken välgörenhet som är mest "behjärtansvärd".

Jag tycker inte det är konstigt om man hellre väljer själv var man tror pengarna gör störst nytta än man låter någon statlig myndighet ombesörja det.

#21 Jag kan tycka att det känns mer tryggt att en statlig myndighet ombesörjer detta än att jag själv hela tiden ska ta ställning och välja.

Bekvämlighet, javisst är det vad det handlar om för jag tror det är få människor som ändå tar steget och gör något radikalt.

Därför är jag också medlem i Svenska Kyrkan vilket jag vet att många tycker är helt befängt men jag vet att Kyrkan gör en hel del och i det fördolda för människor som är i behov av olika "saker" (Kyrkan borde vara bättre på att saluföra sig)

#22 Vi borde kanske ha en välgörenhetssträng? Den här handlar ju om förmögenhetsskatt.

#23 Du kommenterade ju själv välgörenhet i #21 även om det var jag som kom OT.

Men nu har DU fått nog så starta då en sträng själv…

Jag tror de flesta har överseende med att man hamnar lite vid sidan om ämnet ibland.

#24 Ta det lugnt. Jag menade inget illa.

#25 OK

#18 Jag tycker att det är bra att få välja vilka man vill stödja, oavsett om det är avdragsgillt eller inte. Tyvärr finns det ju flera organisationer, t.ex. SIDA, som inte förvaltat sina pengar som de borde. T.ex. byggt en buss-station i en by där man inte förstod vad man skulle med buss-stationen till när det vore bättre med en enkel vattenpump… Som det är nu har dessa organisationer inget krav på redovisning för de får sina pengar i alla fall och i vissa fall går de rakt ned i fickan på helt fel personer i länderna där de är tänkt att göra nytta.