Hon säger att ungdomar inte är lata, men är det inte höjden av lathet att tycka att man har rätt till ett jobb? Det är väl snarare något man skaffar sig genom meriter eller ansträngning. Göra reklam för sig själv.

Nej, resonemanget känns jäkligt bortskämt ärligt talat. Visst, det är hårda tider och det finns ett stort utrymme för förbättring, men ändå.

Det tror jag var den bästa kommentar jag läst på iFokus. Och då har jag varit med här länge. Sedan dag 1 faktiskt… :)

// Staffan

Det är ju yrkeseleverna som har lättast att få jobb direkt efter gymnasiet - deras status behövs väl knappast höjas? Själv gick jag samhällsvetenskaplig linje med samhällsvetenskaplig inriktning och var väl medveten om att jag skulle behöva plugga vidare för att kunna få ett OK jobb. I julas tog jag examen som förskollärare. Visst har jag blivit utnyttjad tidigare, men då som praktikant på heltid med 18 kr i timmen - inte "utnyttjad" som visstidsanställd.

#1 jag både håller med och inte håller med.

Givetvis kan man inte har rätt till ett jobb, men så som LAS fungerar så är det attans svårt att slå sig in utan erfarenhet. Så jag kan nog hålla med om att ungdomarna inte är lata, det är ju ett reellt problem.

Det enda jag kan komma på är att skrota LAS. Jag bor i Danmark, här finns inget LAS, och arbetsmarknaden har en helt annan flexibilitet. Plus att lönerna är högre.

Sen verkar det dock som om många unga har helt orealistiska krav. Mitt första jobb gav 4500 i månaden (-83) vilket var ungefär hälften av vad de andra tjänade. Det var en provanställning i 6 månader som programmerare. Bara att hoppa på så att man fick erfarenhet. Fråga mig inte om det här var enligt reglerna - det tror jag inte - men det viktigaste är att få in en fot i branschen.

Genom att servera allt pa ett fat till ungdomar sa gor vi dem en bjorntjanst. Och tror ni da att de kommer att ta vad som helst, bara de far ett jobb - ICKE!

Fast jag vet inte om allt serveras på fat nu för tiden. Då tyckte jag nog att det var bra mycket lättare när jag var yngre. Arbeten fanns och det var lätt att jobba sig uppåt i karriären. Tycker nog ungdomen har det hårdare idag.

Jag får nog hålla med blombuketten.

När jag slutade skolan så pratade jag och mina klasskamrater om vi skulle fortsätta läsa eller ta ett jobb

#6,7 Men var inte våra krav på löner och annat ganska låga mot idag? När jag pratar med ungdomar så verkar dom ha ganska höga krav när det gäller löner.

Någon som börjar jobba efter skolan kommer att kosta företaget pengar den första tiden och det kanske inte går jämt ut förrän efter ett år. När du sedan inte vet hur bra den personen kommer att bli så kan det bli dyrt att anställa.

Som företagare så skulle jag då hellre välja en äldre person med erfarenhet vilket man kan se i arbetslöshetsstatistiken.

Jag har inga egna erfarenheter av att anställa svenska ungdomar men min syster har varit ansvarig för att anställa folk genom ett bemanningsföretag. Hon var mycket besviken på attityden hos många av ungdomarna. Dåliga på att hålla tider och opålitliga när det gällde att infinna sig på arbetsplatserna. Hon sa att detta gällde inte alla undomar men en väldig hög procent hade en dålig attityd.

Så det kanske inte bara är dom dåliga tiderna som gör att ungdomar har svårt att få jobb. Sedan håller jag med om att LAS är en förlegad lag som inte fungerar i dagens arbetsmarknad.

#8. Jag vet inte om ungdomar ställer så mycket högre krav än vad vi gjorde. Kanske man får se det ur ett annat perspektiv……det fanns inte så mycket saker som man "bara måste ha" när (i alla fall) jag var yngre. En telefon var en telefon och ändrades inte så värst mycket under min uppväxt. Nu är en mobil omodern redan innan man köpt den så gott som.

Vem är det som lärt ungdomarna att leva i ett samhälle där saker inte har något värde efter en månads användning? Vem är det som lär ungdomar att få senaste modellen av till exempel mobiler, datorer, spel,  dvd, pod, TV och allt vad det kan vara? Vem står för kostnaden så länge de bor hemma? Hur lätt är det sedan att komma ut i verkligheten och upptäcka att allting kostar och att det inte är så lätt att leva på sin lön?

Dessutom undrar jag om min lön då var så mycket mindre värd än min lön idag med tanke på att allting var så mycket billigare när jag var yngre. Hyran för min första lägenhet var på några hundralappar och jag hade mycket kvar i plånboken efter att jag betalat den. Hyrorna idag är bra mycket högre och gör större hål i kassan.

Jag vet inte vilka din syster kommit i kontakt med men min erfarenhet är inte densamma. Där jag arbetar har vi en hel del ungdomar och jag tycker de allra flesta av dem är helt suveränt duktiga. Unga, pigga och framför allt orädda. De hugger in i arbetet med nya krafter, ögon och lyhördhet, vilket vi gamlingar kan behöva. Nej, jag tycker de är jättehärliga. Jag upplever inte heller att de är opålitliga att infinna sig på arbetsplatsen eller att komma i tid. De är inte värre än oss andra. Dessutom ger inte mitt yrke någon större inkomst eftersom det är inom vården och ändå söker sig många yngre dit.

Jag skulle, som arbetsgivare, absolut välja människor inom alla åldrar. Det ger så mycket mer än att bara anställa äldre eller yngre.