…står som spön i backen. Och det diskuteras en del vilket värde de egentligen har.

För några dagar sedan skrev Per T Ohlsson en ledare om ämnet. Läs den gärna! Citat:

Opinionsmätningar från etablerade svenska institut håller dock god kvalitet vid en internationell jämförelse och prognoserna brukar hamna nära de faktiska valresultaten, skriver statsvetaren Henrik Oscarsson i en artikel för Nationalencyklopedin, där han pekar på mätningarnas speciella betydelse i ett flerpartisystem:

"Väljarna behöver ibland ta hänsyn till den strategiska kontexten för röstningsbeslutet, exempelvis genom att stödrösta på partier som riskerar att hamna under fyra procent … ju fler mätningar desto bättre beslutsunderlag för väljarna."

Citat slut…

Ohlsson tar också upp de mätningar som görs av "särintressen" och att media måste värdera om och hur man ska presentera dessa. Som man frågar får man svar…

Ett exempel är de rödgröna som i sista riksdagsdebatten tog upp sina egna väljarundersökningar och dess resultat som "bevis" för att människor tycker som de rödgröna.

Jag hittade en av dessa frågor - bifogas - och den visar ju verkligen hur fel det kan bli. Som Per T Ohlsson skriver:

"Sluta redovisa undersökningar som beställts av renodlade särintressen på ett sådant sätt att resultaten framstår som generellt relevanta."