
Integration
Klädsel avspeglar kanske förmågan till integration eller viljan att värna sin egen kultur. En fråga jag ställer mig är hur en viss klädstil hindrar kvinnor att ta del av samhället, att kunna arbeta och bidra till familjens försörjning. Den muslimska slöjan som i vissa fall blir till ett oformligt tält där man ser bara en smal strimma för ögonen. Och än värre burkan som täcker allt. Vi har även den enorma kjolen hos de finska romerna. Är avsikten med dessa kläder att kunna begränsa kvinnan och hålla henne i schack, tukt och förmaning eller finns det andra värden?
Burka och niqab tycker jag ar oacceptablet i for vardyrken, barnomsorg, larare, polis, taxi och yrkeschaufforer, passkontrollanter och tveksamt for serviceyrken. Den som doljer sitt ansikte har overtaget genom att samtidigt dolja hela sitt minspel. Vi manniskor laser varandra inte bara genom spraket utan genom minspel och kroppssprak. Det ar helt naturligt.
Reaktionen om jag som kristen skulle ta pa mig en mask i samma situationer som bara visar ogonen tror jag skulle bli mycket negativ av precis samma anledning. Saledes handlar det inte om framlingfientlighet eller rasism eller radsla for muslimer. Jag tycker inte att taxi-chaffisar ska kora omkring i Gorby-masker ( for de ser inte trafiken ordentligt) eller att dagisfroknar skall undervisa i peruk och solbrillor heller.
#0 Du har överskriften integration men har lagt diskussionen under "Kultur".
Vill du diskutera kultur eller integration?

@AndersE, jag hittade inte rubriken "Integration" så då fick det bli "Kultur". Båda frågorna är ju invävda i varandra.
#3 Ja, jag menar att det är en sak att diskutera t.ex. burkan som en del av en kultur. dess historia och användning.
Det är en annan att diskutera hur vi ska se på kulturella och religiösa företeelser ur integrationssynpunkt.
När det gäller det senare framgår min syn nog rätt väl av detta - länk

Jag tog upp frågan utifrån det som nu händer i länder i Europa där slöjan förbjuds och argumenten för det är att den är omänsklig och inte platsar i ett sekulärt demokratiskt samhälle. Den anses utgöra en provokation på allmän plats och ett direkt problem i yrken som förutsätter kommunikation och visuell varseblivning. Den borde kanske dessutom vara förbjuden då man kör bil. Man kan naturligtvis gå in på specifika yrkesområden och ifrågasätta särskilt niqab i enlighet med #1. Just nu ligger ett ärende hos Diskrimineringsombudsmannen som skolans värld. Jan Björklund vill förbjuda plagget. Problematiken kan dels skildras utifrån dem som bär niqab och från de "modernt klädda" som ska samverka med och vara tillsammans med dem som bär niqab. Man kan naturligtvis ana att niqab är ett sätt att fly. Man slipper helt enkelt jobba och ta ansvar. Är då niqab parasitens ursäkt? Jag är medveten om det provokativa i frågeställningen men skulle önska ett svar från dem som bär sådana kläder. Tror man på fullt allvar att det bär till paradiset efter döden? Och är det värt att förneka sig själv ett socialt umgänge i detta liv för att få komma till ett eventuellt paradis efter döden?
#5 Fast att det inte sker anmälningar är inte riktigt samma sak som att det inte finns problem.
Och måste man vänta på anmälningar för att hantera något som kan bli problem?
Jag tycker Björklund har en poäng. Man måste våga ta ställning även i kontroverisella frågor.
Ur dagens ledare i DN:
"Men ett samhälle måste kunna hantera även frågor som berör få personer. Dels för att det är de ovanliga fallen som brukar vara svårast att hantera. Dels för att de principer som reglerar de marginella fallen kan säga något mer allmängiltigt om vårt samhälles normer.
Burka inom utbildningsväsendet är därför inte någon oväsentlig symbolfråga. Hur vi tar ställning till den har att göra med hur vi ser på gränsdragningen mellan stat och individ."
#6 Många frågor på en gång…
Jag tycker att:
- var och en får klä sig som man vill
- religion är inget frikort
- arbetsgivaren kan ställa krav på att t.ex. ansiktet kan vara synligt
Det innebär för mig att man självfallet kan välja att ha heltäckande klädsel, men att detta val får konsekvenser. Man kan inte välja vilket yrke man vill. Man kan inte vistas var som helst.
Utan att vara särskilt insatt har jag uppfattningen att heltäckande klädsel tillkommit i en värld där kvinnan har en underordnad ställning. Det handlar om att mannen vill att hans kvinna bara ska finnas tillgänglig för honom. Denna uppfattning påverkar mig.
Jag tycker att Björklund har många bra idéer, och denna var en av de bästa. Men som vanligt så ojjar sig folk från alla håll och kanter.
Det är en självklarhet att en elev ska kunna kommunicera med sin lärare och inte behöva prata med ett "svart tält". Att ta upp sakfrågan genom ett lagförslag är bra, för då behöver man sedan inte behöva dra sega rättsprövningar som kostar både tid och pengar.
Vissa yrken är högst olämpliga för slöjbärare och här måste det finnas en gällande bestämmelse. Kan ni föreställa er en rökdykare i burka? Nej, inte jag heller.
Att dölja sitt ansikte hör inte hemma i svensk kultur. Hur ska en banktjänsteman reagera när där kommer in en figur helt klädd i svart? Är detta en möjlig bankrånare eller är det en muslimsk kvinna?
Jag bor i Göteborg och jag gjort i hela mitt liv. I mitt arbete gör jag mycket hembesök och besöker våra "ytterområden" och många muslimska familjer. Jag tror att jag sammantaget har sett tre heltäckta kvinnor i Göteborg.
/Maria
# 10 - De heltäckande är inte så många men de finns. Det är ju inte det som är problemet att de finns, utan att de hävdar att de ska kunna jobba med vad de vill. Och för att markera att det inte är ok i Sverige att våra barn ska konfronterars med svarta tält, så tycker jag att man måste sätta ner foten och markera. Annars blir de till martyrer varje gång ett fall ska upp till arbetsdomstolen.
Min personliga åsikt är att jag tror att de allra flesta av de som bär niqab ändå inte står till arbetsmarknadens förfogande. Det är inte vem som helst som bär det plagget utan människor som lever under ett fundamentalt islam där kvinnan inte har någon skyldighet att arbeta utanför hemmet. Vill man ändå arbeta så ska det såklart vara i ett yrke där ens klädsel inte inverkar negativt på eller hindrar dig i dina arbetsuppgifter. Som förskollärare vet jag att bara den egna kroppen kan vara ett problem om man har en permanent skada eller är kraftigt överviktig. En massa tyg som kan vara i vägen vid blöjbyten eller lek eller svårigheter i att få kontakt med barn som läser av vårt kroppsspråk känns för mig absurt - det borde inte handla om individens "rätt" till jobb utan huruvida du är kvalificerad - med utbildning, god fysik, social etc eller vad man nu söker. Ska jag anmäla assistanskooperativ som söker en man med god fysik för tunga lyft för att jag som liten tjej känner mig kränkt, trots att jag har erfarenhet av assistansjobb?
Jag tycker att det har gått för långt nu när arbetsgivare inte får säga Nej till att anställa någon som de vet ger dem ett dåligt rykte, gör att de förlorar kunder etc. Där jag arbetar vet vi att personal med en god svenska efterfrågas. Finns det inte söker kunden sig någon annanstans. Men det är ändå fel att neka någon vars jobbansökan knappt går att läsa p.g.a. bristande kunskaper i svenska.
När det gäller kvinnor i niqab i skolan skulle jag vilja påstå att man bryter mot läroplanen, både för grundskola och för förskola, om man anställer någon som bär niqab eller bara en huvudduk. Skolan vara vara sekulär, men den blir inte det om det är uppenbart att läraren har en viss åsikt. Exakt vad denne tycker vet man inte, men jag tycker att det är lika fel att bära slöja i skolan som att bära ett kors om halsen.
Generellt delar jag åsikten att i en demokrati döljer man inte sitt ansikte. Det är suspekt och antisocialt.