En lite speciell fråga.

Men jag minns när jag fick rösta första gången. "Förr i tiden" då man blev myndig vid 21-års ålder.

Jag hade ingen aning och brydde mig inte. Val? Jaha!

Jag är uppvuxen i ett bättre (?) arbetarklasshem. Pappa jobbade, mamma var hemmafru.

Nu går jag tillbaka till 50-talet.

En fin uppväxt, med en far som var inbiten socialist. En arbetare ända ut i fingertopparna. En arbetare som stred för att Sveriges arbetare skulle få det bättre ställt.

En far, man, som slogs för A-kassan, som slogs för lika värde för alla.

En man som slogs för att säsongsanstälda skulle ha samma vilkor som årsarbetare.

Om ni visst vad många arbetare på 40-50-talet blev helt ställda utan hjälp när arbetsgivaren svek sina löften.

Farfar slet ont, han hade målarbeten när det var säsong. Resten av året fick de leva på de skorpsmulor som farmor hade lyckats spara.

Fackföreningar?

Om ni visste vad min farfar välsingnade fackföreningen. Nu fick familjen mat och hushåll året runt. De slapp svälta.

Men tänk vad fackföreningsanslutna fick slita ont. Dessa modiga män kämpade för vad vi nu ser som en självklarhet.

Heder åt dem!!

Ändå mindes min pappa när råttorna klättrade i gardinrtna.

Min pappa och min farfar välkomnade fackföreningarna och den lilla möjlighet de hade att påverka.

Min mor växte upp i ett strålande klimat, Stora Bjurums hembränneri.

Där gick enbart de fattiga barnen till skolan utan skor.

Klart min mamma hade skor, hon var ju dotter till rättaren på St. Bjurum.

Tänk er själva, vilken lyx att få gå till skolan med skor.

Tänk vilken lyx att slippa råttor som slingrade sig i gardiner.

Tänk vilken lyx att "någon" (soc, arbetsfm, A-kassa osv) tar hand om dig när allt är åt skogen.

Vilken lyx!!!

Vilken lyx!

Pappa köpte min första röst för 50:- och lade den på Socialdemokraterna.

Så rätt!