Jag undrar om inte det är så att i svåra tider (finanskrisen) så blir folk mer främlingsfientliga.

Absolut, människor behöver alltid någon att skylla på. Annars hade Hitler inte haft en chans att få så många människor på sin sida.

Därför är det så viktigt att ekonomin i alla länder blir bättre.

Inte heller är det första gången som främlingsfientlighet flammar upp, påhejad av främlingsfientliga partier. Allra helst, som så riktigt påpekas ovan, när tiderna är dåliga.

Vi människor har en förmåga att glömma fort och alltid leta efter syndabockar. Så har det gått genom historien och så är det fortfarande. Det som skrämmer mig är att vi aldrig blir klokare av alla misstag vi gjort och går framåt och möter en mänskligare värld. Istället hoppar vi bakåt, samlar våra knölpåkar och ska ut och leta syndabockar.

När pesten härjade i Europa så fick man för sig, på vissa ställen, att det var judarnas fel. Alltså samlades man i grupper och slog ihjäl judar urskiljningslöst. Trots denna "företagsamhet" så fortsatte människor dö som flugor i pesten. Fortfarande gör vi samma misstag och har inte lärt oss ett dugg. Istället lyssnar vi på vad människorfientliga grupper säger och struntar i att faktiskt själva söka reda på varför världen är i ekonomisk gungning och människor blir utan arbete (alltså riktiga fakta). Istället godtar vi en sådan urusel förklaring som levereras och tror på den.

Jag fösöker att inte vaa rasistisk eller främlingsfientlig, men känner mig faktiskt hotad. Det känns som om min/vår kultur försvinner och ska flytta på sig för att de vi hjälper ska få fritt spelrum med sin; inte ömsesidig respekt utan borttryckning av oss. Nationaldagen får knappt firas utan att man blir kallad rasist, och firas den ska den ändras om så att alla känner sig välkomna..

Vi tar inte för oss utan flyttar oss hela tiden ur vägen, och ju mer vi flyttar oss (för det är knappast bara ''deras''/invandrarnas fel, vi måte ju också stå på oss om att här bor vi och vi gör så här. Behåll ni era traditioner så länge de inte går ut över våra, så behåller vi våra'' typ) desto mer osäkra blir vi och desto mer hotade känner vi oss. Ju mer osäker man är, desto mer fientlig blir man.

Jag vill kunna vara stolt över att jag är svensk utan att bli kallad rasist, liksom vem som helst ska kunna vara stolt över den nationalitet de tillhör. Ju mindre jag känner mig fri till det, desto mer rasistiska tankar märker jag att jag får. Och faktskt tycker jag att blir man välkommen till ett annat land så lär man sig språket och rättar sig efter deras seder, utan att för den skull glömma sina egna rötter. Det hade jag gjort om jag tvingats iväg härifrån. Nu vet jag självklart att de flesta faktiskt sköter sig utmärkt, och att även våra egna, om man får säga så, ställer till med mycket skit.. men nånstans känns det som att det människor som är uppvuxna här från början gör, har vi större ansvar för än att ta hand om de som kommer utifrån och ställer till..

Nu känner jag att jag är ute på hal is. Ville bara vädra tankarna - utan att reta upp någon. Jag tycker absolut att vi ska hjälpa och välkomna om vi kan, men vi måste kunna stå upp för oss själva ändå.

- från någon som är helt politiskt oengagerad och oinformerad men har tankar och känslor ändå.

#4. Anledningen till att Nationaldagen, svenska flaggan och sådana saker blev så heta beror inte på invandrarna och kan inte skyllas på dem. Det som startade detta var faktiskt "Bevara Sverige Svenskt"-typer. De använde sig av "svenska symboler" på sitt egna lilla vis…..vilket till sist resulterade i att man nästan inte vågade sätta upp sin lilla flagga i fönstret för att riskera att folk (även svenskar) trodde man tillhörde någon typ av nazistisk gruppering. Ja, det gick så långt.

Så vitt jag vet så firas nationaldagen, fast den dagen är inte rotad hos oss svenskar heller. Det är inte en självklarhet att just den dagen ska firas och det är en relativ ny "uppfinning" att vi ska ha den dagen som våran nationaldag. Att säga att vi knappt får fira den är inte riktigt med sanning överensstämmande, faktiskt.

Felet med oss människor är att vi inte alltid riktar vår ilska åt rätt håll. Om vi anser att vi måste backa för att andra kulturer ska få ta över våran så bör vi nog gå djupare än till våran granne, om han är invandrare. Det du skriver om bottnar i något helt annat. För om våra lagar och regler ändras för att stämma överens med några invandrare så är det ju knappast deras fel…….även om de försöker ställa krav på att få som de vill. Det är upp till våra myndigheter att säga nej och ställa motkrav i sådana fall.

Om du vill kunna vara stolt över att vara svensk så är det ju ändå upp till dig själv, eller hur? Om du får rasistiska tankar för att du är osäker så bör du nog bearbeta din egen osäkerhet innan du klandrar invandraren. Jag är född svensk och skäms då rakt inte över det. Känner inte osäkerhet mot någon annan kultur eller rädsla för att min egen kommer att försvinna. Det är helt upp till mig om jag vill bevara de traditioner jag är van vid. Inte heller skäms jag över svenska flaggan utan slänger upp min vimpel när helst jag vill. Hade jag en flaggstång så skulle jag flagga de dagar som traditionen bjuder och inte fundera över det.

Eftersom jag själv bott utomlands och varit i många länder, kortare och längre tider, så kan jag konstatera att där svenskar bor så lever de i grupper (många, inte alla), äter svensk mat, på vissa ställen som Spanien t ex kräver de att deras barn ska få sin undervisning på svenska, de firar midsommar, lucia och jul (traditioner) och beblandar sig inte med landets befolkning och anser sig inte behöva lära sig landets språk. Jag har hört så många svenskar prata så illa om befolkningen och kalla dem allt möjligt. Alltså kan man ju faktiskt säga att vi gör exakt likadant, om vi får chansen.

Vad jag finner skrämmande är att vi tror att vi är så mycket bättre än de som kommer hit. Vi skulle minsann ta till oss landets seder, vi skulle lära oss språket osv osv. Ja, en del av oss, självklart. Precis som så många invandrare faktiskt gör när de kommer hit. Men det finns alltid den klicken, oavsett vilket land vi kommer från, som absolut inte accepterar andra seder, lär sig språket eller beter sig väl.

Själv hade jag, som svensk och uppvuxen i Sverige, inte alltid så lätt att acceptera allting i mitt nya hemland. Det tog sin tid. Till sist hade jag lärt mig språket och fått ett rätt stort umgänge med befolkningen och lärt mig deras seder och traditioner. Behöll "min" julfirande och firade även deras. Vi har ju 24 december och de firade den 25 med god mat och presenterna kom först den 6 januari (då de tre vise männen nådde fram till Jesubarnet). Lärde mig laga deras typ av mat, men behöll också min svenska mat och bakade mitt eget bröd (grovt bröd) då de mest åt vitt bröd osv osv.

Kan också säga att det inte alltid är så lätt att vara främling i ett annat land. Det tar tid att bli en del av sitt nya hemland och komma in i en helt främmande typ av samhälle, med en befolkning som inte alls beter sig som den man är van vid.

#4 Jag tycker du har skrivit intressant och har många bra tankar.

Naturligtvis skall svensken kunna vara svensk. Man skall kunna fira nationaldagen, vara stolt över flaggan och våra traditioner. Invandrare skall naturligtvis följa svensk lag, lära sig språket och hur svensken lever. Jag tror inte att någon säger emot dig där.

Samtidigt så är det kul att invandraren behåller delar av sin tradition vilket gör att samhället blir intressantare och roligare. Nu blir det problem och jag kan se saker som båda sidor kan göra för att överkomma dom.

Vi svenskar har otroligt många oskrivna regler och det måste vara ett helsike för invandrare att lära sig detta. Jag har kompisar från andra nationaliteter som har berättat historier om när dom bodde i Sverige som man kan skratta ihjäl sig åt. Koppla detta med att svensken är överlag blyg och reserverad så ser man problem redan där. Tänk om vi svenskar kunde öppna oss lite mer. Man ser samma sak i många andra länder där det finns små svensk kolonier där man håller ihop och där vissa aldrig lär sig det lokala språket. Känns det igen från kritiken mot invandrare i Sverige.

Nästa otroligt idiotiska regel är att många inte får arbetstillstånd förän långt efter att dom har anlänt. Dom flesta som anländer vill ta hand om sig själva men får inte. Idioti som jag inte har sett någon annanstans.

En annan dum grej var att när nationalisterna för ett antal år sedan började vifta med dom svenska flaggorna och demonstrera på nationaldagen så blev reaktionen att man slutade fira nationaldagen och tog bort många svenska traditioner från skolor och liknande. Vissa liberala idioter tyckte att det inte var snällt mot andra religioner att ha kristna traditioner i skolan tex. Detta hände inte bara i Sverige utan i många andra västländer. Sådana saker skapar bara en irritation mot invandrare vilket är fel för irritationen skall riktas mot den "politiskt korrekta" brigaden som i sin enfald skapar problem som aldrig hade behövt vara.

Jag tror att dom flesta invandrar problem går att lösa om vi vill.

#5 Det skrev jag ju också, att det är vi som inte vågar ta för oss…

Hm..

Mitt inlägg var nog rörigt (liksom mina känslor och tankar i frågan) men i grunden klandrar jag oss själva. (Och inte minst mig) och menar väl mest på att det är vår osäkerhet och vår oförmåga att stå upp för oss själva och det vi vill bevara (eller kanske vår känsla av det) som orsakar fientligheten.

Jag har också lagt märke till grupperna svenska vs invandrare och för senast några dagar sedan funderade jag på om jag på något sätt kan bryta det mönstret - åtminstonde för mig och någa få personer till. Ska jag svara ärligt vet jag inte hur, jag är för blyg och rädd för att ta kontakt med en grupp, inte minst en grupp invandrare (ja.. jag märker själv hur fördomsfull jag är) och vet inte hur jag skulle bete mig. Enstaka individer har jag bara haft ytlig, men för all del trevlig, kontakt med.. hade gärna haft närmre vänner med annan kultur och erfarenhet än min egen både för att stilla mina egna fördomar och osäkerhet och för att lära mig mer. (det går väl egentligen hand i hand)

Jag har vänner med utländskt ursprung (födda i sverige dock), jag brukar vara intresserad av olika kulturer och livsstilar, ffa på nätet har jag större delen av umgängeskretsen utomlands, och jag anser inte någon människa i grunden är bättre än någon annan. Att svenskar beter sig likadant som det jag själv motsätter mig här kände jag inte till, jag ser ju bara till vad jag själv hade gjort, eller försökt göra. Jag kan också förstå att det inte alltid är så lätt att komma till ett nytt land, och jag vet att många, de flesta, gör sitt bästa och lyckas väldigt bra, all heder åt dem.

Jag känner att det är svårt för mig att formulera mig i saken, jag ÄR väldigt osäker, samtidigt tycker jag mycket men vet inte lika mycket. Det är jobbigt och nervöst, om jag ska vara ärlig. Jag vill bli förstådd utan att bli missförstådd, och jag vill förstå mer själv.. jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig.

Men någonstans känns det att vi som land försöker hjälpa fler än vi klarar av, och att det har en stor del med den här osäkerheten och rasistiska tendenserna att göra. Det går lite för fort och lite för mycket för mig, känner jag. Hur ska jag förklara det? Jag vill lära känna människorna och vänja mig innan det blir för många så att jag känner mig osäker och hotad - även när ingen i praktiken har hotat mig.

#6 Du skriver ungefär vad jag känner, men mer självsäkert och tydligt :)

#5 Du hann före mig. Gå och lägg dig. Det är sent.

#8 Jag tycker att du skriver bra och du tänker vilket många fler borde göra.

#9 Ofta önskar jag att jag kunde låta bli.. jag tänker för mycket.

Egentligen borde jag fixa numret till vårdcentralen, orda pappas dator, bli klar med lite annat jag behöver göra och gå och lägga mig istället för att fundera över sånt här. Hade väl varit smartare att fundera på stundande flytt i så fall..om jag nu tvunget ska tänka. :3

Det är ju inget ovanligt att nationella och ofta rasistiska grupperingar tar nationella symboler som gisslan. Vi har dessutom en småsvag känsla för flaggan, för nationella symboler. Jag skrev på min blogg om nationaldagen:

"Min egen erfarenhet av nationaldagsfirande är att det är lite krampaktigt, minst sagt. De flesta har ingen aning om varför vi ens firar dagen till ära, och ännu fler vet inte alls hur de skall bete sig och förhålla sig till en så pass okänd dag. Vi har de facto inga starka traditioner alls när det gäller nationaldagen.

• Vi har inga vunna krig att fira - inga moderna sådana i alla fall.

• Vi har inte heller någon frihetsrörelse att fira - inte i modern tid heller.

Det låter möjligen som om jag låter nedstämd när jag konstaterar punkterna ovan, men tvärtom!

Att vi levt i fred och i frihet så länge att vi glömt bort hur det är att leva i krig och ofrihet är i sanning en god sak!

Bara ur det perspektivet så lever vi i ett fantastiskt land som är väl värt att firas - men när och hur?"

Och det är väl anledningen varför rastister varit så framgångsrika med att stjäla ex flaggan från oss, tror jag. Delvis en anledning till att SD lär komma in i riksdagen nästa val - även om det i mångt och mycket handlar om politikerförakt och en konservativ längtan till förr, när allt var så mycket tryggare.

SD har ju också positionerat sig som ett "renrasigt" demokratiskt parti med en socialdemokratisk politk med ett anklagade finger pekande mot utlänningar. Under den polerade ytan flödar rasism och främligsfientlighet tämligen fritt, får en del små utbrott när Wallraffande journalister hamnat bakom kulisserna. SD blir också bättre och bättre på att minimera dessa läckor och de putsar och putsar på ytan så den skall glänsa ikapp med de övriga partierna.

För övrigt tycker jag det är för djävligt hur de behandlats i media under valupploppet och även efteråt. Släpa fram trollen i ljuset så spricker de i solen. Deras kommunala framgångar förskräcker - det har varit ett starkt ointresse för vanligt politiskt hårdgöra med mängder av avhopp och frånvaro.

//Zac

//Zac

//Zac

Väldigt bra inlägg här och en intressant diskussion.

Jag är invandare och älskar Sverige. Kan gråta när jag ser skolavslutningar och hör svenska sommarvisor. Men tycker också om franska chansons eller Balkanmusik, tycker om Kebab och Tzatziki och skulle gärna vilja resa mer till andra länder och uppleva deras dofter, färger och människor.

Jag har många utländska vänner som tänker likadant. De älskar Sverige som jag gör. Det finns mycket här som vi kan vara stolta över och annat som behöver förbättras.

Och jag tyckte det var kul när de ställde fram en svensk flagga på dagiset när min son fyllde år. Så bara fram med flaggan:)

Sverige är ett blandsamhälle och har blandkultur idag. Jag håller med om att de svenska traditionerna håller på att urholkas på vissa ställen.

För 15-20 år sedan dansades det folkdans (inte svensk) på midsommar där jag bodde och midsommarfirandet hånades av invandrare.

Men det finns jättemånga ställen som gör jättefina midsommarfiranden och om man vill vara med och bevara traditionerna finns det bygdeföreningar man kan gå med i.

Sen tycker jag att man inte kan säga nått negativt om invandrare (enskilda personer eller kulturen) utan att bli kallad rasist, det är väldigt infekterat idag.

Jag kan säga att jag tycker *** beter sig dumt och då är jag helt plötsligt rasist. Men om jag säger detsamma om en icke invandrare så är det ok.

Jag säger alltid: Det finns idioter överallt….men också bra människor.

Lyfter upp denna. Flera välskrivna kommentarer, väl värda att läsas!

Mycket tankvarda inlagg.

Jag tror att invandrarpolitiken formodligen maste goras om inom flera lander i Europa. Det har gatt snabbt och manga invandrargrupper har hog nativitet och anhorig-invandring. Bra eller daligt men det gor att vissa mindre samhallen eller stadsdelar ibland domineras av en viss folkgrupp. Jag tror de flesta svenskar inte alls ar framlingsfientliga men att manga blir lite alienerade av att kanna sig som de enda av sin egen sort i sin stad dar de levt i generationer.

Jag tror faktiskt att reaktionen skulle bli likartad om flera hundra tyska familjer kopte sommarstugor i samma omrade pa vastkusten eller en stadsdel i Goteborg plotsligt dominerades av stockholmare. Jag ar sjalv noll-atta och har varit "badjavel" sa har kant pa lite framlingsforakt jag ocksa fran andra svenskar.

Jag tror det ligger i manniskans natur att vara lite tveksam infor framlingar. Om invandrarna ocksa sjalva valde att integrera sig och sprida sitt boende sa blev det till slut ett blandsamhalle dar kulturen frodas. Sa det funkar lite at bada hallen. Framfor allt skulle det vara likadant i Bagdad eller Kairo eller Teheran eller Mogadishu om en stor grupp svenskar slog sig ned i en koloni. Sa man ska inte automatiskt blanda in rasism i det hela.