Triumfens plan knäckte V
DN skriver om en "konspirationsteori" kring de rödgrönas tillblivelse.
Christer Isaksson lanserar en teori i sin bok "Den nya vän(S)tern" som går ut på att Sahlins första uteslutande av vänsterpartiet i samarbetet var ett medvetet spel för att sätta Ohly på plats.
"Enligt Isaksson kommer denna förödmjukelse för Sahlin vändas till seger när maktskiftet är ett faktum efter valdagen. "Så ser triumfens plan ut", skriver han.
Isaksson grundar sin teori på att Sahlin är en av Sveriges mest erfarna politiker, som vet bättre än andra att socialdemokrater står nära vänsterpartister och knappast skulle låta sig överrumplas av sina egna."
Han har också sin åsikt klar om vad som händer vid en eventuell rödgrön förlust vid valet:
"Både Mona Sahlin och Lars Ohly skulle avgå."
Jag tycker inte detta låter särskilt sannolikt. Jag tror faktiskt Sahlin gärna gått till val i ett tvåpartisamarbete. Och jag tror dessutom att det hade gått bra.
Vad tror ni?
Kanske t.om bättre
/Maria
#2 Jo, precis.
Det är fler som tycker att den här förklaringen är föga trovärdig:
"En troligare förklaring till Sahlins agerande var att hon överskattade det egna partiets ställning.
"Som det ser ut nu så tror jag att vi ensamma är större än alla de fyra borgerliga partierna ihop", sade Sahlin, full av tillförsikt, till TT den där historiska oktoberdagen.
Då hade S enligt opinionsmätningarna cirka 45 procent av väljarna bakom sig, MP drygt 6. V behövdes inte.
Snart två år senare och 15 procentenheter fattigare är läget ett annat."
Daniel Braw på HD skriver också om detta. Han tror inte heller på detta att Sahlin från början ville ha med (v).
Braw tar också upp en annan del i Isakssons bok. Den om skillnaderna och konflikterna inom socialdemokratin:
". Enligt honom kan partiets sammansättning beskrivas med hjälp av två linjer: en horisontell från vänster till höger och en vertikal från storstad till landsbygd. I skärningspunkten hamnar Ingvar Carlsson, socialdemokratins motsvarighet till guldmyntfoten.
Det intressanta med denna uppställning är att dagens socialdemokratiska ledarskikt, som högerbetonad och urban, hamnar i ett slags periferi uppe i ett hörn. "Partiledningen står till höger, medlemmar och aktiva till vänster", skriver Isaksson. "Socialdemokraternas fotfolk är i grund och botten ute efter en ordentlig vänstersväng efter valet 2010, som konkret handlar om att partiet bör höja skatter…"
Synen på Sahlin som stående i partiets högerflank tas upp i en kritisk ledare i socialdemokratiska Dala-Demokraten:
"Säkerligen krävs att partiet arbetar för en klarare skillnad mellan privat och offentlig verksamhet. Någon måste övertyga Sahlin om att vissa mål som hon envist håller fast vid vilar på nyliberal grund och behöver överges om socialdemokratin skall komma närmare det i boken uppställda målet. Envis skall man vara, men som sagt på en saklig grund."
Starta ny diskussion