Ledare om jobblinjen
På ledarplats på DN sammanfattas arbetslinjen och dess effekter under fyra år:
"Det enkla motivet var att skapa en tillväxt som gör att Sverige har råd med pensioner, socialförsäkringar och sjukvård även i framtiden. Alternativet är skattehöjningar av en omfattning som skulle snöpa all ekonomisk aktivitet, och då blir det ingen välfärd i alla fall."
"Hur gick det då för alliansens arbetslinje? De flesta som jobbar har fått runt 1.500 kronor mer i månaden tack vare sänkt inkomstskatt. Sjuktalen och antalet förtidspensioneringar sjunker, rehabiliteringskedjan fungerar bättre. Något färre regler och lägre kostnader för företagen har det blivit, även om visionen om hur entreprenörerna långsiktigt ska blomstra verkar rätt dimmig."
"Regeringen har använt mandatperioden till viktiga strukturreformer, som har lagt grunden till ytterligare ökad sysselsättning när konjunkturen blir mer stabil. I så måtto har det skett ett systemskifte jämfört med den socialdemokratiska regeringstiden. De rödgröna har haft fyra år på sig att skapa en jobbpolitik, men allt är misstänkt likt 2006."
Jag "köper" den här bilden. Det vore väldigt intressant om alliansen får fyra ytterligare år på sig. Så att vi kan få ett facit utan finanskris. Fungerar arbetslinjen? Blir det fler som arbetar? Ökar skatteintäkterna? Räddas välfärden?
Dessutom tror jag socialdemokratin skulle må bra av ytterligare en förlust. Så att man verkligen tar tag och gör en ordentlig förnyelse. Samt funderar på om man verkligen ska ha (v) med i samarbetet…
Ledaren beskriver att alliansens jobbpolitik har tre huvudpunkter:
- För det första skulle det bli mer lönsamt att arbeta. Dels har skatten på arbete sänkts, särskilt för låg- och medelinkomsttagare. Dels har, som det stod i finansplanen 2006, arbetslinjen tydliggjorts i arbetslöshetsförsäkringen. Ersättningen trappas av med tiden, för att öka incitamenten att söka jobb. Även i sjukförsäkringen finns ökade krav på att börja arbeta igen.
- För det andra skulle det bli enklare och billigare att anställa; får man in fler på arbetsmarknaden måste det också finnas jobb att söka. Därför har regeringen bland annat sänkt olika arbetsgivaravgifter och infört rut- och rot-avdrag.
- För det tredje, vilket var mer långsiktigt, skulle företagsklimatet bli bättre genom till exempel färre regler och slopad förmögenhetsskatt.
Ledaren menar att man lyckats med de första två, men knappast med det tredje.
Mot detta sätter ledaren socialdemokraternas syn:
"Men partiet erkänner inte att drivkrafter är viktiga för att få folk i arbete, utgår från att skatter aldrig kan sänkas och litar inte på företagare. Därmed inskränks "jobbpolitiken" till fler utbildningsplatser och att försöka få kommuner att anställa."
Hur ser ni på det? Ligger det något i den rätt skarpa beskrivningen?
Starta ny diskussion