Små skillnader
Nu har de båda blocken alltså lagt sina valmanifest. Gunilla Nyström, privatekonom vid SEB, har tittat på dem och säger bl.a:
"Skillnaderna ur ett privatekonomiskt perspektiv mellan de två blockens valmanifest är inte särskilt stora för dem med arbete, menar Ingela Gabrielsson, privatekonom på Nordea."
"Enligt beräkningar som Swedbank gjort kommer skatten för pensionärer med en pension på 12 000-14 000 kronor i månaden att få 100-150 kronor lägre skatt med de rödgröna än med de borgerliga nästa år.
För en ensamstående förälder med en lön på 20 000 i månaden och ett barn blir den disponibla inkomsten 234 kronor högre med en rödgrön regering.
Samtidigt blir skatten högre för alla löntagare med en rödgrön regering. En person som tjänar 20 000 kronor skulle med Mona Sahlin som statsminister betala 110 kronor mer i skatt nästa år. För en person som tjänar 60 000 blir skatten 650 kronor mer."
---
Inte ett val där effekter på plånboken får särskilt stor betydelse alltså..?
Gunilla Nyström menar också att valet handlar mer om vad man tror på:
"Skillnaderna handlar mer om vilka metoder man tror är de rätta. Alliansen hoppas få snurr på samhället genom att fler får jobb och på så sätt få in mer skatter för att finansiera välfärden, medan de rödgröna är mer inne på att staten ska öka sina inkomster och fördela utifrån det, säger hon."
Jag tror likadant. Trots att de rödgröna under fyra år hårt kritiserat varje skattesänkning så vägar man inte i valrörelsen säga att man ska återställa.
Därmed blir det ett val med små skillnader mellan blocken och mer en fråga om vad man tror på. Vill vi ha ett regeringsalternativ som fördelar välfärd eller ett som skapar välfärd?
Hur man ser på det tror jag handlar om hur långsiktig man är. Just nu är ekonomin ganska god och vi har råd med välfärden. Det är först om ca 15 års tid som de stora problemen kommer och utgifterna för välfärden börjar växa rejält.
Om 15 år är 40-talisterna (kravmaskinerna i stora antal…) ålderspensionärer med krämpor. De kommer att såväl behöva som förvänta sig god och kostsam vård och omsorg. Samtidigt kommer vi 60-talister (stora kullar även där) att börja gå i pension. Det är då många ser att arbetskraftsbristen kommer att bli besvärande. Och det är egentligen först då det blir tydligt att det är skillnad mellan en politik som bara fördelar välfärd och en politik som skapar förutsättningar för ny välfärd.
Men vi har ju några val innan dess…
Samma sak berördes i ett sansat debattinlägg på HD:
"Det rådde en politisk enighet (M-S-FP-C-KD-V-MP) i programberedningen om problemformuleringen - alltså om den utmaning vi står inför på grund av att befolkningens framtida åldersstruktur och växande förväntningar som ställs på skolan, vården och omsorgen."
"…problemen blir akuta först om ca 10 år när 40-talisterna passerar 80-årsstrecket - med ökade vård- och omsorgsbehov - och vi 60-talister börjar gå i pension. Men har vi inte hittat bra och långsiktigt hållbara lösningar till dess kommer det onekligen att bli kännbart ute i våra kommuner och landsting."
"För skulle man lockas, som Håkan Philipsson skriver att S vill i Båstads kommun, att höja skatten redan nu - när vi egentligen inte står inför oöverkomliga utmaningar, utan klarar av finansieringen av vår välfärd med effektiviseringsåtgärder och liknande - så ställer sig frågan: Vad tänker S ta till för grepp när det verkligen behövs!?"
Jag tror det är precis så. Skattesänkningar för den som arbetar ger ökade resurser till välfärden. Skattesänkningar går dessutom att ta bort.
Skattehöjningar till den som arbetar gör att man minskar på produktionen av välfärd. Att ge orimliga förväntningar på välfärdens innehåll (som 30 timmars förskola, ständigt sänkt maxtaxa osv.) tar resurser från de verkliga behoven. Att återkalla dessa är dessutom politiskt svårare än att ta bort en skattesänkning.
Jag anser att de rödgröna väljer en väg som inte tar hänsyn till en politiskt situation som bara ligger 10-15 år framför oss. Trots att alla partier förklarat sig medvetna om den.
På ledarplats i SvD tar de rödgrönas låga amition vad gäller jobben upp.
Under de senaste fyra åren har Sverige genomgått en kris. Under dessa fyra år har det ändå skapats ca 100 000 nya jobb.
Hur ser då de rödgrönas ambitioner ut. Jo, de vill skapa just 100 000 nya jobb. Varför går man till val på att "underträffa" den nuvarande regeringen?
#4 Konjunkturinstitutet är faktiskt mer optimistiska än de rödgröna. Oavsett vilken regering det blir tror de på 140 000 nya jobb under 2010-2012.
Starta ny diskussion
