Det är svårt att peka ut bara en fråga. Ska jag göra det blir det inte en sakfråga utan en ideologisk.

Den viktigaste frågan för mig är frihet, dvs jag vill att människor så långt möjligt ska kunna fatta egna beslut om sina liv. Staten ska i så liten mån som möjligt bestämma över mig och min familj.

Jag håller med dig om att det är en viktig fråga med frihet.

Men det är lika viktigt att någon annan kan ta hand om mig/bestämma om jag av någon anledning inte klarar det själv och då med ett humant tankesätt bakom.

Min personliga fråga är miljön som står mig varmt om hjärtat.

Det här med sjukförsäkringen är också en fråga som måste lösas då det kan drabba vem som helst. Här bör man kunna se det enskilda fallet/individen och jag tycker egentligen inget parti har kommit med några bra förslag.

#2 Såg du på Aktuellt-inslaget? Jag tyckte det var rätt klargörande.

Länk

Jag tycker ändå ingen har lyckats att lösa sjukförsäkringen helt. Ingen sjukdom är ju den andra lik.

En del kommer aldrig att bli friska, en del behöver lång rehabilitering, en del kortare. Vissa kommer att kunna arbeta deltid. Det måste kunna gå att vara flexibel i detta system och se till den enskilde individen och lyssna på läkaren som gör bedömningen utan att det ska kunna bero på om läkaren kan uttrycka sig på ett visst sätt eller inte.

#4 Fast jag tyckte att det blev tydligare att just den individuella synen finns det utrymme för.

Eftersom jag är liberal är min viktigaste valfråga medborgarlön.

#6 Hur menar du då? På vilket sätt är medborgarlön en liberal fråga?

#7: För att den avlägsnar tvånget att inrätta livet efter ett tvingande ekonomiskt system för att överleva.

Högerliberaler verkar ju nära någon gammelborgerlig föreställning om att arbete är en storhet som, till skillnad från allt annat, inte är ett föremål för människans valfrihet.

#8 Fast jag ser inte det som liberalt att staten ska försörja den som inte vill arbeta. Liberalism är frihet, men inte frihet från ansvar.

#9 De som inte av olika anledningar kan arbeta då?

#10 Ska naturligtvis få hjälp på olika sätt.

Jag förstår inte varför den som arbetar ska försörja en annan person som också kan arbeta men inte har lust. Hur detta kan kallas liberalt övergår också min fattningsförmåga.

#9: Nä, jag förstår att du inte anser det. Högerliberalismen är ju sprungen ur ett borgerskap som fått sin samhällsställning och inflytande genom att vara bäst på att utnyttja kapitalismens framväxande som dominerande ekonomiskt system på 1800-talet. Det är ju fördelaktigt för en sådan grupp att se det ekonomiska system man har utvecklat en stark kultur för att behärska som något naturligt. Så, frihet från allt tvång, utom det ekonomiska systemets, blir ju det mest gynnsamma idealet för en sådan grupp.

#12 Du låter lite som någon kommunist på torget när jag var liten.

För mig handlar det mer om något som är alldeles naturligt. Att det inte blir någon välfärd till någon om ingen arbetar. Liksom att i grunden ligger att varje vuxen har ansvar för sig själv.

Något annat som är naturligt och mänskligt är att hjälpa den som  behöver hjälp. Varför hjälpa någon som kan själv?

#13: Det är marxism, ja.

Jo, som jag skrev är det förstås naturligt att du anser att det är naturligt att alla måste underkasta sig det ekonomiska systemet. Det är nog väldigt få personer i "västvärlden" som inte är kutruellt präglade att hysa denna uppfattning.

Och att ingen skulle arbeta bara för att alla är ekonomiskt trygga tror jag är bogus. Snarare kommer väl människor ges frihet att arbeta med saker de håller för meningsfulla.

#14 Nyss var du liberal och sen blev du marxist?

Jag tror människor i hela världen "präglats" att arbeta. Det är naturligt och mänskligt och inget som har med någon "västvärld" att göra.

Däremot har ingen någonsin präglats till marxism på naturlig väg. Det måste man indoktrineras till.

#15: Nä, jag anser mig inte vara marxist. Däremot håller jag med om delar av den marxistiska verklighetsbeskrivningen.

Jo, visst. Arbete (i dess vida mening) är förstås något högst mänskligt. Eller rättare, alla djur arbetar. Men det är ju inte det jag diskuterar här. Det jag menar är att vi har ett ekonomiskt system som är tvingande på ett helt annat sätt än det "naturliga arbetet".

Jag har egentligen tre stora frågor och det är:

1. Sjukreglerna. Är man sjuk så är man, ens egen läkare ska ha större makt och deras ord ska inte bli överkört. Sluta med hetsjakten på sjuka. Dock ska fuskare bort i så stor utsträckning som möjligt men dagens regler, eller iaf hur de tolkas är omänskliga i många fall.

2. Minkarna. Förbjud pälsnäringen! Var en viktig fråga redan i förra valet.

3. Invandringen. Något måste göras för att förbättra integrering.

Den viktigaste? Nr 1.

#15. Att bli marxist behöver man indoktrineras till. Du glömmer också att, enligt Marx, skulle staten upphöra och först då skulle kommunismen födas. Med andra ord, större frihet åt folket och mindre (ingen alls) makt åt staten. Det finns att läsa i hans manifest. Var det inte så liberalismen skulle uppfattas, större frihet åt folket och mindre makt åt staten?

#18 Varför har du fått för dig att jag glömde det?

Håller med #17 i punkterna 1 och 3. Och ja, jag röstar på det parti som har det bästa för mig personligen. Skolfrågor bryr jag mig inte så värst om då jag inte har småbarn.

Det måste bli lättare att få sjukpenning, Fk är otroligt hårda nu, och sätter stor press på läkarna för att de ska skriva perfekta intyg. Det är inte kul att gå flera månader utan sjukpenning, visst, man kan få retroaktivt, men då har man antagligen behövt låna pengar, så då ska det betalas åter.

Äldrevården är också viktig. Mer personal behövs, man läser nästan dagligen om hur de äldre blir vanvårdade då personal saknas. Samma sak med de gravt funktionshindrade.

Sen är det för mycket skatter.. det är skatt på skatt. Om det ginge på något vis, så skulle jag önska att ulandsbiståndet minskade och man kunde lägga mer pengar på vård och skola. För biståndet, det är en hel del. Har inga siffror på rak arm, men det är inga småpengar..

Jo, jag hittade följande på dn.se:Svenska skattebetalare gav 2009 cirka 35 miljarder kronor i u-landsbistånd.

Det är väldigt mycket pengar i mina ögon!

#20. Självklart må man hjälpa den som sämre har. Alltid. Det spelar ingen roll om det rör sig inom Sveriges gränser eller utanför gränserna. Det är ändå bara vi människor som lagt gränser mellan länder. Dessutom gränser som har ändrats rejält genom historien. Vi är ett rikt land jämförelsevis och det borde vara självklart för var och en att känna att man gör rätt när man hjälper de länder där katastrofen är ett faktum.

Vad gäller äldrevården och även sjukvården så borde mer resurser sättas in, helt klart. Fast en sak ska vi inte glömma i sammanhanget och det är att vi faktiskt har ett bra omhändertagande av äldre, i stort sett. Enligt mitt sätt att se så behöver ingen bli vanvårdad, även om personalen inte alltid räcker till. Det går, som personal, att slå larm om något är skevt. Arbetar man inom vården så får man aldrig blunda när man ser att något är fel. Har man den typen av anställning så bör man också förstå att man är där för patienten/vårdtagaren/brukarens skull och inte tvärtom. Det är nog där det brister i många fall.

Problemet är, som jag och många med mig ser det, är att människor hamnar mellan två stolar. Kommun och Landsting. En sjuk gammal människa åker fortare än fort ut från sjukhuset och lämnas över till Kommunen och hemtjänsten/boendet. Det kallas för att patienten är "medicinskt färdigbehandlad" vilket inte alltid är fallet, tyvärr.

#21 Du har en fråga i #19…

#21  Jo, men det finns ju gränser tycker jag. Några av dessa miljarder hade behövts här i Sverige med..

#23. Var går gränsen tycker du?

Ja, en exakt summa har jag väl inte men, nog tycker jag iaf att 35 miljarder är mycket då vi får dra in på både det ena och det andra här i landet.

Hälften är väl nog, det finns ju andra länder med, som kan bidra..

#22. Jag har sett det. Ett kort svar…….du tar aldrig med det i ditt resonemang om marxism.

#25. Jo men att vi får dra in på "både det ena och det andra" innebär ju inte att vi är i samma bedrövliga situation som många andra.

Andra länder bidrar också, det är inte bara Sverige om du nu tror det. De som oftast får ta den största smällen är länder i närområden som faktiskt ofta har det rätt illa själv. Tänk nu om alla länders invånare i den rika världen skulle resonera som du gjorde nu……..det finns andra länder med som kan bidra, hur skulle det bli då? Det kanske skulle sluta med att ingen bidrar.

Det som kan vara bra ibland är att vända på allting…….om en katastrof av något slag skulle drabba Sverige och mina barn svalt……skulle då jag anse att det vore hur bra som helst om andra länder INTE ställde upp och hjälpte oss? Eller ville snåla på hjälpen. Vad skulle jag göra om det blev krig/inbördeskrig i Sverige? Skulle inte jag försöka rädda mina barn undan det elände som det för med sig? Vad skulle jag göra om jag hamnade i ett land där jag inte fick arbeta för än uppehållstillståndet var klart (vilket kan ta några år), och jag istället fick bidrag för att överleva…….skulle jag tacka nej till bidraget då……..knappast. Skulle jag sen försöka få över min familj till samma trygghet som jag befinner mig i………självklart.

Ja, nu blev det lite mer än vad vi pratade om. Du får ursäkta mig men ibland far jag iväg alldeles för mycket .

#27  Nej, men jag tycker nog att vi ska se om de våra också. Jag säger inte att vi inte ska bidra, men det finns ju gränser..

Och vem har sagt att det bara är Sverige som gör det? Jag menar att det är många lände som bidrar och jag tror nog att Sverige är ganska frikostiga, jag ska ta och kolla det faktiskt..

Är det vissa katastrofer som händer, jo det är klart, men att år efter år bidra med många miljarder, nej, några kunde de allt lägga undan till vården.

Tänkte bara sticka in med att själva vårdapparaten är en viktig fråga för mig i valet.

#28. Fast jag tror inte att bidragssumman automatiskt kan kopplas ihop med vården. Det fungerar inte så.

#26 Du kan ju inte förvänta dig en doktorsavhandling varje gång jag nämner kommunism eller marxism. Jag undrar fortfarande på vilket sätt du menar att jag skulle glömt något.

#29  Nej, det fungerar säkert inte så, men visst kan man ändra på biståndsstorleken, då finns det pengar till annat.

#30. Jag har svarat och av det svaret drog du slutsatsen om doktorsavhandling. Jag förväntar mig ingenting. Eftersom du tydligen inte glömt att ta med det så kanske du avsiktligt lämnat det faktumet utanför?

Fast nu hamnar vi väl ändå utanför själva trådämnet och det brukar ju inte vara ok för dig?

#32 Jag förstår inte hur du menar. På vilket sätt hade det varit relevant att ta upp att "staten upphöra och först då skulle kommunismen födas" i #15?

#33. Eftersom det var den aspekten som bland annat diskuterades i inläggen före.

#34 Du vände dig till #15. Menade du det som en kommentar till någon annan?

#35. Ja jag vände mig till ditt inlägg då slutklämmen där var………"Däremot har ingen någonsin präglats till marxism på naturlig väg. Det måste man indoktrineras till." Men ditt inlägg var ju knappast ett ensamt inlägg som bara poppade upp ur tomma intet utan diskussionen kan följas en aning bakåt, närmare bestämt från #6 och framåt.

Sen utgick jag också från ditt inlägg 1 där du skrev…..."Den viktigaste frågan för mig är frihet, dvs jag vill att människor så långt möjligt ska kunna fatta egna beslut om sina liv. Staten ska i så liten mån som möjligt bestämma över mig och min familj."

Som sagt, det som Marx alltså tar upp i sitt manifest. Mer frihet åt folket och mindre (ingen alls) åt staten.

#36 Jag hade alltså inte glömt något…

#37. Jag förmodar att du glömde, för annars, om du hade det i minnet, så måste du helt enkelt valt bort den biten av Marx tankar "mer frihet åt folket och mindre åt staten" vilket i så fall är värre för glömma kan alla. Inlägg 15 blir inte riktigt med sanning överensstämmande med dessa rader……."Däremot har ingen någonsin präglats till marxism på naturlig väg. Det måste man indoktrineras till." , för har man bland annat tanken att man vill ha mer frihet åt folket och mindre åt staten så kan man luta sig mot marxismen och faktiskt helt frivilligt anamma den ideologin utan att indoktrineras.

Kan vi återgå till trådämnet nu?

#38 Du verkar ha skårt att skilja på dina åsikter och vad som är sant och riktigt.

#39 Det brukar vi väl alla ha svårt för. I alla fall jag för mina åsikter är ju sanna och riktiga….

#40 Det ligger ju onekligen en del i det.

(Fast att människor naturligt skulle präglas till marxister var för magstarkt. I alla fall för mig…)

#39 och #40. Det må vara din åsikt. Jag tror minsann att även du har svårt att skilja på åsikt och vad som är sant och riktigt .

#42 Synen på marxism som frånvaro av stat och som exempel på individuell frihet är knappast verklighetsförankrad.

I verkligheten har marxismen provats på många håll i världen. Den har varje gång lett till raka motsatsen - en tyrannisk stat, ofrihet för medborgarna, terror mot den egna befolkningen och dödande i en numerär som är alldeles förfärande. Det är sant och riktigt. Tyvärr.

#43. Hoppsan, nu hamnar du allt långt ifrån trådämnet. Det finns ju några trådar i ämnet kommunismen och marxismen. Kanske är bättre att diskutera detta i någon av dem?

Viktigaste frågan - Invandrarpolitiken

Andra frågor som är viktiga:

• Sjukförsäkrings-systemet måste ändras 
• El-skatten får inte höjas!
• Äldrevården måste förbättras
• Höjd uppräkning på lägsta pensionerna.

#45  Håller med, men jag vill ha sjukförsäkringen högst upp!

Trygghet

Jag vill kunna känna mig trygg på jobbet genom att ha råd att vara med i Facket och a-kassan

Jag vill veta att blir jag långtidssjukskriven så ska jag inte riskera tvingas ut i arbete eller bli utan pengar efter ett år.

Jag vill känna mig trygg med att barnen i skolan kan få den hjälp de behöver för att kunna utveckla vårt Sverige i samma ekonomiska styrka och innovation som den gör idag och kunna göra det om 10 elelr 30 år.

Jag vill känna mig trygg om att när mina föräldrar blir gamla så skall de bli omhändertagna på ett humant och bra sätt inom äldrevården.

Jag vill känna trygghet med att detta land utvecklas i rätt riktining och bli ett föregångsland där vi skapar en välrfärd för alla oavsett inkomst, kön eller etnisk bakgrund.

Allt detta förlorar jag ifall jag skulle rösta för "frihet".

Och sedan är det viktigt tycker jag att äldre par ska få bo tillsammans hela livet och inte behöva separera för ekonomins skull!

För mig är den viktgaste frågan på

kommunnivå - att vända den negativa befolkningsutvecklingen

landstingsnivå - sjukvården (däribland att remisstvånget ska bort)

riksnivå - arbetsmarknadspolitiken

Självklart finns det andra viktiga frågor också.