#0 Det enkla skälet är att demokratin skulle försämras med ditt förslag.

För mig förutsätter demokrati dels att jag har något att välja på, men också att jag kan utkräva ett ansvar, att jag kan rösta bort den som missköter sig.

Vi har haft vårt demokratiska system med små förändringar i många år. Jag klagar inte på resultatet. Jag kan inte se att det leder till dåliga beslut eller till att det går dåligt för Sverige.

I Schweiz har den lagstadgade samlingsregeringen, sedan mer än ett halvsekel, fungerat perfekt. Det landet har bl.a. av det skälet varit det mest stabila av alla. Intressant att det internationellt fått betyget att vara nr 1 i världen vad gäller konkurrenskraft (Sverige nr 2).

Effekten av den sortens demokrati som Schweiz uppvisar, har bl.a. blivit att de röstande enbart utgår från sin uppfattning av ett visst parti när det skall röstas. Taktikröstning finns inte. I sin tur utkristalliseras de partier som har en bärande ideologi. På sikt kommer politiken att kunna resoneras fram på ett mer optimalt sätt än annars. Populismen tillåts inte få avgörande betydelse.

Hur kan du påstå detta vara negativt?

#2 En lag där de fyra största partierna garanteras plats i en regering skulle ju kunna bli väldigt märklig.

Exempel:

m - 20 %
kd - 10%
fp - 10 %
c - 12 %
mp - 14 %
s - 22 %
v - 12 %

Enligt det du förespråkar skulle det finnas en lag som gjorde att regeringen bildades av s + m + mp + v. De skulle tillsammans representera en betryggande majoritet med 68 %. Dock skulle de få väldigt svårt att samarbeta, med mycket interna konflikter och märkliga kompromisser.

Sedan kunde ju de tre övriga borgerliga partierna lägga egna förslag och räkna med m-stöd hela tiden och på så vis i praktiken regera.

Nej, tack. Dagens system med en riksdag som styrs av majoriteten är det jag tror på.

#3. Eller C. De har ju, enligt ditt exempel, lika många % som V. Om det nu skulle vara de 4 största partierna.

Mer troligt är t.ex.:

M= 30 %

S= 30 %

Fp=10 %

Mp=10 %

Det är dock inte för någon enskild bedömare att bestämma vilken partifördelning som skall anses mest demokratisk - det är väljarna. Som sagt i Schweiz fungerar det perfekt - det politiska arbetet sker i harmoni och i bästa samförstånd.

Demokrati - vilken definition har du att sätta emot? I många avseenden finns, trots de grundläggande ideologiska skillnaderna mellan S och M, såpass många likheter att ett nära samarbete kan få argumentationen att tillfredsställa mittväljarna - den kategori som blocken i valtider ändå strävar att attrahera.

#4 Sorry, ett skrivfel.

#5 Det kvittar ju vad som är troligt. Man kan ju inte bygga demokratiska system som bara fungerar i vissa opinionslägen.

Det får du förklara från ren demokratisynpunkt. Menar du att 80 % av väljarunderlaget som står bakom en regering skulle innebära demokrati i en kombination, medan 80 % av väljarunderlaget i en annan inte skulle kunna anses representera demokratin????

Vilken definition på demokrati utgår du då ifrån? Varför skulle det inte fungera i Sverige på liknande sätt som i Schweiz?

P.S.

Man skulle naturligtvis kunna ha en tilläggsregel som angav att om de fyra partierna inte uppgick till exempelvis 67 % ytterligare parti fick ingå! I Schweiz brukar de fyra stora representera > 70 % av väljarkåren.

#7 Det var du som pratade om "mer troligt". Jag menar att jag visat på orimligheten i mitt exempel i #3.

Om det exemplet är troligt eller ej spelar ingen roll.

Du kommenterade inte mitt P.S.

#9 Jag begriper inte varför man ska byta ut ett fungerande demokratiskt system mot ett som kräver krångliga tilläggsregler.

Fortfarande har du inte kunnat förklara hur ett system för regeringsbildning, som backas upp av 2/3 väljarmajoritet eller större skulle representera en mindre demokratisk princip än den som innebär stöd av endast hälften av folket.

Varför tror du inte på det dryga halvsekels goda erfarenhet som  Schweiz uppvisar?

Jag tycker det låter bra!

#11 Jo, jag har förklarat i #1.

Varför tror du inte på det dryga halvsekels goda erfarenhet som Sverige uppvisar?

Schweiz och Sverige är inte samma länder. Vi har t.ex. övergivit vår tvåkammarriksdag för länge sedan.

Visserligen misstänker jag att vi båda har likartade synpunkter vad gäller vilken generell politisk inriktning som på sikt vore bäst för Sverige. Problemet är bara att halva skaran väljare har annan åsikt.

Vad jag puffar för, är att framtida regeringar, för att kunna närma sig demokratins kärna, måste kunna backas upp av fler än halva väljarskaran - andra baktankar har jag inte.

Vi har t.ex. under valrörelsen sett vilka populistiska metoder som används för att påverka väljarna, enbart i riktning makt. Sådana osakliga mekanismer i en valrörelse skulle i det närmaste försvinna, om man tillämpade lagstadgad samlingsregering. Skälet är enkelt - samarbetsklimatet skulle bli det förhärskande sättet att se på politiken - i ett sådant anses fula trick vara tabu.

Vad gäller skillnaden mellan Sverige och Schweiz är det visserligen fråga om två skilda system. Schweiz tillämpar t.ex. inte parlamentarism och kantonerna tillerkänns en stor rätt till självstyre, vilket gör att det mesta av deras systemtänkande inte är kompatibelt med vårt. På en väsentlig punkt däremot - regeringsbildningen - kan vi dra stora lärdomar av Schweiz erfarenheter under mer än ett halvt sekel.

#14 Vi har haft en mängd regeringar som inte backats upp av en majoritet. En sådan regering måste söka ett majoritetsstöd för sina förslag.

De stora fördelarna med vårt system anser jag vara:

• det finns tydliga alternativ att välja mellan
• Man kan avkräva ansvar efter en mandatperiod

Jag anser att en lagstadgad samlingsregering tar bort båda dessa fördelar.

Jag önskar inte detta. Och vad jag vet finns det ingen större politisk vilja som vill åstadkomma någon förändring.

Vad vi som enskilda väljare vill är en sak, vad majoriteten (kongloimeratet av deras uppfattning) vill en annan. De tydliga alternativen att välja mellan finns i de olika partierna. Enda sättet att optimera deras ståndpunkter ligger i samförståndslösningar. Samarbete i vilket andelen tjuvnyp och osakliga, populistiska manövrer i det närmaste försvinner. Det har vi redan haft i många avseenden med de minoritetsregeringar som funnits - dock med den nackdelen att mestadels en linje vunnit majoritet.

De bör vara självklart att en samlingsregering, som namnet antyder, har störst möjlighet att samla sig kring de för landet i sin helhet bästa lösningarna.

Schweizarna har visat sig förfoga över en modell för regeringsbildning som långt överträffar tvåparti- eller tvåblockslösningen. De har dessutom via beslutande direktval möjlighet att låta folket säga sin mening om de inte är nöjda med ett regeringsbeslut.

Kanske att det skulle bli demokratiskt…men kanske också extremt konservativt? Inte så insatt i hur läget är i Schweiz men det det låter som att det kan bli mycket svårt att få igenom olika förslag. Och otroligt mycket segdragna förhandlingar om partier med vitt skilda ideologier ska vara med.

/Oskar

Å andra sidan har vi i Sverige lång erfarenhet av minoritetsregeringar, det har fungerat men på bekostnad av ensidighet (kamrat fyra procent). Man har alltid talat om breda uppgörelser. Nackdelen har varit att alla förhandlingar störts av massmediala utspel med populistiska inslag. Mycket lättare om kunnigt folk får chansen att didaktiskt argumentera i en trängre regeringskrets. Det har visat sig gå alldeles utmärkt i Schweiz.

#18 Socialdemokratin som minoritetsregering har gjort upp med alla partier. Påfallande ofta med moderaterna. Det gick så lång att (fp) under en valrörelse hade rätt uppmärksammade affischer med budskapet att "det är för mycket s+m i svensk politik".

På vilket sätt menar du detta tala mot tanken på lagligt reglerad samlingsregering? Samarbetet, mellan grupper med på papperet olika ideologiska grundförutsättningar, visar ju bara på de fördelar som en mer ostörd samtalsmiljö i en bred samlingsregering skulle innebära.

Alla lyhörda svenskar har ju förstått att den ryckighet som växlande majoriteter bakom regeringsbildningen innebär, inte ger möjligheter till långsiktig politik. Det kan f.ö. aldrig vara fel om den politiska "adeln" blir mer spridd mellan partierna. Då kommer de olika förvaltningarnas tjänstemän att bli mer normala (och deras tänkande också) än hittills.

#20 Jag vet inte vad du menar med "alla lyhörda svenskar" men det låter som ett värdeladdat snarare äön faktabaserat begrepp.

Som jag uppfattat, ser du inte den ryckighet som växlande majoriteter innebär, vara till nackdel för landet. I Schweiz, som är världsledande vad gäller konkurrenskraft och ekonomisk stabilitet, har man lyckats bygga upp långsiktigt bärande politiska principer. Sverige skulle mycket väl kunna vinna toppositionen, om det politiska etablissemanget kunde styras upp i en riktning som tillfredsställde kraven på liknande sätt. Utan enighet blir det närmast omöjligt.

#22

• Jag ser ingen ryckighet. Få länder har väl haft mindre instabilitet i landets ledning än Sverige.
• Jag ser den demokratiska fördelen med vårt nuvarande system.
• Jag är inte särskilt bekymrad över den ställning Sverige nått med nuvarande system.
• Just nu pekas Sverige ut som ett föredöme i Europa just för sin ekonomiska stabilitet och goda tillväxt.
• Jag ser inte - generellt sett - Schweiz som något föredöme som Sverige bör försöka efterlikna.

Från demokratisynpunkt ligger Schweiz i absoluta världstoppen - svårt att argumentera bort!

Vad vi just nu ser i Sverige, representerar visserligen en positiv återgång till den del av Lafferkurvans som ligger strax under dess topp - på rätt sida - men med annat styre kan vi lätt hamna på andra sidan kurvans topp. Det är bl.a. detta jag lägger i begreppet ryckighet.