En fråga  för mig som inte är så insatt.

Betygsskala från A-F.

Är A det bästa eller är det F?

Det finns kriterier för hur man ska bedöma i A,C och E men  B+D saknar detta. Då undrar jag var finns F?

Borde inte ett nytt betygssystem ha klara bedömningskriterier för alla grader innan det träder i kraft?

#1 A-F är Bologna-systemet och alla EU-länder förväntas anamma detta för att man lättare ska kunna översätta kunskaper mellan länderna. A är bäst, F är underkänt. Man kan också få Fx vilket innebär att man har möjlighet att få godkänt om man kompletterar med något. Får man F har man förmodligen inte ens dykt upp på lektionerna. A-E är godkänt. A-C kan räknas som VG (på högskolan) och D-E är godkänt. När jag pluggade på Högskolan i Gävle var kriterierna väldigt klara och vi fick dem innan varje kurs.

#2 Gällde A-F när du pluggade?

Förut fick man;

Bus= beslutsunderlag saknas, dvs man har varit i skolan för lite för att kunna bedömas.

IG= ej nått kunskapskraven för G, vilket gett 0 poäng, det man räknar om betygen till för vidare studier.

G= man har grovt sett, förstått det mesta av kursen. 10  poäng

VG= man har förstått och kan analysera och jämföra olika teorier. 15 poäng.

MVG= uppfyller kraven för G och VG, samt kan dra egna relevanta slutsatser. 20 poäng.

Nästa år så kommer det finnas;

 streck, vilket motsvarar Bus.

F, man når inte kunskapsmålen. 0 poäng

E, blir som G, det är lite snällare tolkning jämfört med det gamla. 10 poäng

D, man förutom kraven för E, till övervägande del klarar även C. 12,5 poäng

C, skulle motsvara VG, i denna förenklade förklaring. 15 poäng

B, Klarar till övervägande del även A kriterierna.17,5 poäng

A, motsvarar ungefär MVG. 20 poäng

Det finns nya kriterier och de skiljer sig beroende på vilket ämne som avses (precis som det gamla). Därför denna övergripande förklaring. Fx har jag inte hört talas om, var i Gävle i torsdags då skolverkets utredare förklarade för gymnasielärare i Gävleborg om Gy 11. Därifrån är min information hämtad. Länkar till den modell som är lättare att förstå än min text ovan.

http://www.skolverket.se/sb/d/3013/a/22920

#4 Låter lite luddigt tycker jag som inte är insatt. Hur tycker ni andra som ska arbeta med detta system?

Jag tycker mig redan se vissa tolkningsskillnader mellan #2 och #4 eller så missuppfattar jag

#5

Håller med dig, tolkningsskillnader är tyvärr något vi fortsatt får leva med  tror jag.

Man har från politiskt håll trummat in budskapet "tydlighet". Det är ingen större skillnad egentligen förutom betygstegen i det nya GY11 mot det gamla. Det man säger är att samma ord ska inte finnas i betygskriterier som redan finns i läroplan och kursplan. Problemet då blir att förutom betygskriterier så ska man känna till ämnesplan och läroplan också. Det är lätt för oss lärare som har som i mitt fall 7 olika kurser och är utbildade. Lite värre för elever som har drygt 20 ämnen.

Tacka vet jag det gamla 1-5 systemet. Lätt att räkna ut medelbetyget..

Jag kan och och för sig förstå vitsen med "bolognamodellen" för att bättre kunna jämföra sig med andra länder och utgå från samma kriterier.

#7 Det går väl lika bra att räkna ut ett medelbetyg med 6 graderingar som med 5 och egentligen blir det väl 5 grader här också med tanke på att F är lika med icke godkänt eller som vi sa "streck".

Ja, detgår väl lika bra att räkna utmedel pådet viset. Men det var min åsikt,och jag tycker attdet är ett enklare sätt änatt hålla reda på hurmånga poäng varje omdöme ärvärt.

Betyg är bra och nödvändigt men kriterierna och svaren på proven får inte vara luddiga och öppna till tolkningar som lärare skall göra. Då får du med en gång ett system som kan och kommer att missbrukas.

I slutändan så innebär betyg att det skall vara ett mått på hur mycket kunskaper man har i dom olika ämnena samt hur man kan använda dom kunskaperna. Det får då inte vara fråga om tolkningar utan kriterierna måste vara klara och bestämda.

Vi diskuterar kriterierna med elever, men det blir tolkning lik förbasksat. Vad är analyserande, egna relevanta slutsater etc.. De det blir mest tjafs med är samma elever som inte läst eller antecknat kriterierna, eller deltagit i diskussionen. Jag tror det beror på att de är vana att skriva prov med förutsättningen att ett visst antal rätt ger ett visst betyg på momentet. Det blir svårare att bedöma öppna frågor eller en presentation av ett arbete, men det ger mycket mer kunskap. En hund kan nå mvg om det enbart är betingat, ska man kunna använda sig av kunskap så blir det svårare. I dagens samhälle så är det sällan efterfrågat med statisk kunskap, däremot så ska man kunna använda den. Tyvärr uppfattas det som flummigt och statisk kunskap kan man mäta. Jag hade MVG i engelska men har elever med sämre betyg men pratar bättre engelska. De är kanske sämre på att ta ut pronomen och prepositioner och drabbas av det.

#2 Ja. Eller vi hade både och. Men mest det nya systemet. Jag blev färdig för ett år sedan, så det var ganska nyligen.

Jag hoppas internettan hittar till denna tråd, h¤n har sämre erfarerenheter från skolan som är viktiga att ta upp. Själv har jag också det men blev trots det lärare till slut. Kan inte sluta undra varför det var så främmande när jag var i "rätt" ålder. Varför dröjde det 15 år innan jag ens kunde tänka mig att bli lärare? Jo jag hade dåliga erfarenheter från skolan själv.

Jag är övertygad om att den nya "flummiga" skolan (lpf94) passade mig bättre än den gamla (lpf80), som en del vill ha tillbaka. dvs kunskap som reproduceras istället för kunskap som är nytänkande. Som det märks så är jag mäkta stolt och övertygad om att vi leder skolutvecklingen i Sverige. Inte som vissa politiker försöker övertyga om, är sämre än andra. Visst är det vissa som inte kan leva på andra meriter än sin egen duglighet nu, men det var fler som aldrig fick chansen att visa sig duktiga förut. 33% av ungdomarna läste inte lika mycket som nu, de saknas i statistiken. Nu är det ca 18% som inte blir godkända i det de tvingas in i. De läser fasen så mycket mer än jag gjorde förut. Jag hade betyg i fyra ämnen plus ett D för deltagit (yrkesutbildad) och det var fullt gymnasiebetyg. Mina elever ( anses yrkesutbildade)som gick ut i fjol krävdes godkänt i 22 av 26 kurser, för att uppnå samma sak.

Vi ställer alltså högre krav på elever än vi nånsin gjort. Då är det inte eleverna eller lärarna det är fel på utan systemet.

Till och med lärlingar måste läsa 9 så kallade kärnämnen för att bli "godkända".

ala02

Jo då, jag har hittat hit. :) Hade bara inte så mycket att säga om betygen, tyckte jag.

Vad intressant, det du säger. Det blev genast ganska tydligt att gränsen för att vara godkänd (lyckad, anpassad osv) inte har så mycket med de faktiska kunskaperna att göra - utan mer handlar om var politikerna känner för att sätta gränsen. Ganska hemskt eftersom "att gå ut skolan utan att vara godkänd" inte bara är något som finns på ett papper. Det innebär ju rätt stora problem, dels för individens fortsatta liv (med negativ stämpel, dålig självkänsla, svårt att få jobb/vidare utbildning) - men också för samhället. Man förfasar sig över hur dåligt det går för ungdomen - oj, vilket enormt problem. Sen handlar allt bara om att politikerna har flyttat gränsen för betygen.

Hur kommer det sig att kraven bli högre och högre? Har det verkligen att göra med att samhället behöver människor med mer kunskap (i "alla" ämnen)? Eller beror det på att människor numera är övertaliga - de behövs inte - och att kunskapskraven blir ett sätt att sortera? Ju fler människor - desto högre krav. Alltså blir allt prat om kunskapssamhället något av en skenmanöver?

När vi idag pratar om kunskapssamhället - vad menar vi egentligen då? Vilken kunskap är det vi behöver använda oss av - och vilken kunskap skapar jobb? Vilken kunskap gynnar samhället? Och vilka andra egenskaper (som du är inne på) är det så bra att främja i ett föränderligt samhälle? Hjälper det samhället att läsa ännu mer historia? Klarar sig en elev som har MVG i historia bättre i samhället än en elev som har IG i historia? Eller spelar den kunskapen ingen roll ur det perspektivet? 

Egentligen menar jag inte att historia är ett onödigt ämne. Eller något av de andra ämnena heller. Jag bara funderar över om skolan klarar av att ge eleverna någon nytta av de kunskaper de får. Eller stannar kunskaperna inom skolans väggar och blir till "skol-kunskaper" som inte går att översätta till det vanliga livet? Kanske det är därför motivationen ofta är så låg - eleverna känner inte att det de lär sig är relevant i deras egna liv. Och när de i framtiden äntligen kanske fattar det, då är det för sent för då har de glömt det. Och måste läsa om allt igen på Komvux.

Rent ideologiskt är jag inne på de egenskaper McLuhan beskrev för  50 år sedan, han myntade uttrycket globala byn, varifrån globaliseringstanken är tagen. Han menade att man plockar delar och sätter samman i nya lösningar. Utvecklingen är inte längre explosiv, dvs att en sak ger en annan, utam implosiv, vi ska kunna hitta nya vägar för utveckling genom att använda gamla uppfinningar. Ungefär som digital utveckling ger möjlighet till e-post. Inget nytt egentligen men nytt sätt att använda gammal kunskap. Jag tror även att faktakunskap visserligen är bra men viktigare att kunna söka kunskap. Varför veta när karl den 12,e dog när det tar ett ögonblick att ringa 118 100 eller slå upp det via telelfon/internet.

Andra jag tagit intryck av är t.ex. Howard Gardner och Fredrik Härén. Härén har mycket utlagt på youtube. Att kraven ökar tror jag beror på att politiker själva inte förstår vilka kompetenser som behövs, de tar intryck av lobbÿister som vill ha vissa kompetenser. Den berömda "någon annan" ska lösa de problem de själva inte vill ta ansvar för. Det är en tendens i samhället att någon annan ska ta konsekvenser hela tiden. Det är lärarnas fel att elever inte får tillräckligt med kunskap. Elever skylls det väl också på till viss del, rektorer och politiker ställs det inga krav på fast de styr skolan. Utbildningsnämnder har sparkrav på skolor men är förvånade när inte det fungerar. Nu har man ju hjälpav SKL som säger att resurser i form av pengar inte säkerställer bättre resultat. Det är ju som att begära att SAF ska se till att arbetare ska få det bättre. Mindre pengar ger nedragningar och det av lärartjänster. Sen undrar man varför resultaten sjunker, och försöker hitta "någon annan" man kan skylla på.

Frågan är ju om resultaten sjunker, om man jämför 13 kurser på 80 talet med 13 nu så tror inte jag det. Däremot när man jämför med de som inte gick i skolan eller bara hade fyra ämnen som jag så blir det fler som inte klarar skolan. 33% av ungdomarna, inkl, mig gick antingen rent yrkesprogram eller inte alls i skolan. Dessa är nu intvingade i ett system som inte passar dem just nu. Så alltså är det ca 15 % som klarar det ändå, vilket är sensationellt bra egentligen. Absolut ingen försämring jämfört med den gamla läroplan. Björklund har byggt upp en myt som han skördat politiska framgångar på. Han kommer att dömas hårt av framtiden. Mycket prat och lite verkstad, förändringarna är marginella jämfört med andra skolreformer. Grunden, LPF 94 kommer att gälla fortfarande.

Kunskapssamhället är inte beroende av att vi kan saker, det kan man lära sig på Borneo också, billigare. Däremot behöver vi hitta användningsområden där vi har nytta av kunskap. Svårt att förklara men vi behöver fråga vad ska vi ha kunskapen till? Kan man svara på det så kan man också dra nytta av kunskaperna. Eftersom Björklund är militär så lever han i tron att de är vana att lösa uppgifter, vilket är en myt. Militärer hittar ju på svaret så då är det inget problem att lösa. Jag tror han lever i den villfarelsen i sitt politiska liv också. Skolan var inget problem när det gäller formen, då skapar man det och "löser" problemet som egentligen inte finns. Det finns utrymme för att hjälpa elever som har det svårt, däremot saknas resurser. Byta ord på samma innehåll och utöka betygstegen hjälper ju inte de som får IG. Däremot hjälp med att lösa skoluppgifter och kanske få nya infallsvinklar av fler än en lärare, alltså resurser. Har varit lärare sen 2002 och det har varit besparingar alla år jag jobbat 400 000:- på en skola med 245 elever till exempel, alltså tog man bort en lärartjänst och drog ner på inköp. Var extra pengar hamnar vet jag inte, men det kostade 212 miljoner att informera skoledare och rektorer om GY11. Vad de använt sina nya kunskaper till vet jag inte, jag har inte fått del av det iaf.

#15:

Vilken soppa!

Man kan lugnt säga att det är komplicerat att vara människa och att skapa ett vettigt samhälle. Jag tycker att vi trasslar in oss alldeles väldigt (som vanligt) och det man förstår är att politiker är precis lika förvirrade och korkade som vem som helst av oss - den enda skillnaden är att politikerna inte vet om det.

Man skulle också kunna dra en parallell till utbildning. Skillnaden mellan utbildade och outbildade är att de utbildade kan backa upp sina dumheter vetenskapligt och det kan inte de outbildade.

(Nu var jag lite lätt tyken där, men det ligger absolut någonting i det.)

Har inget vettigt att säga för övrigt. Men du har väldigt tänkvärda synpunkter, som säkerligen stämmer.

Ju mer man läser desto fler upptäcker man som tänker i liknande banor och kan uttrycka dem bättre. Det är ju även då man upptäcker de som pratar skit och inte har en aning egentligen.

Jag är inte säker på vad du menar med att läsa. Läsa som i studera eller läsa som i att vara nyfiken och ta reda på saker själv?

När det gäller att studera finns det förutom alla fördelar med att få mer kunskap även negativa effekter, skulle jag vilja säga. Ibland kan studerande liknas vid hjärntvätt. Alla formas in i samma paradigm - som sedan blir en självklar sanning. "Alla vet att det är så" säger man om saker som ibland är helt fel. 

Experter - som forskat och studerat hela sina liv - har inte alltid rätt. För varje expert kan man hitta minst en annan med motsatt åsikt. Så vad är sanning egentligen? Och får jag följa min sanning fast jag är lite annorlunda? Framförallt: får jag fostra mina barn utifrån min sanning, trots att den avviker - eller är jag en dålig förälder då? Måste man följa det samhälle som är (fel) för att vara en bra förälder? Eller kan man gå utifrån vad man själv tror på? (Och som ses som närmast brottsligt av andra "hjärntvättade" samhällsmedborgare? I alla fall när man inte fostrar barn utifrån det "normala".) Är det självklart vem som har rätt? Har vi verkligen riktig frihet? Eller är det bara skenbart?

Skolan anses vara något bra - det gör människor fria. Kunskap är makt! skriker man. Samtidigt är ju skolan en enorm fostransapparat. Man fostrar barnen till att bli sådana (lydiga) medborgare som industrin/samhället behöver. Man blir framförallt som alla andra på något plan. 

Är det verkligen så att man upptäcker de som pratar skit och inte har en aning genom att läsa? Eller är det just läsandet som motverkar detta?