Jag tror inte barnfattigdomen är större idag än för 30 år sedan. Men i och med finanskrisen så har en hel del blivit arbetslösa. Även familjeförsörjande föräldrar självklart, detta har ju då också drabbat barnen. Detta har nog påverkat varför uttrycket används mer. Men att barnfamiljer skulle ha det sämre ställt nu än för 30 år sedan tror jag inte.

Sen tror jag det är strategiskt smart att peka på barnfattigdom. Detta är något man reagerar mer på eftersom det drabbar oskyldiga barn. Och genom att peka på att barnfattigdom har uppstått under alliansregeringen är det ett smart område för Socialdemokraterna att ta upp. Detta får ju gehör hos barnfamiljer.

Ja det verkar vara precis samma drag som när Reinfeldt började prata om "Utanförskapet".

Jag är faktiskt besviken på både Juholt och hans finansminister och det tror jag att fler än jag upplever. Varför gömma sig bakom plattityder? Varför inte göra klart över vad (S) vill göra om de kommer till makten igen? Det gäller ju nu för Juholt & Co att verkligen visa framfötterna om vad de har att erbjuda om det ska bli maktbyte vid nästa val.

Han tog väl siffrorna från Rädda Barnen som tagit fram undersökningen. Visst är det populistiskt och RB gör väl så mycket de kan för att få bort fokus från fallskärmsavtal och höga ersättningar. Dåligt av en politiker att haka på utan ifrågasätta vad egentliga syftet är. Är väl lättare att få sympati för fattiga barn än deras föräldrar. Men vad görs för att deras föräldrar ska slippa ha det fattigt?

Jag såg en artikel om detta uttalande idag där de nämner rapporten från Rädda Barnen.

Begreppet "barnfattigdom" är för mig barn som inte blir mätta och inte har hela kläder på sig, som lever i misär. Barnfattigdom handlar väl inte om att Lisa inte kan åka på skolutflykt som Kalle kan.

Fattigdom det hade vi i Sverige då svenskarna utvandrade till USA på 1800 talet och även första halvan av 1900 talet kunde man se slummen i Sverige.

Så om S nu menar att de ska återställa A-kassan och sjukförsäkringen, varför säger de inte det?

Håller med om att begreppet är ett politiskt valt begrepp för att belysa något som givetvis berör hela familjerna men det blir så "hjärtedrypande" när man kallar det barnfattigdom.

Jo, det är alldeles för uppenbart.

Vi måste nog iaktta att de nya S är just nya. De lägger delvis fram en ny politik och i och med det lyfter de också fram nya frågor.

tycker det är bra att denna frågan uppmärksammas.

jag är ju inte så gammal och för si så där 10 år sedan, när jag var liten, så kan jag säga att jag vet flera i min klass/på skolan som nog skulle gå under denna kategori. Fattiga barn, eller familjer med dålig ekonomi som sedan går ut över barnen, det är ju hur man vill formlera det.

Att det just skriver barnfattigdom är ett rent retoriskt knep. 

*Har själv gått retorikkurs*

Fast sen ska man också komma ihåg att detta är en grupp som har är/ eller kan vara berättigad barnbidrag, underhållsbidrag, studiebidrag och bostadsbidrag. Och nivån på dessa har tyvärr inte följt den övriga ekonomiska utvecklingen, utan ligger idag kvar på samma nivå som för ca 20år sedan. (ja jag vet att man har höjt vissa av dessa tex studiebidraget) Men det är fortfarande så långt efter den ekonomiska kurva resten av sverige följt. 

Därmed är det inte svårt att räkna ut att 800:- idag inte är värt lika mycket som för ca 20 år sedan. Du får mindre för pengarna helt enkelt. 

Handlar det om barn som lever fattigt ska det benämnas som det. Ville man prata om fattigdomen i sverige och rikta diskussionen mot andra grupper hade man gjort detta. Man bör nämna saker vid sitt rätta namn sa palme, och det är väl precis vad håkan och RB gjort med detta.

Sen ska man komma ihåg att det är en väsentlig skillnad på att vara fattig som vuxen och att vara fattig som barn. Som vuxen har du möjlighet att förändra din situation i de allra flesta fallen, du kan ex söka jobb, bidra, stipendium etc. Som barn har du inte den möjligheten, utan det hänger i så fall på att dina föräldrar är kapabla att göra detta.

Jag tycker det är sorgligt att man väljer att se på detta enorma problem som ett retoriskt knep eller luta sig tillbaka med argumentet "det var lika dant för 30år sen". Det är förjävligt att barn får somna hungriga och endast få i sig ett ordentligt mål mat om dagen och detta i skolan. Att ungdomar måste ta extrajobb/ sluta skolan för att jobba, för att familjens ekonomiska situation ska gå ihop. Barnfattigdomen handlar om så mycket mer än huvuda ida´s familja har råd att skicka henne på skidresa med övriga klassen på skolresa!

Jag tycker att det är fel att kalla det barnfattigdom. Jämför med Sveriges "barnfattigdom" och den barnfattigdom som finns i Uganda eller Somalia.Det räcker att titta på länder som Indien eller Thailand t.ex. så är skillnaden mot Sverige enorm.

Jag skulle inte kalla det fattigdom om du ändå har råd att köpa mat, kläder och så vidare. Det är en stor överdrift att kalla de ekonomiska förhållanden vissa barnfamiljer har för "barnfattigdom". Det är ett väldigt överdrivet begrepp, självklart medvetet valt av Juholt för att få uppmärksamhet och för att fiska röster.Det är en smart taktik för att vinna sympati och vinna gehör hos barnfamiljer.

#7 På vilket sätt är (s) ny? Jag ser inget nytt alls.

-------

Sakfrågan:

Som så många skrivit redan är detta med barnfattigdom något som berör och därför är "smart" att använda i retoriken.

Många debattörer i radio o TV har påpekat att så gott som all barnfattigdom beror på att barnens föräldrar är nyinflyttade till Sverige och inte får jobb.

Receptet mot barnfattigdom borde ju då ligga i en jobbpolitik som ger fler arbete. Tyvärr var det länge sedan (s) hade någa svar på den frågan.

Hörde på lokalradion i dag att det i Malmö diskuteras att behövande barnfamiljer ska få "fritidsbidrag", alltså en summa pengar varje år så att barnen kan rå ägna sig åt någon fritidsaktivitet.

Jag skulle inte tro att detta fungerar. Eftersom barnen som det är frågan om är till största delen invandrade barn och stora familjer. Kanske pojkarna skulle få glädje av dessa pengar men knappast flickorna. Flickorna i första hand får ta hand om sina småsyskon. De har knappast tid för något eget liv.

Och varför ska barnen skickas iväg på någon aktivitet? Går det inte bra att bara leka? Kan inte barnen få lov att vara barn utan krav? Kanske våra invandrade vänner har något att lära oss svenskar. Släpp ut barnen och låt dem leka!

En liten tanke bara………..

#9 Om vi i sverige alltid skulle jämföra vår samhällsstatus med alla andra länder skulle vi inte behöva diskutera något, alls. Vi skulle aldrig behöva driva på jämställdhetsarbetet, granskning av hur många barn som blir misshandlade av sina föräldrar, hur vi hanterar miljöfarligautsläpp etc - Därför att det alltid finns något land som har det sämre. 

Jag är övertygad om, och har alltid varit det, att det är fruktansvärt farligt att hamna i ett sånt resonemang. Oavsätt om man så va det bästa landet i hela världen enligt alla mätningar som någonsinn skulle kunna göraa, så måste det finnas av självgranskning och en vilja att ständigt utvecklas och sträva efter det som är bättre, än där man för stunden befinner sig.

Absolut ska man sträva efter att skapa bättre förutsättningar för de människor som inte med ekonomi själva kan göra detta. Det är också en självklarhet att man ska sträva efter ett bra fungerande samhälle där ingen ska behöva stå utanför.

Barnen är ju vår framtid så naturligtvis ska vi satsa på barnen. Så långt är vi säkert överens alla.

SOm nu vissa barn har det sämre än andra barn på grund av att föräldrarna inte kan försörja dem, då får vi ju titta på orsaken till varför föräldern har svårigheter med försörjningen.

Att vara ensamstående förälder är tufft, det vet jag själv. Man har bara en lön som ska räcka till alla kostnader och utgifter och då får man vända på slantarna. Om man då dessutom inte är högavlönad så blir det extra tufft. Här kan det kanske vara på sin plats med lite hjälp, naturligtvis inkomstprövad.

Vidare får man beakta varför föräldern inte kan försörja sina barn. Är detta tillfälligt pga arbetslöshet eller sjukdom, då kan man ju också kunna tänka sig lite extra hjälp.

Men om man skaffar sig så många barn att man inte kan försörja dem samtidigt som man inte jobbar, då har man enligt min mening ingen rätt att kräva att samhället ska ställa upp med försörjningen.

Jag jämförde endast begreppet "barnfattigdom" mellan Sverige och andra läner, inget annat. Jag har aldrig påstått att vi inte skulle göra mer och förbättra villkoren för barnfamiljer.

Det jag menade med begreppet "barnfattigdom" är fel ord att använda i Sverige eftersom vi inte har någon "barnfattigdom", det har däremot i länder som Uganda, Somalia. Thailand och Indien.