Du skriver om betyg som något som skall visa vilka som är dåliga och vilka som är duktiga. Du säger att man skall sätta in resurser för dom som har problem med skolarbetet.

Jag håller med dig till viss del. En bra skola tar hand om alla elever från dom duktiga till dom som behöver extra hjälp för att lyckas. En stor del av att lyckas har också att göra med föräldrar och alla föräldrar kan hjälpa sina barn och stötta dom.

Om vi nu ser på betyg som ett hjälpmedel för barnet, lärarna och föräldrarna så att dom som behöver hjälp kan få det. Säg att vi inte har betyg eller prov förän man är 14 år. Då är det mycket svårare att rätta till problemen för dom som inte hängde med.

Så om vi kan få betyg att beryda något positivt som vi kan använda för att hjälpa alla att lyckas så bra som man kan. En bra lärare kan ta fram det bästa hos alla elever och kan få alla att känna sig jämnställda oberoende vad för betyg dom har. Så med rätta lärare och rätt inställning kan betyg vara ett bra verktyg.

När det gäller arbetslösa och hjälpa till i skolorna så tycker jag att du tänker helt rätt. Varför inte. Man kan gå ett steg längre och göra vad vi gör i skolorna i mitt samhälle. Där ställer pensionärerna upp och hjälper till i skolan med matte och stavning för dom som har halkat efter.

#1 Jag håller med.

Idag lämnas de barn som #0 pratar om i sticket. Ingen vågar säga att de redan är på väg att halka efter. Det hymlas ända fram till 8-onde klass då det är mycket svårare att göra något åt det än om man tagit itu med det redan i 3:an eller 4:an.

Jag har själv arbetat som lärare, om än i vuxenutbildning. Där har jag alltid argumenterat för synen att betyg lika mycket är ett betyg på skolan och läraren som på eleven. Om jag som lärare sätter ett lågt betyg säger jag ju att jag själv och skolan har misslyckats. Vi måste hitta ett bättre sätt att arbeta med den här eleven.

Självklart finns det undantag från även denna princip…

(Sista meningen bara för att blombuketten inte ska skriva en kilometer om sin kusins barn i Sveg som trots fantastiskt duktiga och engagerade lärare inte lyckades få godkänt i matte…)

Vi fick betyg (1-5) varje termin från det att vi gick i ettan (började skolan -68). Det var det ingen som klagade över, så var det.

Tror du, Mia att man hjälper svaga barn genom att sticka huvudet i sanden och låtsas som ingenting? Ju tidigare man kan sätta in hjälp, ju bättre för barnen - och föräldrarna.

Sen tror jag inte på att 9 åringar bekymrar sig om sin framtid, det gjorde inte vi FAST att vi fick betyg.

Däremot kan jag förstå att ungarna blir skoltrötta. Dålig diciplin, oväsen på lektionerna, mobbing, lärare som inte vågar vara auktoritära…tror fasen att man tröttnar på att gå till skolan.

2#. (Sista meningen bara för att blombuketten inte ska skriva en kilometer om sin kusins barn i Sveg som trots fantastiskt duktiga och engagerade lärare inte lyckades få godkänt i matte…)

Är det här enligt skrivreglerna…….att häckla en person som inte ens varit inne i diskussionen innan dessa rader från dig?

Detta säger mer om dig än om mig.

#4 a, det var säkert taskigt. Jag är bara så innerligt trött på att försöka föra generella diskussioner och sedan med 99% sannolikhet få höra att du har en faster som avviker från det generella och därmed är beviset på att jag har fel…

Jag tycker inte att betyg behövs i lågstadiet (menar 1-3, eftersom "lågstadiet" inte "finns" längre), men omdömmen, javisst! Varför inte?

Barn får ändå tillbaka alla sina uppgifter, diagnoser, matteböcker, papper osv rättade. De ser och vet själva hur mycket rätt de har, hur mycket fel de har, vilka ämnen de är svagare i och vilka ämnen de är starkare i. Omdömmen leder de på rätt väg. Man behöver inte säga "inte godkänd" eller liknande, utan bara några ord om hur eleven kan tänkas ligga till och vad den behöver jobba på.

Sedan skulle jag inte säga att arbetslösa borde få bli extralärare i skolan om de ej är utbildade lärare!! Lärare går en utbildning på minst 3,5 år och det finns en anledning till det! Vi behöver INTE fler obehöriga i skolan. De arbetslösa som vill bli extralärare får gott gå en utbildning som de andra.

#5. Det är inte bara taskigt, det är lågt och kan aldrig tänka mig att det är ok att häckla andra skribenter på det vis du gör ovan, dessutom i en diskussion jag inte deltagit i. Detta i en tråd som inte ens du själv har skapat.

Det är inget försvar att häckla, bara för att du är trött på mig och mina inlägg. Varför går du överhuvudtaget i diskussion med mig, vilket du gör hela tiden, om jag är så tröttsam. Det är ju bara att plåga dig själv och det kan du inte belasta mig för.

Det märkliga är att jag inte, och jag är inte den enda, har rätt att prata om mina erfarenheter eller folk jag känner, fast du samtidigt skriver om dina kollegor och grannar osv. Det är lika orelevant vad dina kollegor tycker som vad min faster tycker. Även om jag nu aldrig pratat om min faster heller och således har du fel att jag med 99% säkerhet skulle ta upp min faster här. Usch.

Ännu märkligare är att ingen annan ger sig på mig som du gör. Samtliga andra och jag för en diskussion på en helt annan nivå, oavsett om vi tycker lika eller inte.

Nu spelar det ingen roll, denna tråd handlar om betyg och ska så få fortsätta göra. Jag ber trådskaparen om ursäkt för att jag gått utanför ämnet. Men jag finner mig inte i att bli häcklad av någon skribent och i allra högsta grad inte i en tråd där jag inte ens deltagit, bara för att vedebörande är trött på mig och mitt sätt att uttrycka mig.

#6 Det behöver inte vara ett godkänt - icke godkänt betyg utan mer att betyg som visar var man ligger på en skala för dom målen man satt för vad man skall ha klarat av i varje årskurs.

Varför kan man inte ha andra personer än lärare att hjälpa till i skolan. Om resurserna är dåliga så kan det vara bra med föräldrar eller kanske mormor, morfar. Det fungerar utmärkt i skolorna där jag har varit inblandad.

#8 Jag läste nyss en artikel som visar att hemundervisning ökat i hela världen. Det finns undersökningar som visar att resultaten är minst lika goda som i skolan. Dvs föräldrar hemma når samma resultat som lärare i skolan.

Hypotesen som förklarar detta är att relationerna mellan de vuxna och barnen är en enskild faktor som är mycket större än t.ex. valet av pedagogik. Intressant.

#7 Ja, det var lågt och jag ber gärna om ursäkt.

(Avsikten var inte att skriva så, men jag kom på när jag skrev att jag måste lägga till en mening. Den som börjar med "självklart…" Och sen kom jag på varför jag måste lägga till den meningen…)

Kom hade en summering av vara barn som gar i Kindergraden resp. 1 grade.

Det man fick betyg pa var min fingradigt och mer oberoende av amne. Det som vara barn fick bedoming i var hur de interagerade med andra barn i klassen och med larare ur hela 8 olika aspekter.

Allt ifran hur de fungerade kreativt, koncentration, nogrannhet etc..

Jag anser att betygen inte var sa mycket for barn eller larare utan snarare for foraldrarna. Jag kan bara saga att jag uppskattar detta eftersom vi da har mojlighet att hjalpa var son med hans lite mindre an normala "talamod".

Forst i 2 grade far barnen i USA betyg i olika amnen, efter att de forst har tranats i amnen om hur att lara sig. Jag tycker det verkar logiskt och har utvecklat vara barns nyfikenhet och torst i information.

#10. Jaha, och då var alltså jag den anledningen och då var du tvungen att skriva så lågt om mig i en diskussion jag inte deltagit i.

Jo, jag skriver så också ibland, och av liknande anledning som du, fast då pekar jag aldrig ut någon utan brukar bara skriva (vad det handlar om och bäst att tillägga), precis så och inom parantes. Det är en stor skillnad och så mycket mer respektfullt.

Ursäkten hade varit bra om du inte lagt till det sista, för i o m det så förändras ju ingenting, eller hur?

jag håller helt med Malin i #0. Det må så vara att betyget som eleven får oxå är ett betyg på skolan, men jag tvivlar starkt på att eleven och eventuellt överkritiska föräldrar tänker på det… Och jag tror att jag i sånna här fall hellre tänker på elevers lust att lära än att skolan ska få ett indirekt betyg på bekostnad av elever.

Men jag tror inte att det behövs högre skatt för att elever ska få vad de behöver, men om det behövs så är det självklart att skatten ska höjas, det handlar ju om framtiden :)

Du har helt rätt i att man borde använda alla resurser som finns överallt. för att vara ett stöd och uppmuntran så behöver man inte ha en massa års utbildning, det handlar om personlighet.

#13 Kan du visa något som helst stöd för tesen att elevens lust att lära blir större utan betyg?

I Skolverkets rapport "Lusten att lära" nämns bl.a. återkoppling som en viktig faktor för att skapa lust att lära.

Det känner jag igen från ett liv där jag varit elev nästan hela tiden. I mitt yrke ingår olika typer av fort- och vidareutbildning hela tiden. Den åtföljs så gott som alltid av ett omdöme/betyg. Det stämmer också med min egen erfarenhet (ca 20 år) som lärare. Elever som hela tiden får tydlig återkoppling får också mer lust till lärande. Omdömet (som kan vara skriftligt betyg eller annat) betyder väldigt mycket för att skapa motivation.

#14 Men argumenterar någon efter noll omdöme? Du säger själv att det spelar ingen större roll om det är ett "skriftligt betyg eller annat"? Det viktiga är således ett genomarbetat och givande omdöme, inte ett skriftligt betyg i sig? Eller menar du betyg som synonym till omdöme? Jag är uppriktigt sagt lite förvirrad om vad man egentligen diskuterar i denna tråd…

//Zac

#15 Ja, för elevens lust att lära tror jag det spelar mindre roll om det är skriftligt eller muntligt, även om ett skriftligt omdöme är tydligare.

Däremot tror jag att den skriftliga formen, med t.ex. en definierad siffra, tvingar fram en tydlighet som ökar värdet hos omdömet.

Slutligen - som flera påpekat - har det framförallt för de mindre barnen betydelse för kommunikationen med föräldrarna. Ett skriftligt betyg är svårare att uttrycka otydligt, och svårt att tas emot misstolkat.

#16 Lägger du till 'kantigt' i meningen "..även om ett skriftligt omdöme är tydligare, men kantigare.." så är jag helt på ditt tåg! ;o)

//Zac

#17 Jovisst är det så. Dock tänker jag mig att med ett kantigt skriftligt omdöme kan ett muntligt bidra med nyanser, medan det är betydligt enklare att enbart ett muntligt omdöme också blir enbart nyanser.

Det här bygger mycket på mina egna erfarenheter från fyra barns utvecklingssamtal. Samtalen kan vara bra och givande på många sätt, men under åren innan betygen börjar sättas har jag haft svårt att efteråt veta om mitt barn ligger på eller under en godkändnivå, samt hur stort avståndet till den nivån är. I och med att barnet kommit upp i betygsårskull så blir också samtalen mer distinkta.

ah, så bra.. jag är säker på att detta fall, med dina barn, är absolut jämförbart och likadant som med resten av befolkningen… ^^ Hur var det nu med mostrar?

men vad är det som är så viktigt med vilken nivå man ligger på? en nivå handlar om att jämföra. men det viktiga är inte var man är i jämförelse med alla andra, utan om man utvecklas. skolan är ingen tävling, eller bör inte vara. det bör vara ett ställe för individer att utvecklas medans de tycker det är kul.

#19 men vad är det som är så viktigt med vilken nivå man ligger på? en nivå handlar om att jämföra. men det viktiga är inte var man är i jämförelse med alla andra, utan om man utvecklas. skolan är ingen tävling, eller bör inte vara. det bör vara ett ställe för individer att utvecklas medans de tycker det är kul.

Du undrade varför det är viktigt att veta vilken nivå man ligger på. Efter skolan så väntar ett arbetsliv. För att kunna ha en chans att lyckas och kunna få uppleva dom drömmar som man har så måste man ha en viss kunskapsnivå. Det hjälper inte att säga till en eventuell arbetsgivare att även om min kunskapsnivå är låg så har jag utvecklats och haft roligt.

Betyget eller vad du nu vill kalla det är bara en indikation på var din kunskapsnivå ligger för en viss ålder. Det handlar inte om att jämföra någon med dom andra i klassen/skolan utan att se på vilken nivå eleven ligger på enligt den utbildningsstandarden som har satts. Genom att veta var man ligger i vissa ämnen så kan man sätta in resurser om någon halkar efter. Det är också viktigt för oss föräldrar att veta hur barnen ligger till i skolan. Ansvaret för barn är i slutändan föräldrarnas.

Naturligtvis skall man få utvecklas individuellt i skolan och naturligtvis är det bra om man tycker det är kul. Men det finns också en allvarlig sida av skolan och det är att du genom skolåren inhämtar dom kunskaperna som sedan behövs för att klara sig i det vuxna livet. Vissa kunskaper som språk och matte är det nödvändigt att ha en hög kunskapsnivå på oberoende på vilken karriär som man vill göra.

#19 De relativa betygen avskaffades för flera år sedan. Betygen visar inte vad du presterar i förhållande till andra, utan hur du presterar i förhållande till de krav och nivåer som finns fastställda.

En framtida arbetsgivare bryr sig lite om du är bättre eller sämre än Kalle. Istället är det intressant vilken kunskapsnivå du har.

(Jag ser sedan att du inte ser skillnaden mellan att jag för ett generellt resonemang och tar egna erfarenheter som stöd för mitt resonemang, medan blombuketten använder sina fastrar som just bara exempel, utan att ange om de är exempel på det generella eller undantag från det generella. Frisören i Sveg var uppenbart ett undantag från det generella. Sådana finns alltid, men bidrar sällan till diskussionen.)

#21. Nu Anders för du ta och ge dig. För det första har jag ALDRIG tagit upp en endaste av mina fastrar överhuvudtaget. För det andra så undrar jag för VEM dina erfarenheter är så  väl underbyggda?

"och tar egna erfarenheter som stöd för mitt resonemang, medan blombuketten använder sina fastrar som just bara exempel,"

Du är inte lite egenkär du, precis som om mina erfarenheter inte är av samma värde som dina, och vad har frisören i Sveg i denna tråd att göra????????????? Som jag f ö kände plus att jag pratade om frisörer i plural och du, som vanligt, bara hakade upp dig på en och såg inte resten.

 Du, som ska vara vuxen, skäms att för andra gången dra in mig i denna debatt och dumförklara mig. Det är sanslöst lågt. Berätta för mig, i vilken grad bidrar dina spydigheter till en diskussion. Det enda som händer är att det uppstår onödig irritation.

Hoppa du på mig om du känner för det, men ha åtminstone kurage nog att göra det där jag är med och diskuterar.

#22 Menar du att ditt exempel från Sveg säger något om frisörbranschen generellt? Dvs anser du att jag hade fel då jag skrev att frisörbranschen generellt är sällsynt drabbad av svartarbete.

Eller lämnade vi ämnet nu så du inte kan svara…

Den som drog in dig i denna debatt var inte jag utan Hennum i #19. Men det är kanske bara kul att vara arg på mig?

#23. Nej, jag tänker inte diskutera frisörer här. Alla som vill kan läsa min kommentar i tråden "Piratkopiering" och själva se att jag inte skriver om frisörbranschen i Sveg. Återigen (och öppna ögonen nu) så skrev jag om flera frisörer jag känner och bl a denna från Sveg.

Nej, det är inte Hennum som drar in mig i debatten. Skyll inte på henne. Det är du och det har du gjort redan från #2, i denna tråd som handlar om betyg. Detta utan att jag ens varit närvarande. Fortfarande har jag inte gått in i debatten om betygen och ändå har du nu lyckats med att skriva samma sak en gång till. Vajert. För om du läser hennes inlägg en gång till så ser du att det är dig och det du skrev hon vänder sig till.

#23, 24 Kan inte ni båda sluta. Anders varför var du tvungen att lägga in din kommentar om blombukett i #2. Den enda anledningen måste ha varit att du ville retas. Blombukett, försök att låta bli att hugga. Jag vet att det är svårt men om någon försöker provocera dig så ignorera det. Varför skapar ni inte en egen tråd där ni kan slänga skit på varandra. OBS!!! Jag tar ingens sida.

För barn i den åldern handlar betyg om att jämföras med varandra, det förstår ju vem som helst. Reaktionen blir att "jag är sämre än alla andra" om man får ett papper där det står IG, eller bara G för den delen. Risken för det här kan man minimera genom att strunta i att ha betyg och fortsätta med att ha det som nu, barnen jämförs aldeles för mycket redan som det är. Ett papper där skillnaden står i svart och vitt i stora bokstäver gör inte saken bättre.

Och jag tror inte att betyg skulle göra att barn presterar bättre och får bättre chanser i framtiden. Kan inte alls se hur det skulle hänga ihop.

#25 Jag har svarat på den frågan i #10.

#26 "Och jag tror inte att betyg skulle göra att barn presterar bättre och får bättre chanser i framtiden. Kan inte alls se hur det skulle hänga ihop."

Det vi sett är ju att fler och fler går ut grundskolan utan godkända betyg, utan att kunna skriva eller läsa.

Jag tror att betygen skulle göra att man kunde uppmärksamma detta tidigare och kunna åtgärda det.

Jag är själv så gammal att jag haft betyg sedan lågstadiet. Jag minns inte att vi jämförde betyg med varandra, däremot att förälrarna inte kunde vara ovetande om sina barns situation vad gäller skolresultat.

Men vad spelar det for roll egentligen? Jag kommer ihag att nar jag gick i 3an sa jamnforde vi hela tiden vem som hoppade langst, vem som tog flest enhandslyror, vem som gjorde flest mal i fotbollen, vem som hade pussat flest tjejer etc. Sett ur perspektivet 25 ar senare sa verkar det som barnsligt/oallvarligt. Men jag kommer ihag hur man lag vaken pa kvallen och funderade hur man skulle satta baskebollen dan efter.

Tavlande och konkurrens ar inbyggt naturligt hos alla djur. Manniskan ar inget undantag. Vad jag vander mig emot ar det typiska enfaldiga svenska unikum som sager att det ar ok att mata sig i sport. Det ar ok att tjana pengar i sport. Det ar ok att vara brilliant i sport. Men man ska f*n inte vara intelligentare, smartare, utbildad. For da ar man en mindre vard an en disktrasa.

Sedan att man har ett fallerat system med rekordmanga underkanda.. Retrospekt borde anvandas for att konstatera att man de senaste artioendet har producerat elever som gar ut gymnasiet med hogstadiekunskaper i mattematik.

#26  För barn i den åldern handlar betyg om att jämföras med varandra, det förstår ju vem som helst. Jag får väl säga till barnen i den skola som jag för närvarande är iblandad i att dom antingen inte är vem som helst eller att dom inte kan förstå. För dom här eleverna ser inte betyget som en jämförelse mellan eleverna utan som ett mått på var man ligger i sin utbildning.

Att få ett sämre betyg sporrar eleverna att göra bättre ifrån sig. Men det handlar också om hur skolan fungerar. I den här skolan går 96.4% av eleverna ut med godkända språkkunskaper och 98.1% med godkända mattekunskaper. Skolan är väldigt positiv och alla uppmuntras att göra sitt bästa.

Och jag tror inte att betyg skulle göra att barn presterar bättre och får bättre chanser i framtiden. Kan inte alls se hur det skulle hänga ihop. Jag skall sticka ut hakan och säga att om det är inställningen hos elever så har den skolan totalt misslyckats att förbereda eleverna för verkligheten. Som vuxen kommer man att bedömas hela tiden och baserat på dom bedömningarna så kommer ens liv att gestaltas. Är det inte skolans roll att förbereda eleverna för verkligheten.

#29. Nja, jag tror ju att det är både ock. Visst jämför man sig när man är barn och går i skolan. Ungefär som Charlie tar upp i #28. Både sportsligt, vem som ligger längst fram i matteboken, vem som fick bäst resultat på provet och även vad gäller betyg. Det är ju en rätt naturlig sak. Sen så självklart kan en elev se det som ett mått på var man ligger i sin utbildning. Fast den tanken tror ju jag kommer längre fram i åldrarna. Tror inte riktigt att man förstår det som 9-åring.

Jag hade betyg genom hela min skolgång. Ända från första klass. Dessutom hade vi betyg i ordning och uppförande som sedan togs bort. Guldstjärnor hade vi också. Men vad jag minns, både från mig själv och mina klasskamrater (hade så gott som samma genom hela skolgången) så var det först i högstadiet man verkligen började inse allvaret och det var där man la på ett kol extra för att få upp betygen ännu mer.

Själv är jag lite kluven vad gäller just betyg som sådan. Däremot ordentliga omdömen tror jag på. Det är också bra för föräldrarna så man får ett hum av var man verkligen behöver sätta in insatser så man kan hjälpa sina barn genom skolan.

Nu tycker jag i o f s att man får, som elev och förälder, bra genomgång på utvecklingssamtalen. Där får man, både muntligt och skriftligt, veta var barnen ligger i kunskap och utveckling. Eleven själv får veta vad den behöver jobba på mer och i vilka ämnen den ligger bra eller t o m före.

Dessutom så gick elever genom hela grunskolan, även på min tid då betyg fanns, utan att ha de grundläggande kunskaperna. En del kunde ju inte ens läsa ordentligt, eller stava.

Det är ju inte så att elever idag är helt ovetande om var de befinner sig kunskapsmässigt, även om de inte har betyg. Inte föräldrarna heller.

Det finns både bra och dåliga saker med att ha betyg från 3:an. Som anders sagt så är det lättare att se tidigt när folk börjar halka efter, men samtidigt är det en otroligt känslig ålder och kan istället störa. Om det ska fungera måste vi ha högre krav på lärarna, och inte ha lärare som jag har haft, eller som min bild av en lärare var ända fram tills jag började gymnasiumet.

Om detta förslag ska bli någonting annat än en flop måste alltså det bli högre krav på lärarna, och om det bara finns en enda dålig lärare så kan det förstöra för riktigt många, har jag rätt eller fel?

#30 Jag förespråkar inte ett betyg med bara godkänt, icke godkänt eller som vi hade det 1-5 utan förklaring till vad 1-5 stod för i kunskapsnivå.

Nu vet jag inte hur utvecklingssamtalen går till men om det finns både muntligt och skriftlig ( skrifligt för att jag vet hur mycket man glömmer) bedömning som visar var eleven står i förhållande till den standard som man har så ser jag inget fel med det. Om nu elever inte gillar ordet betyg så låt oss kalla det för något annat,

Jag har lagt med en länk till min sons betyg från andra klass. Där har man A-B-C både i hur mycket dom kan men också hur dom jobbar. Som du ser så är det också en skriflig rapport på varje ämne som visar svagheter och styrka. Är det något sådant som ni har? Detta fungerar bra för oss och det har aldrig varit någon stigma för barnen.

Detta är för dom yngre barnen vilket tråden handlar om. När du når en ålder på 14-15 år så måste du ju klara kurserna för att kunna gå vidare och då är ett godkänt/icke godkänt mer relevant. Antingen har du klarat av det eller inte. Det fortsätter ju sedan med tentorna på universitet.

http://i193.photobucket.com/albums/z16/mingdie1/forum%20photos/IMGP9736.jpg

http://i193.photobucket.com/albums/z16/mingdie1/forum%20photos/IMGP9737.jpg

#31 Det måste absolut finnas bra lärare. Tyvär är det många bra som lämnar yrket. Vi måste se till att lärare respekteras av elever och föräldrar men samtidigt så måste det finnas en morot för dom bra lärarna och dom lärarna som inte har rätt inställning bör övertalas att söka annat jobb. För mig är läraryrket ett av dom absilut viktigaste som finns. Utan bra utbildning så kan inte landet göra bra ifrån sig.

#32. Nej, inte riktigt så väl dokumeterat är utvecklingssamtalen, men något ditåt. Alltså, man får hemskickat, en för eleven och en för föräldrarna, ett slags omdöme i alla ämnena, där de olika lärarna skriver vad de anser. På utvecklingssamtalet träffar man sedan själva "huvudläraren" i lägre klasser och en mentór i högre klasserna. Där går man igenom omdömena och eleven själv får fundera på vad man behöver lägga ner lite mer jobb osv. Detta skriver lären upp och alla skriver under. Det blir då målen till nästa utvecklingssamtal. 

I del lägre klasserna får man, förutom ovanstående, också hem en lapp, en till elev och en till föräldrar, där man själv får fylla i hur man uppfattar hur det går och man kan också skriva i sånt som man önskar skulle göras osv.

För mig och mina barn fungerar det här bra. Jag får en hyfsad bild hur det går för barnen och vad vi behöver jobba på mer hemmavid.

Nu hänger det säkert mycket på läraren/lärarna att verkligen se till att dokumentera väl om varje elev, men jag har hitills inte haft något att klaga på.

En sak till. Man kan, som förälder också ta reda på hur det går får sina barn, genom att ringa och prata med läraren/lärarna. Min uppfattning är att de allra flesta lärare gillar kontakten med föräldrar.

Om detta nu är något alternativ kan jag ju inte säga. Inte heller vet jag hur det fungerar på alla skolor i alla kommuner. Min erfarenhet är bra i alla fall.

#34 Problemet ar dock att vissa foraldrar tror att det ar lararen som ska se till att eleverna lar sig. Jag har 3 stycken vanner som ar NO larare, de berattar att nar de ringer till foraldrarna for att beratta hur deras barn ligger till eller gjort nagot sa blir svaret en utskallning. Manga foraldrar tror att skolans roll ar att se till att deras barn kommer ut som en skolad individ utan att de sjalva maste se till att deras barn gor laxan innan de springer ut (eller satter sig framfor Xboxen).

Kanske man borde ha en allman foraldrautbildning for alla barn som borjar skolan dar man lar ut om laroplanen sa att alla foraldrar har en korrekt bild.

Men jag tror att denna egentlgen skulle ha behovts for 10-15 ar sedan. Svenska skolan behover bli BATTRE inte samre. En svensk elev kommer idag att konkurrera med utbildade och motiverade Kineser, Indier, Polacker, Ukrainare.. och ska Sverige prata om nagon valfard over huvudtaget runt tiden for nar jag ar pensionar, da fungerar det inte med genomsnittliga eller under genomsnittliga kunskaper i Mattematik. Da kommer inte ens 100% skatt racka.

Vissa dagar kanns det skont att veta att vi inte utsatter vara barn for den svenska skolan.

#35. "Problemet ar dock att vissa foraldrar tror att det ar lararen som ska se till att eleverna lar sig."

Ja, men det lär ju inte ändra sig bara för att barnen får betyg när de är 9 år. Det är ett slag attitydproblem som föräldrarna har. Fast i det stora hela så är nog de allra flesta föräldrar intresserade av vad som händer deras barn…….även i skolan.

Tja, mina barn går i den svenska skolan och det fungerar, hitills, alldeles utmärkt. Men visst finns det en hel del att önska, för perfekt är det inte.

Sen kan man ju också fundera på hur det fungerar i samhället i övrigt, för lär du dina barn att visa hänsyn och respekt för andra så brukar det fungera rätt väl. Struntar man i det så får man också barn som beter sig illa. Bara det att inte lära sina barn att hålla tyst när andra pratar är för mig otroligt. Sen sitter barnen och pratar i ett på lektion och har inte den minsta respekt för att det faktiskt står en människa (lärare) och försöker undervisa dem någonting.

Utmarkt ar ju inte att svenskar kontinuerligt blir samre och samre utbildade?

Det ar lite som att Volvo helt plotsligt skulle borja tillverka bilar som enbart fungerade med bly i bensinen. I forlaningen innebar det att sakta men sakert sa kommer svenska inovationer minskar, de svenska foretagen minskar sin export. De svenska foretagen slutar att anstalla… 

Det ar oforsvarligt, av foraldrarna, lararna, barnen, att de latit utvecklingen ske.

#37. "Det ar oforsvarligt, av foraldrarna, lararna, barnen, att de latit utvecklingen ske."

Kanske är det så enkelt att inte alla ser så negativt på svenska skolan som du gör. Jag gör det inte utan tycker samarbetet mellan mig, mina barn och lärare är bra. Vad ska jag säga tycker du?

#38 Menar du att din syn och erfarenhet är representativ för hela svenska skolan?

Svenska elever ännu sämre

"Det har fått till följd att många i undersökningen tror att 51 minus 49 blir 18.

- De tillämpar en metod som inte kräver växling eller lån, säger Per-Olof Bentley. 51-49 blir 18 om man först tar tiotalen - 50-40=10 - och sedan tror att 1-9 är 8. 10+8=18."

#39. "Menar du att din syn och erfarenhet är representativ för hela svenska skolan?"

Ja, självklart menar jag det. Vad annars??????? Suck.

#34 Tack för att du förklarade hur det går till. Alltid intressant att veta hur det går till på olika ställen. Dina barn verkar gå i en bra skola men jag vet samtidigt att det finns många där det inte fungerar.

En sak som du tog upp i #36 är något som jag tror har haft den största negativa effekten på vårt skolsystem. Det är den avsaknad av respekt för varandra, inte bara i skolan utan i samhället överlag. Det behöver inte vara så att det är för stökigt i klasserna eller att lärare känner sig hotade.

Har ni märkt under dom sista 20 åren att det pratas mycket om allas rättigheter. I skolorna så har det varit elevernas rättigheter och i samhället så är det individens rättigheter. Tyvär pratas det väldigt lite om motpolen skyldigheter och respekt. Jag hade ett intressant samtal med ett par lärare i somras. Ett av problemen dom hade var mobiltelefoner och textning. När jag föreslog att man kunde förbjuda mobiltelefoner i skolan så var reaktionen att det skulle aldrig gå. Det säger mig att dom lärarna har gett upp och låtit eleverna ta över skolan.Det blev väldigt tyst när jag föreslog att rektorn på den skolan inte borde få behålla sitt jobb.

Varför är det så svårt att införa lite disciplin och fasta regler i skolan. Om nu föräldrar är dåliga på att uppfostra sina barn som tex att hålla tyst när andra pratar så är det ändå viktigare att det finns disciplin i skolan så att dom får lära sig.

När 400 elever i min sons skola samlas i aulan så är det ett högt sorl som alltid. När rektorn kommer in och höjer handen så blir det dödstyst. Varför? Helt enkelt för att eleverna har respekt för honom. Respect är något som man förtjänar och inte något som man automatiskt har rätt till.

Nu blev det långt igen men vad jag vill säga är att naturligtvis så kommer betyg inte att fixa problemen men det är en del i att få ordning på det skolsystemet som idag inte klarar av att utbilda den kommande generationen till den nivå som kommer att krävas. I det fallet så är statistiken väldigt talande.

#38 Det ar ju omistagligt sa att svenska elever lar sig allt mindre. Det ar ju bara att klicka pa lankarna i denna traden for att se det enkla faktum.

Jag vet bland annat att de tekniska hogskolorna idag far elever som har hoga betyg i mattematik. Men anda ligger man langt ifran rent kunskapsmassigt vad elever presterade fore 1995. Man har helt enkelt blivit tvungna att foroska lara ut Gymnasiemattematik. 

Detta samtidigt som antalet konkurrerande elever blir fler och fler runt om i varlden. Man kan da antingen justera upp kraven pa sina elever. Eller sa gor man dem en ordentlig bjorntjanst genom att dra mattan under deras fotter och fortsatter att ignorera problemet.

#41. Ibland kan jag få den känslan att man som lärare ger upp. Man låter helt enkelt eleverna tjattra och springa runt på lektionerna. Sen finns det de lärare som bara inte accepterar ett dylikt uppträdande och på dessa lektioner fungerar det.

Det du tar upp om rättigheter har jag också funderat på. Det är bra att eleverna fick rättigheter om man betänker hur skolorna kunde vara förr, med aga och särskiljning på rik och fattig osv. Fast på något vis har det gått för långt åt andra hållet istället för att hamna på ömsesidig respekt. Läraren är lite bakbunden kan man säga. Det kan bli svårt att balansera alla dessa rättigheter och så få skyldigheter.

Sen tror jag även att det finns för få vuxna runt ikring barn idag. När jag växte upp fanns mormor, farmor och grannar osv som höll koll på alla oss barn. Idag ser man knappt röken av en vuxen. Alla har sitt att sköta och de flesta arbetar. Mormor och farmor har sina aktiviteter och ja, man ser inte heller lekande barn ute numer. Var är alla barn?

För att återknyta till betyg. För min del räcker det bra med dessa omdömen jag beskriver ovan. För andra kanske inte det fungerar alls. Införs betyg redan i 3:an så tror jag inte att det är något som förstör för eleven. Tror inte ens att de tänker på det som något konstigt. Alla förändringar som skett genom åren i skolorna har ju för eleven varit normalt s a s. Min dotter t ex, pratar om IG, G, VG och MVG som något som alltid funnits. Hon har ju inte haft något annat. För mig var det konstigt i början för vi hade ju grad 1-5. 

Som jag ser det så är det helt ok att sätta in betyg, även skriftliga sådana. Tror inte alls det är negativt. Det enda är ju att det inte är betyg som behövs för att förändra skolan. Det kräver mycket mer än så, i hela samhället.

#40 Hur menar du? Misstror du informationen om att skolorna försämrats sedan 1995? Menar du att dina personliga erfarenheter säger mer om svensk skola än vad undersökningen gör?

#44. Suck.

#43 Ja vi är inne på samma linje. Det finns ett engelskt talesätt som jag inte vet om det finns liknande i svenskan. "It takes a village to raise a child". Tyvär så är det inte så på många ställen längre. Vi har tur som bor i ett område där alla hjälps åt. Om min son gör något dumt och en granne ser det så åker han på en utskällning av grannen. Samma med kompisar och våra ungar. Det gör att man skärper sig som förälder.

#46. Bra ordspråk.

Ja, precis så menar jag. Jag kan känna att det inte finns längre (självklart finns det säkert undantag även här). Själv bor jag på liten ort och inte ens här har man den kollen.

(Svarar på #0)

Egentligen är jag nog lite mer på nej-sidan när det gäller betyg i så låg ålder men i min familjs fall hade det nog behövts.

Min yngsta syster går i fjärde klass men är riktigt usel på stavning. Men ingen där hemma tar det på allvar.

Jag har ingen kontakt med min mamma men när min syster hälsar på mig så får jag höra hur ingen hjälper henne med läxorna pga att hon, enligt mamma "klarar sig så bra själv"

Detta har jag sen fått bekräftat av min 15-åriga syster. Och jag kommer ihåg när jag gick i grundskolan hur jag alltid fixade läxorna själv. Mina föräldrar förhörde aldrig mig på prov. De hade inte tid…

Sen kommer jag ihåg när jag en termin fick IG i SO och då hände det f*n grejer hemma. Då satte mamma sig med mig tre-fyra ggr i veckan med läxorna. Tragiskt att det skulle ta ett IG för mamma att bry sig.

Jag träffar mina systrar ca en gång i månaden så jag kan tyvärr inte hjälpa så mycket. Men min mamma behöver ju vakna. Samtalen med lärarna verkar inte hjälpa. Jag vet nämligen att min systers fröken har ringt hem och försökt prata om problemen med stavning.

Jag tillhör den generationen som fick betyg redan i första klass. Aldrig någonsinn att jag hörde någon säga att det var betungande.

Vi fick veta vad vi var dåliga på och borde förbättra och vad vi var bra på. Där med inte sagt att vi elever upplevde det som något orimligt krav.

Vi var ju i skolan för att lära oss.

#9: "Hypotesen som förklarar detta är att relationerna mellan de vuxna och barnen är en enskild faktor som är mycket större än t.ex. valet av pedagogik. Intressant."

Javisst, detta gäller för kanske 70% av eleverna. De kommer att lära sig oavsett hur bra eller dålig lärare de har eller vilket av alla tillvägagångsätt du använder dig för att få ut informationen. De kan lära sig i nästan vilken miljö som helst, även där det inte är arbetsro.

Men målen är INTE att bara 70% av eleverna ska få godkänt i alla ämnen, det är att alla elever ska få det. 100%.

De övriga eleverna lär sig inte genom vilket sätt som helst och många av dessa kräver undervisning av specialpedagoger. Genom att sätta in vilken personal som helst kommer vi att tappa dessa övriga elever som faktsikt behöver många olika infallsvinklar för att lyckas lösa ett problem och ta till sig kunskapen. Det är inte något som vem som helst utan utbildning klarar av, inte ens föräldrarna. För i sånna fall skulle vi inte ha några elever som inte uppnår målen.

Mer utbildad personal säger jag. Fler specialpedagoger.

Du tar i med att 30% av eleverna behöver specialpedagoger. Det finns en del som behöver specialhjälp på grund av olika anledningar och dom skall naturligtvis få det. Resten kan klara det bra med rätt utbildning och kanske extrastöd och det behöver inte vara pedagogutbildad personal.

Nu är det ett tag sedan jag var insatt i det svenska undervisningssystemet men jag kan inte tro att dom ligger så långt efter att man inte har olika inlärningsvägar för dom olika sätten som man lär sig på. Jag hoppas att man delar in elever från samma år i olika grupper där undervisningen anpassas efter vilken nivå eleverna ligger på och även hur dom bäst kan lära sig. Om den svenska undervisningen inte har kommit så långt att man kan utforma undervisningen för att passa olika nivåer då kanske en del av mina kommentarer inte stämmer.

Genom att följa statistik och varit involverad i skolor från första klass till femtonde så är det mellan 5-12% som behöver specialundervisning med utbildade pedagoger. Dom andra klarar det bra med den undervisning som finns och med hjälp av extrapersonal som tex föräldrar. Resultatet i dom skolorna pratar för sig själv med över 90% godkända i sitt skolår.

Bara för att någon är utbildad specialpedagog behöver inte betyda att dom kan lära ut till dom elever med problem. Samtidigt betyder det inte att bara för att någon inte har den högre utbildningen så kan dom inte lära ut till dom med problem. Du har många människor med lång livserfarenhet som rent instinktivt vet hur man når fram till och lär ut till ett barn med inlärningsproblem.

Så jag håller med dig att det behövs specialutbildat folk men som du antyder att det är bara dom som kan lära ut till barnen med inlärningsproblem är totalt nonsen.

Det är inte något som vem som helst utan utbildning klarar av, inte ens föräldrarna. För i sånna fall skulle vi inte ha några elever som inte uppnår målen. Du missar helt målet med den meningen. Det som missas och behövs mer än något annat är engagemang från alla föräldrar och samhället i det hela. Om det fanns så skulle dom flesta elever uppnå målen även utan pedagoger.

#50 Du har helt missuppfattat #9. Det finns inget i #9 som säger att valet av pedagogik är oväsentligt.

#51: Jag har inte skrivit att 30% behöver specialpedagoger. Men de behöver fler infallsvinklar än de övriga eleverna som kan lära sig på vilket sätt som helst av vem som helst. De andra behöver lite mer tid. Om det är mer tid av en förälder som sitter och förklarar på 10 olika sätt för att hitta en lämplig metod som eleven kan ta till sig, eller om det är läraren som gör det spelar ingen roll. Men de behöver mer stöd och det måste inte vara av en specialpedagog.

Men det finns i allmänhet för få specialpedagoger, och det finns tillräcklig outbildade lärare!

Hur blev det med det här? Är det betyg från åk 3 nu?

Oavsett om man har skriftliga betyg eller inte så har barn järnkoll på varandra och varandras kunskapsnivåer och färdigheter. Man vet hur snabbt kompisen räknar eller hur bra någon är på att rita. Eller spela fotboll. Om man är orolig för att barn ska känna sig stämplade så har man missat att det är de redan - av sig själva och av andra. En 8-åring har absolut förmågan att jämföra.

Jag tror på grundligare kunskapskontroller och snabbare insatser. Man ska inte behöva halka efter så pass mycket att det kan vara omöjligt att ta igen för att få extra hjälp i något/några ämnen. Dessutom borde det bli vanligare att få repetera en klass. Idag är det väldigt ovanligt att elever får göra det. Visst, jag tror också att det måste kännas tungt att behöva gå om en årskurs, men det är bättre att få chansen att hinna ikapp istället för att riskera att alltid ligga sist/vara sämst för att man aldrig fått möjlighet att läsa ikapp och kanske t.o.m få vara bra/duktig i något.

Har nu genomlidit större delen av första veckan i skolan, utan elever. Pedagogik nämns inte överhuvudtaget denna vecka. Däremot har vi fått reda på att vi ska ringa direkt till föräldrarna när de haft ogiltig frånvaro från en lektion.  Hur vi direkt ska anmäla till csn. Vi har även gått igenom hur vi ska tala elever till rätta som inte sköter skolan, vilka hot vi kan framföra mer eller mindre. Ingen pratar pedagogik eller didaktik!

Nya skolan verkar därför mer bestraffa elever än hjälpa dem. Sen kan man flumma runt med vilka ideér om det leder till förbättringar eller ej. Jag upplever det som vi går tillbaka till 1800-tals skola och struntar i modern utveckling och framtida behov av kompetenser. Vi ska nu som nation bestraffa elever och lärare istället. I bakgrunden ligger ett "ryggen fri" koncept. Skolverket ställer krav på huvudmän, dessa till rektorer och sedan ska mentor sköta allt. Undervisningen kommer långt ner i prioriteringslistan. Huvudsaken är att vi rapporterar istället för lektion till och med. Vi ska ringa föräldrar innan vi går till nästa lektion. Den klassen får vackert vänta till deras lärare är klar med sina mentorselever. Deras mentorer ska i sin tur rapportera lärare som missköter sina lektioner, även de som kommer för sent. Sköts rapporteringar, närvarorapportering, sammankallning av andra lärare, kontakt med kurator, sköterska, rektorer mfl.. Åtgärdsprogram skrivs, möten i korridorer både med lärare elever, dokumenteras etc.. Ja då har man ryggen fri. Man har gjort vad man kan och förväntas göra. Däremellan ska vi försöka hinna med vettiga lektioner för våra elever, tror jag?

Vi ska också ge våra elever kunskap nog för att bli entreprenöriella och påhittiga nya företagsledare som ska ge Sverige tillväxt, fast inom ramarna. Det vill säga att vi gör en sak och förväntar sig motsatsen av våra elever. Byråkrati och bestraffning ska ge oss kreativitet och frihet.

#56 För ca 16 år sedan var jag på en föreläsning i Stockholm om Montessori-pedagogik.

Bland publiken fann jag två unga flickor som gick på lärarhögskolan. De var där för att de i sin utbildning fick höra om målen, men ingen berättade hur man gör för att nå dessa. Nu sökte de en metodik för att nå målen.

Så de problem du pekar på är knappast nya…

#57

Då borde det ju ha hänt något på dessa 16 år, vilket det tyvärr inte gjort. Du måste naturligtvis ha mål med vad eleverna ska behärska när kursen är slut. Men att lägga ner möda på rapportering och kategorisering är ju inte mitt största intresse. Jag passar väl inte som lärare när jag hellre under två arbetsveckors tid vill att de ska förstå hur samhälle och omvärld fungerar. Samhällskursen är nu nedbantad till 80 timmar. Vem här lyckas trycka in kunskap för ett helt liv på den tiden?

Det stämmer att metodik har varit ett fult begrepp under de sista 26 åren. Man har väl inte lyckats hitta en som passar alla. Det har varit lärarens problem att göra så många som möjligt nöjda. Enkla lösningar på komplexa problem finns inte. Flexibilitet och självständighet finns det inte utrymme för. Ju mer fokus lärare får lägga på annat än undervisning desto sämre kommer vår skola bli. Matematik har varit den mest verklighetsfrämmande kursen. Jag har aldrig stött på en mattelärare som förstår den praktiska betydelsen av lite mer komplex matte, t.ex. andragradsfunktioner. Förstår de det så jobbar de hellre inom industri med 50 % mer i lön.

Vi rättar inte till problemet med legitimation heller fler möten, kompetensutveckling eller vad som helst. Attityden hos både elever och lärare måste ändras. Vi kan inte göda en samling byråkrater som har ryggen fri om vi vill bli ett framgångsrikt land med god tillväxt. Export är det som ger tillväxt, inte tro på gamla tiders ideal. Man är bara världsmästare tills nästa övertar tronen.

#58 Jag håller med!