rättvisa för mig är= lika vilkor för alla

Så länge 30 000 barn dör VARJE DAG i vattenrelaterade sjukdomar finns det ingen rättvisa på denna jord.

Jag skulle kunna räkna upp hur många exempel till på orättvisa förhållanden men vad tjänar det till? :(

//CarlS

Min första tanke är -"du får vad du förtjänar". Det är min tanke om rättvisa, har du gjort på ett visst sätt så förtjänar du konsekvenserna eller fördelarna av det.

Om jag skulle använda samma tanke i inlägg #2s resonemang skulle jag genast känna mig grym. Samtidigt som jag kan se att det finns en orsak bakom att 30 000 barn dör varje dag av vattenrelaterade sjukdomar så vill jag inte längre använda ordet förtjäna, eller rättvisa, dock ordet konsekvens av orsak. Någon får alltid betala priset av någon annans handlande, detta skulle jag inte kalla rättvisa ordet känns rent obefintligt i sammanhanget.

Om man ska jämföra, vilket man ofta gör i sammanhanget, är det isåfall orättvist att 30 000 barn varje dag lever och har det bra, eller ännu värre, har det bättre än de behöver ha det? De lever ju lika mycket i konsekvensernas av någon annans handlande.

Barn, sjukdomar, död, skador, naturkatastrofer, ingår inte i mina tankar om rättvisa, det är alldeles för tungt och i dessa sammanhang håller jag helt med #2 om att det inte finns någon rättvisa.

Jag kan enbart gå med på att jag anser att det är rättvist att vissa har det bättre än mig, vissa har det sämre och att det kan finnas rättvisor i det pga av hur vi slitit på olika sätt för att ta oss fram. Nu menar jag under normla lika villkorsförhållanden som finns idag i vårat samhälle.

Tänker i samma banor som CarlS. Så länge barn dör av svält, ja, överhuvudtaget någon dör av svält så finns ingen rättvisa. Alla bör ha rätten till mat, rent vatten och tak över huvudet. Mediciner likaså. Då är det jag redan nämnt bara början på ordet rättvisa.

Rättvisa finns det verkligen?

Som en Brittisk permiärminister sa till en blåögd svensk journalist:

- Life isn't fair; deal with it.

Är "dela lika" rättvist?

Är en "ovilja" mot att dela lika rättvist? Att av någon anledning tycka att man själv är mer värd än sina medmänniskor?

Man kanske bör se över olika yrken vad ÄR en skälig lön, INTE så att alla ska ha samma lön men behövs inte alla i ett samhälle för att det ska fungera. Löneskillnaderna kanske är lite väl stora om man jämför olika yrken. Vad är det som får "vissa" människor att tro att de skulle vara värda fantasisummor och mer än andra? Är det egot? Samtidigt sliter människor ut sig och blir sjuka i låglöneyrken och jobbar både kvällar, dagar och nätter för att få det att gå runt och ändå går det inte ihop ekonomiskt för många. De kanske inte ens har råd att  ta en välbehövlig semester för att ladda batterierna.

Nej det finns inte mycket till rättvisa vi låter dessutom människor i fattiga länder betala för allt vad vi ställer till med. Så länge som människor ser enbart till sig själva så kan det ju heller inte bli någon förändring eller rättvisa. Men som jag ser det så är det ju vi människor själva som skapar detta inte att det på något sätt skulle vara omöjligt att förändra något och fördela världens resurser mellan alla människor. Mycket vill ha mer!

#8 Hm, så du tycker att någon person eller några personer ska bestämma vad ett visst yrke är värt? Det är ju precis det som har hänt för våra låglöneyrken, kommunalledningen/landstingsleningen förhandlar med facket och allas löner sätts via kollektivavtal. Att sedan kommunal/landstingsledningen är fackets poliktiska gren (Socialdemokraterna) får ju allt att verka än snurrigare. Nej det enda system som funkar är tillgång och efterfrågan, att någon annan ska värdera ett yrke blir bara fel.

Att det dessutom är omöjligt att tjäna mer pengar genom att jobba extra kan man tillskriva vår högst rättvisa progressiva beskattning. Ju mer man tillför så får man betala mer, spelar ingen roll att man jobbar dag och natt …

På frågan fördela resurser, så är det ju faktist det som håller på att hända. Kina och Indien, två föredetta u-länder håller på att växa om västvärlden. Indien har t.ex. över 400-miljoner personer som har en högre standard än vad en svensk medelperson har.

# 9 Nej Charlie, jag tycker inte alls som du beskriver det att någon person eller några personer ska bestämma vad ett visst yrke är värt. Så är det väl snarare nu. Det jag menar är att det behövs diskuteras vad som är rimliga löner och HUR stora löneskillnaderna SKA vara och framförallt HUR värderas olika yrken. Facken strider för sina medlemmar är själv medlem i kommunal och har varit fackombud. Hur skulle det se ut om inte någon representerade de lågavlönade. Om tillgång och efterfrågan skulle vara det viktigaste för hur man sätter våra löner så borde lönerna inom t.ex. vården vara skyhöga. För de flesta är väl ändå överens om att det är många framförallt kvinnor som arbetar inom vården till allt för låga löner.

Nej  det som jag ville få fram var att det behövs diskuteras mer både bland politiker och oss andra vad som är skäliga löner och hur olika yrken VÄRDERAS utifrån det. Vi lämnar över allt till politikerna. Den "lilla" människan måste våga ta mer plats och ifrågasätta våra politiker. För de skapar beslut som gynnar de själva.

Ja visst Kina och Indien håller på att växa om oss i västvärlden. Men det gäller precis som i väst endast ett  antal människor inte alla. Alla har ju knappast fått det bättre. Det vi ser nu är ju att de vill ha samma standard som en del i väst och varför skulle de inte vilja det? Däri ligger ju också det stora problemet med klimatfrågan.

Varför ska det diskuteras hur olika yrken värderas? Det är inte så att någon vet ungefär vad en lön som biblotekarie är innan denne går biblotekarieutbildningen. Man kan ju inte komma i efterhand och beklaga sig hur lönen för det yrket ser ut.

Alltså tillgång och efterfrågan innebär att man jobbar för en lön man anser vara själig för det jobb som utförs 

 En sak som du verkar ha missat, är att oftast är det de svagas beskyddare facket som indirekt med hjälp kommunalledningen (ofta socialdemokraterna) som sätter lönen. Jag vill verkligen inte att politiker ska ska lägga sig i löner. Tycker du tex. att det är själigt att en sjuksköterska som anstränger sig ska ha samma lön som den sköterska som bara går och lökar?

400 miljoner, det är fler än hela USA och EU, bara i Indien. Jag tror inte att fördelningspolitik skänker större väldstånd. Sovjet är väl ett lysande exempel på hur det går när politiker tror sig kunna styra tillgång och efterfrågan.

Varför ska det inte föras en diskussion kring hur olika yrken värderas. Hur ska yrken annars kunna uppvärderas. Vissa yrken anses oförtjänt vara "finare" än andra undrar om inte en del går och lökar även där som du uttrycker det. Ang sjuksköterskor som lökar vad är lösningen kameraövervakning?

Pratet om Sovjet irriterar mig! Denna kommunistskräck!:) Det finns många exempel i historien. Ett är Salvador Allende i Chile på 70-talet. Han var socialist och motarbetades av USA och inhemska företag. 1973 störtades han i en militärkupp och Pinochet styrde fram till 90-talet. Många människor försvann och torterades under hans styre.

Jag har själv en vän som hade en chilensk pojkvän på 70-talet. Han var kommunist och åkte tillbaka till Chile. Han kom inte tillbaka men hon fick se ett kort som hans bror visade och då var han död och hade en snara kring halsen.

Jag är varken högerextremist eller kommunist. Tror att mittimellan någonstans är bäst. Men jag är heller inte så blåögd att jag tror att det inte existerar rötägg i båda läger.

Definiera oförtjänt, vad är det för yrken som är oförtjänt finare än andra? 

Lösningen för att inte löka är ju att betala en "rättvis" lön, den som anstränger sig ska naturligtvis mer betalt än den som lökar.

Nu handlar ju inte denna tråden om kommunism, men det är en ideologi som tror på att man kan bygga rättvisa genom att alla får samma lön (utom vissa få.). Jag är varken högerextrem eller kommunist, tycker att bägge ideologierna har haft ihjäl tillräckligt med människor och hopp.

Jag sympatiserar med att individen ska ha möjlighet att påverka sitt eget liv, det är rättvisa!

Jag kan definiera ett yrke som verkar mindre fint lönemässigt än andra yrken med likvärdig längd på utbildning och det är lärare. Det händer visserligen saker nu och det är positivt att alla lärare ska ha behörighet. Men det är väl först efter det att man diskuterat och värderat lärarnas yrke. Finns säkert hur många yrken som helst som ska uppgraderas.

Instämmer bägge ideologierna har haft ihjäl tillräckligt med folk!

Jag sympatiserar med att ALLA individer ska ha möjlighet att påverka sitt eget liv, DET är rättvisa!

Tack Charlie för debatten jag avslutar här, datan laddar på högvarv och jag borde ta tag i andra saker ett tag om jag ska kunna påverka mitt eget liv i rätt riktning. Får ju inte gå och löka 

Att alla ska ha samma chans och möjlighet i livet.

Är Sverige ett rättvist land tycker ni?

verkligen inte, ett progressivt beskattningsätt kan aldrig ses som rättvist, hur man än vrider och vänder på det!

För det är ju skatten som gör Sverige orättvist. Tog vi bara bort den så skulle det bli rätvisa, hå hå ja ja.

Börjar bli tjatig fast jag tar det ändå. Jag bodde utomlands, i ett land med obefintlig skatt och jag kan garantera, där fanns ingen rättvisa. En del hade allt, andra ingenting. Skillnaden mellan att ha och inte ha var enorm. En del bodde i "palats" andra i plåtskjul. En del hade världens bästa sjukvård, andra ingen alls. En del satt på sina bakar och håvade in pengar, andra slet ändan av sig och fick inte ens tillräckligt för att försörja hela familjen. Folk dog p g a sin fattigdom inklusive deras barn. Bara att köpa medicin kostar en förmögenhet vilket en normalt arbetande person knappt har råd med. Själv var jag tvungen en gång att köpa penicillin, jag höll på att trilla baklänges, så dyrt var det.

Landet fick en gång på 60-talet en president, som en gång hade flytt till Sverige p g a att han var politisk aktiv i detta land, som då styrdes av en diktator. Denne nyvalde president var så förtjust i Sverige och dess demokrati så han  hade planer att försöka införa en hel del från Sverige och hjälpa sitt folk att få ha rätten till att ha det bättre. Ja, han blev nu inte långlivad på posten då USA skickade in sina CIA-stödda män och såg till att han blev avsatt och ersatt av en militärjunta. När det sedan blev uppror mot denna junta så la sig USA återigen i politiken och slog ner upproret genom att skicka dit trupper och placerade en diktator på tronen.

Har personligen träffat denne man som en gång bodde i Sverige och var så förtjust i vårt land. Han var en mycket sympatisk herre. Hans planer var lite som Robin Hood´s. Dessutom var hans planer att det som tillhörde landet såsom socker, guld, diamanter osv, skulle tillhöra landet och inte andra länder, bl a USA.

Nu är jag långt från Sverige och dess rättvisa. Det jag ville säga egentligen är att jag inte tror att skatten är det som är orättvist. Jag betalar gärna skatt och i gengäld får ha en viss trygghet (som i o f s håller på att trasas sönder nu). Ska jag inte få ha den tryggheten vilket tycks vara tanken……….ja, då anser jag skatten vara onödig. Som det har varit, att med skattefinansiering se till att vi har en viss försäkring om vi blir sjuka, våra barn blir sjuka, vi blir utan jobb, sjukvård, medicin, hjälpmedel då vi får nedsatt funktion av något slag, socialt bidrag av olika slag, skälig levnadsstandard då vi blir gamla osv osv………ja, då betalar jag skatten utan att blinka. Har sett alldeles för mycket elände i världen, dels p g a att jag bott i ett sådant land och dels för att jag rört mig mycket ute i världen och har erfarenhet av vad det innebär för människan när bara en liten klick har rätt att få existera medan andra behadlas som skit.

 Man kan aldrig dela upp rättvisa i millimeter, men den ska heller inte vara så milsvid som den är. Vi människor är flockdjur och detta att vi bara ska tänka på oss själva och hela tiden själva se till att vi (jag och min familj) har det bra och skit i andra stämmer inte in på ett flockdjur. Därav mår så många så dåligt. Egoism gör att vi inte tänker utanför oss själva. Vi sitter också här och tror att om vi blir av med skatten så kommer vi att tjäna så och så mycket som vi får ha kvar i plånboken. MEN, allt annat kommer också att skjuta i höjden då vi ska stå för det själva och då räcker inte dessa pengar vi har kvar till. Det kan räcka med att vi blir sjuka och behöver sjukvård och medicin. När vi står där med våran plånbok med hela lönen i så är det mycket troligt att dessa pengar inte räcker till. Ja men då har man ju en sjukförsäkring som man själv införskaffat och betalar för kanske ni säger. Jaha, det kanske man har, om man har tur att kunna betala för en sådan och har tur att få en sådan. Kan räcka med att man är rökare, har en gammal skada på en hand eller vad som helst så blir man antingen nekad försäkring eller får en skyhög premie, som man kanske inte har råd med. Så är fallet med den stora massan i många länder där det krävs försäkringar för att få sjukvård. Det har jag sett med egna ögon. Varför skulle det vara annorlunda här?????????

# 18 Otroligt bra skrivet

#18 Mycket klokskap i det inlägget!

Några kommentarer:

• Jag tror (nästan) ingen ifrågasätter välfärdssystem egentligen. Det många (med mig) reagerar på är vart försörjningsplikten tog vägen. Är det en rätt att bli försörjd fast man skulle kunna försörja sig själv?
• Varför tror "socialister" alltid att empati och solidaritet bara existerar hos kollektiv? Varför tror man att individer alltid är egoister?
• Jag tror ändå att "flockdjuret" fungerar inifrån och ut. Det är lite Maslow över det. I första hand ser man till sin familj, sedan till sin närmsta omgivning osv.

#20. Försörjningsplikten finns kvar, tro inget annat. Jag har fortfarande så svårt att förstå varifrån det kommer att man blir försörjd. Det finns (återigen) en del som utnyttjar systemet och låter sig försörjas, men de allra flesta vill ha lite mer av livet och kunna göra lite annat än bara överlevnad. Jag har, som sagt, gått igenom hela registret och har inte upplevt det som en lätt sak och absolut inte som att jag har kunnat sitta hemma och göra ingenting. Jobben ramlar inte runt en kan jag lova, trots att det sägs att det finns så många lediga sådana, undrar just var de finns?

Jag är inte socialist, om du nu tror det. Tror ändå på att vi som flockdjur klarar oss bättre i grupp (som jag föredrar att kalla det). Tror att vi bör samarbeta med varandra för att kunna skapa oss en bättre värld att leva i. Tänker man individuellt så stampar vi bara runt oss själva. Jag tror inte att individer är egoister, tror däremot att när vi som individer fastnar i oss själva lätt kan bli egoister. Vi måste lära oss kompromissa och inte tro att vi alltid själva kommer först och främst. Intressant föresten att man alltid blir "anklagad" för att vara socialist så fort man pratar om just empati, solidaritet och grupptänkande.

Nu menade jag ju att en del verkar tro att skatten är problemet när det gäller rättvisa. Då borde det ju anses att blir skatten borttagen så infinner sig rättvisan. Då antar jag att det menas som så att det vi tjänar ska stanna i våran plånbok och vi ska själva ta "ansvar" för alla kostnader som finns. Då även sjukvården, socialt, arbetslöshet, sjukskrivning osv. Där menar jag att den del vi tjänar in i att slippa skatten försvinner snabbt när vi själva ska stå för t ex sjukvården. Vi kanske inte ens kommer ha råd till sjukvård. Om så är så anser jag att man vist ifrågasätter välfärden. För man kan ju inte tro att man ska ha välfärden kvar samtidigt som skatten försvinner?

#19. Tack .

#21 Fast LO hade alldeles nyligen ett utspel där man agiterade starkt för arbetslösas rätt att säga nej till arbete…

Jag är också övertygad om att samarbete är en helt överlägsen metod i nästan alla sammanhang. Fast jag tycker det är en stor skillnad på kollektiv samverkan å ena sidan och samarbete mellan individer å andra sidan.

Jag talar mig ofta varm för Montessori som pedagogik. Jag uppfattar henne som så att människor först ska bli medvetna individer för att därifrån samarbeta. Hon var ju också starkt präglad av sin tid - då de olika "ismerna" blev starka. Svaga individer i kollektiv är lätta att hantera för starka ledare.

Så har också Montessoripedagogiken varit förbjuden i kommunistiska, nazistiska och fascistiska länder - men varit framgångsrik och välkomnad i fria demokratier…

Jag tror att de flesta försvarar en skattefinansierad välfärd. Det jag mest protesterar emot är när man väljer att skattefinansiera sådant som individen bör klara av. Jag börjar alltid misstänka att det verkliga skälet är att man tar makt från folk samtidigt som man plockar in skatten…

#22. Ja, Montessoripedagogiken tycker jag också är bra. Min äldsta son gick ett tag i en sådan skola, då när vi bodde utomlands. Tänk vad bra den var, han utvecklades enormt. Ja, sen kom vi tillbaka hit till Sverige och gick i vanlig skola och han hade jättesvårt att anpassa sig inom ramarna. Han kunde ju spanska flytande och dessutom engelska. Var ändå tvungen att läsa engelska från början med de andra eleverna. Gick inte att rubba på skolsystemet så att han kunde få läsa engelska på sin nivå. Det resulterade ju i att han tyckte det var jättetråkigt och bara "satt av" engelsklektionerna.

Numer finns ju Montessoriskolor i Sverige. I alla fall upp till sexan. Då när vi kom tillbaka så fanns bara förskolor med den pedagogiken.

#23 Din sons öde visar - tycker jag - att skolan länge har betraktat skolklassen som kollektiv, istället för en grupp individer.

Numera betonat åtminstone läroplanen individens rätt, men jag tycker fortfarande metoderna är kollektivistiska.

#17 vad är det för fel i att en person som har månadslön på upp mot 50.000 får kvar ca 20.000 i plånboken? och en person som bara har ca 10.000 i månadslön får ha kvar ca 6.500???
Jag ser inget stort fel i en progressiv skatt, eller progressiva fortkörningsböter.
jag tycker däremot det är lite synd att momsen på livsmedel är rak, platt. (den borde kanske tas bort, för vi behöver ju alla mat)

Rättvist eller inte, den som har råd att betala mer bör inte gnälla. Livet är inte rättvist…

#25 Fast "den som har råd att beta bör inte gnälla" är ett väldigt enkelt argument. Det förutsätter på något vis att den som tjänar mer bara råkar göra det, och att den som tjänar lite bara råkar göra det.

T.o.m Lenin (NEP) insåg ju att människors motivation är en viktig faktor om man vill skapa ett välfärdssamhälle. Tron på "av var och en efter dens förmåga, åt var och en efter dennes behov" må se vacker ut, men den fungerar inte.

Eller du tror att all diskussion om marginalskatternas skadliga effekt bara varit tomt snack? Du tyckte att Astrid Lindgren hade fel när hon tog upp "Pomperipossa".

Jag tycker egentligen att den gamla blocköverskridande uppgörelsen som gav max 50% marginalskatt - åt ett relativt fåtal - var rätt sund. Idag betalar väldigt många 50% i marginalskatt, och det är också stora grupper som betalar uppåt 60%. Jag tror att de negativa effekterna är mycket stora.

#23. Ja nog är det så. Vill bara förtydliga att jag inte tänker kollektivt, utan i grupp. Försökte förklara det längre upp. Med det menar jag att vi är alla olika och kan därför inte dras över en kam. Det skulle vara detsamma som om det bara levde en enda person på denna jord. Vi är individer med olika ideér och tankar, men vi bör, som de flockdjur vi är, agera i grupp för att förbättra våra liv. Titta bara på många ensamma människor och se hur dåligt de mår. Det ser jag dagligen i mitt arbete där vårdtagarna stängts ute från gruppgemenskapen p g a sjukdom, ålder och andra problem. Det är står skillnad mellan dem som fortfarande har gemenskap och de som inte har det. Vi är beroende av varandra, inte bara av oss själva eller familjen, vilket man tydligt ser vad gäller de äldre.

Vad gäller skolorna så skulle det behövas en helt ny och modernare läroplan. Man blir mörkrädd emellanåt när man ser hur dåligt man ser varje barns behov. Då menar jag både de barn som har det lätt för sig och de som har det svårare. För att det ska fungera bra verkar det som om man ska befinna sig någonstans mitt emellan. Mobbing är vardagsmat och skolan orkar inte ens engagera sig i problemen. I skolan finns heller ingen rättvisa.

# 26 Det är även ett enkelt argument att säga som du gör "Det förutsätter på något vis att den som tjänar mer bara råkar göra det och att den som tjänar lite bara råkar göra det" 

Hur värderas olika arbeten åter igen, varför tjänar t.ex. en lärare mindre än andra med likvärdig längd på utbildning? De tar hand om det viktigaste vi har och det är våra barn, de som ska ta över en dag. Jag har själv en dotter som utbildar sig till lärare just nu i fyra år och inte gör hon det för lönen direkt för den är inte speciellt hög.

Är det inte troligt att även fler yrken oförtjänt anses "mindre fina" än andra om man börjar med att titta på vad de uträttar och på utbildning. Det är inte så säkert att den som tjänar mest alltid är värd det. Människors motivation är viktig precis som du säger. Vilken tur att det finns människor som inte bara ser till en hög lön i samhället. Därmed inte sagt att de inte ska kräva mer!

#27 Det är nog mindre fel på läroplan än på metoder. Tror jag.

Jag var på en föreläsning om Montessori en gång. Med fanns två lärarstuderande i slutet på utbildningen. De tyckte att de mål som fanns var bra, men de tyckte inte de fick lära sig hur man skulle nå dem. De var jätteglada för att ha funnit Montessori, eftersom här fann de de konkreta metoder som ledde till de mål de redan kunde. 

#28 Det enkla svaret är ju att marknaden reglerar lönen. Nu vet jag ju också att marknaden inte fungerar perfekt - men jag ställer inte upp på att allas arbeten är lika mycket värda.

Det finns arbeten som är mer och mindre krävande - fysiskt och på andra sätt. Och det finns arbete som är mer eller mindre viktiga. Och ja, jag vet att lön inte alltid korresponderar väl till detta.

Lönen ja, det är en rätt konstig sak det också. Hur kan en människa vara värd en hel årslön eller mer i månaden? Hur kan en människa vara så mycket värd att han/hon får en bonus som är löjligt hög, även när han klantat sig. Det övergår mitt förstånd. Svar som jag hört är att de tar en sådan stor risk att de måste kompenseras därefter.

Krävande arbete finns det många av. Det jag har mest erfarenhet av är ju vården. Det är ansvarsfyllt, tungt och krävande, men lönen är löjligt låg. Man är borta från familjen rätt mycket då man jobbar både kvällar och helger. Inte heller här kompenseras man särskilt mycket. I år har de i min kommun hur svårt som helst att få in vikarier till sommaren så semestern är hotad för oss. Vi måste ju finnas på jobbet då det är levande människor vi tar hand om och de kräver sin vård i alla väder. Inte ens det faktumet gör att det lockas med något litet bonus, att man får sin semester förkortad. Nu har vi en mycket bra chef som jobbar ändan av sig för att fixa till det ändå. Hon är jätteduktig. Anledningen till denna brist på sommarvikarier sägs vara att de mansdominerade jobben inom "bruken" söker många vikarier i år och då föredrar de flesta, både killar och tjejer, att söka sig dit då det ger mer pengar. Mycket tråkigt tycker jag.

Vad jag förstår så är det färre och färre som söker sig till vårdlinjerna då det är ett hårt och slitigt jobb som ger dålig betalt. Ungdomar idag är mer informerade och ställer högre krav. Det innebär ju ändå, anser jag, att man kanske bör göra dessa vårdyrken mer attraktiva så fler söker sig dit. Gamla, sjuka och andra med problem kommer ju alltid att finnas och kommer behöva vård även i framtiden. Kanske det gäller våran egen ålderdom.

Ett sådant yrke anses alltså inte vara värt så mycket så lönen är lockande. Vad som än sägs så är lönen låg, väldigt låg. Det är mycket tack vare sitt eget intresse att arbeta med folk som gör att man ändå väljer detta yrke. Själv har jag jobbat i många år och kan säga att det känns i både kropp och själ. Det är slitsamt och det tar hårt på kroppen men även själen då man dagligen stöter på tragik. Vem värderar en sådan typ av yrke?

# 29 Vilka arbeten är mer viktiga än andra?

#30 Jag tror att bästa drivkraft för löner i vården vore bättre konkurrens och vinstintressen.

#31 Det finns massor med exempel, men jag tror världen skulle klara sig rätt bra utan börsmäklare, men riktigt dåligt utan lärare. Jag tycker att det är viktigare att min läkare är välutbildad än att min brevbärare är det. Jag ser hellre att piloten har hög lön än att busschauffören har det.

I grunden är alla arbete viktiga och värdefulla - men inte lika mycket. Om min kassörska i ICA-butiken slarvar så gör det inte lika mycket som om vår finansminister slarvar.

#31 Alla yrken behövs men det innebär inte att alla ska få lika mycket pengar. Individer i sverige måste lära sig principen "tillgång och efterfrågan", dock så har vi kollektivavtal i sverige som sätter käppar i hjulen eftersom facken har en politisk agenda.

Jag är fullständigt övertygad om att ifall inidviden själv fick förhandla så skulle både arbetsinsatsen likväl som belöningen vara större.

Kina är ett lysande exempel som gick från en total svält under Maos styre pga man kväste individernas incitament att jobba och innovera. När Deng Xiopeng sedan tog makten så innsåg han behovet av att bönderna avkollektiviserades. De fick möjlighet att själva arrendera och sälja sina grödor med effekten att alla bönder var mångdubbelt rikare liksom produktionen ökade med flera hundra procent.

# 32 "0m min kassörska i ICA-butiken slarvar så gör det inte lika mycket som om vår finansminister slarvar"

Ha ha ha den var kul! Instämmer det gör inte så mycket alltså borde HON ha mer betalt så som han går på.

Det finns ekonomer som säger att i högkonjunktur ska man inte gasa utan bromsa. Det finns ex. på det i historien. Man ska inte bedriva en expansiv politik eftersom det finns risk för höjda räntor.  Den som lever får se var räntorna hamnar till slut.

#34 Det var en otroligt grov modell du visar på. Vad man vill undvika i en högkonjunktur är skenande inflation. Dock så har vi inte haft någon galloperande inflation, kanske mycket tack vare låg sysselsättning..

Nu sa jag inte att alla ska ha exakt lika lön. Det jag menade var att det övergår mitt förstånd att någon kan vara värd så fruktansvärt mycket pengar medan andra är värd väldigt lite.

 Sätter man vinstintresse på vården är jag rädd för att den som behöver vården glöms bort. Lite som det är nu när det ska sparas hela tiden. Vi får mindre och mindre tid att verkligen ta hand om den som är sjuk, gammal eller har andra problem. Allt ska vara så effektivt så att den som behöver hjälp försvinner i sparivern. Första gången jag jobbade inom vården var jag 16 år. Det var många år sen och då jobbade man på ett helt annat sätt. Man arbetade för att vårdtagaren skulle få de hjälp han/hon behövde. Nu ska man klämma in den vården på kortaste tid möjligt så man hinner med så många som det bara går. Lite som löpande band principen. Där undrar jag om inte vinstintresse skulle göra situationen ännu värre, så det blev ännu mindre personal och fler vårdtagare som ska tas om hand till längsta pris som möjligt?

Kollektivavtalen kom väl till för att skydda individen och se till att alla fick den lön som avtalat är. Det kanske är förlegat idag, men jag tror fortfarande att det behövs en viss kontroll så att även den svaga, blyga, tysta personen får rätt lön för sitt arbete. När lönen sätts individuellt, som ju faktiskt redan sker, så är det lätt hänt att den som kan slå sig fram klarar sig bäst, även om den inte jobbar mest.

Trots allt är det ju så att de som en gång kämpade för ett mer rättvist Sverige inte finns längre. Då var det hårt arbetande människor som fått nog av allt slit för så lite lön som protesterade. Idag sitter många i skolbänken och lär sig, rent teoretiskt, att hålla på med samma ideologi fast de aldrig upplevt det själva.

#36 Jag tänker på "friskolor". Om man bortser från allt ideologiskt "tugg" från båda sidor, så tolkar jag det jag läser som att friskolor har varit nästan enbart positivt. De som väljer friskolor är nöjda, personalen får fler arbetsgivare att välja mellan (lönedrivande?) och det finns t.o.m uppgifter som visar att de kommunala skolorna blivit bättre av konkurrensen!

Att de svaga eleverna lämnas i sticket ser jag inte. I min stad finns en friskola som specialiserar sig bl.a. på hantverk. Många studietrötta, men duktiga, elever får här en chans istället för att lämnas i sticket. I höst startas ett bygg-gymnaisum i friskoleform som enbart är öppen för de som har för dåliga betyg för kommunala byggskolan. De elever som tar sig igenom friskolan med godkända betyg garanteras jobb! Möjligt tack vare samarbete mellan industri och kommun.

Varför skulle inte detta kunna fungera inom vården?

Men jag håller med om att vården idag är märklig. Man försöker skapa "konstgjorda" ekonomiska drivkrafter, som får märkliga effekter. Olika patienter lönar sig olika och landstings-sjukhusen konkurrerar med varandra på märkliga vis…

Jag tror också att kollektivavtal kan fylla en funktion. Tyvärr är jag väl inte den enda som tycker det verkar som om kollektivavtal idag finns till mer för fackföreningarnas egen skull och mindre för de anställdas skull…

#37. Det var en spännande idée att satsa på skoltrötta elever och ge dem en chans att komma igen. Riktigt kul att läsa. Detta viste jag inte om. Skulle säkert fungera inom vården också. Hur det än är så behöver det hända något positivt för annars kommer det bli svårt att hitta folk som vill jobba där.

Det vore nog också på sin plats att kommun och landsting slutade konkurera med varandra och i stället satsade mer på samarbete. Nu faller lätt vårdtagaren mellan två stolar och får inte den vård den behöver.