Den var tänkvärd. Klasshat blandas ibland samman med klasskamp vilket inte är samma sak. Det senare beskrevs av Karl Marx där han beskrev historiens gång som en kamp mellan klasser. Den nuvarande är mellan arbetarklass och borgerlighet.

Även om jag bekänner mig historiskt till marxismen så tror jag inte på allt som Marx sa då han knappast kan ha haft den blekaste aning om hur framtiden skulle se ut.

Att bete sig på det sätt som denne poet gjorde är mer än barnsligt det är oacceptabelt. Att dessutom skryta med det är ännu mer oacceptabelt.

Att en akademiker dessutom känner sig mer hemma hos S än hos M pga klasshat är beklämmande.

Själv kommer jag från arbetarklass och umgås både med folk som kommer därifrån och med medelklass som jag numera själv är utan några problem. Det är kontigt att den yttersta vänstern tror att de kan få röster på att bete sig som de gör.

Jag tror det har mycket att göra med var hatet kommer ifrån - överklasshat har väll så gott som alltid sitt ursprung i avundsjuka eller att känna att man inte räcker till. Det är helt mänskliga (accepterade) känslor, även om de inte direkt hyllas, och något som alla kan känna igen sig i. 
Att hata och trampa på människor bara för att de inte har pengar eller hög status kommer snarare från ignorans och storhetsvansinne, och bara från att höra dom orden så skrattar man ju nästan över hur illa det låter.

Men då är det bara jag som spekulerar. Det är svårt att peka ut en exakt anledning för hat.

dock dock, när man vill skada någons barn bara för att dom har det bättre ställt har man passerat en gräns. Då behöver man sätta sig ner och tänka över sitt liv.

Jag förstår inte hur vissa förknippar detta hat med att vara vänster eller komma från eller bara respektera arbetarklassen. Jag och Åsa Linderborg har flera gånger åkt samma buss här i Uppsala (vi har väl båda två gjort en slags klassresa för jag har också föräldrar från arbetarklassen, precis som hon) för vi har bott bara ett stenkast från varandra, men vi människor är uppenbarligen mycket olika. Jag har sneglat på henne och funderat över hur hon själv verkar se sig som en krigare för arbetarklassen medan jag själv inte kan ignorera den klassresa jag har gjort - jag hör inte hemma där längre och tycker inte att jag skulle att trovärdighet att representera den. Varför ska klassresor vara fula? Att inte göra en klassresa är ju inte fult utan verkar handla om en slags stolthet, är min uppfattning.