Det är en svår fråga. Jag är själv väldigt känslig som många andra när det gäller rasism däremot har jag en ganska rå humor och kan mer än gärna bjuda på mig själv mitt ursprung osv. och det tror jag gäller många.

Känner man varandra tillräckligt väl så är det ju inga problem men är man i en större grupp och skämtar om sådant här och man dessutom har olika ursprung så kan det bli väldigt galet.

Humor är ju som bekant väldigt olika runtom i världen också och inte alldeles lätt att förstå sig på.

På mitt jobb är vi flera med olika ursprung och idag när vi diskuterade blodprovssvar och olika tolkningar så sa jag något om en arbetskamrat och han kom precis in genom dörren. Då sa jag "när man talar om trollen…." Det blev väldigt konstigt då han pratar en ganska dålig svenska så jag fick förklara så gott det gick vad jag menade Jag tror att han förstod.

Vi svenska brukar väl vara ganska bra på att driva med oss själva och många färgade anammar N-ordet ungefär som bögarna har gjort ordet rumsrent genom att ta över det och det tycker jag är bra.

Sedan ska man alltid ta hänsyn för tar någon illa upp så är det ju bara att acceptera.

Det är OK att skämta om judar, såvida man är jude själv. Det är så det är. Jag kan säga att svenskar är på ett sätt för att jag är svensk men att säga hur andra är det är uppenbarligen inte OK såvida man inte är stå-upp-komiker.

Att använda n-ordet istället för att säga svart eller mörkhyad är heller inte OK såvida det inte än svart som använder det. Däremot så vej jag inte om ordet "blekansikte" klassas såsom varande rasistiskt. "Indianer" får man uppenbarligen inte säga åtminstone inte i USA och Kanada. I USA heter det numer native american. Grönlands urbefolkning kallas numera för inuiter och den svenka urbefolkning kallas samer.

Det var synd att ni inte skrattade för det var ju roligt det som den svarte mannen sa

Jag tror att det beror på vilket samhälle man bor i. Jag bor i ett område med immigranter från i stort sett hela världen. När man umgås så skojar man om både sin egen kultur och andras kultur. Det är ingen som tar illa upp.

Men jag tror att rasism har blivit ett väldigt laddat ord i Sverige och folk är idag väldigt försiktiga med vad dom säger för att inte bli kallad rasist. Tyvär så blir det fel och jag tror att om man kunde ha en öppen invandrardebatt i Sverige utan att behöva klassas som rasist så skulle rasmotsättningarna minska.

Ska man nu inte kunna skoja om sig själv och sitt eget ursprung utan att riskera att bli rasistförklarad i Sverige?

Rasism är kort och gott när du med verklig avsikt diskrimierar eller allmänt tycker illa om någon pga deras ursprung(dvs inte hur dom är som person).

Skämt är skämt, humor finns för alla, och olika människor gillar olika former av humor. Humor kan inte vara rasism så länge den inte är skapad för att kränka andra med flit.

Saker som är oavsiktliga är uppenbarligen inte rasism, eftersom det då är oavsiktligt.

Använder jag ordet neger gör det inte mig till rasist, så vida jag inte använder det nedvärderande mot andra. Så det funkar.

Många i sverige är väldigt rädda att få "rasist" stämpel, men jag menar, om du ändå har åsikten, så finns den ju där, även om du inte yttrar den. Så varför inte bara stå för det som man är då? Någonting försvinner ju inte bara för du inte säger det rent ut.

Jag anser inte att detta är något konstigt eller svårt alls.

Ja, det är okej att skämta och driva om sin egen etnicitet/hudfärg.
Nej, det är ej okej att skämta och driva med andras etnicitet/hudfärg.

N-ordet finns inget som helst skäl att använda. Vill människor kalla sig själva för det, så absolut, gör så, men lägg det aldrig över på någon annan, det finns alternativa termer så nyttja dem.

Det är ju oftast rasister som tar illa upp att bli kallad rasist. På facebook var det en från SvP som skrev till mig att han inte var nazist, utan nationalsocialist! Så där hade jag fel. Samma person beklagade sig över att bli kallad rasist. Orkar inte länka men kolla gruppen "manifestation mot rasism i Bollnäs" så förklarar det en hel del. Liknande retorik som kommer från höger håll där ser man här ibland, fast det var ett tag sedan nu.

#7 Jag tror att det är lika vanligt att icke rasister tar illa upp av att bli kallad rasist eftersom den stämpeln väcker så otroligt starka känslor och personen riskerar att bli alienerad.

"Efter kritik mot den tecknade figuren ”Lilla hjärtat” i Stina Wirséns kommande film ”Liten skär och alla små brokiga” dras nu en av filmaffischerna in, skriver Dagens Nyheter. " Källa:http://www.svd.se/kultur/filmbild-dras-in-efter-rasismdebatt_7490456.svd

Tycker ni att Lilla hjärtat är rasistiskt?

#8

Har du helt rätt i ;-)

Ser inte vad som är rasistiskt i "Lilla Hjärtat". Det är inget kränkande mot någon alls? Jag menar, det är inte mer kränkande än när en amerikan ritar en viking när han ska måla en svensk? Det har hänt, more then once, för mig.

Jag ser som sagt inte poängen; är allt man målar då det innehåller svartfärgade figurer rasistst? Hur går det ihop? Måste man som konstnär i så fall se till så man inte målar saker annat än "normen"? Alla tolkar människor på olika sätt; även i bild.

Att vara rasistisk är när man kränker andra människor pga deras hudfärg eller etniska bakgrund. Att kunna skämta om dessa ting tycker jag inte alls är nåt konstigt. Det finns nästan inget som är så allvarligt att man inte kan skämta om det, men man måste veta var gränsen går och när det passar att skämta.

Nu har jag inte sett "Lilla hjärtat" mer än det som visats på tv, men jag kan verkligen inte förstå hur den kan uppfattas rasistisk. Det finns vita och svarta människor, vad är det som är så konstigt? Det hade nästan varit mer rasistiskt om det bara hade varit vita barn i filmen. Människor har olika hudfärg, ska man inte få visa det? Det är ju helt naturligt.

När jag var liten (början på 60-talet) handlade en av mina favoritböcker om en afrikansk by där människorna bodde i hyddor. I boken fanns det gott om fina teckningar. För mig var det väldigt exotiskt och spännande att läsa om en annan kultur och männskor som inte levde eller såg ut som vi. Jag tror det var pga den boken som min nyfikenhet för andra kulturer och länder växte. Under hela min uppväxt drömde jag om att få resa till dessa exotiska länder. Resor som jag senare i livet gjorde.