Nej, jag tycker inte det är bra. Man är fortfarande barn i den åldern.

Som ni kanske redan har plockat upp så är jag ganska, läs väldigt, skeptisk till betyg från åk4.
Jag tycker att muntliga utvärderingar duger gott i den åldern.
Visst kan det vara otroligt roligt för elever som det går bra för att få det på papper, men jag tror att det kan vara mycket skadligt för en elev som det inte går så bra för, just då, att få hur dålig de är svart på vitt.

Att ett examnsprov rättas av utomstående känns som en bra grej, då är det garanterat inte elevens relation med läraren som bedöms, vilket annars lätt kan bli fallet.

Visst, det fanns inte examensprov på det sättet när jag gick på mellanstadiet, högstadiet eler gymnasiet, men det slutgiltiga betyget i den enskilda kursen eller det enskilda ämnet på gymnasiet respektive högstadiet berodde väldigt mycket på vad läraren tykte om en som person.

Officiella betyg från och med man är 10 däremot känns lite fel.

Tror tyvärr att examensprov ger en helt annan skola där kreativitet och egen tankeförmåga ej får utrymme. Vi kan få en skola som förbereder elever på en jättetenta där det som idag ger E i betyg (godkänntnivå) prioriteras framför analysförmåga och att kunna dra slutsatser självständigt försvinner, C och A nivå. Runt 26 ämnen är det totalt i skolan har svårt att se hur det ska lösas rent praktiskt. Ett annat problem är hur man ska bedöma de som inte är så duktiga på skriftliga prov. Vi har även de med olika diagnoser som idag får längre skrivtid, inlästa böcker och så vidare. Vilka gynnas av detta? Kan vara de som kan återberätta faktakunskaper men som har svårare att analysera. Vi behöver olika kunskaper och färdigheter, att ensidigt odla en egenskap kan få allvarliga konsekvenser för framtida lösningar.

Jag tycker att det finns en stor övertro till skriftliga prov. Alla kan inte göra bra ifrån sig på papper, det betyder inte att de inte kan. De som vet vilken kunskap elever har tillgodogjort sig är engagerade lärare som har följt eleverna en längre tid. Som har sett barnen visa sina kunskaper på olika sätt i olika situationer. Satsa på mindre grupper, högre personaltäthet och större möjligheter till vidareutbildning för lärarna istället för att införa fler prov och betyg tidigare! Men jag antar att papper är billigare än det som verkligen behövs…

Sedan förstår jag inte vad betyg i åk 4 ska ge (jag är iofs ingen anhängare av betyg öht). Av vad jag kommer ihåg så hade man dels  utvecklingssamtal där elev och målsmän får koll på läget men även skriftliga utlåtanden om hur det går. Elever som har det svårt i skolan ska ju fångas upp även utan betyg.

Jag är född 1961 och fick betyg (1-5) varje termin från åk 1, och det har väl gått bra för de flesta av oss i den generationen?
Vi var också 30 elever i varje klass, och upp till åk 6 så började vi med en psalm i klassrummet varje morron. Vi fick inte gå ut efter sista lektionen förrän alla stod upp och var tysta.

Ja, jag är kanske fyrkantig av mig, men jag tycker att det fattas ordning och reda nuförtiden.

Det gick bra för min klass som började få betyg i 7an också. Vad har det betyg att göra?

#7. Vad jag menade var att vi blev inte traumatiserade eller berövade på vår barndom fast att vi fick betyg.

#8

Nej, men vilken nytta gör betygen? Jag menar att det måste finnas ett bra skäl (som inte baseras på "vi tror") för att man ska föra in betyg i lägre åldrar. Vad är det man tror att betygen kan åstadkomma?

Jag vet inte, men jag tycker att man måste bli bättre på att uppmärksamma elever med inlärningssvårigheter eller av anda skäl inte når upp till målen satta för respektive årskurs. Som det ser ut nu så finns det få "stopp" om man hela tiden halkar efter. Ex: En elev får börja i åk 3 trots att denne ligger efter i de flesta mål för tidigare årskurser. Om man inte uppnått målen för åk 1 och 2 så lär man inte kunna ta igen det och samtidigt uppnå målen för åk 3. För att klara det bör man nog vara högpresterande istället. Då är det bättre att eleven får stanna kvar en årskurs och ta igen det denne missat istället för att fortsätta släpa efter och alltid vara sämst.

#10

Och för det krävs ju att lärare har möjlighet att verkligen se sina elever. Även ett mer flexibelt skolsystem som i större omfattning tillåter elever att stanna kvar i en årskurs eller hoppa över en (det förekommer ju att duktiga men understimulerade elever tappar intresse och fokus helt för skolan).

Mer resurser och mer flexibilitet.

Är det inte lika bra att börja med betyg i förskolan när man ändå håller på? Tänk er, lilla Lisa har fått gå om förskolan tre gånger för att hon kunde klarade av att leka med de andra barnen. Eller varför inte Robert som inte kunde uttala förskolefrökens namn och därmed få gå om igen.

Jag fattar inte vad folkpartiet håller på med, den ena sekunden säger det att kommunaliseringen samt privatiseringen avskolorna har misslyckats men ändå ska de göra saken värre.

Förstatliga skolan är den enda lösningen, vi utbildar oss till bara bli dummare just nu med den skolan vi har idag.

#6 Det enda jag saknar från din tid är disciplin, att man kunde få betyg i disciplin, vilket saknas idag då elever inte har någon som helst respekt för lärare och att lärare törs inte ryta ifrån. Dagens lärare är "mjäkiga" och jag tycker att det är synd. Det borde vara mer resurser till lärare och disciplin borde återföras in i grundskolan.

#13

Fast det spelar ingen roll hur mycket en lärare ryter ifrån om inte läraren får med sig föräldrarna. Min mamma har varit lärare i 30 år och hon är den där läraren man sätter in för att få styr på stökiga klasser (så ryta ifrån kan hon), men hon har ett jäkla satjobb framför sig när föräldrarna förnekar att barnen har problem på något sätt. Det finns föräldrar som alltid backar upp sitt barn, i vått och torrt (och de har alltid funnits) och som förnekar att barnet har problem. I de fallen står lärarna inför ett jättejobb. I värsta fall kan soc kopplas in, men det är ju väldigt sällan det är så illa.

Vad är det man menar när man säger att man vill få in mer disciplin i skolan?

#14 Förr hade man disciplin i skolan och jag vet inte exakt när de slutade med det. Jag är lycklig över att få tillhöra den tidigare generationen som gick i den kommunaliserade skolan för jag hade lärare från den tiden då disciplin var ett måste. När jag tittar på dagens ungdomar och barn så undrar jag var respekten är, vet de ens vad ordet betyder och disciplin finns inte heller i deras vokabulär.

Ett införande utav disciplin där lärarna sätter betyg på elevens uppförande skulle kunna få föräldrar att fatta att det spelar ingen roll hur mycket de backar upp på deras eget barn - ungen får fortfarande inte bättre betyg i disciplin. Detta är ett ansvar som dagens föräldrar själva måste ta tag i. Det är inte bara lärare som har blivit "mjäkiga" (har själv upplevt det) utan föräldrar har slutat ta ansvar för barnens uppfostran. För mig finns det grundstenar i uppfostran och det är disciplin, respekt och ansvar. Varför är det så svårt för dagens föräldrar att uppfostra barnen på det sättet? Jag är uppfostrad så och jag ser det som något positivt, inte något negativt.

Såvisst, det är inte bara problem från politisk nivå med dagens skola utan också från föräldrarna som inte uppfostrar barnen att ta ansvar i skolan, vara disciplinerade samt ha respekt för lärarna - för det har de inte.

#15

Föräldrar som vägrar inse att deras barn har problem skiter i en papperslapp som skriker "IG i uppförande". Det är liksom inte en lösning.

Respekt är någonting man arbetar upp, det är ingenting man bara får.

Jag tror att många av dagens föräldrar har problem med uppfostran för att de inte har tid att vara med och se sina barn. Oavsett om det är ett val att göra karriär eller för att man av ekonomiska skäl måste jobba mycket så skapar det sjukt dåligt samvete hos föräldrar att veta att barnen får för lite tid. Då är det lätt att bara försöka vara snäll och undvika konflikter när man väl spenderar tid med sina barn. Sedan får föräldrarna från olika håll också höra att de är dåliga föräldrar för att de spenderar för lite tid med sina barn och så blir det dåliga samvetet ännu sämre.

Sedan tycker jag ändå att majoriteten av dagens barn och ungdomar är välartade. De som ställer till med problem i skolan bör man bemöta på individnivå och behandla efter behov. Så inför man disciplin. Genom att möta varje elev som individ, skapa ett förtroende, försöka förstå vari problemet ligger och generellt… att som vuxen faktiskt vara beredd att kunna förklara de regler man sätter upp (tex. för vad som gäller i ens klassrum). Jag hade en lärare som förbjöd tuggummituggande. På frågan "varför?" svarade hon inte "för att det är oförskämt" utan hon förklarade att hon hade haft en elev som höll på att kvävas av ett tuggummi som satt sig i luftstrupen. Efter det var det ingen som tuggade tuggummi längre. Det var en regel som var lätt att förstå. Det var ingen godtycklig "det ser illa ut", "det stör", "det är oförskämt" regel.

När jag ifrågasatte en annan lärare regler om varför killar inte fick ha en halvnaken Pamel Anderson på sina tröjor men tjejerna fick springa omkring med en halvnaken Schenkenberg på tröjorna fick jag svaret: "Nu låter du som en mullig mansgris". Respekt? Njae.

Skulle vara spännande att se hur dessa ungdomar klarar sig i yrkeslivet. Där finns det också regler man ska förhålla sig till, men man kan inte förvänta sig nån pedagogisk förklaring.

#17 Så är det faktiskt inte överallt. Och hela samhället verkar bli mer pedagogiskt. Jag personligen gör ingenting utan att få det förklarat varför. Det är dock mest för att jag inte ska bli utnyttjad på något vis.

För, nu förtiden, är det ingenting som är speciellt ovanligt.

#17

Jag har jobbar på många olika arbetsplatser och de regler vi har haft har inte varit godtyckliga på något sätt. Vid förfrågan har det alltid kunnat uppges goda skäl bakom regeln, som sig bör.

Godtyckliga regler är onöiga regler och de används inte sällan enbart för att tillfredsställa en persons behov av att bestämma över andra.

Man ska tydligen vara pedagogisk här inne också…

Om man nu får ett jobb på vår firma där det ingår kundmöten, så ska man alltså komma i hyfsat snygga kläder. Inte håliga jeans halvvägs ner på ändan med baseballkeps och tuggandes tuggummi. Det förväntas att man begriper sånt. Det är inte alls säkert att chefen har lust att vara pedagogisk med nån historia om att sätta tuggummit i halsen eller liknande.

#20 Det där är ju någonting som faktiskt säger sig självt. Det är knappast det vi pratar om. Vad har det du precis sa ens med pedagogik att göra?

Om man måste ha en förklaring på varför man inte ska tugga tuggummi på en lektion, hur ska man då kunna fatta att det är "självklart" att man inte gör det till ett kundmöte? Eller att ha keps på sig inomhus? Ibland måste man bara kunna acceptera att nån säger "ut med tuggummit" utan att man ska ha en förklaring på det.

#22 Enkelt. Du säger: "Det förefaller oartigt att göra det". Ta-da! Klart! Finemang!

Det är knappast sådana situationer som menas, inte när jag skriver det i varje fall. Jag har varit med om regelrätt maktmissbruka vissa gånger, att man ska göra någonting bara för att man inte har något värde.

Du förefaller lite gammalmodig av dig, och du verkar tro att alla ungdomar både är oartiga och otrevliga, en syn som jag kan säga att jag inte alls uppskattar från dig.

Jag behöver en anledning för att göra saker. Jag tränar för att må bra. Jag skriver på forum för att lära mig mer. Jag går i skolan för att lära mig saker. Jag klär mig anständigt för att framstå i bättre dar.

Alla har en anledning till att göra saker. Så svårt är det inte att redovisa det.

Det är ju som att döda all form av inlärning, eftersom man då inte vet varför man gör någonting? Vad är då poängen med det?

Jag är övertygad om att ifrågasättande är sundare än blind lydnad när man lever i en demokrati.

Jag gick också i skolan då man hade betyg från årskurs 1 och hela vägen upp till 9:an. Gradering 1-5. Vi hade också betyg i ordning och uppförande ända fram till årskurs 3, därefter försvann den biten, tack och lov. Kommer också ihåg guldstjärnorna som de "flitiga" eleverna fick. Det togs också bort, tack och lov.

Däremot minns jag inte att skolan var så otroligt lugn och stillsam med ordningssamma elever. Jag minns att det var mycket prat och stök på de flesta lektioner, även "på min tid". Skolk förekom i rätt hög grad. På min tid fanns även rökrutan då man kom upp till högstadiet. Det var alltså helt ok för en 13-åring att röka, bara man höll sig innanför rökrutan som då låg på skolgården.

Jag kommer också ihåg att en del lärare tillhörde "den gamla skolan" och krävde disciplin. Men jag kommer inte ihåg att alla elever hörsammade det.

Vi tuggade också tuggummi och gjorde en massa tok som man inte fick göra. Vi kunde, även på min tid, vara oerhört påfrestande för många lärare. Ibland kom rektorn in och sa att just min klass var den värsta på hela skolan….men det gjorde han med alla klasser :)

Ifrågasättande, som jag anser vara viktigt, var något som inte fick förekomma. Ifrågasättande var lika med stökig elev. I ett fungerande samhälle och demokrati måste man få ifrågasätta, oavsett om det är i skolan eller ett arbete.

Anses man stökig för att man vågar fråga och ifrågasätta, och så får lära sig redan från barndom, är risken stor att man blir tyst och blir en av dem som sitter i fikarummet och pratar skit om andra då de inte är där.

Jag har fått betyg sedan första klass och jag tycker att andra skolor också borde ha det så.