Vänta, så du säger att unga nu har det sämre än på 1800-talet? Helt rätt!;)

I varje fall kan jag hålla med om att det är sorgligt att det är så svårt att få fast jobb.

Och håller med om att arbetsförhållandena är sämre - men det verkar som om dom blir sämre överallt, även om det slår värst för unga.

Jag personligen vet inte hur jag kommer göra i framtiden, jag pluggar just nu, och vill bli civilingenjör, men får liksom se hur det blir med sådant. Man måste kanske starta eget för att få någonting gjort?

Men till det som du skriver, om artikeln, är ju sjukt. Hur fan tänkte dom där? Det är inte värt att ens försöka fixa ett jobb om dom fortsätter på det där viset.

Du kommer ju garanterat få sparken efter 18 månader.

Det är seriöst nu omöjligt att leva på en lön som är på 50 kronor i timmen. Det funkar inte. Fan en kaffe+fralla kostar ju för fan 50 kr.

Klart det finns jobb, frågan är vad ungdomarna själva vill? Det är bara att titta på yrkesutbildningarna där det har blivit färre och färre antal ungdomar som söker sig till hantverksutbildningar samtidigt som linjer med tele och data har fyllda klassrum. Inte många ungdomar är beredda att ta ett lärlingsjobb med låg lön, dom vill ha ett jobb med hög lön på en gång. På den arbetsplatsen jag jobbar vid har vi bara iår haft 6st mellan 18-20 år som har slutat pga att det är ett slitsamt jobb och att lönen som lärling inte är hög. Det finns gott om jobb i Norge för en duktig hantverkare men få unga vill pendla eller jobba i kyla/regn och vind.

Jag tror det ligger ganska mycket i vad #0 säger, men också en hel del i vad #2 säger. Jag har sett delar av det själv även om det inte varit i hantverksprogrammen utan snarare i IT-/Data-branschen där folk vill ha absurda löner med nästan ingen utbildning alls. Jag vet själv hur det var när jag började i den branschen för drygt 10 år sedan - fick i mitt tycke oskäligt bra betalt utifrån den utbildning jag hade. Den lönen fick jag sedan dessutom upp med runt 25% på bara 3 år (då tyckte jag i och för sig att det var mer skäligt betalt utifrån det ansvar och de uppgifter jag gjorde samt utifrån det jag själv lärt mig).

Sen är frågan, vad är bra betalt? Vad är dåligt betalt? Vad skall vara en normal ingångslön (såklart yrkesberoende men ändå - frågan är intressant). Man får väldigt olika svar beroende på vilka ungdomar (och för all del - vuxna) man frågar.

Alltså, tar man 16k i lön, får man ut runt 12k~. Det ska man då leva på. Det funkar, men det är knappast en lyx eller något. Vet inte om man kan gå mycket lägre, kanske 14k. Men då man har typ samma inkomst som en som pluggar med lån.

Och med tanke på att man lätt får betala 4-6k i hyra nu så ser det inte direkt ut som om det blir lätt att leva om man sänker mer.

#2,#3, Ni har båda rätt - dagens ungdomar ställer för höga krav på något de tror att de kan få, vilket de ofta har fått genom sin uppväxt med hjälp av curlingföräldrar och mycket annat.

Min situation är att jag utbildar mig idag inom IT och självklart satsar jag högt för att få högt betalt, men jag har fått betala ett högt pris för det. Som barn ville jag bli ingenjör utan att veta vad det betydde, civil ingenjör lät ju så vackert! När jag kom till högstadiet kände jag att jag vill bli snickare som min far eller hantverkare. "Satsa högre pojk! Du har ju bra betyg!" fick jag höra och satsade. Teknikprogrammet blev det på gymnasiet och ville gå energi & miljö, men det blev design istället pga den andra inriktningen hade lagts ned.

När jag väl började studera på universitet satsade jag på civilingejör inom design och då insåg jag, efter att ha dragit på mig CSN-skulder (hoppade av en gång för att gå på ett annat universitet), att detta var inte det jag ville och hoppade av och knegade fram som yrkeschaufför vars lön ligger långt under det dagens ungdomar strävar efter. Men ett jobb är ett jobb, men det är inte många som inser det. Unga vill ha ett jobb med status, inte lågavlönade jobb som ger låg status som gör att andra ser ned på en - klassamhället finns kvar i allra högsta grad!

Jag fann dock ett nytt intresse efter 2 års frånvaro från skolan och det var programmering och efter ett år satsade jag för sista gången. Jag är nu 26 och inne på mitt sista år som dataingenjör.

Men fortfarande har jag en hantverkarsjäl kvar i kroppen, jag är kreativ och vill helst arbeta med händerna - nu får jag arbeta med hjärnan istället.

Jag tror att många ungdomar idag blir uppmanade att gå utbildningar som de egentligen inte drömmer om, utan föräldrarna vill att ungarna ska lyckas med att vara högavlönade och kunna uppfylla alla sakliga drömmar som egentligen inte är detsamma som att uppfylla sina innersta drömmar.

Om ungdomar fick välja efter intresse, och inte känna pressen av att lycka köper man med pengar och pengar får man genom att ha ett högavlönat jobb, så skulle arbetsmarknaden kunna se nnorlunda ut idag. Tyvärr är det ingen som lär dagens ungdomar att lycka köper man inte med pengar.

Det finns en Wallstreet dam som tjänade snuskigt mycket men hon var inte lycklig för det, det slutade att hon blev cirkusakrobat istället och tjänade 10% av sin tidigare lön - resultatet: hon blev lycklig  (Oprah Winfrey show). Jag har även en kollega som var utbildad ekonom och älskade att hålla på med siffror men blev tvungen av att sluta och börja med samma lågavlönade jobb som jag har och stormtrivs idag.

Lycka köper man inte med pengar! Det är något de unga måste inse, lågavlönat jobb är inte detsamma om att leva olyckligt liv. Sedan kan jag inte påstå att hantverkare är något lågavlönat arbete (källa).

#5 Bra skrivet inlägg :) Många är ju också vilsna, i dagens läge. Man vet inte vad man vill göra - och många mår dåligt av det.

#6 Tack.

Jo tyvärr är många det och problemet ligger att man redan vid 15 årsåldern ska bestämma vad man ska jag göra om 3 år. Ska man jobba eller ska man plugga vidare. en del vet, en del får vägledning av sina föräldrar att göra si och så (även mot viljan) och andra vet helt enkelt inte. Man kanske skulle ha bättre information redan då vilka alternativ man har i framtiden och vad man ska satsa på. Jag minns att den information som fanns när jag gick i högstadiet var ganska kanpphändig, visst fick man göra studiebesök - men det gav inte så mycket.

Det jag tycker är tråkigt är att Arbetsförmedlingen inte verkar ta vara på ungdomars intressen och hjälper dem att få kunna börja arbeta inom just det intresset. Det är alltid lättare att jobba med något man är intresserad av än något man tycker är dödstråkigt (läs om ekonomen i #5). Jag har väldigt dålig erfarenhet av Arbetsförmedlingen och tyvärr har jga en väldigt negativ inställning gentemot dem även idag.

Jag känner en närstående som kommer bli utkastad i och med FAS 3 och denne person är snart 22 och har haft vikariejobb till och från men aldrig fått ett fast arbete. Det tråkiga är att denne person har blivit uppsagd utab förvarning och blivit utnyttjad av arbetsgivare och har därmed en väldigt dålig inställning gentmot framtida arbetsgivare och framförallt har den här personen ingen som helst positivt att säga om just Arbetsförmedlingen för att de har inte hjälpt till över huvudtaget och blivit bollad mellan olika handläggare som alla säger olika. Även om ansvaret ligger på en själv som arbetssökande så tycker man att lite hjälp borde man få.

#7 forts.
Men ibland måste man bita i det sura äpplet och ta ett jobb man inte trivs med bara för att få ett jobb och få in pengar tills man hittar ett annat som man hoppas på är bättre. Det är helt klart bättre att ha ett s k skitjobb än att sitta arbetslös och vänta på ett mirakel ska hända och få högavlönat jobb bara sådär på ett banaskal (sannolikheten är väldigt låg, även om man har läst om dessa mirakelhistoerier i media).

Det finns ingenjörer som vars första jobb har varit korvförsäljare!

#5 Problemet med att jobba med det man är intresserad av när man går på gymnasiet eller tom högstadiet är väl att det inte finns tillräckligt med arbeten inom den sektorn. Många vill "bli nåt inom media" men antalet arbeten i branschen är ju få. Det kan bara finnas en viss mängd Carolina Gynning eller Robinson Robban.

Det finns ju gott om listor över yrken där det förutspås bli brist inom ett antal år. Här t.ex.;

http://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetssokande/Stod-och-service/Nyheter-Arkiv/Nyheter-for-Arbetssokande/9-11-2012-Fem-yrken-att-satsa-pa.html

eller här;

http://www.ka.se/index.cfm?c=86880

Dessa kan vara en bra grund att utgå ifrån.

Historier som den om cirkusakrobaten riskerar tyvärr att göra ungdomar besvikna då det visar sig att verkligheten hinner ikapp.

Varken Gynning eller Robban är något inom media, de syns där vilket är något annat. Gynning har väl varit någon slags programledare i och för sig. Media är bortåt 130 olika yrken, så varför racka ner på det? Det finns reklambranschen, Allt inom film, Spel och grafiska arbeten i en mängd olika områden. Det är åtminstone fem huvudområden sedan finns det underområden där bara fantasin sätter stopp egentligen. De fem områdena är Rörlig bild, textkommunikation, ljudmedier/teknik, grafisk kommunikation och fotografi. De elever jag känner jobbar med allt möjligt, grafiker på lokala tidningen här, minst 5 gamla medieelever, en har gett ut en bok nyligen, den andra på gång. En är kommunikatör. Det finns även journalister, fotografer och regiassistenter.

#9 Absolut, media är det ju överflödigt med, men! Media är brett, man måste inte vara med i TV för att jobba med media, man kan även arbeta bakom kulisserna som tekniker, producent, kameraman, arbeta med effekter eller animering. Media är som IT, väldigt brett.

Jag satsar ju på en av de där fem yrkena och det är många fler yrken som det kommer bli en brist på när 50-talisterna försvinner från arbetsmarknaden - hantverk kan bli en utav dem.

Sedan tror jag inte cirkusakrobaten gör ungdomar besvikna, varför kasta bort flera års utbildning på något man sedan inser att man gjorde helt fel val. Jag insåg det efter två år, men idag är jag säker på mitt val. Verkligheten är tuff och visst kommer den ikapp, men det jag tror är ett viktigare budskap är att satsa på något som du tror eller vet att du kommer trivas med och inte bara för att dra in så mycket pengar som möjligt.

Ett annat problem med dagens arbetsmarknad är att nästan alla platsannonser söker människor med erfarenhet.

Platsannons för snöröjning söker alltid efter någon med erfarenhet och som också helst ska ha ett deltidsjobb. Detta gör att ungdomar har svårt att söka till ett sådant säsongsarbete.

En platsannons för en internationell försäljare kan kräva att personen är ung och ambitiös, kan flera språk och har erfarenhet av internationell försäljning.

Detta är tagna ur sammanhanget, men de platsannonserna existerar och vad många unga också kan känna sig är att de är inkompetenta - de har ingen arebtslivserfarenhet trots att de kan ha rätt utbildning och kan dessutom ha en enastående examen att visa upp.

Det ger en känsla att de unga är inte attraktiva på arbetsmarknaden för att de är inte tillräckligt mogna pga avsaknad av arbetslivserfarenhet.

Att söka jobb idag handlar om att marknadsföra sig själv och göra sig attraktiv på arbetsmarknaden, vilket känns väldigt jobbigt för många ungdomar eftersom det sätter en så enorm press på dem och skapar framförallt onödig stress bland unga.

Men för att gå lite snabbt tillbaka till #0 så är min största fråga, ifall detta skulle gå genom och sättas till verket; kommer detta räknas som en utbildning eller som arbetslivserfarenhet när de där 18 månaderna är slut? Är arbetsgivaren skyldig att skriva ett arbetsgivarintyg? Kommer det ens finnas ett arbetsgivarintyg för en sådan utbildning?

Hela det här förslaget känns som en silvertejp, du kan laga något snabbt med det - men det håller inte i längden!

#10 Tack för att du fyllde i mer om media än vad jag gjorde.

#11 Nänä, silvertejp är gudomliga medel att fixa någonting med, det här är mer att sätta en duk över hålet i väggen xD

#13 Sant, men jag borde specifiera silvertejp i att laga bilar och flygplan med. Men det du säger är helt klart mycket bättre exempel.

"Bli nåt inom media" snodde jag från nån artikel eller vad det var som jag läste för länge sedan och som handlade om ungas naiva syn på sitt framtida yrkesliv. Nu hittar jag inte just den artikeln men denna är väl nåt liknande;

http://www.svd.se/naringsliv/karriar/intressen-vager-tungt_7670626.svd

"Intresse för ämnet och förhoppningar om ett framtida yrke i en intressant bransch är det som främst styr studievalet för Sveriges studenter."

Självklart vet jag att "media" kan vara väldigt brett och innehålla flera seriösa arbeten men poängen är alltså att man väljer utbildning utifrån intresse istället för vad som ger arbete. Lite som historien med cirkusakrobaten, en solskenshistoria som tyvärr nog inte inträffar särskilt ofta. Att föräldrar försöker påverka sina barns val av utbildning tror jag inte hänger ihop med att de vill att barnen skall tjäna en massa pengar och kunna köpa en massa onödiga prylar utan att föräldrarna vill att barnen skall gå en utbildning som faktiskt ger ett arbete och slippa se sina barn gå arbetslösa under flera år.

Jag håller med om att det är svårt, på gränsen till omöjligt, att när man är 15 år bestämma vad man skall arbeta med resten av livet. Därför tror jag det bästa är att antingen gå en yrkeslinje, jobba några år efter gymnasiet och sedan plugga vidare när man fått lite perspektiv på livet. Eller så läser man någon allmän linje (eller program heter det kanske nuförtiden) så man håller många dörrar öppna, kanske tar nåt "skitjobb" nåt år eller två och läser sedan vidare. Det kan tyckas som att man slösar bort några år av sitt liv men jag tror att det är bättre att träffa rätt på första försöket än att tvingas inse att man valt fel högskoleprogram, hoppa av och sedan börja om.

Det är dock värt att påpeka i den här debatten att det knappast är något unikt problem för dagens unga, det har alltid varit likadant, i alla fall i modern tid.

#15 En reflektion över att träffa rätt första gången (från en som betalt av sitt första studielån och är inne på sitt andra, eftersom att jag sadlade om). Jag tror att vi mer och mer går mot en tid där man inte blir på samma jobb i hela sitt liv, och kanske inte ens inom samma bransch. Det behöver inte vara så drastiska skillnader (bara för att ta något) som att städa toaletter vs bygga månraketer. Kanske byter man jobb/nisch inom samma bransch eller en närliggande bransch. Men jag tror också att många - som jag - sadlar om helt.

Sen vad som är skitjobb är nog väldigt olika från person till person. Mellan två utbildningar jobbade jag med att fylla på varumaskiner på arbetsplatser och högskolor. Jobbet som sådant är ju inte direkt stimulerande och utvecklingen ligger i att packa bilen effektivare osv… skämt åsido. Men det var ett kanonjobb. Började tidigt = slutade tidigt = mer tid kvar av dagen att göra annat på. Socialt (vilket passar mig) - träffade väldigt mycket folk. Knöt kontakter. Viktiga bitar. Inte så bra betalt förvisso, men å andra sidan - det kan man inte kräva av ett jobb som bara kräver att man har B-körkort och i övrigt har normalt EQ. Det fanns några där som jobbat där en massa år och som inte hade några som helst planer på att dra sig därifrån. De var nöjda med lönen - den gav dem pengar till vad de tyckte att de behövde. De var nöjda med arbetstiden osv. Jag hade kunnat stanna där längre om jag velat, ett eller två år till hade nog fungerat om min livssituation varit som den var det året jag jobbade där.För mig hade det dock inte kunnat vara ett livstidsjobb. För lite stimulans och för dåligt betalt för att jag skall ha råd med det jag vill ha ut av livet.

Vad som är bäst, yrkeslinjer eller inte, är nog väldigt individuellt och svårt att generelisera om. Tror jag.

#16 Det finns några problem med att sadla om, iaf om du ska sadla om till yrke som kräver höga gymnasiebetyg för att komma in. Det är nämligen så att de gamla betygen inte räknas på samma sätt och gör att man inte kan få samma chans att komma in trots att man kanske för 15 år sen gick ut med femmor i alla ämnen.

Ett till problem är ju alla som när de var unga och dumma inte plugga tillräckligt på gymnasiet utan gick ut med halvkassa betyg eller läste fel gymnasielinje. 10 år senare när de mognat till sig och insett vad de vill göra med livet så är vägen stängd eftersom det blivit så mycket svårare att läsa upp betyg och läsa till kurser om man redan har ett avslutat gymnasium.

#17 På vilket sätt har det blivit svårare att läsa upp betyg? Mig veterligen finns det flera sätt man kan läsa upp betyg på och jag vet inte hur aktuell den här sidan är, men det mesta där gäller väl fortfarande. Eller vad är svårigheten menar du?

Visst är det så att med meritvärderingen så kan de som läst efter 2003 få mer än 20,0 och därför konkurrera ut andra på betygen. Men man kan ju fortfarande komma in genom att göra bra ifrån sig på högskoleprovet så betygen är ju faktiskt inte enda vägen in på en utbildning. Men som sagt, har man läst från 2003 och framåt så finns ju omräkningssätt som likstället betygen.

Det är svårare att komma in på komvux, antal platser har minskat. Ett tag sjönk medelåldern väldigt mycket, kommer inte exakt ihåg men från drygt 30 i medelålder till lite drygt 20. Det blev ett ställe att läsa upp betyg istället för att skaffa sig en utbildning. Visserligen för att komma in på en utbildning, men ändå. Det kan ju vara så att man lär sig mer omman går kursen två gånger vilket kan vara bra. När man samtidigt drar ner på antal platser så blir det helt enkelt svårare att komma in. Studielånsvillkoren har ju också ändrats vilket gör det svårare, när jag pluggade slapp man lån om man läste tekniskt basår, Ericsson skulle ju lösa arbetslösheten. Däremot så tror jag de som lånade pengar fick dra bort halva summan om de senare pluggade vidare på högskola/universitet. Det är möjligt det systemet är kvar. Pluggar man vidare så är det också tuffare krav på återbetalning än tidigare, det tycker jag i och för sig är bra. Varken komvux eller högskolor ska vara vuxendagis. Ett tag kunde man plugga till något sedan om man inte fick jobb inom branschen så betalade man inget på lånet. Senare betalade man en viss summa per år i procent av löne, till en viss gräns, och kvarvarande skuld avskrevs vid 65. När räntan var hög ökade skulden istället, avbetalningarna täckte inte räntekostnaden. Nu ska skulden vara betald innan man går i pension.

#18 Bla har antalet komvuxplatser minskat rejält och bla i den kommun jag bor så får man inte läsa på komvux (förutom i undantagsfall) om man har avslutat gymnasium.

Klart man kan göra högskoleprovet, men det betyder ju fortfarande att de som läste före 2003 helt enkelt inte har en chans att komma i på betyg på tex läkarlinjen trots att de gått ut med högsta betyg i alla ämnen.

#20 "Klart man kan göra högskoleprovet, men det betyder ju fortfarande att de som läste före 2003 helt enkelt inte har en chans att komma i på betyg på tex läkarlinjen trots att de gått ut med högsta betyg i alla ämnen."

Nej - det gör det inte. Du kan komma in på högskolekvoten också sålänge läkarutbildningen inte är något specifikt undantag som jag vet missat. Alla utbildningar (såvitt jag vet) har kvoter på vad man tar in från, högskoleprov, akademiska poäng osv).

Det är möjligt att det finns sämre möjligheter platsmässigt att läsa upp betyg nu, det vet jag inget om för jag har alltid kompletterat mina utbildningar på andra sätt de gånger jag har valt att bygga på dem. Så där kan ni ha en poäng förvisso.

Nej läkarutbildningen har iongen kvot för högskolepoäng.

Oavsett om det är svårt att sadla om eller ej, så är det något Alliansen vill att man ska göra i och med att man höjer pensionsåldern. Så efter 30 år som snickare så kanske man ska sadla om till läkare, eller?

Hursomhelst så kommer företag att utnyttja ungdomar mer än vad de redan gör idag. Praktiken som finns hos Arbetsförmedlingen utnyttjas på ett sådant sätt att de får skitgöra och sedan nä praktiken är slut så får de ingen anställning och nästa praktikant tas in. Jag har varit utnyttjad, min sambo har varit utnyttjad och en närstående till mig har också varit det. Detta är på grund av att denna praktik är gratis arbetskraft.

Ni ska företaget även få betalt för denna arbetskraft, som förvisso inte är gratis, men slå ut 30000 på ett år - det är 2500 kr i månaden och vissa kan nog vara så förjävliga att det är också den lönen praktikanten kommer att få, vilket är lägre än det du får idag via Arbetsförmedlingens praktikersättning.

#22 Tack - då har jag lärt mig något nytt - jag som förr fick lära mig att det fanns kvoter. Det fanns det kanske förr eller så är det olika från olika universitet. Jag såg att Lunds universitet numera tillämpar lottning bland de som har högst betyg, och högskoleprovet som skiljekriterium i urvalsgrupperna betyg från folkhögskola respektive gymnasie. Kanske är det olika urvalskriterier på olika skolor.

Oavsett så är det kanske inte helt relevant att jämföra frågeställningen med en av de i särklass svåraste utbildningarna att komma in på i Sverige, för som sagt även om man har full pott kan man ju bli bortlottad. Så oavsett hur mycket man skulle kunna läsa upp sina betyg så är det ju inte säkert man kommer in, och har man sabbat skolan från början så får man ju dels skylla sig själv och dels tror jag det är väldigt få som har dåliga betyg från skolgången som sedan läser upp dem till högsta betyg rakt genom hela linjen.