Fast vi är ju inte skydliga att konsumera eller lyda reklamer. Detta "samhälle" har ju inte införts av någon överhet, som en diktatur efter en kupp, utan vi har själva byggt det och krupit in i det (i den mån vi har det). Det är frivilligt att konsumera!

Det är väl trådar som är aktuella för politik och det är väl mer än positivt! Och ännu har jag inte sett några konspirationsteorier…. ;)

Gällande frågan så marknadsekonomin är grunden för all fri utveckling, med en planekonomi skulle det för de styrande lätt kunna begränsa konsumtionen och utvecklingen mot "köp-och-släng". Frågan är om det är en sund utveckling?

Jag har ett eget skräckexempel, två gånger, har det på riktigt varit billigare för mig att köpa en ny skrivare, (multifunktions), med fyra fulla färgpatroner, än att köpa ny färg till min tidigare skrivare. (Ena gången var det billigare med ny skrivare än med endast en uppsättning svart färg.) Är detta rimligt?

# 2 Moa- Jag vet inte om du hört talas om glödlampskonspirationen? Det var ett program som gick på TV för något år sen. Det handlade bl.a om just glödlampor och hur länge dessa höll. Det visae sig att de skulle kunna hålla mycket länger än vad de gjorde med då skulle fabrikanterna inte få sälja så många glödlampor.

I detta program fanns också en skrivare med som slutade skriva och det visade sig att den skulle sluta skriva vid ett visst antal ex. Det satt nämligen ett chip i maskinen. Ägararen tog reda på detta och var det fanns och avlägsnade chipet och den fortsatt att skriva😃

De smkrivar jag har lönar det sig at köpa färg till då det är en som har vattenfast färg och en annan har 7 patroner oc hden tredje är en laserfärgskrivare. Fast där köper min man tonern i Taiwan.

För att återgå till ursprungsfrågan så är det som # 1 säger. Man är faktiskt inte tvungen till att köpa det som finns utan bara det man själv vill och anser man ha råd med. Reklam ger jag inte så mycket för då jag inte ser särkilt mycket av den.

sakring2; ha ha, nej, det var nytt, men jag känner till fenomenet och jag förstår syftet med det. Håller allt för evigt så risker företagen konkurs.

Ja, den sista skrivaren som köpts studerades noggrant innan köp så nu kan jag köpa bläck till riktigt bra priser, vilket blivit lönsamt även om den får anses överdrivet "törstig" på bläck.

Däremot fungerar de tidigare skrivarna fortfarande felfritt, är bara för dyrt att mata dem med bläck… Dock att samma bläck kostar mindre om man tar med en skrivare samtidigt blir ju virrigt. Dock gällde samma system en datorväska på NetOnNet, om du köpte datorväskan tillsammans med en trådlös mus i ett paket så var paketpriset 100 kr billigare än vad datorväskan kostade separat…

Visst är det åtminstone i teorin frivilligt att konsumera.

Men se på alla, kanske mest yngre, som skaffar sig liknande prylar för att få vara med i sin grupp och inte stå utanför. Eller se på hur frivilligt det är i en tonårsfamilj.

Se på alla som bara måste ha senaste modellen av mobiltelefon. 

Hur har dessa behov skapats? Jag gissar att vi påverkas mer än vi själva inser av media, marknadsföring och reklam.

TV reklam ser jag aldrig men I vår lokalblaska har det i flera års tid funnits med en 2*2 cm annons som säger "unna dig en …". Tillslut när jag ändå skulle byta ut fåtöljer, så nog blev det sådana, inte främst pga annonsen men nog hade den betydelse eftersom det vara ett av märkena jag valde att titta på.

Moa. Jag känner igen det där med skrivare, ett tag hade jag 4 st men nu har jag rensat så det bara är en svartvit laser och en A3 fotoskrivare

Det du pratar om är valmöjligheter, kan du som förälder inte motivera varför en annan telefon duger lika bra om ni ej har ekonomi till den senaste toppmoderna så  är det föräldrarna som har ett problem, inte samhället enligt mig.

Jag köper sällan den dyraste modellen, även om jag under många år varit den enda i umgängeskretsen utan en iphone, min betydligt billigare Samsung fungerar lika bra enligt mig. Visserligen skulle jag ha råd med iphone, så det är inte där felet ligger, jag kan bara inte se behovet av den. 

Att ha något i bakhuvudet, ta ett självständigt beslut och sedan nyttja den information som du samlat in, det är inget fel enligt mig. Jag vet inte heller om det är konsumtionssamhället som då påverkar oss. Saker när konsumtionssamhället mer lättillgängligt faktiskt direkt påverkar och "lurar" oss är allt godis som finns vid kassorna i butikerna, där är det många som sträcker fram handen och det följer med något, tuggummi vid kassan det gör defintitvt att jag köper mer tuggummi än annars, mest för att jag annars glömmer/inte tänker på det.

Självklart är vi alla här inklusive mig rationella o förnuftiga människor som alltid  klarar av att prioritera och välja och inte påverkas utifrån, eller?  Säkert försöker vi oftast, men hur lyckas vi?

Visst kan man se det som valmöjligheter men hur uppstår behoven, vem skapar dem och hur?

Vi översvämmas av lösningar på problem och behov vi inte visste att vi hade/har.

Vi får många gånger en mer eller mindre kortvarig kick/lycka när vi skaffar något nytt och för många verkar det vara en del av meningen  med livet. Gott så, men jag undrar om vi inte är på lite fel spår där när vi lägger så mycket av vår tid på konsumtionen (arbetet för att tjäna så vi har råd och också själva konsumerandet)  utan istället borde sträva efter en annan inriktning på samhället där vi får mer tid till viktigare och mer lånsiktigare saker (oss själva, familj vänner mm).

Nu får jag såklart kommentaren att det är valfritt och det är det till viss del, men människan är ett flockdjur i detta avseende och följer gärna samhällets inriktning.

Jag tror att vi i stor utsträckning själva kan påverka våra behov, företag och media väcker ett behov, men det är du själv som väljer om detta är ett behov du känner att du måste fylla. 

Den debatt du drar sedan är ju grunden i nationalekonomin, hur mycket är fritiden värd? Det är en subjektiv bedömning som skiljer sig mellan olika människor. Personligen anser jag att mindre fritid med högre konsumtionsnivå är betydligt mer värd för mig än mer fritid med en lägre konsumtionsnivå. Detta då en stor del av de saker jag önskar fylla min fritid med fordrar ett visst mått av ekonomiskt kapital.

Jag tror inte att människan är ett flockdjur utan egen vilja, ja, vi påverkas av varandra och samhället, men i slutet är det våra egna val och vår egen vilja. Skulle vi endast följa flocken skulle alla ha samma yrke, samma utbildning, göra samma val och rösta på samma parti, så är det ju inte.

Här är ett riktigt extremt exempel på en som verkligen kände att han hade behov och måste konsumera. Undrar om det verkligen är sant.

http://www.dn.se/ekonomi/pojke-salde-njure-for-att-kopa-ipad

Ja, sedan om det är hela historien vet vi inte heller. Och i vissa fall så är det så att människor helt enkelt behöver vård, det är inte samhället det stora felet ligger på, utan vissa individer klarar inte av att hantera lockelsen. Samma sak med spel och alkohol exempelvis. Finns ett fåtal fall där datorspel för 16-åriga killar gått överstyr och blivit destruktivt, men de flesta 16-åriga killar som spelar dator är helt friska och normala. Personligen tror jag att det är personlighet som spelar in till stor del och de personer som fastnar i en typ av missbruk lätt hade kunnat fastna i ett annat missbruk om det första ej hade existerat…

Frågan är hur mycket vi skall begränsa samhället baserat på dessa individer? (Riktig fråga.)

Skillnaden mellan "konsumtionssamhället" och andra slags "samhällen" är att konsumtionssamhället inte har skapats av någon bestämmande överhet utan av individer. Det är faktiskt inte Alliansen som utarbetar reklamen, det är inga statsanställda provokatörer som smyger runt och viskar till folk att de måste byta mobiltelefon eller fåtöljer! Därför kan också varje individ välja fritt. Det är ju inte som om man får böter om man inte konsumerar tillräckligt.

Varje individ kan välja att inte arbeta med reklam, liksom att inte läsa/titta på reklam. Varje individ kan välja att använda var nöjd med sin mobiltelefon ett tag till, om man inte verkligen behöver en ny. Varje individ kan välja att inte bry sig om att det är förra årets färg på 1000-kronorsskorna om de fortfarande är hela. Varje individ kan välja att ha kvar sin gamla fåtölj tills fjädrarna är slut och inte bry sig om en och annan fläck och repa.

Varje individ kan välja att prioritera funktion framför utseende. Och som föräldrar kan man visa barnen att det finns annat som är viktigare än att ha det senaste av allting. Men bara om man själv tror på det!

Frågan är hur mycket vi skall begränsa samhället baserat på dessa individer?

Bra fråga, det sker ju lite grann redan idag med åldersgräns för en del saker som tobak, alkohol, fyrverkerier. 

Varje individ kan välja att inte arbeta med reklam, liksom att inte läsa/titta på reklam

Inte helt lätt då kan man inte åka tunnelbana, läsa tidningar, kolla på internet mm. Vill minnas att man för många år sedan prövade med att i TV-program lägga ut en bild på Cocacola flaska under så kort tid att det knappast medvetet uppfattades av tittaren, men det ökade konsumtionen av Cocacola hos de som såg programmen.

Och som föräldrar kan man visa barnen att det finns annat som är viktigare än att ha det senaste av allting.

Visst kan man ofta välja bort att skaffa vissa prylar till barn men ibland får de betala ett pris för detta i form av utanförskap i gruppen.

#12: Man kan vända bort blicken, vända blad eller bara låta bli att tro på reklambudskapet.

Man kan visa barnen att utanförskap i en grupp som återgäldar icke-konsumtion med utanförskap är ett hederstecken att glädas åt och att en sådan grupp inte är något att önska sig medlemskap i.

Grondstedt; att tro att man är immun och kan frånse reklam är enligt mig naivt. Vi blir alla påverkade, det gäller endast att vara medveten om att du påverkas.

Det finns en studie när Pepsi sponsrade en fotbollsmatch, Pepsi sålde slut vid samtliga försäljningsställen i omgivningen efter matchen, detta trots besökarna vid en enkät före matchen till en stor majoritet angivit att de föredrog Coca-Cola. 

Sedan är det något fel i att hjärnan undermedvetet sedan säger att du idag vill ha Pepsi trots att du i vanliga fall föredrar Coca-Cola? Nej, det tycker jag inte, men du bör vara medveten om detta.

#14: Jag har inte påstått att någon är immun mot reklam, men om man ser en annons och tänker "Åh, sådana skulle jag vilja ha", kan man kan välja att tänka "Men behöver jag verkligen nya skor? Nix, de här håller ett tag till.".

Ditt exempel om Cola eller Pepsi handlar lite om en annan sak, eftersom den totala konsumtiuonsmängden inte ändras av att du väljer den ena eller andra drycken. Men du kan välja att tänka "Varför ska jag dricka vare sig Pepsi eller Cola, när det finns kranvatten?".

Är det då rimligt att man i varje vaket ögonblick ska behöva på sin vakt och göra värderingar av allehanda reklambudskap?

Jag läste för länge sedan en SciFi novell där reklam var mycket allmänt förekommande, både på offentliga platser och i transportmedel, och påträngande i både bild o ljud. Vi är inte så långt därifrån nu.

I novellen kunde man mot en avgift hyra utrustning som blockerade reklambudskapen. Är det kanske där vi kommer att hamna?

"I novellen kunde man mot en avgift hyra utrustning som blockerade reklambudskapen. Är det kanske där vi kommer att hamna?" Det finns väl redan idag? I fokus säljer en tjänst som tar bort reklamen (jag nyttjar dock hellre en kostnadsfri tjänst för samma sak), Spotify säljer ett avtal som tar bort reklamen (även tidigare när inte mängdbegränsningen på "free"-avtalet fanns).

Jag ser inte reklamen som sådan som det stora problemet, utan anser att vi skall lära människor och framför allt barn och ungdomar kritiskt tänkande och källkritik. Allt som står och sägs är inte sant. En sanning som fler borde anamma. Jag hade en skrämmande diskussion på en annan sida gällande just detta;

- NN hävdade att det var på XX-sätt. - Jag talade om att det inte var det, och frågade vart NN hört detta, - svaret blev att det är visst sant det sa nämligen någon på en annan sida på nätet. Jag påtalade åter att detta inte är sant, hänvisar till lagtext som påvisar detta och säger att det inte är okej att framförhålla åsikter som säkra fakta, och får svaret - det har jag inte gjort, det var någon på YY-forum som skrev detta, inte jag.

Hjälp! Är min sammanfattning. Så jag vill i alla lägen framförhålla källkritik.

Schnauzertik Jag känner inte igen mig själv i det du säger. Här byter vi inte prylar särkilt ofta. TV:n bytte vi 2007 och det var för att den gamla pajade. Nu höll den bara i 10 år mot den gamla som vi haft betydlig längre.

Fåtöljer har vi bytt. Jag köpt eet pari Köpenhamn 1990 och de behövde vi byta då de var nedsuttna. Men inte hittade några på ett möbelvaruhusen här utan jag fick leta på nätet och beställa 2 st. Vår soffgrupp i vardagsrummet bytte jag 2006 då hade vi haft den andra sen 1983. Den var i anilinskinn och vi hade rekonditionerat den 2 gånger. Inte var det särkilt lätt att hitta någon ny heller. Jag fick ge mig till Olofström då jag inte hittade något i Karlskrona. Sängarna bytte vi då vi flyttade hit efter att ha haft dem i 10 år. Sen hade vi de andra i 17 år innan jag bytte dem igen. Och inte vad det lätt det heller att hitta något  som jag ville ha. Och jag tittade inte ens på Hästen sängar trots reklam.😃

Stereo bytte jag för 10 år sen. Den gamla hade min man när vi flyttade 1977 ihop vi hade däremot köpt en cd-spelarare, i Singpore kan jag tillägga då den var billigar där. Det var bl.a en Tandberg förstärkare och ja vi har den fortfarande kvar men använder den inte.

Vi har kameror som är analoga som fortfande används. Nikons F2 som min man har och Nikons F3 som jag har. Nu har vi också varsin Nikon D90 men optiken passa till den också. Javisst vi har köpte en del ny optik också också men det är inget som vi slänger efter hand. Det vi haft möjlighet till som varit billigare har vi köpt i Singapore. F2 har min man köpt i Japan och F3 har jag köpt i New York. Vi var där med lastfartyg som min man arbetade på då.

Stolarna i matrummet bytte jag ut när min man fyllde 60 år 2010, de hade plyschstoppning och katterna hade klöst på dem så det blev skinn. Men matbordet har vi kvar och det är i samma serie som stolarna liksom vitrinskåpet. Vi tapetserade och köpte nya gardiner också till det rummet och slipade golvet. Vi flyttade hit 1987 så det var på tiden tycker jag.

Vi har helt enkelt bytt när vi ansett det vara nödvädigt och det gamla inte håller längre när det gäller möbler.

Moa Bra hela inlägget. Jag tänkte inte på detta med blockering av internetreklam

Jag kan förstå affärsidén och tankarna kring detta men åtminstone förr i tiden skulle det nog känts  lite konstigt att betala för att slippa reklam.

sakring2

Lite av nödvändighet blir mina inlägg ibland lite generaliserande, Som tur är uppträder vi inte alla lika.

Vi byter väl inte heller prylar alltför ofta (tycker vi), förutom då när det gäller tekniknriktade hobbies, där det kan inträffa ganska tätt ibland  (hifi, hemmabio , foto och datorer men datorbyte har lugnat sig nu) där utvecklingen går fort. Det mest extrema är projektorbytena pga att utvecklingen gått så fort där.

Schnauzertik; tack, kul när människor är överens. =) Ja, det kan vara en konstig tanke, men världen förändras, och utvecklingen går framåt och vi anpassar oss till detta. På samma sätt som vi idag får alla information matad till oss, vilket bör ha ansetts som en omöjlighet på säg 80-talet, all information som kan tänkas behövas finns på internet, bibliotek blir allt med överflödiga.

Jag vet att jag i början på 00-talet såg filmen Minority Report, då tänkte vi att deras IT-system med stora touchskärmar var overkliga och något som var ouppnåeligt inom den närmsta tiden, det dröjde inte många år innan alla har surfplattor. Samsung har nu utvecklat en genomskinlig böjbar surfplatta, otroligt för något år sedan? Ja. Så varför skulle inte reklam, massmedia och övrigt följa utvecklingen på samma sätt?

Schnauzertik När jag läser dina inlägg så måste jag konstatera att vi inte har samma konsumtionsvanor. Den enda projektor jag har  är för att kunna se på mina gamla diabilder. Någon för film har jag inte och datorn är 4 år gammal😃

Själv kan jag känna att jag mest blir på trotshumör när jag tar del av femtioelfte listan över vilka som klär sig bäst och sämst och hur man skall inreda om man vill följa senaste trenden osv.

När det gäller reklam har exempelvis Via och Ariel gjort mig så spyfärdig genom åren att jag därför vägrar att köpa deras produkter. Av samma anledning vägrar jag gå på McDonalds om jag är sugen på en hamburgare. 

Min TV är 20 år gammal och så länge bilden är bra har jag inga planer på att köpa en ny.

I Stockholm brukar jag annars roa mig med att stå och studera folk i exempelvis varuhusens sminkavdelningar. Varje gång frågar jag mig om man skall skratta eller spy åt eländet. Men framför allt frågar jag mig: Hur mycket energi och naturresurser går åt till detta vansinne?

Självklart finns det ingen som tvinger oss att konsumera så mycket som vi gör. Det finns ingen som tvinger oss att följa trender, köpa det vi ser i reklamer, raka armhålorna o.s.v. Men det krävs mer än en genomsnittsmänniska för att klara att hela tiden hålla sig medveten om vad som är faktiska behov och fria val. Och mer än en genomsnittsenvishet och självsäkerhet för att stå för att göra annorlunda än "alla andra". Summan av kardamomman är att det är i praktiken för dom allra flesta inte alldeles frivilligt.

Min heminredning visar också någon sorts livsstil. Den består av containerfynd, arvegods och ett o annat loppisfynd. Jag använder kläderna tills de är utslitna.  Min TV är en tjockTV som en kollega skulle kasta. Vi lagar saker istället för att köpa nytt och inte rakar jag armhålorna heller.  Sen får jag stå ut med en o annan blick som tittar runt i mitt hus och ser ut att konstatera att här bor antingen en fattiglapp eller en udda hippie.

Här är min deg-maskin :-)  ärvt efter svärmor och från sent 1940-tal.

Ni vet väl skillnaden mellan hur män och kvinnor konsumerar:

En kvinna kan ge 10 kr för en sak som är värt 20 kr fast hon inte behöver saken.

En man kan ge 20 kr för en sak som är värd 10 kr och som han behöver.

😃

#16: "Är det då rimligt att man i varje vaket ögonblick ska behöva på sin vakt och göra värderingar av allehanda reklambudskap?"

Ja, det tycker jag absolut! Precis som man i varje vaket ögonblick behöver vara på sin vakt och göra värderingar av allting annat, som trafiksituationer, utbildningsval, karriärval, sociala situationer och så vidare. Våra val påverkas, ja visst - men det minskar inte vårt ansvar för vad vi väljer. Väljer vi att inte se oss för i trafiken riskerar vi att orsaka olyckor, väljer vi att inte fundera över reklambudskap riskerar vi att konsumera i onödan.

#25

Jag måste självklart också göra dessa värderingar av reklambudskap.

Men att tycka att det är rimligt att behöva göra det och acceptera reklam  t.ex. på offentliga platser och kommunikationsmedel innebär att vi ger ifrån oss vår rätt till att välja bort att se reklam och ställer upp på reklamindustrins sida och villkor.