En anonym orosanmälan leder endast till en utredning som i de flesta fall där de är ogrundade endast leder till ett kort hembesök. Den anonyma anmälaren får alltså inte roll som åklagare. En åklagare utreder och bevisar ett brott för att sen argumentera för det i domstol. Man kan även tipsa om brott till polisen anonymt om brottet går under allmänt åtal. Och om vi vänder på situationen och ser på hur det skulle vara i ett samhälle där man inte kunde göra orosanmälningar eller tipsa om brott anonymt. Barn i familjer med stort våldkapital skulle gå skyddslösa då ingen skulle våga anmäla detta när det riskerade deras egen och egna familjs säkerhet. Samma sak om man t.ex inte kunde tipsa polisen om kriminalitet som utförs av ens våldsamma granne. Socialtjänsten vidtar inga åtgärder förutom initiering av utredning pga endast en orosanmälan oavsett om den är anonym eller inte. Endast om utredningen påvisar missförhållanden sker några åtgärder.

#1. "En anonym orosanmälan leder endast till en utredning",

#1.  "som i de flesta fall där de är ogrundade endast leder till ett kort hembesök".

Det som för dig "endast" är en utredning och det som för dig "endast" är ett kort hembesök, kan i många mindre samhällen, där alla känner alla,  sluta i en "skvallerkarusell" som för lång tid framåt stigmatiserar hela familjer (hur bra mår barnen i sådana familjer?). Detta i en del fall "endast" pga.  "illasinnat skvaller" och att människor med dolda agendor, ges möjlighet att göra anonyma orosanmälningar.

#1. "Den anonyma anmälaren får alltså inte roll som åklagare. En åklagare utreder och bevisar ett brott för att sen argumentera för det i domstol." 

En åklagare bestämmer om en utredning skall påbörjas. Då sociala myndigheter är skyldiga att agera på varje anonym orosanmälan, så "tvingar" den anonyme orosanmälaren därigenom de sociala myndigheterna, att initiera en utredning. Här ger man i praktiken "skvallertanter" och människor med dolda agendor, en makt som normalt sett ligger hos juridiskt utbildade åklagare. Är detta verkligen förenligt med den gängse uppfattningen om rättssäkerhet? I Hitlertyskland värvade Gestapo portvaktsfruar för att "hålla koll på grannarna", med känt resultat. I Stasityskland värvade Stasi den ena halvan av befolkningen för att hålla koll på den andra halvan, med känt resultat. Behöver vi verkligen upphäva grunderna för vår rättssäkerhet, i vår iver att skydda våra barn från oss själva.

Idag har utbildad förskolepersonal, utbildade lärare samt utbildad vårdpersonal en skyldighet att göra en orosanmälan, om dom upptäcker tecken på att barn och unga far illa. Vi har även en lagstiftning och ett rättsväsende med polis, åklagare och domare, som är skyldiga att hantera alla former av anmälningar. Har man inte civilkurage nog för att själv stå för en anmälan, så kan man även anonymt tipsa polisen om brott, förutsatt att brottet går under allmänt åtal.  Handlar en anmälan eller ett tips om barn och unga, så är polis och åklagare skyldiga att koppla in sociala myndigheter. Här kan vem som helst göra en orosanmälan mot vem som helst, så länge det finns en misstanke om att ett brott begåtts. Helt i linje med hur ett demokratiskt rättssamhälle fungerar. Räcker inte det? 

Thomas Nygren 

Fårösund

Håller nog med TS här. Kan man inte stå för vad man säger, då tycker jag inte man skall kunna göra en anmälan heller.

Ska man anmäla någon, då tycker jag att man kan våga stå för det också, och lämna en anmälan som inte är anonym.

Jag har själv inga tydliga åsikter det finns för och nackdelar med allt.

Vad man kan se i denna undersökning, se länk nedan,  byter man BVC eller förskola om orosanmälan förekommer. 

Kan tycka att det borde finnas bättre sätt att samarbeta med föräldrar som har det jobbigt eller med personal som  överreagerar men det finns ju även motsatsen att barn far illa och alla vet men ingen säger något.

"En netnografisk studie av hur föräldrar hanterar att deras barn aktualiseras på socialtjänsten efter en orosanmälan."

https://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1359914/FULLTEXT01.pdf

I ett rättssamhälle, så krävs det att dom rättsvårdande myndigheterna skall kunna bevisa din skuld, för att du skall kunna bli lagförd. Där har du också en självklar rätt till en försvarsadvokat. 

När "skvallertanter", "dolda agendor" och andra anonyma "lekmannaåklagare", får "styra" vilka socialtjänsten skall påbörja utredningar emot, så gäller det omvända. Du som anklagad måste bevisa din oskuld. Du har heller inte rätt till en försvarsadvokat.

 Hur skulle samhället se ut om polis, åklagare och domstolar, skulle börja tillämpa principen om "omvänd bevisbörda"? Det skulle definitivt inte kunna kallas för ett rättssamhälle och därmed inte heller för en demokrati. Medborgarna i ett sådant samhälle, skulle i praktiken vara helt rättslösa.

Under häxprocesserna under senare halvan av 1600-talet, torterades, halshöggs och brändes ca 300 kvinnor, efter att ha blivit anklagade av barn ( i många fall sina egna) för att ridit på kvastar till Blåkulla och för att ha haft sex med Djävulen. Dom barnen fick dock inte vara "anonyma".

Givetvis skall vi skydda våra barn från våld och se till att dom får en trygg uppväxt. Detta får dock inte ske till priset av att vi i praktiken, gör föräldrar och andra vuxna helt rättslösa. Skall barnen känna sig trygga, så måste deras föräldrar också kunna känna sig trygga. Det är det nog inte så många som gör i ett "anonymt angiverisamhälle", där man måste bevis sin oskuld och dessutom inte ens har rätt till en försvarare.

Thomas Nygren 

Fårösund

#5 Hur menar du att föräldrarna är rättslösa? Skvaller förekommer väl oavsett möjlighet till anonyma anmälan eller inte.

Skvaller har alltid förekommit och kommer alltid att förekomma så länge mänskligheten existerar. Allvarligt blir det först när myndigheterna tvingas starta utredningar och tvinga sig in i människors hem, efter att ha blivit delgivna "anonyma orosanmälningar", baserade på löst skvaller eller ännu värre, dolda agendor. Alla har vi väl hört uttrycket "det blev en höna av en fjäder".

Blir jag polisanmäld så blir jag förhörd av poliser, utbildade i förhörsteknik. Här får jag reda på vem som står bakom anmälan och vad jag är anmäld för. Vill polisen göra intrång i mitt hem, så behöver dom ett tillstånd för att göra en husrannsakan, vilket i sin tur måste vara utfärdat av en juridiskt utbildad åklagare. Åklagaren fattar sedan, efter förundersökningen, ett beslut om anmälan skall leda till åtal eller inte. Hamnar jag i domstolen har jag rätt till en juridiskt utbildad försvarsadvokat. Här skall rättsväsendet bevisa min skuld och inte jag min oskuld. Detta system bygger på principen om rättssäkerhet.

Blir jag föremål för en anonym orosanmälan, så vet jag inte vem som ligger bakom anmälan och varför den är gjord. Sociala myndigheter är till skillnad mot en åklagare, också tvingade att starta upp en utredning, hur orimlig den anonyma anmälan än kan vara. Sociala myndigheter behöver heller inte "något" tillstånd från en högre instans för att göra ett "hembesök". Vem skulle vågar säga nej i detta läge? I denna instans är det jag som skall bevisa min oskuld och detta utan rätt till ett juridiskt ombud. Detta system bygger inte på principen om rättssäkerhet.

Rättssäkerhet skapar trygghet och är därför en av grundpelarna i en demokrati. Ett samhälle som styrs av anonymt angiveri, där man själv alltid måste vara beredd att bevisa sin oskuld, oavsett anklagelser, skapar nog hos de flesta en känsla av rättslöshet.  

Thomas Nygren

Fårösund

"Att våga anta att det ligger dolda agendor bakom många anonyma orosanmälningar, är väl inte alltför långsökt?"

Källor till detta? Eller är det vad du tror?

Tankar av Torbjörn Tännsjö i tidskriften Sans nummer 1 2018:

"Vårt rättssystem har som främsta uppgift att garantera rättstrygghet. Genom att av­skräcka potentiella gärningsmän, och genom att ta om hand och låsa in dem som ändå begår brott, ska allmänheten skyddas. Systemet ska se till att vi inte i onödan blir misshandlade, bestulna eller lurade på våra tillgångar. Men detta mål måste tempereras av ett annat: rättssäkerhet. Vi ska inte i onödan behöva riskera att bli misstänkta och dömda för gär­ningar som vi inte gjort oss skyldiga till.

Av den allmänna diskussionen kan man få intrycket att det går att konstruera ett rätts­system som fullt ut tillgodoser både kravet på rättstrygghet och kravet på rättssäkerhet. Det är en naiv tanke. En hygglig rättstrygghet för­utsätter att oskyldiga av och till döms. Skulle kraven på bevisning utformas så strängt att detta aldrig inträffade, skulle rättstryggheten allvarligt skadas. Det skulle bli hart när omöj­ligt att döma brottslingar, och den som så öns­kade skulle kunna begå brott i den trygga för­vissningen att inte bli dömd för dem.

Hur många oskyldigt dömda är det försvarligt att hysa i våra fängelser för att upprätthålla rättstryggheten? Vi har inget bestämt svar på den frågan men misstänker att det måste röra sig om åtskilliga. Och vi bör våga se denna sanning i vitögat och förhålla oss till den!"

https://fritanke.se/justitiemord/

#8. "Att våga anta att det ligger dolda agendor bakom många anonyma orosanmälningar, är väl inte alltför långsökt?"

Källor till detta? Eller är det vad du tror?

Om det hade funnits adekvata källor om "fenomenet", så skulle jag gladeligen ha redovisat dessa. Om du tänker efter lite själv, så tror jag att du inser att "dolda agendor", "anonyma orosanmälningar" och sociala myndigheters sekretess, gör det hart när omöjligt att uppbringa "fakta" i målet". Googla på "anonyma orosanmälningar", så bör du hitta exempel på åtskilliga föräldrar som anser sig ha blivit offer för "falsk tillvitelse". 

Just denna  brist på transparens, i kombination med  oförmågan att kunna försvara sig mot det man anklagas för, verkar här ligga till grund för den känsla av rättslöshet, som många av de som blir "anonymt" orosanmälda upplever. Där kan du också hitta exempel på fall, där vissa hotar andra med att göra anonyma orosanmälningar, med helt andra agendor än "barnens bästa" för ögonen. Här använder man anonyma orosanmälningar som ett vapen i konflikter, som inte har något med barns trygghet att göra.

#8. Tankar av Torbjörn Tännsjö i tidskriften Sans nummer 1 2018:

Torbjörn Tännsjö är "utilitarist" , dvs tillhör en filosofisk inriktning som förespråkar "nyttomaximering". Enligt detta synsätt, kan det vara moraliskt försvarbart av dig att avrätta 10 oskyldiga människor, om du på så vis kan förhindra att 100 andra oskyldiga människor blir avrättade av någon annan i något annat sammanhang. Enligt detta synsätt kan det också vara moraliskt försvarbart att i vissa situationer "lura" befolkningen eller "ljuga dom rakt upp i ansiktet", så länge man inte blir "tagen med byxorna nere". 

Jag är inte utilitarist och anser mig sålunda inte ha rätt att avrätta oskyldiga människor, i syfte att uppnå något "högre mål". Jag är endast moraliskt ansvarig för vad jag gör och inte för vad någon annan gör. Jag anser inte heller att det är moraliskt försvarbart att ljuga, även om utfallet av en lögn ibland blir bättre än vad det skulle bli, om man höll sig till sanningen. (Här pratar jag inte om små vita lögner av typen "åh vad du är fin i håret"). Jag anser det heller inte som moraliskt försvarbart att acceptera att vi sätter oskyldiga människor i fängelse i syfte att öka "rättstryggheten". Detta skulle enligt Tännsjös resonemang  innebära att det är moraliskt försvarbart att offra "rättssäkerheten" på bekostnad av "rättstryggheten". 

Jag tror snarare att många människor skulle känna sig mer "rättslösa" än "rättstrygga" i ett system där man offrar rättssäkerheten till förmån för rättstryggheten. I ett rättssäkert samhälle måste varje medborgare betraktas som oskyldig. tills motsatsen bevisats. Systemet med anonyma orosanmälningar och sociala myndigheters skyldighet att utreda varje sådan anmälan, skapar hos många en känsla av rättslöshet som inte hör hemma i ett demokratiskt rättssamhälle. 

Målet är väl att vi skall skydda våra barn från våld och övergrepp? Detta gör vi inte genom att skapa ett anonymt angiverisystem med inbyggda möjligheter till grovt missbruk. Gör vi inskränkningar i våran rättssäkerhet, så offrar vi snart vår demokratiska livsstil. Vad som kan hända då, är vår historia full av exempel på.

Thomas Nygren

Fårösund

#10 Men du medger att det finns en konflikt mellan rättstrygghet och rättssäkerhet?

#11. Men du medger att det finns en konflikt mellan rättstrygghet och rättssäkerhet? 

Visst finns det en inneboende konflikt mellan rättstrygghet och rättssäkerhet. Särskilt om man drar ut begreppen åt det extrema hållet. Det jag vill betona är att bristande rättssäkerhet kan ge upphov till en känsla av rättslöshet, vilken i sin tur kan skapa en känsla av brist på just rättstrygghet. I detta fall ger en minskad rättssäkerhet i sig, upphov till en minskad rättstrygghet.

Thomas Nygren

Fårösund

Det är väl bara att läsa vad som skrivs i tidningar och på nätet

-Våldtog unga flickor fick inget straff och får stanna.

Så läser man brödtexten och där framkommer det att det fans en anmälan, men den anklagade frikändes , det fanns inte bevis för det han anklagades för.

Då gör den svenska domstolen det den ska, dvs frikänner.

Det finns två typer av anonyma orosanmälningar, en där du inte berättat för socialtjänsten vem du är och den andra att du berättar vem du är men ber om att vara anonym inför familjen. Vid den andra så kan vårdnadshavare få veta vem anmälaren är genom sekretessprövning och då om ingen närstående lider men av detta. Ja, socialtjänsten måste utreda alla orosanmälningar som kommer in. Man börjar men en så kallad förstahandsbedömning om en utredning ska inledas eller inte, detta får max ta 14 dagar om det inte finns kraftigt behov för mer. Är det ingenting som är orsak till insats eller vidare kontakt, så läggs utredningen ner. Är det alltså pga skvaller, så kommer detta att märkas snabbt. Anonym orosanmälan finns just på grund av att vissa inte vill röja sin identitet då detta i sig kan skapa problem. Det hade mest garanterat varit färre orosanmälningar om denna funktionen inte funnits och därmed hade många utsatta barn inte kommit tillkänna hos socialtjänsten. Att kunna upptäcka barn som far illa med denna metod tyder på rättstrygghet. Utredningen finns ju där för att sedan säkerställa rättssäkerhet. En annan sak är att, när det gäller utredningar med barn, så ska socialtjänsten alltid ha barnets bästa i fokus.

#14. Ja, socialtjänsten måste utreda alla orosanmälningar som kommer in. Man börjar men en så kallad förstahandsbedömning om en utredning ska inledas eller inte, detta får max ta 14 dagar om det inte finns kraftigt behov för mer.
Är det ingenting som är orsak till insats eller vidare kontakt, så läggs utredningen ner. Är det alltså pga skvaller, så kommer detta att märkas snabbt.

#2. Det som för dig "endast" är en utredning och det som för dig "endast" är ett kort hembesök, kan i många mindre samhällen, där alla känner alla,  sluta i en "skvallerkarusell" som för lång tid framåt stigmatiserar hela familjer (hur bra mår barnen i sådana familjer?). Detta i en del fall "endast" pga.  "illasinnat skvaller" och att människor med dolda agendor, ges möjlighet att göra anonyma orosanmälningar. 

#14. Anonym orosanmälan finns just på grund av att vissa inte vill röja sin identitet då detta i sig kan skapa problem. Det hade mest garanterat varit färre orosanmälningar om denna funktionen inte funnits och därmed hade många utsatta barn inte kommit tillkänna hos socialtjänsten.

#0. Idag är förskolepersonal, lärare, vårdpersonal och andra som arbetar med barn och unga, skyldiga enligt lag att göra en orosanmälan, vid blotta misstanken att någon far illa. Många av dom träffar barnen dagligen och känner dom därför väl. Dom är dessutom ofta utbildade i att se tecken på att ett barn far illa eller inte mår bra. Jag tror inte att någon ifrågasätter att detta skyddsnät för barn och unga, fyller sitt syfte. 

#2. Idag har utbildad förskolepersonal, utbildade lärare samt utbildad vårdpersonal en skyldighet att göra en orosanmälan, om dom upptäcker tecken på att barn och unga far illa. Vi har även en lagstiftning och ett rättsväsende med polis, åklagare och domare, som är skyldiga att hantera alla former av anmälningar. Har man inte civilkurage nog för att själv stå för en anmälan, så kan man även anonymt tipsa polisen om brott, förutsatt att brottet går under allmänt åtal.  Handlar en anmälan eller ett tips om barn och unga, så är polis och åklagare skyldiga att koppla in sociala myndigheter. Här kan vem som helst göra en orosanmälan mot vem som helst, så länge det finns en misstanke om att ett brott begåtts. Helt i linje med hur ett demokratiskt rättssamhälle fungerar. Räcker inte det? 

#14. Att kunna upptäcka barn som far illa med denna metod tyder på rättstrygghet. Utredningen finns ju där för att sedan säkerställa rättssäkerhet.

#7. Blir jag föremål för en anonym orosanmälan, så vet jag inte vem som ligger bakom anmälan och varför den är gjord. Sociala myndigheter är till skillnad mot en åklagare, också tvingade att starta upp en utredning, hur orimlig den anonyma anmälan än kan vara. Sociala myndigheter behöver heller inte "något" tillstånd från en högre instans för att göra ett "hembesök". Vem skulle vågar säga nej i detta läge? I denna instans är det jag som skall bevisa min oskuld och detta utan rätt till ett juridiskt ombud. Detta system bygger inte på principen om rättssäkerhet.

Rättssäkerhet skapar trygghet och är därför en av grundpelarna i en demokrati. Ett samhälle som styrs av anonymt angiveri, där man själv alltid måste vara beredd att bevisa sin oskuld, oavsett anklagelser, skapar nog hos de flesta en känsla av rättslöshet.

#10. Målet är väl att vi skall skydda våra barn från våld och övergrepp? Detta gör vi inte genom att skapa ett anonymt angiverisystem med inbyggda möjligheter till grovt missbruk. Gör vi inskränkningar i våran rättssäkerhet, så offrar vi snart vår demokratiska livsstil. Vad som kan hända då, är vår historia full av exempel på.

#14.  En annan sak är att, när det gäller utredningar med barn, så ska socialtjänsten alltid ha barnets bästa i fokus. 

#10. (I något modifierad version) Jag är inte utilitarist och anser mig sålunda inte ha rätt att avrätta oskyldiga människor, i syfte att uppnå något "högre mål". Jag är endast moraliskt ansvarig för vad jag gör och inte för vad någon annan gör. Jag anser inte heller att det är moraliskt försvarbart att ljuga, även om utfallet av en lögn ibland blir bättre än vad det skulle bli, om man höll sig till sanningen. (Här pratar jag inte om små vita lögner av typen "åh vad du är fin i håret"). Jag anser det heller inte som moraliskt försvarbart att acceptera att vi sätter oskyldiga människor i fängelse i syfte att öka "rättstryggheten". Det skulle med ett utilitaristiskt synsätt, kunna  innebära att det är moraliskt försvarbart att offra "rättssäkerheten" till förmån för "rättstryggheten". 

Jag tror snarare att många människor skulle känna sig mer "rättslösa" än "rättstrygga" i ett system där man offrar rättssäkerheten till förmån för rättstryggheten. I ett rättssäkert samhälle måste varje medborgare betraktas som oskyldig. tills motsatsen bevisats. Systemet med anonyma orosanmälningar och sociala myndigheters skyldighet att utreda varje sådan anmälan, skapar hos många en känsla av rättslöshet som inte hör hemma i ett demokratiskt rättssamhälle.

Thomas Nygren

Fårösund

#15 Jag vet inte vad syftet med ditt svar är då du endast upprepar vad andra och du själv tidigare sagt.

Varje medborgare betraktas som oskyldig tills ett domslut tagits, detta är rättssäkerhet. Att samhället dömer en person innan en dom tagits är inte någonting rätten kan stå till svars för, det handlar mer om normer och strukturer i samhället. 

I en barnavårdsutredning så är det inte alls du som måste visa att du är "oskyldig". För det första handlar det inte om vem som är skyldig eller inte. Socialtjänsten utreder för att se om ett behov av stöd och hjälp finns för att i så fall kunna ge det. Det enda du behöver göra är att delta i utredningen som oftast innebär intervjuer.

#16. Jag vet inte vad syftet med ditt svar är då du endast upprepar vad andra och du själv tidigare sagt.

I #15. så delar jag upp ditt inlägg (#14.) i stycken. Därefter bemöter jag det du säger i varje stycke med delar ur inlägg jag redan tidigare skrivit i denna tråd (pro et contra). Vad syftet med mitt svar är borde vara ganska uppenbart i ett debattforum med namnet Politik iFocus. Vänd på frågan. Vad var syftet med ditt inlägg i tråden?

#16. Varje medborgare betraktas som oskyldig tills ett domslut tagits, detta är rättssäkerhet. Att samhället dömer en person innan en dom tagits är inte någonting rätten kan stå till svars för, det handlar mer om normer och strukturer i samhället.

Vad menar du här med samhället? Pratar vi om sociala myndigheter eller om enskilda skvallertanter? Tycker du att det är okej att folk blir "uthängda" och därmed straffade, innan dom har blivit dömda i domstol, pga. för tillfället rådande normer och strukturer i samhället? Människor skall dömas i domstolar och inte av "pöbelvälden". Detta är grundläggande i en demokratisk rättsstat.

#7. Blir jag polisanmäld så blir jag förhörd av poliser, utbildade i förhörsteknik. Här får jag reda på vem som står bakom anmälan och vad jag är anmäld för. Vill polisen göra intrång i mitt hem, så behöver dom ett tillstånd för att göra en husrannsakan, vilket i sin tur måste vara utfärdat av en juridiskt utbildad åklagare. Åklagaren fattar sedan, efter förundersökningen, ett beslut om anmälan skall leda till åtal eller inte. Hamnar jag i domstolen har jag rätt till en juridiskt utbildad försvarsadvokat. Här skall rättsväsendet bevisa min skuld och inte jag min oskuld. Detta system bygger på principen om rättssäkerhet.

#16. I en barnavårdsutredning så är det inte alls du som måste visa att du är "oskyldig". För det första handlar det inte om vem som är skyldig eller inte. Socialtjänsten utreder för att se om ett behov av stöd och hjälp finns för att i så fall kunna ge det. Det enda du behöver göra är att delta i utredningen som oftast innebär intervjuer. 

#7. Blir jag föremål för en anonym orosanmälan, så vet jag inte vem som ligger bakom anmälan och varför den är gjord. Sociala myndigheter är till skillnad mot en åklagare, också tvingade att starta upp en utredning, hur orimlig den anonyma anmälan än kan vara. Sociala myndigheter behöver heller inte "något" tillstånd från en högre instans för att göra ett "hembesök". Vem skulle vågar säga nej i detta läge? I denna instans är det jag som skall bevisa min oskuld och detta utan rätt till ett juridiskt ombud. Detta system bygger inte på principen om rättssäkerhet.

Rättssäkerhet skapar trygghet och är därför en av grundpelarna i en demokrati. Ett samhälle som styrs av anonymt angiveri, där man själv alltid måste vara beredd att bevisa sin oskuld, oavsett anklagelser, skapar nog hos de flesta en känsla av rättslöshet.