Personligen tycker jag att vissa saker ska betalas efter förmåga medans andra saker kan ha fri prissättning. Att skatten är progressiv är helt rätt, likaså att vissa avgifter/tjänster kostar olika beroende på hur stor plånbok man har. Däremot är det för komplext system, så många olika skatter och inkomstberoende avgifter att det är snudd på omöjligt att jämföra vad jag själv betalar jämfört med någon som tjänar mer eller mindre. Tanken är väl att en förskoleplats ska svida lika mycket i plånboken oavsett vilken inkomst man har…fast svårt att se om det stämmer med det system vi har…

Den stora frågan är ju om en förskoleplats ska svida lika mycket i plånboken, dvs om det alltid ska vara så att en förskoleplats alltid kostar X% av lönen. Det är väl egentligen detta en stor del av debatten mellan höger- och vänsterblocket handlar om…

mvh
Oskar

• Jag tycker att inkomstutjämning är OK
• jag tycker att progressiva skatter är tveksamma, eftersom de leder till marginalskatte-effekter som är negativa. Jag tror ändå de är ofrånkomliga - just nu.
• Jag tycker inte avgifter ska bero på inkomst. Det ska räcka att inkomstutjämna genom skatten. (De totala marginaeleffekterna kan bli stora och svåröverskådliga - en inkomstökning kan ätas upp av höjda skatter, höjd dagistaxa osv)

#1 Hur kan du tycka att progressivbeskattning är bra? Speciellt om den beskattar inkomst så hindrar den effektivt människor att röra sig framåt inkomstmässigt.  Om jag beltalar  30% i skatt på 10.000 så är det 3.000 kr men om jag hade 30.000 så skulle jag betala 9.000 har jag inte då betalat mer i skatt och gjort rätt för mig?

#3 Det är svårt. Man kan ju också se det som att 9000 kr inte svider lika mycket i plånboken för höginkomsttagaren som 3000 kr gör för låginkomsttagaren. 3000 kr för låginkomsttagaren kanske betyder att man måste skippa årets enda semesterresa medans 9000 kr för höginkomsttagaren betyder att han "bara" har råd med två utlandsresor.

Fast jag vet att progressiv beskattning kan få en hel del oönskade effekter…typ marginaleffekter och att det ibland kan kännas som att det inte lönar sig att kämpa för en bättre lön.

Oskar

#4 Jag håller med.

#3 En människa med 20.000 i månadsinkomst betalar 6.000 i skatt. Du menar att en människa med 60.000 i månaden skulle betala 18.000 i skatt. Du tycker det är att göra rätt för sig. Tja!?

Det skulle innebära betydande minskningar i skatteinkomster. Skulle man kompensera det med höjda skatter skulle man kanske behöva höja skatten för låginkomsttagaren. Det skulle inte gynna någon…

Jag tycker inte det är orimligt att höginkomsttagare betalar en högre procentsats. Ett sätt att tillgodose detta är grundavdraget som jag tycker är en smart konstruktion.

Jag tycker den urgamla skatteuppgörelsen var bra. Alla betalar kommunalskatt som inte är progressiv - och en liten andel betalar 20% statsskatt på en del av inkomsten.

Tyvärr har den uppgörelsen förstörts. En mycket stor andel betalar statlig skatt och många betalar värnskatt dessutom.

#5 Minskningar i skattesystemet skulle kompenseras genom effektiviseringar. Precis som förtag kan skära i sin kostnadsmassa är jag övertygad om att även den offentliga verksamheten någon gång måste rensa.

Det är ju otroligt att ett i ett land med högst skatter i världen inte har den bästa vården, skolan, äldreomsorgen, polisen etc. Tycker ni inte?

#6 Jupp, tycker också att vi borde kunna ha ännu bättre vård, skola m.m. än vad vi har idag med tanke på den höga skatten. Finns säkert en hel del att effektivisera.

Oskar

#5 Fast det ena har ju inte med det andra att göar…

Vi kan ju effektivisera och behålla progressiva skatter - eller införa rak skatt och låta bli att effektivisera.

Jag tycker fortfarande att ett rimligt mål är att återgå till skattereformen - max 50% marginalskatt och en brytpunkt som gör att färre betalar statlig skatt.

Du har helt klart en poäng där Charlie. Jag tror att alla skriver under på att vi i grund och botten bör ha en stor social trygghet att luta tillbaka på. Problemet är att trenden går mot att så fort du är ambitiös blir du "bestraffad" för det, eller helt enkelt större möjlighet att försörja andra än dig själv.

Det verkar som att det är fult att vara framgånsrik och tjäna pengar här i Sverige, då detta inte direkt uppmuntras. Som sagt, den inkomstskatt man betalar är bara en liten del av de pengar som går till staten tack vare ditt arbete. Arbetsgivaravgifter, företagens vinstskatt, den moms företagen är skyldiga att redovisa + den moms du själv betalar så fort du handlar någonting handlar om ofantliga mängder pengar.

Allt detta bidrar till ett av världens högsta skattetryck som de senaste åren legat på drygt 50 procent.

#8 Jo jag tycker det, ta Tandvården som ett exempel. Vi har en skattesystem som har gjort att vi är ett av de länder med minst sparat kapital per capita. När något händer med vår hälsa är detta ok eftersom vårt höga skattetryck har finansierat vården. Men om något händer med dina tänder då ska du plötsligt stå för kostnaden själv.

I andra länder är detta kanske inte en så stor affär eftersom man har mer pengar att antingen betala ränta och amortering eller ta från sitt sparade kapital.

Jag skulle vilja förändra din allegori lite och spetsa till den, hoppas du inte misstycker. 

Två personer står i kön på ICA bägge har köpt 1kg äpplen, Person A har 50kr i sin plånbok medans person B har 150 kr i sin.  Kassören säger att äpplena kostar 25 kr kilot. Person A har bara råd att köpa äpplena om han behöver betalar 20 kr för sina äpplen, och när Person B hör detta så ber han kassören att ta 30 kr för hans kilo så får ändå butiken in vad den ska, A och B får båda sina äpplen.

Efter en vecka träffas man åter i butiken och samma historia upprepas. Tredje veckan så vill butiken ha 40 kr av B när det är dags att betala. Varför, undrar B upprört, priset hade ju inte stigit för A det var fortfarande 20 kr. Butiken förklarar att priset på äpplen gått upp lite och samtidigt vill kassören ju också ha lite extra för besväret med att behöva räkna ut hur mycket B ska betala extra för att täcka den delen som inte A har råd med.

Efter ytterligare några veckor får både A och B löneökning, nu har A 60 kr i plånboken och B 160. När A fortfarande bara betalar 20 kr för sina äpplen så protesterar B. Från början kunde A köpa äpplena för 20 kr dvs 30 kr kvar i plånboken räckte, nu får han 40 kr kvar då borde väl A kunna betala lite mer själv för sina egna äpplen, inte allt men bidraga med lite iallafall. Nej, säger A, B har också fått lika mycket mer pengar så han har också lika mycket extra kvar.  

Det går ett par veckor till. Vecka efter vecka höjs B pris medan A stadigt betalar sina 20 kr. En dag upptäcker B att A dels betalar 20 kr i kassan men samtidigt får 5 kr när han går ut från butiken. Varför? frågar han. Jo, säger butiksinnehavaren man har ju tagit ut ett större pris av B än vad som behövs för äpplena så därför återbetalar man nu en del av överskottet. Eftersom det är från B man tagit in pengarna skulle det ju kännas konstigt att betala tillbaka hans egna pengar så därför får A dem, dessutom behöver A pengarna bättre då hans lön är lägre.

En dag när B kommer till butiken finns inte A där. B undrar vad som hänt men butiksinnehavaren lugnar honom. A har låtit meddela att han tycker det är onödigt att han också kommer till butiken, innehavaren vet ju precis vad han ska ha och det är ändå B som ska betala allt över 20 kr. "Återbäringen" kan skickas hem till honom samtidigt med äpplena. Butiksinnehavaren är lite orolig just för detta med att det nu också blir en transportkostnad som tillkommer på priset men kommer strax på lösningen. Endera kan ju B gå hem med äpplena till A och då också ta pengarna med sig eller så lägger man transportkostnderna till priset som B ska betala.

Under veckan som går blir B mer och mer upprörd. Han börjar räkna på hur mycket han egentligen betalar och bestämmer sig att det får vara nog. Han tyckte det var helt OK från början att skjuta till en del av sitt överskott men nu börjar det bli för mycket.

Nästa vecka dyker varken A eller B upp i butiken. Orolig ringer nu butiksinnehavaren till B och undrar var han blir av, A sitter hemma och väntar på sina äpplen och sina pengar, butiken behöver den rena inkomsten från äppelförsäljningen men även "överpriset" för att täcka en massa andra åtaganden man tagit på sig genom priset som B betalt. B upplyser stilla om att han tycker priset i butiken blivit för högt och kvaliten för dålig så han har börjat handla hos Vivo istället.

Hur är nu ordspråket "Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket". Var tror ni gränsen går i verkligheten?

#11 Karin, jag tyckte det var en lång, men rätt värdelös allegori.

Jag ogillar försöket att utmåla alla "A" som lata och giriga och alla "B" som änglalika och villiga att dela med sig. Jag tycker helt enkelt inte att allegorin hjälper till att förklara världen.

Om "den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket" är sann undrar jag varför B inte mister något. Eller är alla höginkomsttagare fria från girighet?

-------------------

#10 Charlie, jag håller med om att vi under lång tid skapat ett samhälle där individen avkrävs väldigt lite ansvar. (Med individen kan jag då mena all från GP och neråt… ;-)  ) Anne Wibble sa en gång att alla svenskar borde ha 50.000 på banken - och hon blev utskrattad.

Jag tror detta ligger i s strategi. Om människor upplever sig beroende av staten för att kunna odrna sin försörjning, sitt boende, sin vård - så kommer man också att vara beroende av att landet leds av ett parti som säger sig ordna allt detta för folket.

----------------------

#9 Skogskatten, om fler människor upptäckte att hårt arbete lönade sig, att man kunde skapa en egen förmåga att lösa sina problem - ja, då skulle man också bli mindre beroende av en regering som "tar hand om alla". Det skulle vara förödande för s möjlighet att bibehålla makten.

Samtidigt måste man förstå att detta också innebär att det finns en djupt känd oro över regeringsalternativets vilja att ta hand om de människor som faktiskt behöver hjälp.

Kan Reinfelt göra detta med sin "mänskliga moderatism" så kan han kanske också lyckas ta makten.

#12 Självklart är det så, om nu staten har mer än en miljon människor som är beroende av bidrag. Kommer dessa då att rösta på ett parti som minskar på sina bidrag för att tvinga dem ut i ett osäkert arbetsliv…. jag tror inte det.

#12 Appropå "den som gapar efter mycket mister oftas hela stycket", tja om du har pengarna redan så "gapar" man väl inte efter dom? Det var ju butiken som gapade och B som betalde? Att säga att B Gapade efter sina egna pengar är befengt.

Så din erfarenhet är att folk som har pengar inte längre gapar…?

Tja, världen är ju bara en illusion - vi har rätt att uppfatta den som vi vill…

Så du menar att de pengar du har inte är dina?

#16 Saber - hur har du fått det intrycket?

Shitt jag orkade inte läsa allt..men till saken är att oavsett om "vi" tjänar mer änn de flesta så betalar vi alltid i alla fall mer i skatt ..

I form av kapitalvaror etc, skatt på skatt, hus (fastighetsskatt) , ja och så var hela den "stora" lönen slut..