Medborgarlön mot samhällstjänst
Jag önskar mer framåtanda i samhället och ett driv likt det som välsignade vårt land i början av förra seklet. Jag tror att vi behöver en ny vision som är lika tydlig och klar som den som Svensson hade för 100 år sedan.
Så vad ska vi då enas om?
Jo, varför inte ett samhälle utan stress!
Idag är samhällsstressen alldeles för stor. Vi jobbar för mycket och ger oss själva och ofta våra barn för lite uppmärksamhet. Jag är personligen trött på fraserna "Värna om jobben" eller "Det ska löna sig att jobba". Båda fraserna är bakåtsträvande och tar inte hänsyn till den faktiska utvecklingen. För mig är det uppenbart att det inte kan finnas "nödvändiga" jobb så att det räcker till för alla att fylla en 40 timmars vecka med. Om vi ska få fram heltidsjobb till alla i ett allt mer automatiserat samhälle så kommer det sannolikt leda till att många tvingas jobba med att producera produkter och tjänster som inte behövs. Rimligtvis kommer det leda till ännu större miljöbelastning och till att företag använder allt mer aggressiva försäljningsmetoder för att sälja sånt som ingen behöver.
Så varför stressa fram nya jobb? Behöver vi det?
Jag tycker inte det. Men jag tycker inte heller att vi ska införa kortare arbetsvecka och tro att det löser problemet. Det gör det förmodligen inte. Det finns däremot andra sätt som skulle kunna angripa problemet. Själv skulle jag föreslå: Medborgarlön mot Samhällstjänst eller ”Beredskapsarbete”.
Medborgarlön är en god tanke men det kan vara svårt att få ett samhälle att fungera om lönen ges utan krav på motprestation. Risken är att samhället snabbt urholkas och att samhällsmotivationen körs i botten. Om medborgarlönen däremot kopplas till någon form av samhällstjänst skulle det sannolikt fungera bättre. Följande scenario som kan verka banalt men baseras faktiskt på en omfattande översiktskalkyl:
”Tänk om vi medborgare hade möjlighet att lägga en dag per vecka på beredskapsarbete som gav medborgarlön. Lönen var inte hög men betydligt högre än vad man normalt fick för samma mängd arbete och räckte till det nödvändiga för den sparsamme. Tänk då vilken frihet man skulle kunna känna. Man skulle inte kunna bli av med sitt beredskapsjobb (om man inte var en fara för sig själv eller andra). Skötte man sig inte fick man istället förlängd arbetstid. Om man ville ha höge lön, vilket förmodligen gällde de flesta, skaffade man sig ett ”privat” jobb vid sidan om. Ville man inte beredskapsarbeta behövde man inte, men man fick då inte heller någon medborgarlön eller medborgarpensionsmedel.
Om man ville avsluta ett ”privat” arbete kunde man göra det när man ville utan att bli av med sin grundläggande inkomst. Man kunde enkelt ta en paus från det ”privata” arbetslivet och göra något bara för sig själv ett tag för att sedan återvända stärkt och med förnyad energi.
Man kunde välja vad man ville beredskapsarbeta med och kunde valfritt byta inriktning. Beredskapsjobb fanns inom grundläggande samhällsfunktioner så som jord och skogsbruk, bygg och underhåll, barn/äldre/handikap/miljöomsorg samt inom sjuk- och kriminalvård.
Man började beredskapsarbeta i 15 årsåldern (första åren som praktik) och kunde sluta i 70 årsåldern. Man behövde aldrig känna sig utstött från arbetsmarknaden eller ”överflödig”. Man skulle istället känna sig behövd och nödvändig, även om man hade tvingats ge upp ett yrke pga en skada. Man kunde vid behov byta inriktning på beredskapsarbetet till något som var bättre anpassat till sin förmåga”
Som en effekt av beredskapsarbetet skulle LAS kunna skrotas vilket skulle gynna företagsklimatet. Även a-kassan skulle kunna skrotas. Politiker kunde balansera arbetsmotivationen och tillväxttakten i samhället genom att justera medborgarlönen och/eller pensionsåldern för beredskapsarbete.
Om vi hade ett samhälle med medborgarlön mot beredskapsarbete skulle vi bland annat få:
-Obefintlig arbetslöshet.
-Större personlig frihet och minskad stress genom säkrad sysselsättning och inkomst.
-Färre oseriösa affärsverksamheter (eftersom det i princip är omöjligt att rekrytera folk till såna verksamheter om ingen har ”kniven på strupen”).
-Förbättrade möjligheter för seriösa företag.
-Fler samhällskonstruktiva ”privata” arbetstillfällen.
Kommentera gärna!!!
//Pynch – en framtidsvisionär.
Den eviga frågan om medborgarlön. Diskussionen i sig är intressant, men det håller inte. Om iden varit så bra så hade det införts. Och vad jag vet så finns det inget land som har gjort det.
"Beredskapsjobb fanns inom grundläggande samhällsfunktioner så som jord och skogsbruk, bygg och underhåll, barn/äldre/handikap/miljöomsorg samt inom sjuk- och kriminalvård."
De som redan jobbar inom dessa områden, vilken lön får de? Vilka "beredskapsjobb" ska de ta? Det krävs utbildning till alla tjänsterna, hur ska man få det? Vem ska göra mitt riktiga jobb när jag är nån annanstans?
"Ville man inte beredskapsarbeta behövde man inte, men man fick då inte heller någon medborgarlön eller medborgarpensionsmedel. " Vad ska man då leva av? Om man är sjuk, vad händer då?
Minskad stress tror jag inte på för mitt "riktiga" jobb skulle bli lidande om folk är borta hela tiden.
Det finns alltid folk som fuskar med allting, så det skulle komma en marknad fort för hitte-på beredskapsjobb, eller så får man sätta igång en kontrollverksamhet.
Vilken vision hade Svensson för hundra år sen menar du? Vilka fler samhällskonstruktiva ”privata” arbetstillfällen skulle uppstå?
Hatar cancer och älskar vårlökar.
Visst är det en intressant diskussion:) Men det är klart att det håller om man tänker igenom den och tar hänsyn till alla parametrar. För att ett samhälle ska fungera på ett bra sätt måste man hitta ett sätt att hålla uppe samhällsmotivationen. Förslaget ovan är ett sätt att hålla den uppe utan att tillföra onödig stress till modellen.
För att införa en så omfattande förändring bör man titta på modern innovationsteori och överföra modeller som tillämpas inom näringslivet till politiken. Det är som jag ser det inte rimligt att bara göra om hela systemet och köra igång. Det är en lång process som måste testas fram, förmodligen med en mindre kommun som pilotprojekt.
Till dina frågor:
1, De yrken som redan finns behöver i så fall fasas ut. Chefer behövs fortfarande på heltid (vilket så klart ger fulla medborgarlönrättigheter) men i övrigt måste övrigpersonal fasas ut och kompenseras. Ny personal inom området utbildas innan systemet startas upp.
Ditt riktiga jobb får göras på heltid om du och din arbetsgivare kommer överens om det. Dvs du jobbar 6 dagar i veckan. Om du inte vill jobba 6 dagar i veckan kommer du överens med din arbetsgivare om ett annat upplägg. Väldigt få jobb är så statiska att de inte kan göras dynamiska. Personligen skulle jag själv försöka få ner min arbetstid till betydligt mindre till totalt 40 timmar per vecka. Vill inte min arbetsgivare det så söker jag annat jobb.
2, Vill man inte jobba så ska man så klart inte behöva. Då får man klara sig på annat sätt. Man kan nog inte tvinga folk. Det kan också vara så att man har så pass bra lön att det inte lönar sig att beredskapsarbeta.
Är du sjuk tar du i första hand igen det vid senare tillfälle. Är du kroniskt sjuk finns sjukförsäkring motsvarande dagens.
3, Ditt riktiga jobb (se ovan)
4, Fusk. Ja det går ofta att fuska men i det här systemet blir det mycket svårt. Då måste du muta någon av dina chefer och om de blir påkomna blir de staffade och jag tror få skulle ta den risken.
5, visionen var demokratiseringsprocessen
6, Om inte folk behöver arbeta för att överleva kommer de behöva motiveras för att arbeta av andra orsaker. jag tror att det är svårt att få personal till att jobba med oseriösa saker utan kniven på strupen. Följaktligen krävs det att arbetsgivare tänker igenom sina verksamheter bättre. Detta är en gissning men jag jag tror att den är kvalificerad.
Varför ska jag arbeta 6 dagar i veckan? Det är full tillräckligt med 5 (37 timmar).
Fusket tror jag bliver utbrett. Eftersom medborgarlönen är statilg/kommunal, så kommer det att startas många firmor som anställer beredskapsjobbare på pappert.
Jag tycker detta till viss del är en ökad stress, inte minskad.
Vad betyder "De yrken som redan finns behöver i så fall fasas ut" ?
Hatar cancer och älskar vårlökar.
Saken är den att du i detta fall har möjlighet att själv välja hur mycket du vill jobba. Du behöver alltså inte jobba mer än en dag i veckan för att få en lön som du kan klara dig på. Du kommer överens med arbetsgivaren om hur mycket du vill jobba. Är du inte nöjd med din arbetsgivare avbryter du samarbetet utan ekonomiskt risktagande. Du väljer alltså att jobba så mycket som du vill.
Jag tror som sagt det blir mycket svårt att fuska. Vilken arbetsgivare som helst får inte ta emot beredskapsarbetare utan bara offentliga verksamheter. Inkl offentliga verksamheter på entreprenad. Det skulle även kunna innebära att vissa privata verksamheter skulle få dispens för att ta emot beredskapsarbetare men de skulle i så fall stå under särskild tillsyn.
Yrken som fasas ut skulle bli de heltidstjänster som blir överflödiga i ett sådant här system. Chefer och specialister måste så klart finnas.
Jag förklarar gärna vidare men du borde redan nu se mönstret gällande stressen. Genom att själv kunna välja hur mycket man vill tjäna/jobba kan man alltså på egna premisser skapa sin tillvaro. Idag är som du vet systemet mycket stelare.
Hoppas några andra kommer in med åsikter!
Yrken som fasas ut skulle bli de heltidstjänster som blir överflödiga i ett sådant här system. Chefer och specialister måste så klart finnas.
Vilken typ av yrken då? Menar du inom det offentliga, alltså de som kan klaras av med att folk kommer in en gång i veckan?
Om man ska kunna klara sig på att jobba en dag i veckan, så kan hyror, försäkringar, el och matkostnader mm inte ligga som idag.
Hatar cancer och älskar vårlökar.
Ja gärna fler åsikter!!!
Ja jag menar i första hand offentliga yrken. Rimligtvis yrken som nämns i inlägget.
Som också beskrevs i inlägget bör medborgarlönen vara så hög att det räcker till det nödvändiga. (motsvarande en minimilön) Det är det här som är kärnan, att man omfördelar resurser på ett sätt som ger medborgaren större frihet. Det som sagt en omfattande kalkyl i botten.
Har bara skummat igenom inläggen, men någonstans tror jag ändå att medborgarlön eller någon form av grundtrygghet kan vara något. Man kan ju vända på diskussionen och ställa frågan: Vad kostar all byråkrati kring arbetslöshet och ersättningssystem?
Tycker också att sänkt arbetstid vore en bra idé. Vi producerar mer än vi någonsin gjort med allt färre händer. Och vi har sänkt arbetstiden förut, såd det är inget nytt med det.
En annan fråga i sammanhanget: Ska vi arbeta för att leva eller leva för att arbeta?
Mycket bra frågor kamera0710.
Liknande frågor hade jag när jag började skissa på detta. Detta är alltså ett förslag till lösning på dina och liknande frågor. Läs gärna igenom hela artikeln och kommentera igen.
Jag tänkte förtydliga tidigare svar på Halvdanskens fråga om hur systemet skulle finansieras, genom att göra en förenklad sammanfattning av nämnd kalkyl:
Det finns 2 huvudsakliga finansieringsspår.
1, Effektivisering.
-Beredskapsarbetet startar, som nämns i inlägget, när man är 15 år och avslutas när man är 70 år. Det betyder att man är verksam längre än idag och därför tjänas tid in.
-Sjukfrånvaro och annan frånvaro kompenseras genom att beredskapsarbetaren tar igen förlorad tid vid senare tillfälle. Gäller ej kronisk sjukdom (och kanske viss tid efter förlossning).
-Högre kvalitet i arbetet. Idag kan det vara svårt att vara 100% alert varje timme under en 40-timmarsvecka. Har man däremot bara 8 timmar att ta hänsyn till kan arbetet till viss del effektiviseras. Man har även möjlighet att ”tvinga” arbetstagare som ej presterar likvärdigt med sina kollegor att att utöka sin arbetstid för att de ska erhålla full lön. På så vis får man högre kvalitet i arbetet och potentiellt även bättre sammanhållning på arbetsplatserna.
Effektiviseringen leder till att en dags arbete i beredskapsmodellen motsvarar betydligt mer än en dags arbete i dagens modell.
2, Höjd skatt på ”privat” arbete.
-I min kalkyl har jag schablonmässigt satt in 50% skatt på ”privat” arbete. Det gör att nettoinkomsten för en medelinkomsttagare i princip motsvarar dagens. Självklart kan (och kanske bör) man skruva på skattesatsen.
Sammantaget ger detta att medborgarlönen kan finansieras.
Starta ny diskussion