Krösa-Maja är en välkänd figur i Lönneberga. Ständigt löper hon runt på bygden och sprider rykten, skådar järtecken och förutspår det värsta.

Jag kom att tänka på henne när jag läste en kolumn i Aftonbladet idag med rubriken "Det kan vara början på något fasansfullt". Kolumnisten sparar minsann inte på domedagsstämningarna när han skriver "Det är hemska tider vi lever i, och i värsta fall är det bara början på något fasansfullt. Fascismen frodas inte. Den växer så det knakar i takt med stöveltramp och piskrapp. Det har sedan länge passerat det stadium som kallas oroväckande. Det är direkt äcklande." (Fetstilen är hans egen.)

Visst kan man instämma i att fascismens blotta närvaro i Europa är obehaglig. Men växer den så det knakar? Inte om man skall tro andra,  mindre skräckslagna iakttagare.  I en kartläggning som EXPO och SvD gjort förutspås visserligen en viss ökning av antidemokratiska falanger i EU, men ökningen är begränsad till främst några stora organisationer, som efter några år av nedgång ökar igen. Men den påstådda östeuropeiska tillväxten av högerextrema grupperingar är i stort sett begränsad till Ungern och Lettland enligt rapporten.

Och även om dessa högerpopulistiska grupper växer till är det ingen självklarhet att de klarar av att samarbeta i parlamentet. De kommer heller inte att vara representerade i EU-kommissionen eller ministerrådet, säger Cas Mudde, vid University of Georgia, en auktoritet på kartläggningen av högerpopulistiska och högerextrema rörelser. "De går från att vara totalt marginaliserade till att bara vara marginaliserade", säger han.

Mudde tror dock att högerpopulismen riskerar att fortsätta växa på fem till tio års sikt, men om och när ekonomin stabiliseras i Europa kommer den att åter minska.

Varför då detta långa statement? Jo, jag blir upprörd när orosstiftare som Aftonbladets egen Krösa-Maja ringer för fullt i Stora Varningsklockan, som det verkar rätt obefogat. Tur då att man i alla fall kan finna lite hopp hopp hos  författaren och journalisten Anders Bolling, som påpekar att "eftersom optimisterna nästan alltid får rätt är stora delar av vår intellektuella och politiska elit en samling förlorare”.