Federley till EU?
Centern är inte mina favoriter, men jag tycker att Kent Johansson gjorde ett gott intryck i valdebatterna. Nu ser det dock ut som om Fredrick Federley kommer att peta honom ur parlamentet och ta centerns enda mandat på grund av fler personröster. Verkar som om Stureplanscentern därmed tar sista skalpen från den gamla centerrörelsen…
Skönt att inte Annie Lööf kom in iallafall :P
Hey, I just met you,
And this is crazy,
But here's my number,
So call me, maybe!
#1 Skillnaden är dessvärre marginell - de två anses ju vara hjärnorna (?) bakom Liberala gruppen som startade 2007 och som bidragit till att föra Centern ut i högeröknen. Federley hörde dessutom till falangen som genomdrev valet av Lööf som partiledare.
Alla vägar verkar leda till Lööf, we are doooooooomed :(
Nej men det var trist. Däremot verkar ändå Federley vara lite mer "öppen" för väljarnas åsikter än vad andra politiker är, han kanske till och med skulle kunna företräda de äldre centernväljarna i EU om de passar på och gör sin röst hörd??
Hey, I just met you,
And this is crazy,
But here's my number,
So call me, maybe!
#3 På vilket vis tycker du att Federley verkar mer öppen för väljarnas åsikter än andra? Hans "mediala framtoning" är knappast liktydigt med att han skulle vara lyhörd annat än för det han själv tror på.
Hur det är ställt med fördragsamheten gentemot de traditionella centerpartisterna framgick väl ganska tydligt vid den extra centerstämman förra året? Luttrade centerpartister kallar Federley för "orosstiftare" - kanske med visst fog…
http://www.dn.se/nyheter/politik/nu-vantar-oppen-strid-inom-centerpartiet/
Federley har kommit in genom personkryss till EU-parlamentet, samma sak gällde när han satt i Riksdagen, det ställer då givetvis ett högre krav på dessa representanter att företräda sina väljares röster. Även om du eller jag inte röstat på Federley utan kanske Kent Johansson har vi ändå lagt vår röst på Centerpartiet vilket betyder att Federley bör vara mer öppen för att lyssna på oss väljare. Fast vi skulle även kunnat rösta på något annat parti, så länge vi är svenska medborgare bör svenska förtroendevalda iallafall lyssna på vad vi väljare vill.
Dock är problemet att vi väljare i regel inte bryr oss om denna möjlighet annat än att gnälla på exempelvis EU eller ha åsikt i vardagsproblem såsom Rumänskt tiggeri eller att det är för knepigt att spritturista i Tyskland ;)
Under FRA-kalaset gjorde han iallafall det öppna vägvalet att välja mellan att företräda väljarnas åsikt eller sitt egna partis piska (blev partiets svidande piska, det är inte skoj när ingen hälsar i korridorerna liksom), andra politiker ansåg bland annat att vi väljare hade inget att säga till om i denna fråga ;) Så tja herr Federley var som sagt lite mer lyhörd och öppen här iallafall, det innebär inte att man agerar exakt som väljarna önskar.
Förespråkar du dessutom en HBTQ-agenda kommer Federley vara ännu mera lyhörd ;P
Att Federley och Lööf har sin egna agenda för Centerpartiet behöver givetvis inte betyda att Federley måste ha samma agenda i EU-parlamentet, för jag tror inte han kommer vara där för att predika Stureplanismen inför EU ;)
Hey, I just met you,
And this is crazy,
But here's my number,
So call me, maybe!
#5 Att Federley bör vara mer öppen för att lyssna på "oss" (=sina) väljare är kanske en annan sak än påståendet att Federley verkar vara lite mer "öppen" för väljarnas åsikter än vad andra politiker är? Det verkar han absolut, det gör modernt skolade politiker som Ullenhag och Fridolin också. Man skulle sätta ner dem i ett helt annat parti från en dag till en annan och man skulle inte märka någon skillnad - de är sina egna varumärken lika mycket som partiföreträdare.
När det gäller partipiskor så har någon sagt att "väljarna avgör inte några ärenden. De avgör vem som ska avgöra ärendena", och det är väl så det är. Sedan finns det ju möjlighet för politiker att dra konsekvenserna, Camilla Lindberg (fp) fick väl betala priset för att hon löpte linan ut i FRA-debatten och röstade nej, Birgitta Ohlson lade ner sin röst, medan FF röstade ja. Därmed gick han ju på partilinjen och var lyhörd mot sitt parti. Det var hans eget beslut, och det får man ju respektera. Han var en av 143 som röstade "ja", resten är historia.