Ytterligare förslag som slår mot de sjuka:

DN debatt: 

"Samtidigt förlängs den maximala sjukpenningperioden med 18 månader. Vid förlängd sjukpenning sänks ersättningen från 80 till 75 procent vilket ändå är högre än dagens sjuk- och aktivitetsersättning på 64 procent. En rehabiliteringsgaranti ska komplettera dagens vårdgaranti. För detta tillförs 3,4 miljarder kronor under tre år."

"Knappt ett år efter att alliansregeringen tillträdde är det ungefär 100.000 fler som kan stå på egna ben och inte längre är beroende av samhällets stöd."

"De senaste 30 åren har vi också sett hur andelen personer med sjuk- och aktivitetsersättning tredubblats trots att det allmänna hälsoläget har blivit bättre."

Jag tycker inte alls regeringen "slår mot de sjuka". Istället lägger man stora resurser för att hjälpa dem tillbaka till arbete.

"Totalt avsätts under de kommande tre åren 3,4 miljarder kronor för att finansiera rehabiliteringsgarantin samt förstärka företagshälsovården."

Jag tycker det är härligt att se alliansen göra den ena konkreta insatsen efter den andra. Det är härligt att se att så mycket går åt rätt håll!

men vet du vad jag tror effekten av detta blir?

de sjuka blir tvingade att börja arbeta trots att de egentligen inte är redo för detta ännu. vilket kommer på sikt att resultera i att de blir ÄNNU sjukare efter ett tag.

för att stressa sig frisk är inget bra recept…

insatsen ska vara i rehabiliteringen och vården. inte att "svälta ut" som de håller på med nu.

men rehabiliteringen vill de ju sänka ju…

själv har det tagit mig ett helt år nu sedan jag började min rehabilitering med arbetsträning. och jag ska börja arbeta för lön 75% nu.

tur att jag inte hade bara 3månader på mig, för då hade det inte funkat

Nej det försklaget var dåligt. Det är inte bra för de sjuka att känna den pressen.

Det viktiga är inte att få ut dem på arbete utan att få dem FRISKA!

Det är märkligt. För det ni säger är att i hela världen jobbar massvis med människor trots att de är sjuka. Var är katastrofen i dessa länder?

Sanningen är naturligtvis att tusentals av dagens sjukskrivna inte alls är oförmögna att arbeta. Detta kommer att rättas till med vår nuvarande alliansregering.

Tack för det!

# 0 Sjukt!!!

Ska t.ex. en person som har cancer kunna sägas upp innan den ens är färdigbehandlad.

Att försämra anställningstryggheten för sjuka det är bara lite för mycket. Skulle de inte ut i arbetslivet till varje pris?

Att de förstärker företagshälsovården och lägger mer pengar på rehabilitering är däremot bra.

Är det verkligen rimligt att en arbetsgivare ska "hålla" en plats hur länge som helst.

Jag tycker en maxtid är rimlig, sedan kan dess längd diskuteras.

hålla en plats hur länge som helst?

3månader är väl ingen lngen tid

Var har du fått tre månader ifrån?

Jag ser det som så att får man rehabilitering i tid så kommer man också ut fortare ut i arbetslivet igen. Självklart måste man bedöma lite från fall till fall. För mig hade det räckt alldeles utmärkt med det förslag som Anders skriver om ovan, för andra behövs längre tid,

Hade jag tvingats gå tillbaka till jobbet inom, låt säga 3 månader, så hade det inte gått. Jag hade helt enkelt inte kommit iväg. Jag fick chansen att få ta det lugnt och då gick allt så mycket fortare och jag var tillbaka i arbete fortare än vad många trott. Min arbetsträning blev kortvarig och jag var upp i 100% väldigt fort. Så var det för mig men inte för alla, viktigt att komma ihåg. 

Ett exempel har jag också. Vi har, där jag jobbar, en kvinna som varit långtidssjukskriven. Hennes knän har "brakat" och hon kan knappt gå. Hennes rehabilitering har nu satts på det gamla jobbet, där alltså hennes knän slitits ut efter många, många år på samma arbetsplats. Hur smart är det? Hon är tvingad av försäkringskassan att göra detta. Denna kvinna är ingen soffliggare kan jag garantera, utan en som jobbat hårt i hela sitt liv. I ett sådant fall gäller det ju att vara lite flexibel och inse att tillbaka till samma jobb kommer hon inte att klara. Vad jag förstod så fick hon inte någon annan typ av rehabilitering av anledningen att det måste leda till ett jobb. I den här kommunen finns inte så många jobb att välja på så då är hon hänvisad till samma gamla jobb.

Jag själv, som jag skrev ovan, hade klarat det bra med den hjälp som erbjuds då jag inte blev sjukskriven p g a arbetsrelaterade orsaker. Här har vi alltså en skillnad som man också bör beakta när man har med människor att göra.

Förslaget innebär också att den som är sjukskriven efter tre månader ska prövas för andra jobb på sin arbetsplats. Och efter sex månader ska han eller hon vara beredd att ta ett jobb var som helst på arbetsmarknaden.

kopierat från länken i inlägg #0 jag menar att 3 månaders sjukdom är inte lång tid

#11 Om man efter tre månader kan arbeta, om än inte på det gamla jobbet (typ dåliga knän) så är det väl inte orimligt. Problemet är ju att en massa männsikor som är arbetsföra går hemma och får bidrag eller ersättningar istället för att vara med och skapa välfärd.

om man efter 3 månader inte kan jobba på sitt jobb pga en bruten arm? är det också orimligt?

#13 Kan man jobba på annat jobb med bruten arm?

Naturligtvis är det inte så - vilket nog alla andra begriper, men om något har hänt som gör att man inte kan återgå till sitt gamla jobb är det ju bra om man funderar på vad man kan göra istället så tidigt som möjligt.

Det ökar ju chansen att komma tillbaka i arbete. Vilket ju är själva tanken med detta. Färre som är arbetsföra med bidrag, och fler som bidrar till välfärd. Om alliansen får snurr på detta kommer vi att få mycket mer välfärd att fördela.

Då kan vi kanske börja ägna oss åt förbättringar åt gamla och riktigt sjuka - istället för åt att försörja friska.

Förhoppningsvis (andra stycket, sista meningen i #14).

#15 Jo, jag är säkert tjatig, men det verkar som om det är många som tror att välfärd är evig och bara han pytsas ut.

Men allt (allt!) som vi kallar välfärd åstadkoms genom att människor arbetar. Och allt (allt!) arbete går ut på att tillgodose någon annans behov.

Så om Sverige kan nå dithän att vi har världens största andel människor som arbetar så kommer vi också att ha världens mesta välfärd. Att njuta av själva, och att dela med oss av till andra.

Och det normala är faktiskt att en människa producerar mer välfärd än hon konsumerar. Vilket gör att om vi får snurr på detta, så kommer vi också att upptäcka vilken glädje vi kan få av att ha varit frikostiga med att ta emot flyktingar.

 # 16 Varför vill du sätta flyktingar emot sjuka? Påstår du att alla flyktingar är friska? Många kommer hit med traumatiska upplevelser i bagaget. Jag tycker också att vi ska ta emot flyktingar. Men att välja ut olika grupper sjuka eller flyktingar som ett problem. Det är lika illa. Det får mig också att ta allt ditt prat om flyktingar med en nypa salt. Jag ryser!

#16. Du får gärna tjata…….i alla fall för mig :). Jag förstår vad du menar och jag hoppas det samma som du. Min kommentar ovan var menad så att förhoppningsvis går pengarna dit de ska och ingen annanstans.

#16. Nu var det nog inte så Anders menade med flyktingar. Mer (tror jag) att vi får glädje av att ha tagit emot flyktingar som också bidrar till välfärden.Anders, rätta mig om jag har förstått fel.

#17 Ja, det var ett konstigt sätt att läsa min kommentar…

Var har jag satt grupper emot varandra? Vad jag menar är att allas arbetsinsatser är värdefulla.

Och att det är bättre att vi har råd med en förstklassig vård åt de som verkligen behöver hjälp.

Konstigt sätt? De som inte bidrar till välfärden då? Sätter inte regeringen de sjuka emot andra grupper i samhället.

Vilka är sjuka Anders?

De som slått i tummen? De som har kroniska sjukdomar och ständigt pendlar mellan "friska perioder" och ev. sängläge? De som har dödliga sjukdomar, men som ev. kan botas?

Vilka är det som verkligen behöver hjälp har regeringen någon riktig koll på det?

Jag har en rullstolsbunden vän som förstår att andra kan vara mindre kapabla till arbete än henne trots två friska ben och armar. DET är stort! Jag önskar att vår stadsminister också förstod det! Jag har själv Ulcerös Colit och skov som varar i ett halvår minst. Så lite hum har jag om det som jag kläcker ur mig:) Vid Ulcerös Colit ska man inte få vara sjukskriven lika länge som förut. Nu drabbar det inte mig som person, men jag lider med andra som insjuknar i denna och andra kroniska sjukdomar nu. Dessutom så kan jag tillägga att jag troligen fick Ulcerös Colit på grund av att jag slutat röka. Det är en vanlig "belöning":) Då kanske en del säger du skulle inte ha börjat röka då och ja jag säger det själv, finns det något jag ångrar så är det att jag en gång började röka!

Hur kan du säga att allas arbetsinsatser är värdefulla när regeringen nu försämrar anställningstryggheten för de sjuka? Det låter väl snarare som om alla måste kunna prestera på högfart? dvs 100 %?

#20 Jag vet att det finns olika sorters sjukdomar, och att de påverkar arbetsförmågan olika mycket.

Om regeringen vet vilka som verkligen behöver hjälp vet jag inte, men jag tror att det är ganska uppenbart för många att det är många som får hjälp utan att behöva det. Det är liksom det som är problemet.

Det har varit så under lång tid att alla rättigheter tillhört de som någon gång lyckats få en fast anställning. Arbetsgivare, alla som haft vikariat, de som aldrig lyckats få ett arbete - de har hamnat i strykklass.

Tänk er en arbetsgivare med 15 anställda. En blir sjuk. Det innebär ju ofta att en vikarie anställs. Denne lever i ständig otrygghet, anställningstiden löper i takt med den sjukes sjukskrivning - kanske förlängs den en månad i taget. Kanske är det uppenbart för alla att den sjuke aldrig kommer tillbaka, men såväl arbetsgivaren som vikarien lever i ständig otrygghet.

Var ligger det orimliga i att efter tre eller sex månaders sjukskrivning vikarien kan få sin trygga fasta anställning. Jag inser att det kan upplevas negativt för den sjuke. Men regeringen har ju en hel befolkning att se till.

Om arbetsgivaren istället får en anställd som inte ständigt söker fast anställning istället för vikariat är det positivt. Om vikarien får sin fasta anställning är det positivt. Kanske det t.o.m. kan vara positivt för den sjuke att kraften nu kan läggas på att hitta ett arbete som passar bättre?

Nu innebär inte det alltid att dessa människor är snyltare, utan att "systemet" hindrat dem från att bidra. Jag har själv träffat människor som tackat nej till arbete, eftersom ett arbete hade försämrat deras ekonomiska situation.

Ju längre du är borta från arbetslivet, dessto svårare är det att komma tillbaka.

Susanne  som talar av egen erfarenhet

 # 21 Så vikarier sätts bara in vid långtidssjukdom eller sjukdom? Det finns en rad olika anledningar till att vikarier sätts in. Är det synd om alla vikarier? Jobbade själv som vikarie som ung med fysiskt handikappade ungdomar. Inte hade jag en tanke på att vilja försämra deras anställningstrygghet då vi personal hjälpte iväg dem till deras arbeten på morgonen. Det handlar om att ge och ta då gav jag, just nu tar jag.

Du säger hela tiden att det är många som får hjälp utan att behöva det. Jag tror nog snarare att det är som med allt annat. Det är några få som förstör och sedan så finns det då tyvärr människor som vill dra alla över en kam av olika anledningar. Det är liksom det som är problemet tror jag.

Ingenting är bara svart eller vitt……allt eller inget. Det bör ju finnas någonting där emellan. Jag tror också, precis som zzTCM att de allra flesta sjukskrivna är sjuka och ett fåtal fuskar. Jag får lite känslan av att man använder sig av det fåtalet för att kunna försämra för alla andra också. Folk i allmänhet hakar ju på direkt. Styrs vi in i en tanke så är det den som gäller, just då.

Vad jag hoppas på är att man kan få möjlighet att få den hjälp man behöver, för att kunna arbeta. Flexibilitet alltså. Inte bara från den sjukes sida utan från alla sidor. Det kan ibland bli så att en sjukskriven fortsätter vara så utan att få hjälp att komma ut igen. Det blir lite slentrian i det hela.

Det får inte bli så att man nekar folk tillräcklig sjukskrivning bara för att vissa fuskar.

#23 Vänligen läs igenom hela strängen och berätta vem som skrivit att "vikarier sätts bara in vid långtidssjukdom eller sjukdom" - och vad det har med diskussionen att göra…

"Är det synd om alla vikarier?"

Nej, säkert inte, men vi har i Sverige haft en mycket stor andel människor som haft mycket långa vikariat, därför att de fasta tjänsterna "låsts" av människor med tjänstledighet eller sjukdom. Jag tror att de allra flesta önskar den större trygghet som en fast anställning ger - och gärna lämnar ett vikariat för ett fast jobb. Jag var i flera år ordförande i ett föräldrakooperativ - det var många lärare som gick åravis på vikariat som ständigt förlängdes några månader i taget. Det är nog jobbigt… Påverkar bl.a. möjligheten att få lån.

"Du säger hela tiden att det är många som får hjälp utan att behöva det."

Jga har aldrig sagt att dessa utgör en majoritet, men jag kan inte tro att Sverige kan ha världens sjukaste folk, samtidigt som vi har en av planetens finaste natur, och världens bästa arbetsmiljö. Jag har dessutom sett för många sjukskrivna människor med god arbetsförmågar för att inte dela regeringens syn - det finns stora möjligheter att få många fler människor i arbete.

De positiva effekterna av om det skulle lyckas är så enorma att vi får stå ut med att vägen dit kantas av några felsteg.

Här visar sig också en av de stora fördelarna med denna regering jämfört med den förra. Man har gång på gång visat att man lyssnar. Remissrundorna leder varje gång till förändringar. Lyhördhet hos en regering är ovanligt - och stort!

lyhördhet är bra! det håller jag med om.

Men lyhördheten glöms bort ibland.  Jag får en känsla av iallafall att regeringen tror att alla sjuka är lata….

#26 Och jag är överygad om att man tror att de sjuka hellre vill arbeta, och att man lägger stora resurser för att hjälpa dem med det.

Arbestgivaren ska nu kunna få stora bidrag om man anställer en långtidssjukskriven. Kanon!

Kanske inte har med just detta att göra men ändå ganska intressant:

http://fokus.se/2007/09/battre-an-nagonsin/

Läser man tidningarna så kan man ju få för sig att svenska är ett sjukt i jämförelse med andra länder. Men om läser artikeln ovan så inser man ju att så inte är fallet…

mvh
Oskar

ja, att satsa på rehabiliteringen är jättebra! men de som kommer i kläm är ju tyvärr de sjuka som aldrig kan arbeta något mer.

#28 Intressant!

Med tydliga siffror bevisas det - vi är mindre sjuka än andra folk, men mer sjukskrivna. Eller med andra ord - vill vi få fler folk i arbete är inte hälsovård den viktigaste faktorn, utan att skapa förutsättningar att hitta jobb, och öka motivationen till arbete.

Jga tror stenhårt på alliansen. I det stora arbete man nu givit sig in på är det ofrånkomligt att man kommer att göra misstag - men vägen och målet är rätt.

Och om man lyckas kommer vi att se en mycket ljus framtid. Fler människor som kan försörja sig själva, med alla de fördelar det innebär. Ökade skatteintäkter, minskade statliga utgifter.

Kanske kommer vi trots allt att klara av att ge även framtidens gamla en värdig ålderdom…

Tack svenska folket för att ni röstade rätt förra valet. Glöm inte bort det vid nästa. Jag tror alliansen behöver två mandatperioder för att verkligen åstadkomma något. Sen kanske vi kan byta…

visst är det ju jättebra om det finns arbete även för dom som är sjukskrivna. Men det är nog ganska svårt att söka nytt arbete när man har en sjukdom som försämrar arbetsförmågan.

Det är det som är så taskigt mot de sjuka om arbetsgivaren (där de redan har arbete) kan säga upp dom fast det kanske är så att de blir arbetsföra på gamla arbetet  efter tex ett år.

#31 Det handlar ju om ett val. Det finns ett arbete - som tidigare innehafts av en person som blivit långtidssjuk. Arbetet är nu ett vikariat. Vem ska få arbetet?

Jag tycker fortfarande att det är bra att det finns en gräns, men jag kan hålla med om att tre/sex månader kan kännas som en ganska kort tid. Å andra sidan är det ju väldigt lång tid att vara sjuk…

Det här med att jobba som vikarie är något som många inom sjukvården (främst då kvinnor) är väldigt vana vid. De fasta tjänsterna är få och resten går som vikarier. Så har det alltid varit och är fortfarande. Vet inte ens om det finns något som kallas fast tjänst längre. Det heter ju tillsvidareanställning nu för tiden och för mig låter det som att man hänger väldigt löst. Dessa vikariat förlängs hela tiden (om de vill ha en kvar) och där kan man gå och trampa till dess en tillsvidareanställning blir ledig och då har man chansen att bli inlasad. Fast de reglerna kringås ju också rätt ordentligt.

Obs, att det inte bara gäller vikariat för att någon är sjuk.

#33 Det är riktigt.

Jag har för mig att det kom något för något år sedan… typ att om man haft vik en viss tid så blev det med automatik tillsvidare?

Riktiga "fastanställningar" har väl inte funnits sedan fullmaktsanställningarna försvann…

#34. Jo, det är riktigt. Efter att ha jobbat ett vist antal dagar (kommer inte ihåg exakta turer) så har man rätt till tillsvidareanställning. Fast det bollas rätt mycket med det också.

Där har vi f ö ett annat probelm. En vikarie kanske inte alls passar att jobba i t ex vården. Ändå är det henne/hans tur att bli inlasad och då måste den personen, enligt sin rätt, få jobbet. Det är ju inte alltid så bra det heller.

(Utanför ämnet)

#34

jo, för ett par år sen beslutades det om att ett vikariat som någon gått på (tror det var ett år ungefär) skall bli en fast tjänst.

annat är det ju med ett vikariat vid föräldraledighet eller sjukdom då tjänsten innehas av en annan.

#36 Finns det vikariat där ingen innehar tjänsten?

#37 nu vet jag inte. Men när jag arbetade inom vården så fattade det folk och då kunde outbildade vårdare gå på långa vikariat tills en utbildad dök upp.

Jag förtsår inte riktigt vad det är man är rädd för. Ifall man är värdefull för arbetgivaren, dvs tillför produktivitet då kommer inte en arbetsgivare sparka denna efter 3 månader.

#39. Ha ha, inte det…….? Ingen är ju oumbärlig.

Nej men det är långtifrån gratis att nyanställa, på vår arbetsplats så räknar vi att det tar ca 9-12 månader innan vi har en person som kan jobba full fart, det blir därmed tämligen oekonomiskt att sparka någon redan efter 3 månader.

#41. Då har du ett bra jobb och är på en bra arbetsplats där man tänker längre än näsan räcker. Sånt känns bra att läsa.

Men snälla vart har du arbetat där man inte förstått en av grundreglerna för hur man sköter ett företag?

Hm, kommun och landsting. Börjar väl lära sig, men båda är rätt dåliga på att ta tillvara på de resurser de har.

Ante mig, det är väl den enda stället där man rent generellt saknar de grundläggande ledarkunskaperna. Problemet är där är att det mer är en lekstuga a la "ett blött finger i vädret" och så chansar man… inget som händer där någon känner sig ansvarig för pengarna.

#45. Där är vi helt ense. De har ett stort ansvarsområde (egentligen) men ingen vet vad den andre gör……å så bidde det inte ens en tummetott.

#41 nej, det är inte gratis att anställa. Men jag tror att arbetsgivaren (iallafall  min) tycker det är ett "säkrare kort" att anställa nya friska personer istället för någon som varit sjuk en längre tid.

Det beror väl på relationen man har till sin arbetsgivare, om denna litar på sin anställda, att denne gör sitt jobb väl, så är det nog inga problem.
Personligen så tror jag att man har gjort bort sig ordentligt, ifall en arbetsgivare hellre vill göra sig av med någon.

Då borde man fråga sig varför man jobbar kvar. Om man i en relation inte kommer överense så kan man ju försöka ett tag. Fungerar det då inte så är det ju bättre att man skiljs åt..

#48. Jo, så kan det ju vara, självklart. Det kan också vara åt andra hållet s a s. Alltså att man är en sjujädrans bra arbetskraft men att inte arbetsgivaren gillar en av någon anledning. Sånt händer också. Kemin stämmer inte, eller man är för frispråkig för arbetsgivarens smak. Ja, orsakerna kan vara många. En del vill ju att man ska vara tyst och snäll, andra att man säger sin ärliga mening. De är ju, trots allt, "vanliga människor" de också och reagerar olika på saker och ting. 

Själv hade jag en arbetsgivare en gång i tiden (inte kommun) som anställde mig på fläcken bara för att jag blev arg på honom. Han var en elak liten gubbe och det sa jag till honom. Han blev först tyst och sen sa han att dig vill jag ha här. Själv höll jag på att trilla av stolen. Trodde ju att jag sumpat mina chanser på den anställningen :).

#49 Ja relationer innebär inte alltid att man är en nickedocka. En bra arbetsledare vet om att lyssna till kritik, men det är annorlunda när personkemin inte stämmer så att man undviker varandra och kommunkationen inte funkar.

#49 Härlig historia!

(Han hade fattat något…)    :-)

#49 vad bra! ibland lönar det sig att vara ärlig ;)