![[Carpinus]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
"Kvinnor som hatar kvinnor"
Naomi Abramowicz tar i en ledare i Bohuslänningen under rubriken "kvinnor som hatar kvinnor" upp det faktum att det är i minst lika hög grad kvinnor som män som tillåter sig ha synpunkter på kvinnors utseende och klädstil. Hon gör det med utgångspunkt från en artikel i DN av författaren Lena Andersson i samband med kvinnodagen, där Andersson bl.a. hävdade att flärdfylla kvinnor inte hade duglighet som sin mest framträdande egenskap. Abramowicz ställer den retoriska frågan vad som hade hänt om det varit en manlig författare som stått för den nedvärderingen. Hon svarar själv att han förmodligen hade avtvingats en avbön.
"Dåtidens repressiva normer byts ut mot nya som är precis lika kvävande. Skillnaden är bara att pressen kommer från ett annat håll, och därför blir den mer socialt accepterat. Men kvinnor som dömer andra kvinnor för hur de väljer att klä sig bör kritiseras i precis lika stor utsträckning som män som tar sig samma frihet. De bidrar trots allt till att upprätthålla samma typ av förtryck. Det enda som skiljer är avsändaren", är slutklämmen i Bohuslänningens ledare.
Man kan väl göra den lilla reflektionen att inom vissa religiöst extrema sammanhang så är det männen som dikterar hur kvinnorna skall klä sig och se ut, medan det i det "emanciperade samhället" till förvånansvärt stor del tycks vara kvinnorna själva som står för den detaljen.
Helt sant. Kvinnor kan vara väldigt elaka mot andra kvinnor. Inte sällan som de slår ner på andra kvinnors klädsel eller utseende.
Även Sydsvenskans Heidi Avellan har uttryckt åsikter om Lena Anderssons kontrollbehov. Hon avslutar sin ledare:
"Det är märkligt, detta med att vara kvinna. Kvinnlighet blir hela tiden något att förhålla sig till, att bejaka eller förneka, att ses utifrån. Att framhäva eller skyla. Häxa eller jungfru? Margaret Thatcher eller Angela Merkel?
Medan män får vara fula eller snygga, fräcka eller fräscha – och framgångsrika."
Det är väl allmänt känt. Har inte läst boken, men jag antar att den tar upp något snarlikt det du tar upp i artikeln. Boken är skriven av Liza Marklund och heter den finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Tror Emma Wiklund pratade om det i sitt Sommarprat i P1
Här finns Lena Anderssons kolumn som föranlett diskussionen.
http://www.dn.se/ledare/kolumner/lena-andersson-med-rinnande-mascara-i-sparet/
Eftersom hennes artikel blev föremål för debatt har hon senare även gjort en uppföljning.
http://www.dn.se/ledare/kolumner/lena-andersson-pafagelhannens-plym/
Margit Richert ger på SvD kultur sin syn på ämnet och avslutar sitt inlägg:
"Det ryms i Anderssons nya texter en särskild omsorg om kvinnan. Vi har mött den förr: från ett dömande prästerskap, en orolig far, en bevakande pojkvän. I sin iver att förkasta det ytligt kvinnliga hamnar Andersson paradoxalt nog tätt intill den patriarkala maktutövning hon tror sig ha besvärjt.
Andersson ger konstgjord andning åt en debatt som har förts sedan 70-talet: bör kvinnor bli manligare eller ska vi i stället uppvärdera kvinnligheten? Att hon upptäckt denna fråga är kanske lovvärt, men man kunde önska att vi kommit längre.
Inför varandras skilda livsval hade systerskapet mått bra av lite svalkande likgiltighet."
Det känns onekligen som att kvinnors prestigejakt har gått till överdrift i vissa fall. Att se bra ut, framhäva sig på sitt arbete, vara fantastisk tjej, fantastisk mor, baka till skolklasser, att vara flexibel och räcka till för alla mm mm mm Efter några år i detta tempo är det inte ovanligt att just dessa kvinnor går i väggen. .
Jag håller till stora delar med Lena Andersson i hennes analys, men jag har lärt mig i tidig ålder att det bästa och klokaste är att aldrig kommentera andra människors utseende eller val av klädsel, varken i tal eller skrift.
Däremot om nån uttryckligen begär att man ska säga vad man tycker, t ex vid inköp av nya kläder, smink, glasögon osv. då kan man ju göra det, men då får man ju vara noga med att formulera sig så försiktigt och diplomatiskt som möjligt för att inte såra eller förarga dom i onödan.
An ounce of prevention is worth a pound of cure
#7 Personligen föredrar jag enkelheten och den osminkade verkligheten, som i sig kan vara väl så vacker som den som skönhetsindustri och modediktatorer vill pracka på folk. Men när människor är beredda att ta till "maktmedel" (i Anderssons fall ordets makt) för att försöka styra hur andra skall se ut, då hänger man en subtil form av burka på sina medsystrar.
Starta ny diskussion