Kvinnor gör ett lika bra jobb som killar gör så jag förstår inte hur man kan säga så.

Kanske är det en generationsfråga, men läser man gamla citatsamlingar så vimlar det av små vänskapliga gliringar från män om kvinnor och vice versa, och jag tycker de kan vara riktigt uppfriskande, så länge de inte är plumpa och inte personligt adresserade. 

Nu står det "uttalanden" i plural och om det är upprepade rena sarkasmer så är det klart att det tyder på en tveksam inställning. Är det ett enstaka skämt däremot känns det för mig en aning snarstucket att fota ut honom.

_"Offentliga uttryck för ohämmad och proportionslös vrede har blivit ett huvudnummer i samtalet på nätet. En framtida historiker som försöker bilda sig en uppfattning om vår tid kommer att landa i slutsatsen att människor tydligen var förbluffande arga dagen lång, på stort och smått, på det närliggande och det fjärran.

Förra veckan drabbades exempelvis den brittiske cellbiologen och nobelpristagaren Tim Hunt av en sådan vredesstorm. På en konferens hade Hunt fällt en dum kommentar om hur han hade svårt för könsblandade laboratoriemiljöer då kvinnor orsakar romanser och har lätt för att gråta.

Onekligen mycket förlegat sagt. Men proportionerna? University College London där Tim Hunt var hedersprofessor blev vettskrämt av nätstormen och tvingade bort honom från universitet innan planet hem från Seoul ens hade hunnit landa. Till och med ett nobelpris i den andra vågskålen var otillräckligt för att väga upp ohyggligheten i att Hunt pratat gubbigt strunt på en konferens."---_

Peter Santesson på Dagens Samhälle

Tja, varför skulle Nobelpristagare vara undantagna från normala regler? Ska fint folk ha extra utrymme att göra dumheter? Men visst, om det bara var en engångsföreteelse så kunde det ha räckt att låta honom schavottera och göra avbön.

"Fint folks" dumheter uppmärksammas i regel mer än vad "vanligt folks" gör, av den enkla anledningen att de syns och hörs mer. Råkar statsministern och vice statsministern säga "zigenare" blir det rubriker, säger vi andra det ordet blir det inga sådana återverkningar. Det offentliga rummet har ont om frizoner. 

_Nobelpristagarens hustru, som är professor i immunologi på Universitetet vittnar:   “Tim satt fortfarande på planet från Seoul när en senior manager på UCL ringde mig och sa att Tim måste avgå från sin honorärposition. Då hade de inte ens talat med honom. Managern sa att han endera måste avgå eller också skulle han få sparken."

Efteråt har flera kvinnliga forskare som inte dolt att de tyckte Hunts "skämt" var omdömeslöst framhållit att han varit ett omtyckt stöd för unga forskare på universitetet, oavsett kön. Flera kvinnliga forskare som han varit mentor för har gått vidare till en framgångsrik forskarkarriär. Tim Hunt har varit ett affischnamn för sitt universitet, och framgångsrika forskarnamn drar donationer till sina universitet, vilket i sin tur möjliggör utbildning och projekt för unga forskare av båda kön. Risken är uppenbar att bidragslustan kan tunnas ut nu för UCL.

Det kanske mest intressanta är det som Santesson tar upp, lynchmobbandet på nätet. Även i England uppmärksammas den närmast lustfyllda nätilskan i fallet Hunt. Kanske borde universitetsledningen låtit den dra förbi och givit Hunt en chans att ställa saker och ting till rätta istället för att lämna ut honom till nätpöbeln?_

Lite roligt blir det när Ann-Charlotte Marteus på Expressens ledarsdia skriver så här, angående ett helt annat ärende på amerikanska universitet: "Kvinnor ÄR bra på gruppkramar. Men det är inte sunt. Kvinnor måste upphöra med ofoget att odla och understödja varandras sorger, rädslor och trauman.

Krav på triggervarningar och säkra rum fungerar förstås också som kvinnlig härskarteknik. Man vill ha makt, sätta agendan. Och vilken kvinnlig strategi är väl mer beprövad än den att falla i strategisk gråt?

Men det är ett beteende som passar bättre i ett dockhem än på ett universitet."

Ska hon varnas eller sparkas på stående fot efter att ha skrivit "Och vilken kvinnlig strategi är väl mer beprövad än den att falla i strategisk gråt?" Är det ett mer oförargligt skämt än det Hunt skrev, och var är Twitterstormen?