På Neo Blogg skriver 10 juni Paulina Neuding om stök på biblioteken, med ett 50-tal exempel, plus nämns att ytterligare många rapporterade incidenter finns. Biblioteksfolk i ledande ställning och debattörer som Göran Greider, som Neuding refererar, menar att tysthetsnormen på bibliotek är förlegad och, vad man kan ana, får personalen lära sig hantera stök.  Skulle väl tro de nämnda ser stök och högljuddhet som förklarliga yttringar hos dem som är utsatta, alienerade, offer för strukturellt förtryck. 

Som en intervjuad dam tyckte, man får anspassa besöken på sin filial till tider då brukar vara lugnt, när lokalen öppnar är det ofta så.  På vintern kan den ev. locka för värmens skull.

Debatten om biblioteksstöket finns även i denna tråd.

2025 "The never ending story"…🙄

#3: Ja, här har vi ännu en debatt som har kört i diket, och utvecklats till ett "stamkrig" av urgammalt snitt.
Det primära är inte längre att lösa problemet, utan att få dansa kring elden.

Ett bibliotek är ett tyst rum för bildning och kontemplation, med det allmännas bästa som mål.

En värmestuga är något helt annat….

Ett inlägg från biblioteksbladet.

Så vevas den gamla raspiga skivan ”Stök och bråk på bibliotek” igång igen. Och den ska tydligen helst spelas tyst. Det är självklart att stök och direkta hot mot besökare och bibliotekspersonal inte kan accepteras. Men, biblioteket har aldrig varit denna tysta och avskiljda miljö, en helgedom för koncentrerat studium av tryckta skrifter, som vissa debattörer tydligen har fått för sig.

Läs mer här;

https://www.biblioteksbladet.se/ideer/debatt/stok-och-brak-ar-ett-samhallsproblem-inte-ett-biblioteksproblem/

#5: Lars Ilshammar skriver:

Men, biblioteket har aldrig varit denna tysta och avskiljda miljö, en helgedom för koncentrerat studium av tryckta skrifter, som vissa debattörer tydligen har fått för sig. >>

Här går våra uppfattningar dessvärre isär.
Mitt perspektiv är ett helt annat.
I min värld var biblioteken precis så som han skriver att de "aldrig varit"….

#5 #6 Självklart att en f.d. (biträdande) riksbibliotekarie intar den ståndpunkten och i det forumet. Det hade ju varit anmärkningsvärt om han uttryckt någon annan åsikt- han har ju verkat på Riksbiblioteket 2013-2022 och kan väl därmed ha en bit ansvaret för utvecklingen.

Att stöket ute i samhället ökat och samhällsservicen skurits ner (om den nu har det) behövde inte ha betytt att bibliotekens anställda "på golvet" därmed behövt axla ansvaret för samhällsinformation, vara dagmammor och psykologer. Har man ens försökt förhindra den utvecklingen? 🤔

Verkar finnas en "klassisk" skiljelinje mellan bibliotekens högsta ledning och personalen som har att möta allmänheten.

https://www.svt.se/kultur/kritik-mot-rapport-it-support-ingar-visst-i-bibliotekarie-tjansten

#8: Tänk på den gamla goda tiden då bibliotekarierna stämplade böcker vid utlåning och inregistrering vid återlämning vilken litterär höjd de stod på då — synd att de fråntagits detta kvalificerad arbete av robotar och bara behöver stötta sina kunder.

#8: Myndigheter, banker och försäkringsbolag dumpar sina kunder på biblioteken istället för att själva hjälpa dem. >>

Detta kan vara en betydande faktor i denna debatt.
Att många dörrar numera är stängda, är svårt att bortse från.

Vad händer om bibliotekspersonalen säger att "det där är ett bankärende" eller "det är en fråga för kommunen"- det är kanske där någonstans man bör börja om man vill styra upp verksamheten? Alternativt att man får en ny (?) arbetsbeskrivning som talar om vilka sysslor som ingår i tjänsten.

#11: Ja, begreppet "arbetsbeskrivning" kan, så som mycket annat, ha varit en "flytande" fråga, och tillåtits växa vilt……..

Dubbelt….

#12 Ja, formuleringar som bibliotekarier "hjälper också besökare att söka efter och hantera information" kan ju tolkas som allt från att tipsa om instanser att vända sig till ("söka"), till att fullfölja ("hantera") ärenden åt enskilda personer.

https://dik.se/yrken/bibliotek/jobba-som-bibliotekarie/

#14: Om jag får vara litet OT, påminns jag nu osökt om en sovjetisk film, som sändes i SVT på den svartvita, enkanaliga tiden.
Filmens titel var (har jag för mig) "Brevbäraren".

Den skildrade en brevbärare, som under sin dagliga runda, även hann med att hjälpa till med att fylla i blanketter, lösa korsord, rasta hundar, och t.o.m. (som en grand finale) förlösa en baby…..🙂

#15: Ja, så fungerar det nog fortfarande på den kolorerade svenska landsbygden med lantbrevbärare.

#15 (Också OT) Påminner om en lokalt legendarisk mopedburen lantbrevbärare vi hade här i storstadens utkanter som gjorde allt upptänkligt, kanske med undantag av att förlösa barn.

^{#16 hann göra en liknande reflektion.}