Man kanske skulle ge sjukvården mer resurser då, så att andra mer inriktade personer kan syssla med sådana här förhållandevis meningslösa ärenden och att läkarna kan rädda liv istället för att sitta och behöva hålla på att göra sådana här bedömningar.

Eller, så ser man det som att man som läkare räddar liv på det här sättet. I artikeln nämns t.ex. Mangs som fick ett vapentillstånd efter ett läkarbesök där han uttryckt att han drömde mycket om att döda människor, hade man skickat en rapport efter det hade han kanske inte fått vapentillståndet. Å andra sidan hade han kanske skaffat ett olagligt vapen. Det kan man aldrig veta.

Samma gäller läkarnas plikt att anmäla olämpliga körkortsinnehavare. Var en artikel för ca ett år sedan om att det också slarvas med det. Det kan ju också leda till dödsfall.

Däremot håller jag helt med om mer resurser, så att man får tid att göra de här meningsfulla ärendena.

#2 Instämmer! Om något framkommer vid ett läkarbesök eller intygsutfärdande som tyder på att någon är olämplig att inneha vapen eller framföra fordon så bör det ju vara en skyldighet för läkaren att återrapportera det.

Absolut, om det brister i läkarens förmåga att ta till sig informationen patienten ger, som i Mangs fall, bör läkarens kompetens ifrågasättas. Samtidigt ska man beakta den resursbrist som finns och att en stressad sjukvård inte kanske är lämplig att bedöma detta i alla fall.  Men utredning och rapportering bör skötas av annan instans, t.ex. socialen kanske? För jag antar att lämplighet utreds i varje fall en människa vill ha vapen, och inte bara när det från vårdens håll händelsevis skulle ifrågasättas?

#4 Läkarna kan ju stöta på de här patienterna i samband med undersökning som inte primärt berör lämpligheten för vapen eller bil. Som det står i artikeln i HD:

"Enligt sjätte kapitlet vapenlagen ska läkare fylla i en särskild blankett när de stöter på patienter som inte är lämpliga att ha vapen. De möjliga orsakerna är många: synskador, demens, fysiska skador, missbruk eller psykologiska orsaker.

Blanketten skickas till polisen som därmed får en förvarning. Har patienten en vapenlicens kan polisen då omhänderta vapnen. Om patienten inte har licens finns ändå läkarens uppgifter kvar, ifall en ansökan skulle komma in i ett senare skede."

Därmed går det ju inte avlasta läkaren med att låta socialen eller någon annan instans att sköta undersökningen. Och kan den återrapporteringen rädda liv så är den knappast meningslös.

Vänner, glöm inte att det finns många många vapenägare som inte missbrukar sina vapen. Ex. det finns folk som har bråkat med andra, har haft otur i en relation, har haft problem hit o dit men aldrig tänkte missbruka sina vapen. Frågan:

1 - varför ska en läkare ha må mycket makt att bestämma över an annans vapen?

2 - Varför alla skall räknas som Mangs fall?

3 - Det finns många poliser och även åklagare som har bort sig genom olika brott, då varför skall sådana människor bestämma över en annan?

Däremot tycker jag att det kan finnas en special utbildat grupp av poliser, läkare, psykiater, social-vetare, domare som ska titta på folk fall och bestämma efteråt.

I de fall där personen redan har licens och vapen håller jag med. I de fall där personen inte har det tycker jag inte sjukvården ska belastas alls. Vill man söka vapenlicens bör man kunna lägga om den processen att huvudsakligen ske via socialen. Vad jag kan se på polisens hemsida är inte läkarutlåtande aktuellt ö.h.t. när man ansöker om vapenlicens. Det kan ju vara ett arbetssätt att socialen kan vid utredning om vapenlicens ska utfärdas, kräva ett läkar- och/eller ett psykologutlåtande. En tätare omprövning av vapenlicensen än 5 år kan ju också vara aktuellt.
Anledningen att jag tycker det är meningslöst är för att jag ser ingen anledning för privatpersoner att beväpna sig. Alla personer bör ses som olämpliga att bära vapen tills man bevisat motsatsen. Inte tvärt om.

#6 Läkarna har ingen makt att bestämma över vapen, däremot kan de skriva en rapport vilket kan påverka vapenlicensen. Men den gör det inte nödvändigtvis. Det är skillnad.

Det är inte heller så att man per automatik blir av med vapenlicensen bara för att man begår brott. Men det kan vara en anledning till att man blir det, precis som att man kan bli av med körkortet om man upprepade gånger begår brott. Rätt eller fel kan man alltid diskutera, men så är det och det är viktigt att göra den skillnaden; Man kan alltså göra bort sig (i viss mån) och ändå både få ny vapenlicens eller få behålla sin vapenlicens om man redan har fått den.

Jag förstår inte riktigt varför socialen skulle utfärda vapentillstånd eller vara instansen som bestämmer det. Om man har en sjukdom i någon form som gör en som olämplig som innehavare av vapen så kommer ju socialen aldrig få del av det. Sekretessen inom sjukvården är så pass sträng att socialen troligen inte skulle få ut några journaler om man bad om det. Det är också anledningen till att det inte är ett krav från polisens sida, man har inte rätt att begära det. Däremot kan (och skall) läkarna skicka en rapport när de bedömer någon olämplig och då ser man det hos polisen både när man skall utfärda en ny licens eller förnya en gammal.

Däremot bör kanske omprövningen precis som du säger vara tätare än 5 år. Det är likadant för ordningsvakter och annat, bör också vara en tätare koll än 2 år tycker jag. Likaså bör poliser och andra som fått visa brottsregister vid anställning (t.ex. dagispersonal) kollas varje år så att det inte smugit sig in några brott där som kan göra att det är aktuellt att avskeda personerna.

Att du inte tycker att det finns en anledning för privatpersoner att beväpna sig är i mitt tycke ett dåligt argument. Det innebär att ett stort antal människor skulle inte få syssla med den hobby de tycker är kul (skytte) och framförallt skulle många bli av med jakten som för en del inte bara är en hobby utan en livsstil och något som ger mat på borden.

#8 Gissar att du svarade mot mitt inlägg #7, och inte #6.

"Läkarna har ingen makt att bestämma över vapen, däremot kan de skriva en rapport vilket kan påverka vapenlicensen. Men den gör det inte nödvändigtvis. Det är skillnad.

Det är inte heller så att man per automatik blir av med vapenlicensen bara för att man begår brott. Men det kan vara en anledning till att man blir det, precis som att man kan bli av med körkortet om man upprepade gånger begår brott. Rätt eller fel kan man alltid diskutera, men så är det och det är viktigt att göra den skillnaden; Man kan alltså göra bort sig (i viss mån) och ändå både få ny vapenlicens eller få behålla sin vapenlicens om man redan har fått den."

Allt detta plus artikeln är för mig en ickefråga. Det handlar inte om att läkare slarvar. Det handlar om att det finns för stora hål i regelverket enligt mig. Man tar vapenägandet på för lite allvar. 

"Jag förstår inte riktigt varför socialen skulle utfärda vapentillstånd eller vara instansen som bestämmer det."
De ska inte vara den som utfärdar tillståndet, det ska polisen göra, men det ska krävas en utredning via socialen först som ska utvärdera personens lämplighet.
Anledningen till det, är att jag tror inte personer begår diverse vapenbrott pga sjukdomar främst. Utan det har nog mer att göra med sociala förhållanden. Hur tas det i beräkning idag? Inte alls förmodligen. 
Om de fick detta ansvar ska de givetvis få tillgång till diverse register utan ifrågasättande. De ska få översikt hur familjebilden ser ut och har sett ut under personens uppväxt, hur personens skolgång varit samt aktuella ekonomiska förhållanden. Här ska även socialen kunna begära ett läkar- och/eller psykologutlåtande om de anser att det behövs.

Allt för att kunna avgöra om personen är grön eller tillhör någon sorts riskgrupp. Integritetskränkande kanske man kan tycka, men det är ju personer med tystnadsplikt som håller i ärendena samt att PUL även gäller. Tycker inte det är mycket begärt av någon som vill inneha vapen. Att inte ha dessa åtgärder kränker istället samhällets allmänna säkerhet.
Poliser och militär personal tycker jag ska ha extra kontroll på sig då de utsätts för traumatiska upplevelser och en väldigt speciell arbetsmiljö generellt, som i en handvändning kan ändra på om personen är lämplig att gå omkring beväpnad dagarna i ända.

Sen för att besvara sista stycket i #8, att jag inte tycker det finns anledning för personer att beväpna sig är inget argument, det är en åsikt. Polisen kan förvara alla vapen och ammunition som finns lagligt i landet. Vill du använda det, se över och underhålla det kan du åka till din polisstation och kvittera ut det. Handeldvapen för en dag, jaktvapen kan vara utkvitterade per säsong.  

Det ska tilläggas att jag är medveten om att det är ganska hårda och kostsamma regler jag visionerar. Men jag tycker det är bättre att lägga ribban högt och göra det som går för att nå den, än att låta det gå mot skräckexemplet USA där allt som krävs för att du ska få ett vapen är att teckna ett bankkonto. (Eller krävdes, man kanske ändrat det nu efter senaste tidens debatt där om vapenlagarna?)

#9 problemet är ju att om man krånglar till det för mycket för folk att skaffa vapen lic så kommer ju bara dom olagliga vapnen att ta över.  
o för övrig så begås dom flesta vapenbrotten med olagliga vapen o inte ens folk som sysslar med olagliga vapen vill röra jakt vapen, finns fall där vapenskåp stulits o länsats på allt förutom just bössorna.

#10
De olagliga vapnen har redan tagit över. Det är en helt annan fråga som måste bekämpas på en helt annan front. Men vi behöver inte risken att olämpliga personer har lagliga vapen på det. Tror dock att det regelverk jag pratar om med polisförvaring av vapen kan synliggöra olagliga vapen mycket tydligare, då i princip all vapen- och ammunitionshantering som inte kvitterats via polisen direkt kan misstänkliggöras som olaglig. Kan dock hålla med om att jaktvapen skulle kunna gå under ett lättare regelverk.

Sen behöver det ju inte vara krångligare att få själva licensen. Idag kräver man att man ska ha varit aktiv medlem i en godkänd skytteförening i 6 månader för att få licens för enhandsvapen. Med regelverket jag föreslår skulle det kanske kunna räcka med 3 månader + handläggningstiden för socialens ärende, vilket borde gå ganska fort om man visar sig vara en i sammanhanget reko typ. Man kan då utfärda vapenlicenser snabbare samt få ett säkrare samhälle. Idag känns det ju som vilken "galning" som helst kan skaffa ett legitimt mordvapen, bara man har lite tålamod och is i magen.

(Det står dock så här på polisens hemsida; "Det görs vidare en extra noggrann prövning när du söker licens för enhandsvapen som omfattar alla krav som gäller för vapeninnehavet." Det står däremot inte, vad jag kan se, vad denna prövning innefattar. Kanske någon här med vapenlicens vet vad som menas?) .

#11 fast med reglerna du föreslår hur skall man göra med svartkruts vapen pre 1890?

Frågan är om socialen är rätt instans att fatta vapenlicensavgöranden?

#9 jag svarade faktiskt #6, men en del av det kanske även täckte in svar på ditt inlägg. Det om socialen bland annat.Kanske skulle varit tydligare.

#13 Skulle någon annan vara bättre? De ska som sagt inte vara avgörande heller, vilket jag påpekar i #9. Socialen ska göra bedömning om personen tillhör någon riskgrupp som lätt tenderar till våldsamhet, brottslighet eller psykisk ohälsa. Sen är det upp till polisen att stämpla ja eller nej på ansökan.