Kommer att tänka på Jan Guillous senaste kolumn: 

"För övrigt anser jag att …

… SvD:s politiska chefredaktör Tove Lifvendahl tillhör den liberala pressens absolut sämsta stilister, jämförbar med Göteborgs-Postens Alice Teodorescu och Journalistens Helena Giertta. De fick nog bra betyg i skolan och stannade där."

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article21851902.ab

#1 Dels anser jag att  Janne skjuter över målet, dels spelar det egentligen ingen roll med stilistik i fråga om åsikter - det kan faktiskt vara viktigare vad man tycker än hur man framför det. Inte minst kommer detta till uttryck på nätet, där massor av människor som inte beretts tillträde till debatten tidigare på grund av att de inte kunnat uttrycka sig lika välformulerat som de pompösa kringelåkarna Guillou och Greider inte fått komma till tals, trots att de kan ha haft något viktigt att säga. Nu har även de tidigare tystade fått en röst, och det svider säkert i själen för vissa företrädare för gammelmedia som föredrar form framför sak.

Men som sagt, Alice kan såväl formulera sig som ha intressanta åsikter. Att du återigen "kommit att tänka på" något ovidkommande ändrar inte vikten av hennes frågeställning. Alltså: hur kan Martyrpartiet lyckas sälja smöret och ändå ha det kvar?

#2 Själv undrar jag mest om dessa högerskribenter egentligen vet vilket ben de ska stå på. De har gnölat i åratal om den socialdemokratiska enpartistaten, nu när det är en koalitionsregering är det tydligen inte heller bra. 

På SvD:s ledarsida, där Teodoresco varit Medarbetare, blev vi för övrigt påminda omkring femtioelva gånger om att Maria Wetterstrand skulle avgå efter valet 2010. De var väl oroliga över hennes höga förtroende.

Lyckas man inte skjuta på pianisten så kan man klaga på gamla noter - allt för att slippa befatta sig med stycket som spelas just nu…

_"Ja, självklart var Fridolin enormt olycklig över vad regeringen tvingats till. Men här signalerade han lite väl energiskt att han ville distansera sig från sitt ansvar.
Brasklapp brukar man tala om, efter biskopen och riksdagsmannen Hans Brask som på 1500-talet tvingades att fatta ett beslut han ogillade.
Enligt legenden skrev han en liten lapp med texten "Härtill är jag nödd och tvungen".
Här har brasklappen ersatts av fridolinmegafonen. Fridolin kan inte nog understryka hur mycket han hatar det beslut som han trots allt frivilligt har fattat."---

"Det är lätt att förstå att han hatar det. Men som minister måste han stå upp för regeringens politik och förklara den, inte få den att framstå som närmast obegriplig.
Delar av förslaget är "skit", sa han samma dag som presskonferensen. Den här veckan har han inlett med ett buttert "Det skiter jag egentligen i", på frågan vad han tycker om MP:s dåliga opinionssiffror.
Det är ett oacceptabelt beteende av ett statsråd. Och det är inget gott betyg åt Stefan Löfven att det kan fortgå. Som om det var någon jädra korpförening han drev. Det är Sveriges regering, landets styrande organ, det handlar om."---_

Ann-Charlotte Marteus i Expressen

#3 "Själv undrar jag mest om dessa högerskribenter egentligen vet vilket ben de ska stå på. De har gnölat i åratal om den socialdemokratiska enpartistaten, nu när det är en koalitionsregering är det tydligen inte heller bra."

Om det är några som inte vet vilket ben de ska stå på så är det ju MP. Gråtande ministrar som för att Sverige överhuvudtaget ska överleva en situation som de själva är ansvariga för tvingas nu föra en politik som de tycker är "skit". 

Underhållande måste jag säga. 

"Att du återigen "kommit att tänka på" något ovidkommande ändrar inte vikten av hennes frågeställning. Alltså: hur kan Martyrpartiet lyckas sälja smöret och ändå ha det kvar?" 

😃

# 6 Ministrar som gråter och säger att de gör detta för sina kommunalråd dessutom. Det är väl bara att stiga av regeringen ifall det  inte passar deras politik.