håller med dej det är jämställdhet  samma rätt att bestämma om man ska bli förälder. Sen kanske man inte kan tvinga en kvinna till abort men han ska inte behöva ta ansvar för barnet men då tycker jag inte han ska ha rätt att träffa barnet heller utan det blir på mammans goda vilja.  sen som du säger han ska inte ha längre tid en kvinnan på sig att bestämma om han kan bli pappa.

Du tycket att samhället ska betala om en man inte vill ta ansvar för sitt barn?

Låter väl bra.

nej men då måste mamma måste ju göra en bedömning om hon kan/ vill ta hand om barnet själv.

#1 Absolut så avsäger man sig all umgängesrätt om man tar det beslutet. #2 Det är ju inte pappans barn om han avsagt sig faderskapet juridiskt. Så det är felaktigt att påstå att "någon inte vill ta ansvar för sitt barn". Om däremot tillräckligt med tid går och han sedan kommer och säger att han inte vill vara pappa, då vill han inte ta ansvar för sitt barn. Men då gäller nuvarande lagstiftning. Om mamman vill behålla barnet utan stöd från den potentiella pappan är det ju på hennes ansvar att se till att barnet får det bra. Kan hon inte ge barnet grundläggande förutsättningar anser jag det är ett större moraliskt fel att hon väljer att behålla barnet. Ingen ska tvingas bli förälder. Jag tycker samhället har ett väldigt stort ansvar att se till att barn får en trygg uppväxt. Där ska det finnas ett ekonomiskt stöd för ensamstående föräldrar. Hur gör man när den ena föräldern går bort? Ska ingen ta ansvar då? Vad garanterar att en förälder kan stödja sitt barn ekonomiskt bara för att det står att hen är mamma/pappa i ett papper?

kan ju tycka att om man ska kunna tvinga männen att bli föräldrar för att dom har gjort ett dumt beslut eller något har gått fel så måste man ju tvinga mödrarna också och ta bort abort rätten om det inte är våldtäkt eller liknande.

#6 Nej det tycker jag inte. Det som är nu är bättre än ingenting. Jag tror att de flesta fall, oavsett om ett barn föds eller om man gör abort så är parterna överens.
Men i undantagsfallen ska man ha rätt att avstå oavsett om man är man eller kvinna. Kvinnan har ju ändå mer fördel för även om mannen vill bli förälder men inte hon så ligger ju beslutet hos henne om han blir pappa eller inte. Så är ju inte fallet om kvinnan vill bli förälder men mannen inte vill. Då tycker jag iaf att man ska ha lite mera rätt som man, att kunna avsäga sig faderskapet.

ja jag tycker ju man ska ha samma rätt och dehär är enda sättet sen skulle jag ju inte rösta på dom för de och ioch med att det är dom som lyfter frågan tycker jag det känns lite oseriöst men det är bra att någon törs göra de

Tror LUF är ute och trampar luft i stället för att göra något vettigt?

Vill man inte bli förälder så är det rätt lätt.. man avstår sex.. blir munk eller runkar!

Problemet är knappast om man vill bli förälder eller ej.. utan vem som är ansvariga för barnet.. dvs dess föräldrar!

#9 om det är föräldrarna som är ansvarig så måste man avskaffa abort rätten så det är på lika villkor tycker jag för det är ju som du säger lätt att setill att det inte blir barn men skulle olyckan vara framme så måste båda ha samma rätt

#9 Nej, det är inte problemet.

Om någon inte vill vara förälder, då är det det som är problemet. Det är det vi pratar om här, om någon inte vill vara förälder.

Sen kan man tycka vad man vill om ansvar hit och ansvar dit. Vi tar inte upp något specifikt fall här, där man väger in diverse anledningar till att mannen ska eller inte ska vara delaktig i barnets liv. I vissa fall är det jättelätt att säga att karln är en idiot som inte tar sitt ansvar men i andra fall är det inte så enkelt.

#2 Samhället betalar ju redan för när kvinnor inte vill ta ansvar för ett barn, aborter är inte gratis. 

Jag håller med LUF väst på den här punkten, har uttalat mig tidigare i någon tråd här om att jag tyckte att man skulle införa det. Hur det rent praktiskt ska lösas är ju en annan femma, för alla fäder får ju inte veta att det blivit ett barn förrän det är fött, så just "vecka 18" kommer ju inte fungera.

😮No way.. Vi är överens Vittra =)

Tänkte på det praktiska också. Som du säger så går ju inte alltid tidsgränsen att gå efter.
Man kan ju använda "faderskapsintyget/testet" som görs i alla fall idag ändå, tidigare. Där kvinnan måste intyga att mannen är far till barnet och på så sätt försäkra sig om att mannen har fått informationen om att han ska bli pappa.

I de fall där kvinnan ändå väljer att hålla det hemligt, och mannen hävdar detta för att han inte vill bli pappa, så tycker jag man borde gå på mannens linje om inga bevis kan styrka att hon faktiskt har berättat för honom i tid. Jag menar, har man talat om det för sin respektive, att han ska bli far så bör det ju finnas ganska mycket sms, mail, planering etc. som kan antyda att så är fallet.

#11

Vill man inte bli förälder så avstår man sex, blir munk eller runkar.. lätt som en plätt!

Dvs om man som man har sex med en kvinna så finns alltid möjligheten att man blir förälder.. det ansvaret får man ta på sig.

Såå avhållsamhet och kalla duschar är alternativ.. testa detta nästa gång det kliar i skrevet!

Kondom är ett annat alternativ!

Grejen är fortfarande att om ett barn kommit till värden så är frågan vem som är ansvarig för detta?

Känns lite som om det har blivit ett STORT grundläggande missförstånd här om varför kvinnan har rätt att bestämma om abort. Det handlar i grunden inte om att hon skulle ha rätten "att slippa bli mamma" utan poängen är att hon har rätt att bestämma över sin egen kropp om den skall utsättas för dessa påfrestningar eller inte.

Hade man kunnat föra fram barnet till födsel utan mammans kropp hade denna lagstiftning med största sannolikhet sett helt annorlunda ut och man hade talat om barnets rätt till liv framför kvinnans rätt till sin kropp.

Men en mans kropp utsätts ju inte för dessa risker som en graviditet innebär vad gäller fysisk hälsa. Därför blir det helt annorlunda.

Ska man börja diskutera föräldrarnas "rätt att slippa vara/bli föräldrar" då blir din frågeställning helt relevant och givetvis borde i så fall män få samma valmöjligheter som kvinnor. Men det är ju faktiskt inte anledningen till att man från början tillät abort. Utan det handlade om fysisk hälsa, att en kvinna som inte ville ha sitt barn utsätter sig för en stor fysisk risk och kan riskera sitt eget liv och hälsa om hon försöker göra sig av med barnet på egen hand. Den risken har som sagt inte mannen.

#14 Tycker du också att folk med funktionshinder, eller med sjukdomar som innebär livsfara vid en graviditet ska avstå från sex också? Det är ju inte alla som kan "runka".

Eller så tar man klivet in i den moderna världen där sex inte är en synd längre, utan något trevligt, skönt och kul. Man öppnar också sitt sinne för att det faktiskt är en hel del killar som lurats till att bli pappa, jag känner flera stycken sådana.

Om de har lurats till att bli fäder så har de antagligen missat mer i grundskolans undervisning?

Hela iden med sex är främst att föra sitt genom vidare till nya individer.

Såå jag säger som så.. ha inte sex med någon som du inte skulle kunna tänka dig att ha barn ihop med.

Alternativet som är väldigt säkert är fortfarande att använda kondom!

#17 Du menar att man tar upp i skolan att man inte ska lita på sin partner? 

Nej, hela idén med sex är inte att föröka sig, det kanske är du som missat nått i biologiundervisningen? Tillbaka till skolan för din del? 

Kan du svara på frågorna jag ställde dig, för det skulle vara väldigt intressant att veta om du tycker att exempelvis jag skulle leva i celibat.

#14 Hehe, jo det är lätt för dig att hävda kanske. Alla funkar inte likadant. Sex är en del av livet för de allra flesta skulle jag vilja påstå. Man ska i ett modernt samhälle kunna ha det utan att riskera någonting, man ska i ett vad jag tycker är ett moraliskt korrekt samhälle till och med kunna ha oskyddat samlag utan att riskera någonting (förutom könssjukdomar såklart).

"Grejen är fortfarande att om ett barn kommit till värden så är frågan vem som är ansvarig för detta?"
Föräldrarna/föräldern. Detta förslag öppnar för att det ska vara frivilligt att vara förälder, för båda könen, i den mån det går.
Om kvinnan vill bli förälder, så är det hennes ansvar. Om båda vill bli föräldrar, är det bådas ansvar.

#15 Det kan jag respektera. Men den här tråden handlar om att man inte vill bli förälder. Fine att kvinnan får bestämma över sin egen kropp, detta lyfter jag redan i #0. Det är naturligt. Vill hon inte ta den risken ska hon inte behöva göra det. Men man kan inte bortse från att hon avgör en annan persons liv genom att inte göra abort. Jag menar ju trots allt bara i de fallen där hon faktiskt väljer att behålla barnet. Det är endast då förslaget i #0 har någon påverkan. Jag menar ju inte att en man ska kunna tvinga en kvinna att va gravid så han kan bli pappa. Så anledningen att aborträtten finns för kvinnan är jättebra, men det är irrelevant för tråden.

Edit: Vill även tillägga att jag vill nog tro att de flesta aborter som görs idag, inte är av det huvudsakliga skälet till att aborträtten finns, utan snarare för att kvinnor inte är redo att ha barn. Där ska man, i ett jämställt samhälle, ta samma hänsyn till mannen.

#19 Njae.. lagen om fri abort kom väl inte till för att kvinnor inte skulle behöva riskera livet med en graviditet. Utan för att kvinnor som inte ville ha barn inte skulle riskera sin hälsa och sitt liv för att komma undan. Vilket en man lättare kan göra, genom att överge modern och barnet.

I ett modernt och utopiskt samhälle håller jag helt med dig Zyp, om att män och kvinnor skulle få välja fritt om de ville bli föräldrar eller inte när "hoppsan-barn" blev till.

Tyvärr är ju verkligheten inte så enkel och att en man skulle få tillåtelse att avstå sitt ansvar juridiskt och ekonomiskt om han blivit pappa mot sin vilja känns lite för min del lika fel som att asylsökande som fått avslag kan bo kvar och fortfarande få pengar och bostad osv i alla fall.  

Men hade kan kunnat växla mellan dessa två ytterligheter hade jag hellre betalat för de barn som föds här istället för papporna, än för ickeflyktingar att uppehålla sig här illegalt.

Å andra sidan tror jag att det är många motvilliga pappor som ändrat inställning med tiden efter att barnen kommit in i deras liv trots allt. givetvis inte alla, kan inte ens yttra mig om det handlar om en majoritet eller ej. Men vet i alla fall att det inte är så ovanligt att motvilliga pappor med tiden ändrar sig. Och då är det väldigt tråkigt för både dem och barnen om papporna inte längre har någon juridisk rätt.

Sedan kan jag tycka att man ska sätta barnet i första rummet. Dvs, rättvisan väger inte mellan kvinnan och mannens "lika rätt".  Utan barnets rätt, när det väl är här, lever och finns, har en rätt som går före både mamman och pappans rättigheter.

I min värld har barnet och bör ha, rätt till sina båda föräldrar om det är möjligt att uppbringa. Ett sätt för ofrivilliga pappor att "komma undan" ändå skulle eventuellt vara ifall dem fick möjligheten att skriva någon form av "donationskontrakt" när det upptäcks att kvinnan är gravid och han inte vill vara med på tåget.

Med donation tänker jag då något i stil med sperma/ägg-donation. Fast retroaktivt efter att graviditeten är ett faktum. 

Fast jag vet inte.. spånar lite fritt här nu på kvällskvisten. Lagar och regler är snåriga, det brukar gå att få till det mesta med varianter av lagstiftningar.

Fast rent ekonomiskt tycker jag nog inte att en ovillig pappa ska få slippa undan bara för att han vill det, lika lite som en mamma kan slippa undan ekonomiskt om hon överger barnet i sin tur. Där är det ju faktiskt jämställt idag redan och det är kanske där på den nivån man ska jämföra egentligen? Rättigheter/skyldigheter som gäller när ett barn redan finns i livet respektive när det inte finns. Istället för att jämföra kvinnans rätt när barnet inte finns med mannens rätt när barnet finns. Det blir ju lite snett i jämförelsen då egentligen tänker jag. Även om jag förstår din tanke så följer resonemanget inte riktigt linjen.

Som att säga att jag ska få slippa äta ett äpple jag inte vill ha bara för att du får duscha om du är svettig efter att ha sågat ner äppelträdet. Båda låter spontant som en logisk rättighet men har ju egentligen inte med varandra att göra då det är två olika situationer. 

(ursäkta nattsuddet med att skriva samtidigt som jag funderar, blir lite rörigt då!) ha ha

#20
"Å andra sidan tror jag att det är många motvilliga pappor som ändrat inställning med tiden efter att barnen kommit in i deras liv trots allt. givetvis inte alla, kan inte ens yttra mig om det handlar om en majoritet eller ej."

Detta tror jag absolut stämmer. Men för att avgöra detta så måste man ta det från fall till fall, och ur den aspekten kanske det ska vara ett domstolsavgörande på detta. Dvs, det ska finnas lagstöd för att kunna bli av med föräldraskapet likaväl som att det idag finns lagar som är påtvingande att faktiskt ta sitt ansvar.

Jag kan ta ett exempel från mitt eget liv, vill först bara påpeka att jag aldrig behövt vara orolig över att bli farsa till ett "hoppsan-barn".
Jag har själv ett barn som jag aldrig ångrat en sekund och är så att säga "halvtidspappa" åt nu. (Jag är pappa hela tiden men har henne halva tiden).
Men när min dotter va 1-2 år så gick jag in i en ganska rejäl depression med självmordstankar, besök på psykakut och hela kittet. Under denna period hade jag sex med 3 tjejer oskyddat och i förtroende att de gick på p-piller. Det blev aldrig några barn, inte ens snack om att någon blev gravid. Men hade det blivit det och jag hade tvingats ha livslång kontakt tjejer och barn jag verkligen inte vill ha att göra med så hade jag garanterat tagit livet av mig i den situation jag befann mig i då. Är det en bättre situation än att jag då skulle kunnat säga upp mitt faderskap och fortsätta leva? (Jag vill tillägga att jag inte skulle resonera så nu, när jag är i stort sett frisk).

Vad jag vill påvisa är att det finns fall, säkert mycket tydligare än det exemplet jag gav här, där pappan verkligen inte borde vara pappa.

"Fast rent ekonomiskt tycker jag nog inte att en ovillig pappa ska få slippa undan bara för att han vill det, lika lite som en mamma kan slippa undan ekonomiskt om hon överger barnet i sin tur. Där är det ju faktiskt jämställt idag redan och det är kanske där på den nivån man ska jämföra egentligen? Rättigheter/skyldigheter som gäller när ett barn redan finns i livet respektive när det inte finns. Istället för att jämföra kvinnans rätt när barnet inte finns med mannens rätt när barnet finns. Det blir ju lite snett i jämförelsen då egentligen tänker jag. Även om jag förstår din tanke så följer resonemanget inte riktigt linjen."

Jag tror, i all välmening, du spårar iväg i ditt eget resonemang här. =)
Nej resonemanget följer inte linjen om man ändrar det till att det ska handla om barn som redan är i livet, vilket du gör här. Den här tråden handlar om ofödda barn och ett väldigt avgörande val att göra i det skedet, där mannen i dagsläget inte har något att säga till om. Därför är det inte snett utan fullt logiskt att resonera kring jämställdhet vid ett så viktigt val.

Sen när det kommer till underhåll så fungerar det så i dagsläget att den ensamstående föräldern får betalt av samhället (F-kassan), inte av den andra parten, sedan görs en ekonomisk prövning av motsvarande part och kravet till återbetalning anpassas därefter. Finns där inga tillgångar så begärs inget tillbaks.
Finns det lite tillgångar så kanske bara hälften begärs tillbaks.

Men det stora kruxet enligt mig med att ha kvar det ekonomiska ansvaret är att man då konstant blir påverkad/påmind av ett barn som inte är ens eget på pappret. Detta kan orsaka massa fult efterspel. Då tycker jag det är bättre att man klipper banden helt och att samhället står för den biten.
(Vill bara påminna att detta gäller när mannen i tidigt skede under graviditeten avsäger sig föräldraskapet, inte när man separerar efter barnet är fött t.ex.)

_**"Sedan kan jag tycka att man ska sätta barnet i första rummet. Dvs, rättvisan väger inte mellan kvinnan och mannens "lika rätt".  Utan barnets rätt, när det väl är här, lever och finns, har en rätt som går före både mamman och pappans rättigheter.

I min värld har barnet och bör ha, rätt till sina båda föräldrar om det är möjligt att uppbringa."

**_Jag håller med att barnets rätt går före föräldrarnas i alla lägen. Men du kan inte heller tvinga någon att vara förälder. Det är teoretiskt omöjligt. Idag är det väldigt vanligt att man separerar och ju vanligare det blir, ju vanligare blir det också att barn växer upp med bara en förälder. Det är också vanligt att för ensamstående kvinnor att inseminera sig och bli ensamstående föräldrar (efter viss kontroll ska tilläggas). Så barn med bara en förälder är inget konstigt och något samhället borde acceptera. För när vi gör det kommer det även underlätta att genomföra åtgärder för att underlätta för just ensamstående föräldrar också.

Det är därför jag tycker förslaget är modernt och en rätt riktning för samhället att sträva åt.

Fotnot; Jag vet mycket väl att det partiet jag röstar på inte alls håller med mig i dessa frågor. Så innan någon SD-motståndare dyker upp här och säger "HA! Hycklare där!" så vill jag bara säga att jag helt enkelt inte håller med partiet jag röstar på i alla frågor. För närvarande är invandringspolitiken viktigare för mig än detta.

#5: Vi får nog vara överens om att inte vara överens. Ett barn kommer födas, ett barn personen varit med att skapa genom att delta i en sexuell aktivitet som de flesta normalfuntade människor vet kan sluta i en graviditet. Att sedan avsäga sig  ansvar är att inte ta ansvar för sitt barn. Personen kommer att bli pappa även om personen väljer att inte bete sig som en förälder. En milsvid skillnad mot om ena föräldern avlider.

Det kan du ju tycka, men så fungerar det inte. I dagsläget får barnet underhållsstöd från Försäkringskassan om ena förälderns inte betalar underhållsbidrag.  Även kärnfamiljer får ekonomiska bidrag i form av ex. barnbidrag. Så samhället får in facto in och stöttar barn ekonomiskt. Om du inte tror att behovet av underhållsstöd kommer öka om ovanstående förslag skulle gå igenom bevisar det väl bara att behovet av en "juridisk abort" inte existerar.

#12: Jag vet att aborter inte är gratis men jag gissar att de är billigare än 339 768 kr.

#23 Så det är storleken på prislappen som avgör om man ska arbeta mot ett jämställt samhälle?