Politik iFokus

Politik

Etikett: invandring-och-integration
Läst 1207 ggr
[Kullblom]
8

Det är något som inte stämmer här

Det kanske inte behövs en till text om handskakningar. Men jag tycker att det behövs en ordentlig utredning av vad dagens feministiska rörelser håller på med. Det här är inte heller en sådan dock. Men ett pekfinger.

Jag skulle först vilja klargöra något vad gäller handskakningar. Jag anser att jag (precis som alla andra) ska ha rätt att välja att hälsa på vem jag vill hur jag vill. Jag har erfarenhet av olika hälsningsprocedurer från olika delar av världen. Jag är hyfsat öppen och lite halvt världsvan.

Jag glömmer aldrig hur jag, nyanländ till Australien som 25-åring, utförligt och med lite ovan engelska började berätta hur jag mådde för en expedit som sa ”how are you?”.

I Brasilien kunde jag ha ont i magen kring kindpussandet. Ibland blev det lite nervöst och man träffades av misstag på munnen – med den andra munnen! Tjejerna där verkade rätt svartsjuka av sig. Och jag som så lätt blir generad.

Än mer komplicerade blir hälsningsgesterna mellan olika kulturer här hemma i Sverige. När alla försöker möta alla kan det bli nästintill kalabalik av alla händer och pussar och nervösa kroppsrörelser. För att inte tala om vänskapsgesterna. Jag glömmer aldrig när en indisk man kom på besök till oss och hade med sig en påse frukt! En påse frukt! En flaska vin eller en blomma hade kanske varit på sin plats, men frukt?

Sanningen att säga så tycker jag egentligen att det här är mysigt. Spännande och mysigt hur dessa beteenden och gester skiljer sig över världen och hur våra egna beteenden känns så självklara. Vem har inte lekt eskimåhälsning liksom?

Och att hälsa genom att nicka mot varandra kan vara en mycket fin och vördnadsfull gest. I allra högsta grad även respektfull. Ett exempel är när man kommunicerar i trafiken. Ibland kan man känna ganska varma känslor för en annan chaufför som släpper fram en i en komplicerad trafiksituation. Allt som hänt var kanske en mycket subtil rörelse av ögonbrynen. Men betydelsen av den ögonbrynsrörelsen kanske räddade min dag. Eller kanske till och med mitt liv?

Hälsningar hör ihop med kulturer och gemenskaper. Ju mer vi delar kultur och gemenskap (alternativt lärt oss om), desto snabbare kan vi avgöra vad personen vi hälsar på signalerar för känslor. I Sverige upplever jag att vi har en mycket stark hälsningsprocedur som faktiskt går helt i klinch med många på sydligare breddgrader.

Vi kan visserligen hälsa med ett stort leende och ett högt tonläge och kramar och pussar. Men vi kan också hälsa med en allvarsam blick, dovt och mörkt tonläge och en mycket spänd näve. Och den hälsningen kan uttrycka så många känslor att man upplever sig få den andres känslor överförda via handen – eller blicken. Vi hamnar i en respektfull union. Och det kan vara magi av kärlek och vördnad. I ett handslag. I en blick. Men det kräver att vi förstår den andre personen.

Ett handslag med Yasri Khan skulle således kännas ganska obekvämt. Jag vill verkligen inte ta i hans hand. Om den kan tvinga på honom sexuella frustrationer eller skapa osäkerhet hos honom på andra sätt så vill jag verkligen inte utsätta vare sig honom eller mig själv för det. Och jag kan faktiskt välja att att låta bli hans hälsningsprocedur också. Vi behöver inte ens ha med varandra att göra om detta är ett problem.

Det intressanta är att det här med hälsningsfraser aldrig hade med saken att göra i fallet Yasri Khan – även om det fick bli symbol för det (även för mig). Det intressanta var konversationen som sedan följde. Det intressanta var att denna mannen jobbar för Miljöpartiet. Det intressanta var Fridolins hantering av (den uteblivna) handskakningen och hur den övriga feministkåren försvarar handlingen.

Jag är nämligen så funtad att jag redan anser mig ha friheter i de allra flesta sammanhang. I vissa sammanhang vill jag helt enkelt inte vara därför att jag inte är kompatibel med dem. Jag har rätt att ta illa upp om någon inte vill hälsa på mig. Jag har rätt att ta illa upp om jag får höra ”stick och vispa grädde” när jag försöker samtala med män. Jag har rätt att välja vilket yrke jag vill (om jag har kompetensen). Jag har rätt att avstå umgänge med män. Jag kan dock inte förvänta mig att jag ska ha den här rätten att välja och vraka och att den inte ska gälla alla.

Det finns alltid sammanhang där man inte får vara med. Det krävs nästan alltid ett inträdesprov. Det spelar inte alltid någon roll att man klarar det, för när människor får bedöma själva så kanske inte provet ändå var tillräckligt uttömmande. Får de inte bestämma själva så kan de alltid göra tillvaron så otrevlig för vederbörande att inbjudan ändå avböjs. Mänskliga mellanhavanden är komplicerade och går inte att styra med regelverk. Det är ju också något som man vill både upplösa och upprätthålla på det mest paradoxala sätt från feministiskt håll.

Jag vill alltså med detta säga att jag inte bryr mig så mycket om hur någon vill hälsa i det här landet. Jag bryr mig inte heller så mycket om någon feministisk kamp mot några patriarkala strukturer. Jag tror helt enkelt inte på den.

Men jag kan inte låta bli att både förundras och förfasas över det monumentala stödet som den djupt patriarkala religionen Islam har i världens första feministiska regering.

Det är något som inte stämmer här.

Tjeja
2
#1

Håller med du.

Medarbetare på Fågelmatning, Djurparker, Vilda djur och Politik i fokus.

Cragan
1
#2

du glömde en sak det är generellt sett inte vita medelålders män som gör sakerna och då är det inte mot femnazi doktrinen för endligt den kan ju endast vita män göra fel 🤔

72mm
3
#3

"Men jag kan inte låta bli att både förundras och förfasas över det monumentala stödet som den djupt patriarkala religionen Islam har i världens första feministiska regering.

Det är något som inte stämmer här."

Om summa kardemumma var att Khan och hans uteblivna hälsning inte handlar om hälsningar alls så delar jag din analys. Att MP vill sätta fokus på just hälsningen är förståligt och visar bara på hur djupt i skiten de sitter. Deras hantering av hela saken är mer talande än de enskilda avslöjandena.

Friskt kopplat är hälften brunnet!

Aniara14
9
#4

#0 "Men jag kan inte låta bli att både förundras och förfasas över det monumentala stödet som den djupt patriarkala religionen Islam har i världens första feministiska regering.

Det är något som inte stämmer här."

Helt riktigt påpekande. Det som inte stämmer är att regeringen är feministisk. Det är bara nåt dom väljer att kalla sig, för att dom vill verka trendiga och modernt radikala.

Ingen enskild feminist eller feministisk regering värd namnet skulle nånsin acceptera, än mindre välkomna, en okontrollerad invasion av hundratusentals personer med extremt kvinnofientliga/kvinnoförtryckande och antifeministiska åsikter och traditioner.

An ounce of prevention is worth a pound of cure

[Kullblom]
1
#5

#3 Summa kardemumma var att hälsningar egentligen aldrig någonsin brytt mig mer än att jag själv varit lite nervös för att göra fel gentemot den jag hälsar på. Och de kan vara mycket betydelsefulla även utan beröring.  

Men när Khan efter den uteblivna handskakningen svarar att han minsann håller med om att man ska bekämpa "majoritetens" patriarkat (normer) så blir hela situationen mycket otrevlig enligt mig. Det där samarbetet med "feministerna" blev med ens himla obehagligt.

72mm
4
#6

#5 Att du varit nervös över att "göra fel" när du hälsar visar att du är så långt ifrån Khan man bara kan komma. Du anser att inte plocka upp lokala seder och bruk och på så sätt försvåra social interaktion är att fela. Du är mån om att anpassa dig själv till förmån för kommunikation och social interaktion. 

Khan sätter sina egna åsikter och ideal över detta och kräver att alla andra ska acceptera, tolerera och anpassa sig till honom. 

Det intressanta är att Khan använder just MP's "feministiska" politik som förklaring till varför. 

"Patriarkala strukturer är normer som vissa, majoriteten, uppbär. Alla de normerna berör hela tiden minoriteter som förnekas sin rätt att visa sin individualitet."

Smaka på den. Och kom sedan och säg att identitetspolitiken har varit något annat än högst skadlig. 

Finns det några feminister här (särartsfeminister räknas inte :) som håller med om den definitionen av "patriarkala strukturer"?

Friskt kopplat är hälften brunnet!

Aniara14
2
#7

#6 "Patriarkala strukturer är normer som vissa, majoriteten, uppbär. Alla de normerna berör hela tiden minoriteter som förnekas sin rätt att visa sin individualitet."

Första meningen anser jag stämmer, men inte den andra. Kvinnor utgör hälften av jordens befolkning, inte en "minoritet".

Här kommer en i mitt tycke helt korrekt förklaring till vad "patriarkala strukturer" betyder:

"En patriarkal struktur är ett maktmönster, t.ex. i ett samhälle eller på en arbetsplats, som är till männens fördel. I en patriarkal struktur är det männen som fattar de viktiga besluten, männen som kommer till tals och männen som har mest betalt. När patriarkala strukturer påtalas är det vanligt att män känner sig anklagade och känner skuld, när de i själva verket bara har ansvar, som oss alla. Det är också vanligt att kvinnor medverkar till att upprätthålla patriarkala strukturer – det brukar kallas internaliserat förtryck."

An ounce of prevention is worth a pound of cure

Inkanyezi
5
#8

Det som för mig framstår som mycket underligt med Yasri Khan och hans sätt att hälsa är att han faktiskt är född och uppvuxen i det här landet. Att som infödd ta på sig offerkofta och hävda att han inte skulle behandlas så "om han vore en vit man", är ju minst sagt märkligt. Han är ju en vit man. Han är uppvuxen här. Han borde veta hur det går till här. Och för mig får han gärna fortsätta vara med i Miljöpartiet, det är faktiskt inte jag som sparkar ut honom därifrån.

Att sedan Miljöpartiet tycks ha flera islamister i sina led är illavarslande, och likaledes i den mån det förekommer i andra partier. Men jag kan inte se att Yasri Khan skulle ha behandlats illa. Att han inte tog i hand var anmärkningsvärt och det gav en del press, som man kan tolka negativt. Men det var han själv som valde att lämna politiken. Man bör nog vara en aning mer hårdhudad om man ska hålla på med politik. Klarar man inte att det blåser lite, så har man nog valt fel.

Och vad än Yasri Khan och Magdalena Ribbing säger om sättet att hälsa, så handlar det inte om att det är "för intimt", utan att muslimska män inte berör främmande kvinnor handlar om att de inte är jämlika. En kvinna utanför den närmaste kretsen förutsätts "ägas" av någon annan man, som man alltså kränker genom att beröra kvinnan. Som muslim i ett sekulärt samhälle är det en mycket dålig idé att försöka pressa på omgivningen muslimskt patriarkala mönster.

72mm
8
#9

"Han är ju en vit man. Han är uppvuxen här. Han borde veta hur det går till här."

Hudfärg eller etnicitet har ingen relevans. Det centrala är att Yasri Khan inte är svensk. 

Jag ber att få påminna om att just MP är ett parti som är så förvirrat över detta begrepp att företrädare börjar yra om tunnelbanor när de ska förhålla sig till det. 

Att islamister kryper fram från just det parti som har gått längst i sin vurm för multikultur och varit mest "toleranta" mot islam är ingen tillfällighet.

Friskt kopplat är hälften brunnet!

Inkanyezi
3
#10

#9 Jovisst är han svensk. Men det hindrar ju inte att han också är en extremist som jämnar vägen för än värre extremism. Med ditt resonemang skulle man lika väl kunna hävda att vem som helst inte är svensk, med grund i åsikterna. Exempelvis är Jimmie Åkesson väldigt osvensk, om man lägger vissa aspekter på svenskhet. Det håller inte.

Yasri Khan är definitivt svensk, och han får vägra skaka hand med kvinnor. Men det är inte rimligt att en företrädare för ett demokratiskt parti som strävar mot jämlikhet vägrar att skaka hand med kvinnor. Att vägra ta kvinnor i hand är helt klart diskriminerande, och det ger stöd åt våldsbejakande extremism.

Den kvinna som sträcker fram handen bör inte ta det personligt, precis som muslimer och muslimvänner brukar framhäva. Det är faktiskt något mycket värre, eftersom det handlar om ett beteende riktat mot en grupp, definierad via könet. Det är inte personligt, utan det är riktat mot hela vårt samhälle.

72mm
6
#11

"Jovisst är han svensk."

Icke. Han står inte för klassiska svenska värderingar, inklusive de som hans egna parti säger sig värna. Han identifierar sig inte som svensk. Han propagerar inte för svenska värderingar. Han står inte för integration utan för segregering. Han är osäker på om det är fel med dödstraff för religiöst oliktänkande. När han måste välja mellan extrema fundamentalistisk islamistiska åsikter och svenska traditioner och regler så väljer han det förstnämnda. 

Jag är ledsen, men det är din fullständigt kravlösa och inkluderande inställning till vad det innebär att vara svensk är grunden för vad som blivit så fel i det här landet. Det fullständigt efterblivna mantrat att man måste inkludera alla, helt oavsett vad de tycker eller strävar efter är roten till hela den illaluktande multikulturella soppa som vi nu tvingas simma i. 

Vad vi borde fråga oss lite oftare är vad är inte svenskt och vad vill vi ska vara svenskt?

Friskt kopplat är hälften brunnet!

Inkanyezi
1
#12

Jaså 72mm, du tycker inte att Jimmie Åkesson är svensk?

Eller kanske du gör det? Kanske du är så kravlös?

72mm
4
#13

"Jaså 72mm, du tycker inte att Jimmie Åkesson är svensk? "

Åkesson kanske är ett exempel på vad jag tycker svenskhet ska vara?  

Ingen har påstått att man inte kan och bör förändra sin egna kultur. Om vare sig Åkesson eller Khan är svenska så vill jag hellre inkludera Åkesson än Khan. Du å andra sidan verkar inte ha några problem med att inkludera ren islamism. 

Men det är kanske där man hamnar med en blind tro på multikulturalism?

Friskt kopplat är hälften brunnet!

Inkanyezi
3
#14

#13 Helt galna slutsatser.

Khan är svensk, även om hans "kultur" - maskerad som religion - gör att han har en del egenheter som flertalet kanske inte gärna vill ha här. Likaledes har SD en hel del i garderoben som kanske inte heller passar alla. Ingendera har särskilt mycket med nationalitet att göra.

Det är svårt att vara alla till lags, och det som Khan visar upp är ett sätt att tänka och ett sätt att agera som inte godtas av flertalet. Det hade han förmodligen redan upptäckt när han anslöt sig till partiet, ett parti som han ville använda som språngbräda för att påtvinga andra sitt sätt, sin världsbild, sin ojämlikhet.

Och det kan man natuligtvis säga om Åkesson också, men det påverkar ju inte att han är svensk.

För att vi ska kunna leva i fred, sida vid sida, krävs en viss anpassning.

72mm
7
#15

"För att vi ska kunna leva i fred, sida vid sida, krävs en viss anpassning."

Jag har ingen önskan att leva sida vid sida i fred med islamister. Jag har ingen önskan att leva vare sig i ett segregerat eller ett med islam "integrerat" Sverige. Jag har absolut ingen som helst tolerans för Khans islamism. (eller "egenheter" som du kallar det). 

"Khan är svensk"

Din åsikt. Hans värderingar, sympatier och handlingar är definitivt inte svenska. För att han själv ska ses som svensk så måste man i så fall själv vara naivt tolerant mot vissa ideologier. Vi skiljer oss nog på den punkten. Jag tycker att han är ett utmärkt exempel på vad som definitivt inte är svenskt.

Friskt kopplat är hälften brunnet!

Tjeja
3
#16

Oavsett om man anser att Khan är svensk eller inte så kan väl alla hålla med om att den kultur han representerar och vill ha är importerad!?

Medarbetare på Fågelmatning, Djurparker, Vilda djur och Politik i fokus.

Inkanyezi
1
#17

Om man ogillar importerad kultur, kan man ju hålla sig till forn sed.

Tjeja
2
#18

#17 nu tar du i onödigt långt. Det räcker väl med 20-30 år bakåt! 😃

Medarbetare på Fågelmatning, Djurparker, Vilda djur och Politik i fokus.

Spöket
1
#19

I mina ögon så är han definitivt inte "vit". Varken utseendemässigt eller med sitt beteende.

Multi vad?