#0 Det hade ju låtit bra om det är så att du har några belägg för att en offentlig arbetsgivare inte beter sig så mot sina anställda.

Den bild jag har är att privat anställda som regel trivs bättre med sin arbetsgivare än vad offentliganställda gör. Åtminstone i den sektor du nu talar om - vård och omsorg.

Jag har själv mest insyn i förskoleverksamhet, men där påstår jag nog att min tes stämmer i ganska stor utsträckning.

Ja, nu har jag kanske för lite erfarenhet för att ha en bra översiktbild i det stora hela. Och jag menar inte att man ska ha de äldre hemma hos sig så som med dagbarn…haha..( jag vill bara förtydliga det).

Det finns klart både de som behandlar sina anställda bra och de som är mer intresserade av pengarna som rullar in och kör på så långt det går innan allt spricker. Det är det jag tänkte man kunde förhindra med ett alternativ som detta. Hade det inte kunnat bli ett bra tredje vårdalternativ?

Var ligger det briljanta i idén? Att styra vilka som får anställa folk inom vård och omsorg, eller att styra vilket som är den högsta arbetsbelastningen en anställd får ha?

Det senare kan man ju göra utan att tvinga folk att välja arbetsgivare.

Om man ska ta din liknelse så är det väl inte så att kommunalt anställda dagmammor har varit "fredade" mot överinskrivning.

Att en kommun handskas med skattepengar, medan ett företag försöker nå vinst gör ju inte att någon av dem är ekonomiskt oberoende.

Nej, det är ju en överbelastad sektor och ekonomin kommer man ju inte ifrån. Men är det inte så att kommunal vård står under mer översyn och regler än privata företag?  Jag kan ha fel.  

Men som jag ser det, så hade det alternativet kanske bidragit till att fler människor hade vågat sin in på yrket, och kanske många av dem som slutat p.g.a stress och långtidssjukskrivningar, som faktiskt trivs med yrket i grund och botten velat ge det en ny chans.

#5 Jag tycker att det är viktigt att skilja på utförande och tillsyn. Tillsyn kan ofta med fördel utföras av statlig myndighet. Utförande ska helst göras privat.

Jag tror inte du hittar några belägg för att stress och långsjukskrivningar är vanligare hos privata företag. Snarare tvärtom.

"Ja, så säger statistiken: I Tyskland är de privatanställda något sjukligare än de som arbetar åt stat och kommun. I Sverige är det tvärtom - och med besked. Att ha demokratin som arbetsgivare medför tydligen 25-procentigt högre risk att insjukna än om man slavar hos någon kapitalist. Och farligast lever de som har hälsa till yrke: socialsekreterarna, undersköterskorna, vårdbiträden. En läkarsekreterare i Jämtland lär ha minst tio gånger högre sjukfrånvaro än en arbetare i Bayern. (Nej, det är inte som ni tror. Den tyska sjukpenningen är högre än den svenska.)"

Källa

#6 Jag tror inte du hittar några belägg för att stress och långsjukskrivningar är vanligare hos privata företag. Snarare tvärtom. Jag syftar på stress och sjukskrivningar inom vårdyrket generellt.

#4 Om man ska ta din liknelse så är det väl inte så att kommunalt anställda dagmammor har varit "fredade" mot överinskrivning. Det var inte deras arbetsbelastning det handlade om. Jag tog bara sättet att arbeta som en modell att kopiera till äldrevården.

#7 OK, då missförstod jag dig.

Din vårdmodell i #0 kan alltså lika gärna tillämpas hos privata arbetsgivare?

Vad du är ute efter är helt enkelt att maximera antalet vårdtagare per vårdgivare?

#8 ja, ursprungligen tänkte jag nog enbart på att det hade passat i det statliga, men efter att läst dina inlägg, så förstår jag ju att det lika gärna kan passa i den privata sektorn, beroende på det enskilda företagets policy. Jag ska inte låta mina negativa erfarenheter av den privata sektorn stå modell för verkligheten. 

Jag är inte ute efter att maximera, utan mer att balansera, så kvaliten höjs och säkerheten blir bättre. Låt säga att man sätter gränsen vid 30 vårdtagare/ vecka och anställd. Den anställda får trygghet i veta exakt när och var arbetet skall utföras, det reducerar stress. Vårdtagarna blir bättre behandlade och risk för felbehandling minskar.

Jag tycker också det vore bra om staten satte upp "standarder" för hur vård ska gå till. En slags garanti.

#6 Varför ska utförandet helst göras privat?

Bl.a. för att:

• skilja på utförande och tillsyn. Jag tror inte mycket på att staten ska utöva tillsyn över sig själv.
• staten ska kunna koncentrera sig på sina uppgifter och bli bra på detta. Det offentliga lägger så stora resurser på att konkurrera med näringslivet istället för att sköta t.ex. tillsyn på ett bra sätt.
• de anställda ofta har bättre inflytande på sin arbetssituation i privata verksamheter. Det är nog en orsak till att de trivs bättre och är sjuka mindre.
• de som utnyttjar tjänsterna ska få bättre valmöjlighet och därmed större möjlighet att påverka.

Det finns säkert många andra skäl.

Vad är det som gör att den privata sektorn är bättre än den offentliga när det gäller vården om man följer med så inser man snart att de är lika dåliga på att sköta om personernasom behöver vård och omsorg.Det är bara att se på de ständiga felbehandlingarna som det skrivs och talas om .Det mesta handlar om att de som ska utföra vården och omsorgen har alldeles för lite tid till sitt förfogande så att de inte hinner med vad de ska göra.Det handlar mer om vilket samhälle vi vill ha.Ett där vi bryr oss om varandra eller ett där alla ska sköta sig själva.

#13 Jga håller inte med. Jag har sett uppgifter på flera ställen som visar att personal som jobbar i privata företag mår bättre.

Ett exempel:

"Den europeiska osundhetens smittohärd är - enligt statistiken - en socialbyrå, ett vårdhem eller en hälsocentral i Jämtland eller Norrbotten.

Ja, så säger statistiken: I Tyskland är de privatanställda något sjukligare än de som arbetar åt stat och kommun. I Sverige är det tvärtom - och med besked. Att ha demokratin som arbetsgivare medför tydligen 25-procentigt högre risk att insjukna än om man slavar hos någon kapitalist. Och farligast lever de som har hälsa till yrke: socialsekreterarna, undersköterskorna, vårdbiträden."

Källa

#14 Vad är det du inte håller med om.Jag har inte talat om hur de anställda mår i varken ofetlig eller privat inrättning jag konstaterar bara att de som arbetar med att ta hand om de som är i behova av vård och omsorg har för lite tid för personerna de ska hjälpa det gäller både privat och offentligheten.Felet är att båda organisationerna är för slimmade och att det behövs mer personal för att få en mänsklig vård. Och det handlar i grund och botten om vilket samhälle vi vill ha.

#15 Jag kanske missförstod dig?

För mig är det uppenbart att en verksamhet som gör att personalen är betydligt mer sjukskriven också har en verksamhet där personalen mår sämre. En verksamhet där personalen mår sämre gör med viss sannolikhet sämre ifrån sig.

Min egen erfarenhet som tjänsteman anställd på totalt sju olika ställen är att den kvalitet vi presterat haft en mycket tydlig koppling till arbetsmiljö - inflytande, trivsel, inställning osv.

Det är klart att personal som mår dåligt gör sämre i från sig det gäller både privat och offentlig verksamhet.Det är av yttersta vikt att personalen har en bra arbetsmiljö för utan detta så blir personalen sjuk och presterar mycket sämre.Det är det som är det största problemet i samhället i dag är att vi har för dålig arbetsmiljö och därför mer sjukskrivningar det hela hänger ihop.

#17 …och mycket tyder på att anställda i privata företag mår bättre än de i offentliga.

Det råder det delade meningar om.

#19 Men jag har åtminstone lämnat något underlag för min tes, så om det finns delade meningar vill jag gärna se snågot stöd för den andra synen.

Jag har ingen tes om det annat än vad jag har hört av debatterna av de så kallade experterna som har vitt skilda åsikter i denna fråga.