"Rakt och enkelt berättar Stefan om sin sorg och sin saknad. Man kan föreställa sig hur många tårar det kostat honom att göra det här programmet.

Länge tror jag att han ska lämna terroristen och det rättsliga efterspelet därhän. Men mot slutet pratar Stefan att hela hans bild av Sverige har förändrats. Staten har varit usel på att ta hand om de anhöriga, menar han, och han jämför med Frankrike där terroroffers efterlevande fått träffa presidenten och kompenserats med sjusiffriga belopp. Jag hajar till något när han gillande hänvisar till den förre vd:n för Svenskt näringsliv Leif Östling och hans ökända uttalande ”Vad fan får jag för pengarna?”

Ett sommarprat börjar ofta i moll och klingar ut i dur. Inte detta. Stefan säger att han inte har något kvar att leva för. Han ligger i sängen sjutton timmar om dygnet och resten av tiden besöker han sin dotters grav. Ska han börja jobba igen? Ska han skaffa ett barn till någon gång? Det slutar mörkt, och det känns som att det inte kunde sluta på något annat sätt för någon vars livs enda ljus har släckts för gott."

https://www.hd.se/2018-07-11/han-forlorade-sitt-enda-barn-i-terrorattacken