😢

"Under 2018 anmäldes 118 970 arbetsskador i Sverige. 34 908 av dem ledde till sjukfrånvaro, 50 av olyckorna hade dödlig utgång."

Och för det mesta blir det ingen åtgärd, inte ens löften eller utlovade krafttag, bara ingenting…

Vad är det som händer egentligen? Det borde inte vara några arbetsplatsolyckor alls!

De allra flesta dödsfall beror väl på att säkerhetsföreskrifter ignorerats.  Och vem ignorerar dessa? Chefen som sitter på kontoret eller killen som går upp på en osäkrad ställning?

Det allt mer uppskruvade tempot i arbetslivet verkar också vara en viktig faktor i sammanhanget.

https://www.gp.se/ekonomi/stress-d%C3%B6dar-fler-%C3%A4n-arbetsplatsolyckor-1.15325611

#3  Hm hur många arbetsplatsrelaterade dödsolyckor inträffar i kontorslandskapet ?

#4 Från den länkade artikeln: "Enligt en ny rapport från Arbetsmiljöverket uppskattas enbart stress stå för drygt 770 dödsfall årligen. Det här sker i det tysta och får inte lika stor uppmärksamhet, säger Bengt Järvholm, professor i yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet, som är en av författarna bakom rapporten."

Men någon kanske har andra uppgifter?

#5 Ja men dessa dödsfall sker ju oftast inte på arbetsplatsen utan hemma eller på sjukhus. Till dessa dödsfall får då lägga sjukdomar orsakade av dåligt leverne, stillasittande, alkohol o rökning.  Arbetsplatsolyckor orsakas allt som oftast av att den som råkat ut för dem inte följd de föreskrifter som gäller. Man ignorerar att räcken saknas, man använder truckar för att lyfta personer utan att erforderliga säkerhetsventiler och korgar används. Det är arbetsplatsrelaterade olyckor. Om en kontors slav dör av en hjärtinfarkt så visst kan den ha som delorsak stress, men osunt leverne, övervikt bär nog huvudansvaret. Och vem som då är ansvarig? Tja det måste väl vara den som inte byter jobb, om han/hon far illa av jobbet, som inte byter livsstil när vikten o pulsen går upp och konditionen ner…

Någon kanske har uppgifter om hur många olyckor som beror på anställdas slarv resp. brister på arbetsplatserna. Har själv inte lyckats hitta något.

#6 Tyvärr finns det många fall där de sk kontorsslavarna fått stressrelaterade sjukdomar som inte beror på osunt leverne. Det finns ett stort mörkertal och det pratas inte om det. Den som blir ”utbränd” får oftast men för livet men det räknas väl inte som arbetsrelaterad sjukdom, eller?

#7 Här kommer några länkar: https://www.byggnadsarbetaren.se/byggchefer-slarv-vanligaste-orsaken-till-olyckorna/ https://www.arbetarskydd.se/arbetsskador/slarv-och-stress-orsakar-flest-elolyckor-pa-jobbet-6937083 https://pub.epsilon.slu.se/15739/1/pinzke_s_181106.pdf http://www.industriarbetsgivarna.se/MediaBinaryLoader.axd?MediaArchive_FileID=82c63ffb-5fff-45e8-bf73-d8ceeca633a7&FileName=Arbetsplatsolyckor_april_2013.pdf

#7  Om jag som byggjobbare går upp på en ställning utan adekvat skydd….så har jag förnuftsmässigt ett eget ansvar. Sedan har arbetsledningen ett juridiskt ansvar oavsett om man beordrat och delat ut skyddsutrustning..Och killarna på golvet struntat i att använda grejorna. För att citera länken i din TS;  "De säkerhetsåtgärder som fanns till buds hade ingen vidtagit"  Det är den vanligaste orsaken till arbetsplatsolyckor

#8   Problemet med dessa är att det är svårt, eller rättare sagt närmast omöjligt i de flesta fall att binda en sådant sjukdomsbild till att det skulle exklusivt läggas hans/hennes jobb till last. Det kan ju vara mobbing från arbetskamrater, oro i allmänna ordalag, personens egen skörhet och så vidare.  Men mår jag illa på jobbet då bör jag ju söka mig annat arbete.  Innan sjukskrivnings-historik gör mig omöjlig på arbetsmarknaden.

#11 Så det är ok med dålig arbetsmiljö menar du? Alla de som blivit utbrända pga sina jobb har sig själva att skylla för de har inte varit företagsamma nog och sökt nytt jobb i tid?

#12 var har jag sagt det? Men människor är olika. En del tål att jobba, att utsättas för sk. stress, att ha ett prestationskrav ständigt hängande över sig. Andra inte.  Många av oss som jobbar som egna företagare är vana vid detta, det ingår..dvs utan prestation ingen lön.  Skulle aldrig stå ut med den slentrianmässiga trygghet en fast anställning innebär.  För den som arbetar i lönearbete har kraven höjts de senaste 40 åren. Högre prestationer, högre kunskapsnivåer och det leder till utslagning. Om man kan kalla det dålig arbetsmiljö är en annan fråga. Som företagare skulle jag inte betala fullt för en icke full arbetsprestation.  Det är ju sedan en annan sak att individen oftast inte rår för att han eller hon inte klarar av full prestation.  Men jag anser inte att det är företaget som ska ta den smällen, utan individen eller om det går så långt samhället via skattsedeln.

#13 Vad bra att arbetsgivaren inte har ansvar för dålig arbetsmiljö. Har du kollat vad som står i AML? Du tror inte att arbetsgivaren vinner på att personalen är frisk jämfört med att slita ut en i taget? Låter som du behöver uppdatera dig avseende lagar och bestämmelser!

#14 som jag skriver i #10, så har arbetsgivaren alltid ett juridiskt ansvar.  En vettig arbetsmiljö är naturligtvis ingen nackdel. Men du har alltid vissa individer som är för sköra för att klara en normal arbetsmiljö inkluderande de prestationskrav vi idag har.  Grundkravet är och måste vara att varje individ presterar tillräckligt för att bära de produktionskostnader som finns + egen lön + avkastningskraven.  Gör man inte det måste arbetsgivaren ha rätt att flytta eller avlägsna individen i fråga. Detta faktum i sig är en stressfaktor och belastning för en del. Men detta får inte läggas arbetsgivaren till last.   Det är jobbigt att manuellt skotta snö..det ingår i jobbet så att säga. Klarar man inte av detta så ….    Om arbetsgivaren förser dig med skyddsskor, hjälm och handskar, men du inte använder dessa, krossar foten vid lastning av tungt gods.  Vems är egentligen felet? Ditt eller arbetsgivarens?  Jag vet att arbetsgivaren har det juridiska ansvaret, men skulle där inte skrivas in i lagen att man är skyldig , med egenansvar, att använda befintliga skyddsmedel?

#15 Så att bli utbränd är ett tecken på att individen är svag? Vilken planet kommer du ifrån? Skämtar du eller har du inte varit delaktig i det svenska arbetslivet på länge? När det gäller fysiska arbetsskador så har arbetsgivaren skyldighet att skapa en miljö där den personliga säkerheten går före. Är det en machomiljö är det arbetsgivarens plikt att förändra den så att arbetsmiljölagen uppfylls.

#16 utbrändhet är ett tecken på att en individ överskattat sin förmåga och försökt prestera/presterat över sin förmåga. Det betyder inte att just den individen skulle vara svag. Men om denna utbrändhet uppkommer vid en för majoriteten, normal arbetsbelastning, ja då kan man nog säga att individen är svag/skör. Sedan kan j andra faktorer än just jobbet leda till utbrändhet. Ekonomiska svårigheter, missbruksproblem (antingen egna eller inom familjen) och så vidare.

Något som arbetsgivaren oftast inte kan göra ngt åt.

Men vad de flesta inte verkar begripa, är att en arbetsplats inte är ett dagis, en terapiplats. Det är en plats där individens prestationer ska finansiera individens lön, företagets fortlevnad och de avkastningskrav som finns.

Lika självklar det är för individen, att när han betalar för 1 liter mjölk, att han ska få just det han betalar för. Lika självklart är det att företaget ska få ett fullgott arbete för det pris man avtalat.

Att om du sedan arbetar i ett lag, så är det naturligt att de andra i laget reagerar om du ständigt stjälper över dina arbetsuppgifter på laget för att du inte orkar.  Om det är macho eller inte vet jag ej.

#16 Rena dumheter - vad har du fått detta ifrån? Det är lönsammare både för företaget och samhället om den psykosociala arbetsmiljön är ok. Du har fel att om en dålig arbetsmiljö gör människor sjuka beror det på individens egna krav eller på att den enskilde individen är svag. Här finns information om vad som gäller för den psykosociala miljön i arbetslivet; https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/psykisk-ohalsa-stress-hot-och-vald/ Mitt inlägg om machokultur handlade inte om psykosocial arbetsmiljö utan om fysiska arbetsskador där man struntar i säkerhetsföreskrifter, allt enligt länkarna jag angivit ovan.

#18 Dumheter? Vad tror du betalar skatt, amorteringar och driftskostnader? Att de som är på jobbet trivs?  Välkommen ut i verkligheten…det är produktionen som finansierar verksamheten. Visst för samhället blir det lönsammare om arbetsgivaren får dra på en massa "dödvikt"  För då slipper samhället den utgiften.

Men för företaget kan det ju bli förödande på sikt.

Om det nu vore så, att stressjukdommar inte beror på individuella orsaker, varför blir inta alla sjuka då?

Om 10 personer har exakt samma typ av arbete och endast en uppvisar utbrändhet, beror det då inte på de individuella variationerna, förutsättningarna.?

Din länk pekar ju på att e av orsakerna till problem kan vara det sociala samspelet. Om en individ då inte förstår spelet och blir sjuk? Vems är då felet. Som jag tidigare skrev, klarar en i gruppen inte av sina arbetsuppgifter , sin del  av gruppens…då uppstår konflikter vilket ofta leder till sociala problem inom gruppen vilket i sin tur kan leda till stressrelaterade sjukdomar hos den individen som inte klarar av jobbet.  Arbetsgivarens fel? Som arbetsgivare skulle jag då individualisera gruppen och via ackord betala var medlem i gruppen efter dess prestation. Det är väl rättvist.

#18 Din inställning är inte grundad på verklighet utan på en mycket förlegad inställning. Det kostar både för arbetsgivare, individen och samhället om arbetet gör folk sjuka. Oavsett orsak har arbetsgivaren krav på sig att följa upp och ständigt förbättra arbetsmiljön för de anställda både såväl den fysiska som den psykosociala miljön. Fungerar inte kommunikationen inom gruppen är det arbetsgivarens ansvar att reda upp. Alla i en grupp med dålig arbetsmiljö blir drabbade vissa värre än andra så det är inte ett individproblem. Om enda åtgärd är att plocks bort den sjuka individen finns problemet fortfarande kvar. Det finns ingen anledning att betrakta utmattningsdrabbade personer som ett grundproblem. Det är tecken på ett symptom. Läs arbetsmiljölagen och sluta sprid dynga.

#20

Trots att de flesta arbetsgivare följer lagen (privata såväl som offentliga) så faller individer ur systemet just för att de som individer inte klarar av de normala krav svenskt arbetsliv ställer idag.

Jag har inte någonstans sagt att man inte ska verka för en god arbetsmiljö. Men jag påpekar att det inte handlar om terapiverksamhet. Alla som driver verksamhet måste se till att den bär sig själv i de fall det gäller offentlig verksamhet så har man en budget att följa.

Det innebär att alla måste bära sin del. För dem som inte klarar det måste man finna andra lösningar. Men det blir då ett samhällsansvar, inte den enskilde företagarens.

#21 Du har återigen fel och det handlar inte om ngn terapiverksamhet tvärt om. Det handlar om att agera i tid så att lönsamheten bibehålls eller till och med ökar.

Om det är överbeläggning på en arbetsplats och folk sjukskrivs beror det fortfarande inte på den enskilda individen utan brister på ledning och planering.

I din värld är de som går "in i väggen" lågpresterande och svaga individer - tyvärr är det inte så. Kanske är det så i ditt enmansföretag men knappast ute i den stora världen.

De "svaga" personerna är redan bortsållade i dagens arbetsliv - det finns inte någon marginal för att anställa dessa "svaga" personer så de som "går in i väggen" är mycket ofta verkligen högpresterande individer.

Sjukskrivningar avseende psykosocial hälsa kostar miljarder för samhället och industrin.

/www.svensktnaringsliv.se/fragor/sjukfranvaro/ny-rapport-sjukskrivningar-kostar-62-miljarder-varje-ar_725262.html

https://www.pbm.se/flow/blogg/psykisk-ohalsa-kostar-samhallet-cirka-80-miljarder-per-ar

https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/41903408-e87d-4e5e-8f7f-90275dafe6ad/korta_analyser_2016_2.pdf?MOD=AJPERES&CVID=

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=5092&artikel=7036758

https://www.svd.se/arbetsgivarens-drom-tills-de-branner-ut-sig

#22 De som går in i väggen är oftast inte lågpresterande utan (så som jag tidigare skrev ) individer som presterar över sin förmåga under längre tid. Vilket leder till problem.  De som har drabbats av utbrändhet må ha varit högpresterande. Men de är det inte längre. (vilket jag även det har påpekat tidigare i samband med att jag pekade på vikten av att söka jobb innan man har en lång historia av sjukskrivningar bakom sig)

Och visst kostar sjukskrivningarna miljarder, det är ju därför det är så svårt att få jobb med en lång historia av sjukskrivningar bakom sig.

Du lägger åsikter i min mun och sedan hävdar du att jag har fel. Kan du inte citera där jag har fel så att jag får en ärlig chans att bemöta.

1 Det finns individer som är att betrakta som "svaga" eller mindre önskvärda i arbetslivet. Ett korrekt påstående?

2 Det som produceras på en arbetsplats är den resurs som ska hålla med löner, avkastning och driftskostnader  Korrekt  Detta gäller även den offentliga sektorn eftersom man även där har en budget med tilldelade medel att använda.

#23 Nej, jag lägger inte orden i din mun och inser att du har liten erfarenhet av hur arbetslivet fungerar idag.

Jag kan återupprepa allt jag tidigare skrivit om du vill det .

De som går in i väggen är oftast inte lågpresterande utan (så som jag tidigare skrev ) individer som presterar över sin förmåga under längre tid. Vilket leder till problem.  

Det är ett rent lednings och styrningsproblem om man har personal som arbetar långt utöver sin förmåga under långa tider. Det har med fördelning av arbete att göra och fördelning av arbetsuppgifter. 

Den som har varit ute i arbetslivet vet att personer som har samma tjänst arbetar olika mycket. Dvs en del belastas hårdare än andra. De som är lågpresterande blir heller inte överlastade med arbete utan det är de högpresterande som får mer att göra om arbetsflödet ökar. Det är sällan att det blir en jämn fördelning.

Är man utbränd så tar det lång tid att komma tillbaka för att hjärnan behöver tid att återhämta sig. 

Det är arbetsgivarens ansvar att dess personal inte hamnar i detta läge inte individens ansvar. 

Visst kan man byta tjänst men problemet kommer att kvarstå på arbetsplatsen för att det bottnar inte i ett individproblem utan är ett organisatoriskt problem.

1 Det finns individer som är att betrakta som "svaga" eller mindre önskvärda i arbetslivet. Ett korrekt påstående?

Ett icke korrekt påstående. De som du betraktar som svaga eller mindre önskvärda individer kommer inte in på arbetsmarknaden idag utan hamnar näst intill redan från dag ett utanför. 

Det är återigen inte "svaga" eller icke önskvärda individer som hamnar i sjukvårdsträsket men de blir betraktade som paria av väldigt många, av dig till exempel.

2 Det som produceras på en arbetsplats är den resurs som ska hålla med löner, avkastning och driftskostnader  Korrekt  Detta gäller även den offentliga sektorn eftersom man även där har en budget med tilldelade medel att använda.

Om du har ett maskineri som ska tillverka en väldigt massa produkter underhåller du väl dessa maskiner och hanterar dom på ett sådant vis att det blir korta ställtider och maskinerna inte förstörs.

Samma gäller för människor - om du vill att de ska prestera på en hög nivå måste man vara aktsamma om dom och ge dom en miljö som de fungerar bra i.

Gör man inte det blir det avbrott, långa ställtider med höga kostnader för ersättningsmaskiner (vikarier), reparationer (sjukskrivningar) och produktionsbortfall. Enklare än så blir det inte. 

En sjukskriven person kostar både för samhället, företaget och den enskilda individen oavsett om det är i offentlig eller privat tjänstesektor. 

Satsar du på din personal genom god ledning och styrning får du dubbelt igen.

#24 jag skrev "utbrändhet är ett tecken på att en individ överskattat sin förmåga och försökt prestera/presterat över sin förmåga. Det betyder inte att just den individen skulle vara svag."

Du hävdar att jag:"Så att bli utbränd är ett tecken på att individen är svag?

Vilken planet kommer du ifrån?"

Naturligtvis har ledningen ett ansvar att inte överutnyttja sina Medarbetare eller maskiner. De går sönder då. Men till skillnad från maskiner har individen möjlighet att utifrån sin egensituation säga ifrån. Jag vet att jag kunde jobba över 100 timmar i veckan när det begav sig. Men jag visste då, och jag vet idag att detta har ett pris. Och det priset betalar din egen kropp. Alltså var det bara under korta begränsade tider jag tömde batteriet så hårt. Är man så dum, att man under lång tid dränerar sin egen kropp på energi, utan att vidta mått och steg för att regenerera och eller minska belastningen i karriärssyfte tja då kan man knappast lasta arbetsgivaren för det. Dessutom finns ju lagstiftning o avtal som reglerar detta. Sedan finns det ju naturligtvis individer vars tröskel är betydligt lägre än hos de flesta.  Ej heller ngt arbetsgivaren kan lastas för. Som upplysning, de timmar jag lade ner under korta perioder då jag var yngre avkastar idag i en bra levnadssituation. Så det var värt slitet.

Du lyfter maskiner, underhåll och korta ställtider, som liknelse . Det är bra, men du undviker det faktumet att man byter ut maskiner, löpande när de blir omoderna eller när de inte presterar så som en ny maskin gör…😎

#24 Återigen du är inte i linje med dagens arbetsliv. Det fungerar inte som du säger. Det är fortfarande ett ledningsproblem och inte ett individproblem som du försöker hävda.

Det är därför den psykosociala arbetsmiljön är lika viktig som den fysiska arbetsmiljön. Du får läsa på!

Du skrev:

"utbrändhet är ett tecken på att en individ överskattat sin förmåga och försökt prestera/presterat över sin förmåga. Det betyder inte att just den individen skulle vara svag. Men om denna utbrändhet uppkommer vid en för majoriteten, normal arbetsbelastning, ja då kan man nog säga att individen är svag/skör. Sedan kan j andra faktorer än just jobbet leda till utbrändhet. Ekonomiska svårigheter, missbruksproblem (antingen egna eller inom familjen) och så vidare."

Utbrändhet förekommer inte vid en för majoriteten normal arbetsbelastning snarare tvärtom. Det verkar återigen inte som att du är med i matchen. Du utgår ifrån att den som får en utmattning är svagare än andra hur vet du det?

Återigen bara för att andra inte blir sjuka på samma avdelning innebär inte att den sjuka individen är svagare så länge du inte vet vilken arbetsbelastning eller ansvar just den individen har så det är ett naivt resonemang du för.

Det är heller inte att vara dum att vara lojal med sin arbetsplats eller sina arbetskamrater.

Resonerar du likadant när det gäller andra delar av arbetsmiljö t ex kemiska ämnen som du inte vet att du blivit utsatt för. Klart att man inte kan klaga då individen har ett val, inte sant?

Att bli utsatt för stress har inget med timantal att göra. Du kan arbeta 38 timmar i veckan och bli utsatt för stress varje minut du är på jobbet och du kan jobba 100 timmar i veckan utan att bli utsatt för någon som helst stress. Dina mätetal är förlegade.

Kanske det säkraste är att aldrig komma in på arbetsmarknaden för då slipper man vara så dum att man exponerar sig för att bli sjuk.

Kanske är det så att den svagaste individen är den starkaste.

#26 Du skriver "Utbrändhet förekommer inte vid en för majoriteten normal arbetsbelastning snarare tvärtom."

Problemet med din argumentering är ju att trots en för gruppen normal arbetsbelastning drabbas individer av utbrändhet och vad som kan betraktas som arbetsplatsrelaterade sjukdomar. Det beror på att människor inte är maskiner. Man har alla olika förutsättningar. Hemmiljön kan vara olika, vissa kanske lever under svåra privata förhållanden, andra har andra ok att bära.

Och den delen kan ju knappast arbetsgivaren belastas för.

Vad som får mig att luta åt just detta är att kvinnor i högre grad blir "utbrända" och min misstanke är att det till stor del beror på att man belastas mer än männen…utanför arbetsplatsen.

Svag är egentligen inte det rätta ordet, skör anser jag passa bättre. En del människor är skörare än genomsnittet i en grupp, andra tål oerhört mycket mer. Därför att det handlar om individer. Jag tror att där är vi överens. Vad som skiljer oss åt är att jag anser att individen  har ett egenansvar och att arbetsgivaren inte kan lastas för de individer som inte når upp till tröskeln. Det är samhällets sak.

Att aldrig komma in på arbetsmarknaden är kanske en lösning, men det har ju sitt pris. Ett liv på marginalen. Men höj ersättningarna då…nja det skulle jag inte acceptera..jag har inte slitet bara för att större delen av det jag sliter ihop ska försvinna i skatt. Hellre då komplicerade skatteupplägg eller svartjobb..eller inte jobba så hårt..allt resulterande i mindre skattepengar till ersättningarna..

Att den svagaste skulle vara starkast låter mer som ett peptalk än ett faktum

#15 Arbetstagarens ansvar att använda skyddsutrustning finns redan inskrivet i lagen.

3 kap, 4§ AML - Arbetstagaren ska medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i genomförandet av de åtgärder som behövs för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Han ska följa givna föreskrifter samt använda de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.

Jobbar som skyddsombud så de här lagarna har man fått plugga in.

#28 ja det har jag redan påpekat. Arbetsgivaren åker tyvärr på ansvar även om han ordnat med skyddsutrustning och en jobbare råkar illa pga av att han inte använder tilldelad utrustning. Vilket jag anser vara fel. Principen att du ska leda åsnan till vattnet, men du kan inte tvinga henne att dricka borde gälla arbetare och skyddsutrustning med. Finns den på plats, och inte används så borde där finnas ett egenansvar

Jag kan bara hålla med.  Och skulle detta hända på "min " arbetsplats så, tja. Ni har regler att följa och rätt utrustning och ni väljer att skita i reglerna och bryr inte om utrustningen. Tja, tough luck. Jag kan inte göra något och jag kan inte driva det vidare åt er…

Jag är nog inte det mest älskade skyddsombudet i världen. Jag anser nämligen att arbetarens skyldigheter och arbetsgivarens ansvar är lika mycket värda…

#30  Arbetade under 10 år i en kemisk processindustri, där exponering av högtrycksånga, frätande och kvävande kemikalier var möjlig och den flagranta dumhet och avsaknad av risk-medvetenhet  hos en del var otrolig.. Skyddsombuden gjorde sitt, arbetsgivaren sitt men trotts det kunde folk knalla in områden med gas utan masker eller in i rum där klorat hanterades, i oljiga bommuls-ovealler . Träskor som plötsligt tog eld var heller inte ovanligt…