Jag lyssnade på P1 för en timme sedan. Det handlade om kameraövervakning. En gata i Göteborg (?) skulle övervakas.

Förespråkaren för de som skulle övervakas var arg. Hans argument:

• Det finns inga kriminella i området, inga brott begås.
• Ingen hade frågat dem om de ville ha kameror.
• Allt var kommunens fel. Politikerna borde ordna fritids, fotbollsklubbar och en massa annat för att sysselsätta ungdomarna.
• Det fanns ett hot mot Sverige som berodde på att Sverige var krigförande land mot ockuperat land (Afghanistan).

Den mycket sansade kvinnliga politikern konstaterade lugnt att man ett flertal gånger frågat alla boende i området. Man hade fått en tydlig och samlad bild av att man känner sig otrygg och efterlyser åtgärder. Människor kan inte sova på nätterna. Det första halvåret 2007 begicks över 130 brott på bara denna enda gata.

--------------

När jag lyssnade på detta blev jag väldigt arg, och sedan väldigt glad. Arg på idioten, och glad för att vi numera har en regering som arbetar för att:

• de som är brottsliga, de som kräver att "kommunen" och andra ska lösa alla deras problem, de som tror att de kan bära sig hur illa åt som helst och ändå fortsätta håva in bidrag - dessa människor kommer att få det sämre
• de som sköter sig, de som tar tag i sin situation och själva försöker göra något vettigt, de som försöker skaffa ett jobb, de som respekterar andra människors rätt till lugn och trygghet - dessa människor kommer att få det bättre

Äntligen!