#0: Jag ser inget behov och absolut ingen nytta med att ändra lagstiftningen för detta i Sverige.

Det där att ha en hund med XX% varg i sig är bara ren status och penisförlängare hos korkat folk. Ugh! 😒

Vi har redan idag flera av FCI och SKK godkända, etablerade hundraser som avlades fram från korsning med varg och hund; Saarloos wolfhond och Ceskoslovenský vlciak. Väldigt trevliga hundar men som inte passar hos vem som helst.

Kan bara tänka mig vad som hände när jaktinstinkten i den gulliga hunden kommer fram.

De är opålitliga men ack så farliga.

Absolut inte! Visst kan det gå bra ibland och då går det ofta riktigt bra, men när det går fel, då går det ofta riktigt jädra illa när varghybrider är involverade.

Vargar och hundar är extremt olika på några väldigt viktiga punkter som påverkar livet med oss människor något oerhört och det kan ställa till med rejält med problem om hybriden ifråga är tillräckligt mycket varg i huvudet.

Ett exempel är rumsrenheten. En varg kissar för att markera ut sitt revir så att andra vargar vet att det här är min flocks revir, här bor vi, håll er borta. Det är något vi har lyckats förändra med avel och rumsrenhetsträning hos våra hundar. I en varg däremot sitter det fortfarande som en väldigt djupt och stark instinkt och det kan vara en mardröm att försöka få en varghybrid rumsren. I vissa fall är det helt omöjligt.

Ett annat exempel är att en varg lever med sin födelseflock i två års tid, ungefär. Då är den gammal, mogen och redo nog att lämna den flocken för att bege sig ut och hitta en egen partner att bilda sin egna flock med och föra sina gener vidare. Alla vargar lämnar inte födelseflocken då. Vissa stannar lite längre, några få kanske inte lämnar alls, men att lämna födelseflocken vid rätt ålder för att hitta egen partner är ett vanligt, naturligt beteende hos vargar.

Föreställ dig då att ha en varghybrid som vid två års ålder bestämmer sig för att det är dags att lämna familjen/flocken och konstant försöker rymma, fly, bryta sig ut och springa iväg för att hitta partner och bilda sin egna flock? Tänk alla varghybrider som kan lyckas rymma tack vare oansvariga ägare och sen para sig med vilda vargar? Vi behöver inte mer hund i vargarna och göra dom mindre skygga för människor.

Ett tredje exempel är att vargar generellt inte är öppna och välkomnande mot främlingar. En främling är en inkräktare som kan komma in och stjäla resurser, skada ens valpar och flockmedlemmar, attackera en själv om man har otur och ställa till med en himla massa problem och oreda.

Unga djur av alla slag är i stort sett nästan alltid mycket vänligare, nyfiknare och trevligare än sina vuxna versioner. Hur mycket du än socialiserar en varg och introducerar den till nya människor, situationer och annat finns det noll och ingen garanti att allt detta inte flyger ut genom fönstret när vargen börjar bli könsmogen och växer upp.

När det väl smäller så smäller det snabbt och hårt och resultatet har sällan en speciellt vacker utgång för alla involverade.

Jag älskar verkligen vargen, men Vargen är ett vilt rovdjur, och det är stor risk att rovinstinkterna kommer fram , även hos hunden, så Nej. Jag tycker inte man skall ändra dessa regler i Sverige.

Korsningar av varg och hund är, vad jag förstår, ett problem där de lever fritt. Detta eftersom de inte har "riktiga" vargars skygghet för människor. Så min åsikt är nej.

#5: Ja, det är ett problem där de lever fritt. Brorsan berättade en historia ,från Norge faktiskt, han har slädhundar och skulle hämta en valp i Vardö (långt norrut i Norge) där hade de en vargfamilj där ena tiken hade parats med en Alaskan malamute, de valparna härjade runt i fårhagar och inne bland soporna, nu när de hade växt till.

Det var riktigt obehagligt. Hannarna var riktigt stora, malamuten är ju en mycket stor polarhund, och vargen är inte heller så liten.