Jag har svårt att se barn utifrån ett lönsamhetsperspektiv.

I princip tycker jag samhällets stöd till barnomsorg ska komma alla barn till del, och att det är föräldrarna som ska avgöra vad som är bäst för sitt barn.

Håller helt med dig AndersE. Jag såg på "Debatt", där det var ett par rabiata socialister argumenterade ang. "barnpassning i hemmet eldar på kvinnofällan". Jösses, säger jag JÖSSES!!!

Vargen kommer…..

mvh
Bertil

Anser att barn i första hand är föräldrarnas ansvar och i andra hand vårt gemensamma ansvar. Föräldrar måste ges ekonomisk möjlighet att själva ta hand om sina barn om de väljer det. Samhället borde organiseras så att även de äldre som orkar har möjlighet att hjälpa till. Jag tror barn och gamla behöver varandra. Därutöver kan vi ha barnomsorg för de föräldrar som vill ha det. Det borde finnas största möjliga valfrihet grundad på barnens bästa.

mvh Lisbeth

Klart är att föräldrarna måste få välja själva. Att låta staten ta över och "tvinga" föräldrar till ett visst beslut hör Stalintiden till.

#6 Fast man tvingar ingen att vara hemma…

Jag kan tycka att en eller två "låsta månader" är OK. Regler är ofta ett bra sätt att påskynda förändrade attityder. Att så få pappor tar ut dagar tror jag beror mer på attityder än på vad föräldrarna tror är bäst för barnet.

Men att låsa alla f-dagar skulle vara att gå alldeles för långt. Tycker jag.

Ensamma småbarn mår inte så bra hemma som på dagis, förutom smittrisken som är otroligt mkt värre på dagis så alla hemma drabbas, dagmamma är nog bäst med en liten grupp men är svåra att få.

I detta fall bryr jag mig inte om pengarna, för barnets och vårt bästa. Vi har funderat på barnflicka för att undvika sjukdomar, men det blir ensamt.

Någon menade på ett annat ställe att barn på dagis är olönsamt för samhället, men mammorna vill gärna ut och jobba, tjäna egna pengar, fast helst bara deltid verkar det som.

Uppfattningen om vad som är bäst - hemma, dagmamma eller daghem - varierar kraftigt och någon sanning är nog svår att finna. Dessa variabler påverkar också:

• Hemmiljön är nog bättre om föräldern gärna vill vara hemma än om man helst skulle jobba.
• Min erfarenhet är att det är väldigt stor skillnade mellan olika dagmammor.
• Även daghem håller olika standard. Dessutom finns ju daghem med olika pedagigiska inriktningar.
• Hur man ställer sig till de olika alternativen beror ju också vilken ålder vi pratar om för barnet.

Mitt favoritval just nu - i vår situation - är att vara hemma med barnet tills det blir två år och sedan börja på Montessoriförskola - många dagar i veckan och helst ca fyra timmar per dag.

Att den lösningen är möjlig i min familj och att vi tycker den är bra betyder ju inte att den är möjlig eller bra för andra familjer.

Du får idag föräldrapenning i 480 dagar, varav 390 är med sjukpenningnivå. Föräldraledighet är dessutom semestergrundande. Du har möjlighet att ta ut ersättningen på olika sätt så jag tycker att vi har ett fantastiskt generöst system som ger föräldrarna stor valfrihet.

Det enda som jag tycker är snett är att man är väldigt (för?) generös mot de som placerar sina barn hos dagmamma/daghem medan man inte ger ett öre till de som välier att stanna hemma längre.