Det här brevet fick jag i dag. Dess innehåll bör spridas! 

Vi är sexton svenska kvinnor som under två veckor besökt kvinnoorganisationer i Israel och Palestina, bott i palestinska familjer på Västbanken, även i flyktingläger, och sett och upplevt hur ockupationen sargar båda folken.

Rörelsefriheten för palestinierna är nu så begränsad i deras eget land, att de lever som i ett fängelse, medan vi som västerländska turister har kunnat röra oss fritt. Kvinnor och barn drabbas särskilt svårt. Den stress man lever under leder till ökat våld i familjen. Kvinnor blir mer isolerade i hemmen, kan inte ta sig till arbete eller studier, till läkare eller ens hälsa på sina släktingar.

Detta leder till hopplöshet och apati, framhåller Suad Younan, ledare för Evangelisk Lutherska kyrkans kvinnogrupper i Jerusalem.

Bosättningar, vägbyggen, checkpoints, sofistikerade regler för ID-kort och givetvis muren förlamar och förnedrar.

Vi har sett raserade hus och har träffat familjer som riskerar att få sina hem utplånade, trots att de byggt dem på sin egen mark. Under tiden man väntar på rivning betalar man böter, därför att man inte har bygglov, något som en palestinier sällan kan få. När huset raseras, tvingas man själv betala kostnaden och fortsätter att betala av på huslånet, trots att man inte längre har något hem.

Man måste få leva i ett rättvist samhälle. Ockupationen förstör det palestinska, liksom det israeliska samhället, säger Ruth Barkas och Yvonne Monsback från den israeliska kvinnoorganisationen Machsom Watch, som bevakar och rapporterar vad som sker vid checkpoints.

Varför hör inte Gud våra böner? frågar många palestinier idag. Omvärlden måste ta sitt ansvar, både nationer och individer, var och en på sitt sätt.

Regeringar måste ta sitt ansvar och inte överlåta det på hjälporganisationer. Det handlar om mänskliga rättigheter, inte välgörenhet, säger biskop Mounib Younan i Evangelisk Lutherska kyrkan i Jerusalem.

Det är vi vanliga medborgare som måste reagera, när regeringarna inte tar sitt ansvar, säger Jimmy Johnson, jude och aktiv i The Israeli Committee Against House Demolitions.

Israel lägger beslag på mer och mer mark och har en strategisk befolkningsplan för landet som gör att palestinierna stängs in i små områden, isolerade från varandra.

Omvärlden ställer krav på den demokratiskt valda regeringen att erkänna Israel men ställer inte krav på Israel att upphöra med ockupationen.

Hur många generationer till ska palestinierna tvingas stå ut? Gäller inte de mänskliga rättigheterna för detta folk?

Låt oss stå upp för en rättvis fred, mot Israels ockupation av Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza.

Vår uppmaning går till regering och riksdag, kyrkor och samfund, organisationer och enskilda i Sveriges fria land!

Vi för vår del kan inte låta bli att berätta om vad vi har sett och hört.

Betlehem den 31 maj 2006

Birgitta Ericsson Löfgren, Viken, Carin Gardbring, Uppsala, Gurli Hansson, Kinna, Christina Hedlund, Umeå, Sassa Helgstrand, Helsingborg, Anita Johansson Sääf, Södertälje, Hanna Leonardsson, Ljungskile, Irene Leonardsson, Ljungskile, Sara Lundborg, Stockholm, Lisbeth Malmström, Lund, Gunnel Oldenmark, Härnösand, Britta Olinder, Göteborg, Inga-Lill Rubensson, Höör, Ingrid Tyrberg, Munka-Ljungby, Anna-Stina Wikström, Skellefteå, Ewa Winqvist, Landskrona.