Våra barn har alla en period bott i samma område i hus byggda 1970. Jämfört med hur man bygger idag var planlösningen fantastisk. 3 rum och kök på 78 kvm. Stor klädkammare och stort källarförråd. Smart planlösning med sovrum i ena änden och kök och sällskapsrum i den andra. Idag gör man väl en 4a eller 5a på det utrymmet. Och utan vare sig garderober eller förråd.
Det stora felet var väl att man gjorde så enorma komplex och kalhögg hela området, alla hus såg likadana ut, barn kunde ha svårt att hitta hem till en början.
Jag tror man hade rätt bra arkitekter, det var bara förutsättningarna som var fel. Områden mår ju bäst av att växa fram organiskt.

Bostadssociala utredningen var en svensk statlig kommitté 1933–1947, vars syfte var att kartlägga landets bostadsförhållanden och utarbeta riktlinjer för bostadspolitiken.

Läs mer här:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Bostadssociala_utredningen

#1: Om du lyssnar på podden så lär du dig att en tredjedel var villor och radhus …

De odlar självkänsla och trygghet i miljonprogrammet

Läs mer här;

https://www.arkitekt.se/blogg/blogg-emina-kovacic/de-odlar-sjalvkansla-och-trygghet-i-miljonprogrammet/

Många efterfrågar information om var områdena ligger och hur många bostäder som byggdes. I vår karta kan du se hur många bostäder som uppfördes under miljonprogrammet på läns- och kommunnivå och hur många som bor på olika ställen. Du kan själv styra vilken information du vill ta fram genom vår karta.

Läs mer här:

https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/stadsutveckling/miljonprogrammet/karttjanst-over-miljonprogrammet/

#1: Bor i ett sådant hus, i exakt en sådan lägenhet, byggt i början av 1960-talet. Trivs jättebra med både lägenheten och området. Mycket gröna ytor mellan husen och det är rätt lugnt här. Nära till det mesta. Så alla miljonprogram är inte misslyckade

#6: Perioden har fått ett oförtjänt dåligt rykte när man ser allt arbete som låg bakom hela programmet och det behövdes ju en förnyelse även om man kan tycka att en del hus och kvarter kunde fått vara kvar av den äldre bebyggelsen som revs.

Framförallt den lägre bebyggelsen tycker jag funkar bra även idag. Det har nog också att göra att det är begränsat och överskådligt antal lägenheter per uppgångar.

Även om mycket är lika blir det ändå en personlig prägel på bebyggelsen.

Finns dessutom många rapporter i ämnet för den som vill fördjupa sig.

Miljonprogrammet har blivit ett skällsord, men det finns många välplanerade och funktionella områden, där invånarna med rätta har trivts, och fortsätter att göra det.

Visst finns det ett och annat exempel på brutalt förvaringstänkande, och där segregation och främlingskap bor i själva arkitekturen, men jag har ingen känsla av att dessa komplex representerar majoriteten av miljonprojektbyggena, snarare tvärtom.
Dock verkar det som att anti-propagandan skapat en bild av att allt ser ut på det viset.

Drottninghög i Helsingborg är ett av Sverige första miljonprogramsområden och har renoverats under flera år. Nu inleds ytterligare en etapp och den här gången är det fokus på återbruk.

– Vi hade en ambition att återbruka mer men kostnaderna är för höga, säger Björn Ravemark, projektledare på Helsingborgshem.

Läs mer här:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/helsingborg/miljonprogram-renoveras-med-aterbruk-i-fokus

Alla mina fyra barn har bott i olika hus i samma miljonprogramsområde byggt 1970. Området var inte så stort, men väldigt trist, men lägenheterna var suveränt bra planerade och väldigt ljudisolerade.
Nu har de flyttat allihop, två av dem bor i ett litet idylliskt område med blandad bebyggelse, byggt lite senare, Området i sig är väldigt fint, bilfritt och med mycket grönytor, lägenheterna i sig är ok, men aj så lyhört det är.

Om inte "miljonprogrammet" varit så in i norden politiserat och negativt laddat (Tack för det, alla politiker!), skulle det idag vara fritt fram att uppfinna det på nytt, och antagligen lösa en del problem längs vägen…🙂

#9: Tyvärr har de renoverat bort nästan alla de billiga lägenheterna också. Drottninghög var annars ett område där det gick att få en lägenhet till rimlig hyra. Förvisso ingen högre standard, men jag tror nog de flesta prioriterar tak över huvudet till en hyra de har råd med, framför att vara hemlös.

Bor själv i ett hus från 1960-talet (i stadsdelen bredvid Drottninghög) och så fort någon flyttar river hyresvärden ut inredningen och "lyxrenoverar" för att kunna höja hyran med ca 1500 kr/månad.

Problemet är bara att det inte är någon lyx utan de använder det billigaste material de kan få tag i. Det ser fräscht ut något år kanske men sedan blir det sämre och sämre. Dessutom känns det väldigt "sterilt" och inte särskilt hemtrevligt.

Är glad att min lägenhet fortfarande har kvar det mesta av inredningen från 1960-talet även om den är sliten.

#12: 60-tals-standarden är inte att förakta….👍

#13: Nej, den har sin charm.

#14: Ja, absolut. Och även kvalitet. Vilka av dagens material skulle klara så lång tids bruk, och dessutom bära slitaget "med hedern i behåll"…?

#15: Nej, det syns på det nya "skräpet" de använder när de byter ut inredningen. Det håller inte särskilt länge.

Om man ser till förändringar i standarder är det väl storleken på kök som förändrats annars håller jag med om att det är trevligt med retrokänsla.

Där jag bor har man använt mycket tegel till miljonprogrammen och de står stadigt även om ett och annat exploderat 😏

#17: Det är tegel även här. 😊
Alla husen på området ser nästan likadana ut, men vissa har tre portar och vissa har två.